Voce dei Rossoneri: "Pato får svårt att återta sin plats i startelvan"
Idag diskuterar panelen bl.a. Milans "uppvaknande" efter landslagsuppehållet. De ger sin syn på hur Allegri bör välja och prioritera i den hårdnande konkurrensen bland anfallarna. Dessutom diskuteras en fråga som lär bli allt hetare med tiden: vem blir vår näste kapten? Mycket nöje!
Normalt brukar Henrik Edman agera frågeställare i de här sammanhangen, men idag deltar han istället som en av de svarande i panelen. Tillsammans med Saud Rana representerar de Milanredaktionen i dagens artikel. Gästskribent är Anders Eriksson. För en tid sedan publicerade vi hans mycket läsvärda reseskildring "Solglasögon och prosecco".
(Voce dei Rossoneri är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)
Två raka segrar och äntligen känns det som Milan hittat tillbaka till rätt spår igen. Ser du någon konkret förbättring/förändring i spelet efter landslagsuppehållet? Finns det en risk att vi överdriver de positiva tendenserna och glömmer att motståndet faktiskt varit relativt harmlöst?
Henrik Edman: Ja, helt klart är det så att den viktigaste faktorn är motståndet. Efter den fina insatsen mot Viktoria Plzen trycktes vår begynnande glädje ner i skosulorna igen mot ett högklassigt Juventus. Men jag tycker mig se ett betydligt spelgladare Milan efter uppehållet, där nästan alla spelar för varandra och för laget. Båda segrarna mot Palermo och BATE var resultat av laginsatser snarare än individuella insatser, där spelarna visade upp en helt annan rörlighet än tidigare, och det bådar mycket gott. För några år sedan var det absolut ingen självklarhet att Milan slog de "harmlösa" lagen, något som stadigt förändras till det positiva nu. Hur många gånger har inte Milan tappat greppet om ligatiteln mot just de "harmlösa" lagen tidigare år?
Anders Eriksson: Som den obotlige pessimist jag är tror jag att det är falskt alarm. Ett par segrar i rad betyder ju egentligen ingenting, speciellt inte när den ena är mot ett korpgäng från forna Sovjet. Men, en seger mot Palermo slår ju något högre, men om vi är ärliga så är väl knappast de rosa inte heller en riktig värdemätare. Men, jag ska vara lite positiv också och två segrar är ju bättre än två förluster så jag hoppas verkligen att det är positiva händelser som kan smitta av sig även framåt.
Eftersom jag inte är övertygad om att det faktiskt har vänt har jag svårt att identifiera någonting som en avgörande faktor. Däremot tycker jag att det som är den genomgående största skillnaden mot förra året är det ord som Martin Åslund är så stolt över att han har lärt sig av Jeppe Hussfelt: Grinta. Med risk för att glida från ämnet så är ju Grinta i mångt och mycket synonymt med en av mina favoritspelare, nummer 8, och jag tror faktiskt att det är det som behövs. Mer Gattusomentalitet helt enkelt, och det genomgående för hela laget.
Saud Rana: Nja, vinster är alltid en moralboost, oavsett vilka man vinner över. Palermo har ett bra lag och att köra över de relativt enkelt är i alla fall en bedrift. Den viktigaste förändringen är nog att vi fått tillbaka rätt spelare på rätt positioner. Robinho och Ibras betydelse ska inte underskattas och det är dessa två som fått fart på anfallet. Cassano fungerar bra med Ibra och detta kan även läggas till i framgångsreceptet. Utöver det tror jag inte så mycket på att vi var på väg in i en kris, skadorna har faktiskt varit tunga för laget.
Sedan har det tagit längre tid än vanligt att köra in oss på rätt spår men nu är vi där.
Allegri står inför ett delikat problem när det gäller att formera det rödsvarta anfallet. Med tanke på Cassanos och Ibras skön samarbete och med Robinho och Prince på uppgående form, hur säker kan Pato vara på en startplats när han återkommer från skada? Hur ser den ideala anfallsformationen ut enligt dig?
Henrik Edman: Det kommer att bli oerhört svårt för Pato att ta plats i startelvan om alla är friska. Dels för att han är alldeles för ojämn men antagligen främst för att han och Zlatan inte trivs ihop. Någon borde tvinga Zlatan och Pato att överleva tillsammans på en öde ö under några veckor för att tina frosten dem emellan. Det skulle gynna laget. I annat fall får nog Pato främst rikta in sig på att invänta skador på Zlatan för att få starta. En idealisk anfallsformation vore Zlatan, Cassano och Robinho gärna med KPB i någon lägre position strax bakom dem för att öka cirkulationen och pressen. För att inte upprepa förra säsongens misstag bör Allegri ta för vana att byta ut Zlatan i, säg den 70:e minuten och låta Pato hoppa in för att få ny fart framåt. Zlatan tröttnar i slutet av matcherna då skadebenägenheten ökar samt att uthålligheten sett över en hel säsong minskar. Zlatan är för viktig för att spela slut på.
Anders Eriksson: En spelare som ligger med Barbara kommer alltid ha en plats i laget. Så hade jag troligen svarat om vår president hade hetat Zamparini, men nu är så inte fallet och därför tror jag tyvärr att Pato kan få det svårt att ta en fast plats i startelvan. Tyvärr säger jag av två anledningar: för det första är Pato i mina ögon en så fantastisk spelare att han borde vara given i startuppställningen. Det räcker med att se 25 sekunder av matchen mot Barcelona för att förstå vad jag menar. Den andra anledningen är att jag tror att han kommer lämna oss om speltiden blir för liten. Han är i en fas i sin karriär där det är dags att växla upp om han skall lyckas bli en riktigt stor och framgångsrik spelare och då behövs speltid. Om man utgår från att både Ibra och Pato är oskadade längre än 25 minuter samtidigt skulle jag gärna se en kombination. Ingen tränare vågar peta Ibra så varför inte lösa problemet genom att flytta ner honom till offensivt mittfält och spela Fantantonio och Pato på topp? Det finns ingen i världen som är så bra bollmottagare som Zlatan och jag är säker på att han skulle leverera helt strålande som framspelare till Pato via Cassano. Alltså: Pato – Cassano; Ibra; KPB – Nocerino. Så skulle anfallet se ut om jag fick bestämma.Saud Rana: Jag minns när Pato var usel under förra hösten. Riktigt dålig. Med det sagt har han faktiskt visat upp ett bättre spel under våren och de få matcher han spelat nu under hösten. Kommer han tillbaka går han nog in i elvan med Binho o Ibra då en spelare av Patos kaliber behöver matchtid för att kunna prestera på topp. Han behöver förtroende likt det Ancelotti gav honom, förstå då kommer vi få se Patos fulla potential.
Den ideala anfallsformationen börjar rätt långt ner, där jag gärna ser Prince som offensiv mittfältare med Binho, Pato och Ibra framför sig. Pato ska vara striker på topp och Ibra har något av en fri roll. DÅ kommer det smälla. Och ja, Cassano på bänken.
Thiago Silvas framtid i Milan har diskuterats den senaste tiden. Tidigare i veckan berättade brassen att han hoppas stanna kvar i Milan i många år framöver och att ett av hans mål är att gå i Baresis och Maldninis fotspår genom att en dag få bära kaptensbindeln. Silvas uttalande lyfter en fråga som förvånansvärt sällan diskuteras: vem blir vår näste kapten? Ambrosini spelar alltmer sporadiskt, samma sak gäller en allt skörare och äldre Gattuso. Förr eller senare måste en efterträdare utses.Vem är ditt val i dagens trupp?
Henrik Edman: Förutsatt att Ambrosini, Gattuso och Seedorf slutar/lämnar till sommaren blir frågan högaktuell och det spontana svaret är naturligtvis Thiago Silva av flera anledningar. Inte minst att det är ett sätt att stämpla Thiago Silva som en "Untouchable" med klar och tydlig adress till Barcelona men även till Thiago Silva personligen. Han är redan väldigt uppskattad internt idag, men en kaptensbindel skulle visa på än mer uppskattning som jag tror Thiago Silva skulle värdera högre än som statist bakom Messi & co. Alternativen till Thiago Silva är inte många på sikt. Jag tycker att kaptensrollen skall innehas av någon som varit i klubben en lång tid och som med stor sannolikhet stannar oavsett lockrop från andra klubbar. Galliani var inne på Zlatan för ett tag sedan, men hans sinne och historia är absolut inte i rätt fack för att han skall vara aktuell överhuvudtaget. Vill man ha en italienare igen kanske Abate kan utvecklas till en ledare? Tiden för ett kaptensbyte tycker jag ska avgöras av Ambrosini själv. Så länge han vill, så länge vill jag.
Anders Eriksson: Ingen. Jag menar det. Det finns helt enkelt ingen naturlig kapten i dagens lag på samma sätt som det gjorde under Baresis och sedermera Maldinis tid. Silva kan kanske se ut som ett alternativ men oavsett hur en spelare stannar i en och samma klubb så krävs det något mer. Silva är en gud spelmässigt och inställningsmässigt men jag tycker att han i dagsläget är en för blek personlighet för att kunna bära bindeln. Förhoppningsvis har han dock rätt, att han får stanna i 100 år och växer och får äran men om jag tvingas välja idag så säger jag Kevin Prince. Han har inställningen, attityden, talangen och dessutom frisyren.
Saud Rana: Silva ska vara kapten. Han är perfekt. Ödmjuk, men framförallt en riktigt vinnare. Han styr redan backlinjen och skulle lätt kunna axla ansvaret att vara Il Capitano för Milan. Lägg gärna märke till det under matcherna, han dirigerar SÖNDER sin backlinje, där Antonini i synnerhet får instruktioner kring hur han ska springa och när, samt vart han ska vara när Silva startar igång ett anfall. Detta bör ske successivt under denna säsong, när Ambro och Rino är borta. Thiago Silvas betydelse för detta Milan FÅR inte underskattas.
Stort tack till Henrik, Saud och Anders. Voce dei Rossoneri är tillbaka igen den 3:e november.
