Voce dei Rossoneri: ”Detta var säsongen då Kaká kom tillbaka”
Voce dei Rossoneri försöker plocka fram det positiva ur en annars dyster säsong. Två oundvikliga frågor tas också upp – Nigel De Jong och Fotbolls-VM!
Panelen utgörs av Milanredaktionens Simon Isaksson, Henrik Brandel och Jonas Desai.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Säsongen är över och fiaskot för Milan fullbordades då det stod klart att det inte blev någon Europaplats nästa år. Om du ändå försöker hitta något positivt under säsongen, vad tänker du främst på då?
Simon Isaksson: Detta har varit en säsong fylld av överraskningar för Milan. Tyvärr har de allra flesta varit negativa. Jag såg verkligen fram emot denna upplaga av Serie A eftersom så många lag verkade så bra. Men jag kunde inte ana innan att Milan skulle vara så dåliga... Men istället för att gnälla och klaga, ska jag försöka lyfta fram några av guldklimparna (för givetvis fanns även sådana).
Detta var säsongen då Kaká kom tillbaka till Milan – och till fotbollen. Hans tid i Real Madrid var inte lyckad och de allra flesta trodde att hans tid som skönlirare var över. Men återkomsten till Milano återuppväckte brasilianaren och stundtals under säsongens gång kunde man nästan tro att tiden spolats tillbaka till 2007. Visst är det en äldre och tröttare Kaká vi ser, men talangerna finns kvar och vi ser honom åter i en rödsvart tröja – förhoppningsvis även till hösten.
Säsongen 2013/14 blev också den sista på bänken för Max Allegri: en tränare som inledde Milankarriären genom att ta laget till sin första Scudetto på sju år. En tränare som därefter inte fick laget att fungera och fick tacka för sig i vintras. In kom Seedorf, och en ny tränare föddes. Förhoppningsvis kommer Seedorf stanna i Milan även nästa säsong, och förhoppningsvis kommer hans tränarkarriär bli lika framgångsrik som hans spelarkarriär var. Hur det än blir, var det under denna säsong hans äventyr började.
Trots den usla Serie A-placeringen och det tidiga uttåget ur Champions League, spelade Milan flera riktigt underhållande matcher under säsongen (hemskt vore väl annat). Låt oss inte glömma hur hårt vi skakade Atletico Madrid på San Siro i åttondelsfinalen, och att vi var riktigt nära att skaffa oss fördel till returmötet i Spanien. Låt oss inte glömma att vi kryssade Barcelona (1-1) på San Siro i gruppspelet, och att vi vann vårt första derby på länge nu i våras.
Nästa år blir det fullt fokus på Serie A för Milans del, och vi supportrar slipper leta reda på rätt TV-kanal på torsdagskvällarna för att se matcher i "Europas Serie B".
Henrik Brandel: Man får gräva djupt för att hitta ädelstenar efter den sämsta säsongen sedan 1998 (när vi senast missade Europa-spel). Vi har läckt som ett såll, åstadkommit för lite framåt och kanske framför allt tappa hela 25 poäng i matcher vi lett, vilket tyder på en oharmoni och psykisk labilitet i truppen.
Men OK, det finns några glimtar solsken på den regngrå himmelen. Januari-mercaton föll ut väl, både Rami och Taarabt (som jag dissade) har levererat. Förhoppningsvis schabblar Galliani inte bort deras billiga köpoptioner. Casa Milan invigdes och kan möjligtvis bli en symbol för en nystart och ett nytänkande. Att Allegri lämnade var helt nödvändigt, även om det skedde 6 månader för sent. Nu när seniorlaget gått knackigt är det mycket positivt att Pippos primaveralag gått som tåget. Där har vi förhoppningsvis mycket att i framtiden hämta både på spelar- och tränarsidan.
Jonas Desai: Derbyt segern mot Inter såklart. Jag kämpade länge mot mig själv här, då en del av mig bara ville skriva ett stort "inget". Mina förväntningarna är tydligen fortfarande väldigt höga. Men visst är det så att vinsten mot Inter värmde, och den skickade de signaler som fansen, spelarna och experterna behövde. Rent konkret blev matchen betydelselös, men dess sentimentala värde går inte att underskatta. Speciellt inte efter den gångna säsongen.
Milanredaktionen utsåg Nigel De Jong till Best Player 2013/2014 och delade ut priset på plats i Milano. Är du överraskad över NDJ:s säsong?
Simon Isaksson: Jag vet att De Jong är en grym spelare lika mycket som jag vet att siffran tre kommer efter två. Han är stabil, kraftfull och överlägsen på mittfältet. Sedan han kom till Milan tycker jag han har varit en självklar spelare i startelvan, och under denna säsong har han verkligen bevisat sin storhet. När resten av laget – och hela ledningen – svajat ordentligt, har De Jong fortsatt briljera och varit den enda fasta punkten i Milans lag. Han förtjänar absolut titeln som Säsongens Spelare och om inget spektakulärt händer i sommarens fönstret, kommer han säkerligen att konkurrera om titeln även nästa år.
Henrik Brandel: Jag är inte överraskad över De Jongs högstanivå, han visade redan förra året att han är en mycket solid krigare på mittfältet. Det som möjligtvis förvånar är hans starka psyke, där han trots lagets motgångar levererat på en mycket hög och jämn nivå under säsongen. De Jong vann priset som årets spelare dels för att han blivit jämnare och dels tyvärr för att övriga spelare vikt ner sig. Hade alla spelat på De Jongs nivå hade Milan lirat Champions League-fotboll även nästa säsong.
Jonas Desai: Jag är imponerad och inspirerad. och ja, kanske lite överraskad. En knäskada som den de Jong ådrog sig lär finnas kvar i bakhuvudet på vilken spelare som helst, men det märks knappt på holländaren. Hans sätt att läsa spelet och sättet att gå in med full kraft i varje situation är ett exempel för spelare som ännu inte förstått vad det innebär att spela i Milan. Vi kan bara hoppas att formen håller i sig och att förtroendet från vem det än är som tränar milan nästa år finns kvar.
Snart dags för fotbolls-VM utan Sveriges medverkan. Vilket lag håller du på i Sveriges frånvaro? Om du bara får välja ett alternativ, vilket land tar hem VM?
Simon Isaksson: Fantastisk fråga! Jag älskar verkligen Fotbolls-VM och allt vad det innebär. Alla känslor, all historia, alla förhoppningar...
Sedan jag som liten bodde i Italien, är det självklart för mig att heja på Gli Azzurri i Sveriges frånvaro (även i blågul närvaro är jag italiensk supporter, kärleken mellan länderna är delad 50/50).
Under denna VM-turnering kommer jag även att hålla tummarna för tre andra lag: Bosnien, Ghana och Belgien.
Bosnien är ett ungt landslag fyllt av drömmar och kämparglöd och jag unnar de verkligen stora framgångar. Jag tror att de kan nå stora framgångar också och jag tror att de kan skrälla i första matchen mot Argentina och ta samtliga tre poängen där(!).
Ghana, ett landslag fortfarande lite präglat av Milan, vill jag så gärna att ska få revansch mot världen efter den tunga straffsparksförlusten i förra VMs kvartsfinal. Vill att det ska gå bra för Afrika i allmänhet, och Ghana i synnerhet.
Muntari i Ghanas landslagsfärger
Belgien har ett otroligt intressant landslag och jag är mycket nyfiken på att se hur de kommer att spela och fungera tillsammans. För att få se så många belgiska matcher som möjligt, önskar jag att laget ska gå långt.
När det kommer till vilket land som vinner VM, är alternativen många. Själv tror jag dock att England bjuder på sedvanliga floppen, att Frankrike kommer skapa för mycket kaos, att Ronaldo inte kommer orka lyfta Portugal, att Holland inte räcker till, att Argentina hoppas för mycket på Messi, att ett för hypat Brasilien snavar på mållinjen och att Italien har för mycket otur. Kvar återstår Spanien och Tyskland – och för att jag inte klarar av ännu en spansk mästerskapsvinst, tänker jag säga att jag tror att den tyska lagmaskinen vinner årets VM. De har varit så nära så länge, detta år förtjänar de att vinna (så länge det inte är på Italiens bekostnad)!
Henrik Brandel: Jag tycker det är rätt skönt att Sverige inte är med i VM. Visst är det en folkfest man vill att landet skall kunna delta i, men hur meningsfullt är det att ställa upp med noll chans att ta sig vidare från gruppen? Nu kan jag istället njuta av VM i stort och följa Milans VM-spelare. Jag är nyfiken på vad Honda kan åstadkomma på en skräddarsydd position i Japans anfall. Får Zapata någon speltid för Colombia? Kan Muntari och Essien plocka några pinnar åt Ghana i en svår grupp? Får De Jong chansen i VM igen efter sitt hjärnsläpp för fyra år sedan?
Och det är klart att man vill att Italien med Balotelli i spetsen skall gå bra. Skulle även Montolivo och De Sciglio/Abate starta får man dra på sig en Azzurri-tröja. Skall man tippa VMs utgång tror jag att Brasilien och Tyskland möts i ena semin och att Spanien och Argentina möts i den andra, Brasilien faller för trycket och Tyskland slår Argentina i finalen. Så vet ni det ;)
Jonas Desai: Men vad tror du själv? Oj...förlåt. Det var inte meningen att brusa upp. Jag tyckte bara att det var så självklart. Med risk för att bli lynchad nu så erkänner jag att jag, med eller utan Sveriges avancemang, alltid håller på Italien. Gli azzuri har alltid talat till mig med allt vad den italienska fotbollen står för och med Prandelli i
> ledningen har kärleken bara växt. Nu tror jag inte att Italien räcker hela vägen till vinst, speciellt med den där backlinjen. Jag tror att det är Brasiliens tur nu, med en solid grund av inhemska spelare kryddat med spets från Europa. Hemmastödet gör sitt också och det är bara synd att Kaka inte får vara med och avgöra...
