Voce dei Rossoneri: ” En tränare som har hjärtat på rätt plats ”
Voce dei Rossoneri tar naturligtvis upp premiären mot Lazio där många glädjande ingredienser fanns att smaka på. En reflektion över Adil Rami görs också samt en summering av sommar-mercaton.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Aldijana Talic, Simon Isaksson och Jonas Desai.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Milan vann en glädjefull premiär mot Lazio med 3-1. Vad kommer du främst att minnas från matchen?
Aldijana Talic: En mängd intryck så klart. Alltid speciellt med seriepremiären och den här gången har det varit mer oro/nyfikenhet/turbulens/längtan än vanligt. Sen lägger man premiärnerverna åt sidan och inser att laget man tittar på inte riktigt känns som ens egna. Många förändringar. Spelare man nästan glömt finns och som man knappt minns tillkommit. För det har varit en ganska orolig mercato för vår del. Orolig och märklig, mer om det senare. Trots en initial vilsenhet domineras mina känslor finalt av glädje och optimism. Honda, mannen jag sågat som vaknat. El Shaarawy - lagets främsta talang som är i storform, en backlinje som, trots ett självmål, fungerar bättre än väntat, en Muntari som som visade att han förtjänade att få spela fotboll.. Resultatet av vad som i försäsongen föreföll vara en katastrof men som blivit en ekvation som Pippo nu börjar lösa. Och det är just det som jag kommer minnas främst, att se Pippo där vid sidan om. Med hans glädje vid hörnflaggan, som man så väl känner igen, inte ens hunnit glömma. Hans engagemang och självklara närvaro. Pippo.
Simon Isaksson: För det första att det blev en seger i första matchen för säsongen! Grymt skönt, och enligt mig lite oväntat. Det händer ju inte varje år att Milan börjar med en seger, och med tanke på hur klubben mår i nuläget, är tre poäng och tre gjorda mål en oerhört viktig start.
Sen kommer jag även att ta med mig kontringsspelet. Pigga spelare som snabbt och snyggt kunde vända spelet och få Lazio att se klumpiga ut. Jag kan inte minnas att jag sett sådana kontringar av Milan sen mitten på förra årtiondet när Kaká och Inzaghi härskade i världen. Och apropå Inzaghi, viket underbar känsla att se honom springa in på planen och fira med laget. Som fornstora dagar!
Jonas Desai: Jag skulle absolut kunna nominera (ett ytterst störande ord nu för tiden) Inzaghis löpning mot hörnflaggan vid 2-0 målet eller det faktum att El Shaarawy verkar vara skadefri som de främsta minnena från söndagens match. Men jag väljer istället att komma ihåg Diego Lopez första insats för de rödsvarta. Samtidigt blir det lämpligt att tacka högre makter för att Milan återigen har en målvakt värdig tröjan. Abbiati kan rädda skott, absolut. Men Lopez kan göra det, och så mycket mer. Det bästa är att han verkar otroligt motiverad och väldigt professionell. Något som, krasst sett, har fattats i de senaste årens värvningar.
Milan värvade Adil Rami efter att fransmannen övertygat under våren. Är Rami ett självklart förstaval i Milan eller är konkurrenterna om backplatserna att föredra?
Aldijana Talic: Rami är nästan den ende vi valt att lägga pengar på inför denna säsong. Det i sig visar att ambitionerna är att han ska vara där och utgöra en stomme i laget. Som formulerat i frågan så har Rami varit den som tillsammans med den förlorade Taarabt varit den som visat att han är värd att behålla. Tycker vi ska låta honom spela in sig i den nya truppen, som ett förstaval, ja. Men det svaret styrs en del av förnuftet kopplat till det ekonomiska läget vilket kanske bäst uttryck genom en komplettering - ja, givet nu när vi ändå bestämt oss för att behålla honom. Backlinjen kändes helt okej. Zapata kändes trygg, men hans och Abates kantspel skiljer sig en del åt. Där Abates strålande insats kanske andas mer offensiv och därmed kan skapa viss obalans i förhållande till Zapats spel. Och trots nyförvärvens i övrigt övertygande insats (bortsett från ett självmål) är känslan den att defensiven är det som Pippo kommer ha svårast med att få att falla på plats. Att defensiven kanske fortfarande vår främsta svaghet?
Simon Isaksson: När jag själv ritar upp hur jag tycker årets startelva ska se ut, har jag Rami och Alex från start i försvarslinjen. Jag tror att de kommer kunna bilda ett starkt och fysiskt mittbackspar med starka huvuden och viljor som kommer passa väl mot årets motståndare i Serie A. Dock måste backlinjen överhuvudtaget börja spela bättre tillsammans – och kontakten med försvarande mittfält måste bli tydligare. Fortfarande finns kryphål i försvaret som motståndare kommer kunna utnyttja…
Jonas Desai: Svårt fall, Mexes grät. Jag uppfattar Rami och Alex som snarlika, och tycker därför det kvittar vem som spelar bredvid Zapata, som är mitt förstaval. Det positiva med detta, förutom de uppenbara fördelarna med konkurrens-situationen, är förstås att det tillåter en nyttig rotation, även om Milan inte spelar lika många matcher i år.
Transferfönstret stängdes i måndags kväll där Milan värvade Bonaventura i sista stund. Hur tycker du Milans fönster varit i förhållande till konkurrenterna? Har vi knappat in eller förlorat mer mark?
Aldijana Talic: Att bara utgå ifrån namn är i stort en överskattad värdemätare. Likaså nytillkomna spelares insatser i tidigare klubblag. Det gäller majoriteten av alla proffsspelare därute. Kanske inte Zlatan, Silva och Falcao, men de flesta. För det är laget som man indoktrineras samt vilken anpassning man själv lyckas uppnå som styr hur man presterar. Torres kan blomma. Alex kan bli en ny Desailly. Kanske har vi inte fått en den där stjärnan och snålheten från Berlos sida har varit frustrerande, likaså tappet av Balotelli - men jag tror att vi har hjärtat på rätt plats och att laget som är nu känner att det de är, är ett lagbygge som får börja om med en tränare som har hjärtat på rätt plats.
Simon Isaksson: Det vi måste börja med här, är att komma fram till vilka som är Milans främsta konkurrenter detta år. Är det lagen som satsar allt för att vinna Scudetton eller är det lagen som kämpar för Europa League-platserna? Jag själv anser att Milan borde kunna ta sig i kragen och gå all in för att komma topp-3, därför tycker jag att konkurrenterna är den absoluta toppen (Juventus, Napoli, Roma etc). Och hur har då Milans marknad varit jämfört med deras?
Milan ska bara spela Serie A i år och laget borde vara tillräckligt brett för det. Äntligen (!) har backlinjen fått stått lite i fokus med värvningar av målvakter, mittbackar och vänsterback. På mittfältet finns det både spelare med rutin och spelare med hunger som kommer slåss om platserna. I anfallet finns diverse stjärnskott som kommer kunna lyfta laget framåt när de är på bra humör. Samtidigt är läget inte det stabilaste bland konkurrenterna. Juventus bör inte vara lika hungriga längre, och kommer de orka satsa fullt ut på Serie A i år eller kommer Champions League gå före? Roma, bella Roma, som har fått ihop ett riktigt bra lag och spel, men som sällan brukar räcka till när det väl gäller… Napoli, Fiorentina, Inter och de andra – är de verkligen så mycket bättre än Milan?
Jag vet att många rossoneri anser att detta är ett av de sämsta lagen Milan haft på många många år, men jag tycker att detta är början på något bättre. Jag tror att Inzaghi kan få ihop detta nya gäng och utveckla det till någonting bra. Visst vinner vi kanske inte alla matcher, och visst kommer vi få det mycket svårt på ett San Paolo med ett svinhungrigt Napoli, eller på ett Olimpico med ett Roma i världsklass. Vi kommer inte vinna alla matcher mot topplagen, men jag tror vi kan plocka poäng från många av dem. Däremot mot de mindre lagen kommer vi vara starka – och det är på grund av allt detta som vi till slut kommer sluta på en högre placering nästa vår, än vad vi gjorde i våras.
Jonas Desai: Med tanke på att Milan varken har pengar eller nog tydliga målsättningar måste jag medge att mercaton har gett helt ok avkastning. Jag behöver fortfarande lite mer tid att lära känna Bonaventura, men även utan honom hade jag varit "nöjd". Spelarna som värvats har ju kvalitéer, och höga högstanivåer. Tricket för Inzaghi blir nu att motivera och inspirera så att dessa nivåer kan nås återigen.
