Voce dei Rossoneri: ” Behöver inget spöke i korridorerna”
Var står Milan egentligen? Voce dei Rossoneri försöker svara på den gåtan och funderar även en del kring Bonaventuras säsong, januarifönstret samt Gula slipsens uttåg.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Henrik Brandel, Andreas Wingren och Erik Terzi.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad –den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Seger mot Juve, storstryk mot Genoa och knapp seger mot Pescara är facit av de tre sneaste matcherna. Man blir inte riktigt klok på var Milan står, hur förklarar du dessa svängningar?
Henrik Brandel: Kort och gott, Milan är ett omoget lag med potential. Potentialen gör att vi kan slå vem som helst, omognaden att vi kan förlora mot vem som helst. Mogna lag är jämna lag som hämtar sin trygghet från ett spelsystem och en filosofi som alla förstår, köper och genomför. Jag klagar dock inte, de senaste åren har Milan saknat både mognad och potential. Med tid kan även mognaden komma under stabil och vis ledning.
Andreas Wingren: Det är klart att det känns lite oroväckande att Milans form pendlar så kraftigt från match till match. Men samtidigt är det inte jättekonstigt, vi är fortfarande i början av vår resa med Montella. Hans fotbollsfilosofi med fokus på bollinnehav skiljer sig ganska kraftigt mot tidigare tränares upplägg. Lägg där till att vi på många positioner kanske inte har de bästa tänkbara spelartyperna för Montellas fotboll. Då är det inte så konstigt att det går upp och ner. Jag säger ge honom och Milan tid så tror jag att det här har goda chanser att se ganska trevligt ut framåt vårkanten.
Erik Terzi: Visst blev det en liten berg- och dalbana, en ful fläck mellan två viktiga trepoängare. En pinne i Genua hade nog inte väckt så mycket kritik - vilken konstig matchbild, vilken överdriven utdelning för Rossoblù. Nio dagar, tre matcher, sex poäng. Förlusten på Marassi kan jämföras med en misslyckad Formel 1 Pit-Stop, en tråkig reklam mitt i deckarens bästa momentum. Jag är inte alls orolig - vi ska vara glupska nästa gång, ta tre kakor istället för två.
Bonaventura stod för matchens enda mål i Milans segermatch mot Pescara och har i undertecknads ögon spelat upp sig lite för varje match. Håller du med om detta? Hur ser du på Bonaventurs säsong så här långt?
Henrik Brandel: Bonaventura är mångsidig och flexibel spelare som dock gör sig bäst i rollen som offensiv kantspelare. I år har han spelats på det centrala mittfältet och har blivit bättre och bättre. Jag har svårt att skylla honom för hans insatser när han inte får spela där han gör det bäst. Istället bör man imponeras av att han biter ihop, håller tyst och gör sitt bästa för laget. Jämför det med en annan vänsterytter som gnällde sig ut ur klubben när det diskuterades en flytt till mittfältet (host, El Shaarawy, host).
Andreas Wingren: Jag tycker att Bonaventura imponerar även den här säsongen. Han har varit vår kanske viktigaste spelare senaste säsongerna och det känns helt rätt att klubben nu för diskussioner om en kontraktsförlängning och löneförhöjning.
Erik Terzi: Instämmer helt med dig - Bonaventura är Rossoneris Dieselmotor i år. Jag har alltid stått på Jacks sida, men jag måste erkänna att hans säsongsinledning var under all kritik. Italiensk media har tyvärr riktat en förhastad och överdriven kritik mot Milans nummer 5 och jag tror att den psykologiska faktorn har påverkat honom i flera matcher. Jacks 1-0 mål mot Sassuolo satte igång maskineriet - jag var själv på plats i Curva Sud och tänkte "nu har det verkligen släppt!" (uttryckte det dock med ett lejonvrål). Bonaventura har varit Milans bästa spelare i de senaste 3-4 matcherna och jag tänker inte sluta tjata... Kaptensbindeln till Jack, tack.
Mycket av diskussionerna som förs redan nu angående januarifönstret handlar om att vi måste stärka upp med en mittfältare som aspirerar på en startplats. Hur tycker du Milan ska lösa denna fråga, hosta upp rejält med pengar för en etablerad spelare, satsa lite mindre pengar på en spelare som förhoppningsvis växer in eller plocka någon ytterligare inifrån?
Henrik Brandel: Milan har för många truppspelare och jag förstod mig inte på vår sommarmercato där 30 miljoner euro lades på Sosa, Gomez och Lapadula som alla sitter på bänken. Klubben har också tillräckligt många "lovande" mittfältare (Locatelli, Mauri etc) för att inte behöva snålinvestera på mittfältet i januari. Skall någon köpas bör det vara en rejäl uppgradering på antingen Montolivo eller Kucka, företrädelsevis den förre. Vem det skulle kunna vara har jag svårt att bedöma utan att få större klarhet i de nya ägarnas vision och ambitionsnivå
Andreas Wingren: Hosta upp ordentligt med pengar och stärk laget med en etablerad spelare eller gör ingenting alls. En stor utmaning som vi har i dagsläget är att för stora delar av truppen utgörs av utfyllnadsspelare, vilket gör det svårt för Montella att få spelet att lyfta på riktigt. Lagdelen där det är tydligast är som du skriver på mittfältet. Så antingen lägger vi upp pengar och köper någon som blir given i startelvan och bidrar med spetskvaliteter eller så spara pengarna och utvärdera till sommaren.
Erik Terzi: Jag tycker att Milans mittfält är lagom tjockt med folk - det är onödigt att investera om kristallmuskel Bertolacci och Montellas homie Mati Fernandez återvänder med en stabil kondition. Det är ytterbackar vi ska satsa på, det är dags att flytta fokus. De Sciglios blackouts är fortfarande oroväckande och Abate är inte direkt den spelaren som man vinner Serie A med. Mattia och Ignazio kan inte vara Milans förstaval, vi måste höja ribban och unna oss en top-player efter flera års ytterbacksledsamhet!
Galliani ser ut att lämna Milan då han inte accepterar någon ändrad roll i klubben. Är det dags att släppa iväg honom eller kunde han tillfört mer tycker du?
Henrik Brandel: Jag har förmånen att ha varit med som Milan-supporter under hela Berlusconi-eran och har därmed fortfarande stor respekt för Gallianis hantverk. Men nu är det hög tid att vända blad och jag ser det som positivt att Galliani inte stannar kvar i en annan roll. Den nye sportchefen behöver inget spöke i korridorerna.
Andreas Wingren: Bara att släppa honom. Ska vi få till en riktig nytändning och börja bygga något nytt behöver vi våga släppa en del gammalt. För mig är Galliani en av de enklare separationerna, det känns som att den moderna fotbollsvärlden sprungit ifrån honom.
Erik Terzi: Jag har så många frågetecken kring Milans nya entourage så det blir verkligen svårt att tänka ut en ny eventuell roll för "Gula slipsen". Får man svara Ultraschef i Curva Sud?! Hur det än går tror jag att Adrianone kommer att närvara på San Siro - grimasera, gapa och vråla från sin plats i röda sektionen. Jag vill helst se Galliani som en bekymmerslös tifoso i vårt nya framtidsprojekt!
