Voce dei Rossoneri: ”Jag skiter egentligen i hur den ser ut men låt den för f-n vara!"
Voce dei Rossoneri tar upp moderniseringen som pågår i Milan, matchen mot Barcelona samt passar på att stanna upp och tänka tillbaka på Nesta.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Kaveh Golestani, Henrik Edman och Aldijana Talic.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Av allt att bedöma verkar Milan lämna sitt klassiska huvudkvarter på Via Turati 3 nu i november. Flytten går till betydligt större och modernare lokaler som erbjuder fler event och shopping-alternativ för klubben. Som en del av förändringen finns det även planer på att byta ut dagens ovala klubblogotyp till en modernare tappning - en rödsvarta cirkel med texten AC Milan. Hur ser du på de förändringar som genomförs i Milan just nu?
Golestani: Att flytta till modernare lokaler är säkert en bra idé. Laget genomgår en transformation och nya lokaler är en del av modernisering av brandet Milan. Jag är för modernisering av lokaler, anläggningar och arenor. Samtidigt är jag per automatik emot en ny logotyp. Först och främst tycker jag att det är världens vackraste klubbmärke. Jag tycker också att det på ett sätt är att förringa den historia som kommer med klubbmärket, och stor förändringar är ett kort steg ifrån ett nytt namn. En klubb som så tydligt lever på gamla minnen och meriter ska passa sig riktigt noga för att slumpa bort delar av sin historia. Och tro mig, Berlusconi & company behöver inte få fler fans emot sig...
Edman: Att lämna Via Turati är inte mycket att orda om. Där fanns inga utvecklingsmöjligheter och valet har bara varit en tidsfråga. Men att byta klubblogo är att klampa in på helig mark. Vi har varit med om det flera gånger tidigare men jag har aldrig förstått syftet. Någonstans måste man stanna upp och ställa sig frågan: Vad är Milan? En klubblogo är definitivt en del av en identitet, en identitet som framställs genom ett fåtal ingredienser. Där finns klubblogotypen med, inte som den viktigaste men ändå alldeles för helig för att byta ut som vilken handelsvara som helst. Jag skiter egentligen i hur den ser ut men låt den för f-n vara!
Talic: Har principiellt inte så mycket emot att ett lag väljer att följa en generell ekonomisk utveckling, förutsatt att det gynnar laget. Mycket hellre att försöka lösa det “inom familljen” än att som Moratti tvingas sälja majoriteten av klubben. Mer av anrikheten försvinner genom Inters lösning. Samtidigt så tror jag att detta är vad Milan och Barbara måste göra för att klubben ska kunna utvecklas och följa en standrard där ribban sätts högre och högre förutsatt att man vill vara med i toppen. Fifa och Uefa-regleringar till trots. Vi måste tänka på Primaverans kvalitet och på akedmien i stort. Så visst ska vi satsa ekonomiskt.Kör i vind, ge oss cash att bygga ett lag och bli det Milan vi en gång var. Men så har vi det där med loggan. Försöker rannsaka mig själv för att känna efter vad som egentligen håller mig fast vid loggan? Som så ofta med fotboll, bottnar det i ett sentimenatalt värde. Bara ett tredjeställ byter skepnad så reagerar man kraftigt. Men detta är en detalj, kan man tycka. Inte lika uppenbart framträdande. Kanske. När jag tänker Milan, ser jag loggan, “1899” etc. Att tänka sig en svart cirkel med text känns på alla sätt avskalat och osentimentalt. Och vad är det egentligen som motiverar bytet? Säkert inget annat än pengar. Vill minnas att det var Il Giornale som skrev om Milans satsning och förändring tidigare denna månad. Har inte sett en uppdatering sedan dess. Satsa på att förbättra ekonomin ska vi absolut, men inte genom det lilla, i den stora, på traditionens bekostnad.
Alessandro Nesta meddelade i helgen att han bestämt sig för att lägga skorna på hyllan efter den här säsongen och istället fokusera på att ta en tränarlicens. Hur kommer du minnas fotbollsspelaren Alessandro Nesta?
Golestani: Sandro, Sandro, Sandro Nesta. Jag har inga dåliga minnen från Nesta. Det var en högst elegant fotbollsspelare som tillsammans med Maldini visade alla att försvarsspel kan vara vackert. Han visade sig vara en sympatisk man med ett klart huvud och en självinsikt som också var grunden till att han förblir en legend i Milan. Han vann det mesta och charmade allt och alla. Han är en bit ifrån självaste Paolo, men Nesta var en av de största gentlemännen vi sett i modern tid i Italien. Dessutom var han överlägset den bästa glidtacklaren genom tiderna. En gammal man som neutraliserade Messi i sitt livs form - need I say more?
Edman: Som arvtagaren till Den Störste. Nesta är de facto Milans bästa förvärv under detta sekel. När han kom förändrades Milans spel och Maldini sade själv att han fick ett rejält uppsving. Långbollssignumet hade lånats av Milan ett bra tag och matcherna var ledsamma att se. Men med Nesta försvann det och saknades av ingen på det europeiska fastlandet, i alla fall inte utanför Skandinavien. Milan började spela vackert igen, understött av tryggheten bakåt. Det var ingen slump att det förändrades samtidigt som Nesta anslöt. Elegans, timing och förtroende var Nestas ledord. År efter år var han en av världens bästa backar och fullkomligt oersättlig den dag han slutade. Idag finns helt enkelt ingen back i världen av Nestas klass.
Talic: Hur kommer jag någonsin glömma Nesta, menar vi väll? Råkar vara så att jag följt Cinecittá-sonen från då, via Lazio, Milan och Montreal. Till nu och framåt. Sorgen i själen när hans skada gjorde landslagsspelandet kortvarigt. Lyckan när han med Lazio vann Cupvinnar-cupen mot Danis Mallorca. Och så året innan det, 1998, när Nesta gör ett, av vad jag tror var hans 13 mål totalt i karriären och avgör Coppa Italia finalen mot just – Milan. Precis. Sen tog han sig samman och kom till oss. Dirigerades, intill Maldini. Dirigerade, ödmjukt efter Maldini. När tillsammans med Thiago Silva var det kanske det bästa jag någonsin upplevt bland mittbacksduon. Min fallenhet för defensiv fotboll gör inte saker bättre. Eller såhär. Defensiv fotboll, inte sådär kvävande utan som en rot till ett perfekt anfall. Att minnas Nesta ta de där kliven, med blicken på bollen, händerna ganska långt ifrån kroppen, titta upp, passa, säga sitt och peka på någon att flytta sig någonstans sen stanna kvar exakt där – Så. För mig försvinner han inte, han är inte någon jag kommer påminna mig själv att minnas. Han bara alltid är.
Milan spelade 1-1 mot Barcelona och knep en poäng som kan visa sig avgörande för att ta sig vidare från gruppen. Vad anser du Milan gjorde bra mot Barcelona? Och vad ser du att Milan fortfarande behöver bli bättre på?
Golestani: Det kompakta försvarsspelet var bra centralt. Mycket bra till och med. Messi fick söka sig ut på kanten och Abate neutraliserade allt på sin kant. Dessutom var det uppoffrande defensiva spelet från de offensiva spelarna imponerande. Spelarna kom ut med en grinta som saknats den senaste tiden, och det bådar gott inför fortsättningen. Robinho var fokuserad och spelsugen. Samtidigt var det en väldigt blygsam inställning man visade upp efter ledningsmålet och kanske har Milanspelarna (och Allegri) lite för stor respekt för motståndet. I vanlig ordning slarvades en del från spelare som absolut inte får slarva och det straffade sig direkt. Constants första halvlek var genomusel och Emanuelsons inhopp intetsägande. Innermittfältet gjorde dock en bra match och det är klart att det är där Montolivo hör hemma. Defensiven måste klaffa till nästan 100% för att man ska kunna slå ett lag som Barcelona...
Edman: Barcelona är måhända inte världens bästa lag men tillhör ändå den absoluta toppen och vill Milan tillbaka dit måste respektlösheten fram mot lag som Barcelona. Så blev det också, Milans inledning var riktigt rolig att bevittna och belöningen var ganska snar. Men det som Milan måste bli bättre på är att sluta spela på resultat i CL. Varenda säsong i de senaste har det varit samma sak, bräckliga ledningar ska försvaras trots att det säsong efter säsong visar sig vara ödesdigert och var nära att bli det även nu mot Barca. Den mentaliteten slipper jag gärna och det skulle Milan tjäna massvis på att göra också sett till en helhet. En vinnarmentalitet tar tid att bygga upp och måste göras utan hänsyn till några hinder.
Talic: Kändes som att injektionen med Kakà och Robinho var en provisorisk lösning. Kakà kommer inte vara en permanent anfallare, men det var en smart lösning som förvånade mig och säkert många med mig. Det gav oss det lilla extra som vi annars inte har, utan Balotelli. Tycker Poli skulle fått chansen från start. För att luckra upp, skapa möjligheter men samtidigt stabilitet och utveckla ett mer permanent samspel tillsammans med framförallt Birsa och Montolivo. Vi måste börja skapa ett spel som vi kan “ta med oss”. Använda igen. Något stabilare. Jag älskade det Robinho presterade tillsammans med Kakà igår, men det var ju egentligen på låtsas. Hoppas ni förstår att jag verkligen älskade insatsen. Och det är Allegris förtjänst, men samtidigt ett ansvar. Och precis som Allegri på pekar så måste vi hitta förtroendet och balansen, men ingen kommer göra det så länge vi hänger löst som vi gör med anledningar ovan nämnda. Lite som att hämta sitt barn på dagis och så är där en vikarie varje gång. Eller som att komma till skolan och ha en ny lärare varje gång. Det hjälper inte till att sammanföra laget. Och visst har skadorna varit många etc, men vi måste börja utifrån det vi har och Poli är given att börja med. I min värld. Liksom Birsa. Sen har vi det där med försvaret. Vi måste göra nåt. Vi måste. De Sciglio/Abate - bra. Silvestre ska byta ut Mexes - alla gånger. Emanuelson istf.Constant. Vi kan väl börja där, snälla Allegri? Tror det lir bättre fram till det att januarifönstret öppnar och vi börjar spendera trofépengar.
