Voce dei Rossoneri: Pippo, det kan gå riktigt illa!
Panelen utgörs denna gång av Milanredaktionens Kaveh Golestani, David Faxå och Aldijana Talic, som diskuterar ledningsgruppen, tränaren, taktiken och Alessandro Nesta.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Det spekuleras i media om en omorganisation av Milans ledningsgrupp efter säsongen, där Maldini ryktas vara på väg in och där Galliani och Braida hänger löst. Hur skulle du vilja att ledningsgruppen såg ut till nästa säsong?
Golestani: Jag ska hålla detta så kortfattat jag kan. Jag ser helst att Galliani och hans grabbar sitter kvar i minst ett år till. Galliani är en mirakelman, även utan pengar. Han har gjort sina misstag, men sett till det stora hela har han varit ovärderlig för Milan. Jag ser gärna att man slussar in Maldini i systemet fr.o.m. januari 2014. Då får han tre mercatos och en och en halv säsong på sig att verkligen bli varm i kläderna innan huvudansvaret lämnas över. En paniklösning kan sluta väldigt illa, både för klubben och relationen till en av de absolut största vi haft. Gällande Barbara råder det inga tvivel om att hon har siktet inställt och det är bara en tidsfråga innan Berlusconi släpper fram sin dotter. Blod är tjockare än gula slipsar, tyvärr.
Faxå: Att spekulera i namn på poster är svårt. Det jag kan slå fast är dock att jag vill ha förändring. Jag har för det första otroligt svårt att se Paolo Maldini och Galliani arbeta tillsammans, då de inte är de bästa av vänner. Ska Maldini in så ryker Galliani. Jag har alltid varit imponerat av Uncle Fester och hans sett att landa tunga transfers till bra priser, men samtidigt gör han och Milan riktiga skitaffärer och slänger ut pengar på onödiga spelare ibland. Jag är osäker på om Maldini klarar en sportchefroll utan att någonsin ens ha suttit en en styrelse. Ska Galliani lämna ser jag hellre en etablerad sportchef på den positionen och Maldini i en annan roll. Kanske Braidas?
Talic: Jag tycker att vi ska behålla Milan. Inte sälja det helt enkelt. Om det sä är på bekostnad av att vi måste dippa en säsong till för att sen bygga och komma tillbaka så är jag okej med det. Bara vi kommer tillbaka. För det är uppgivet. Barbara får gärna styra och ställa. (Om inte pengarna endast går till pappas skilsmässor och rättegångar) Gallianis roll får gärna Paolo Maldini ta – det tror jag skulle göra enorm skillnad för laget. Höja moralen, föra in det stora, anrika tänket igen. Zidane får gärna ta över Real och Ancelotti komma tillbaka till oss. Om inte Ancelotti så ser jag gärna att en viss Fabio Capello lämnar Ryssland och blir vår. Detta gärna så snart som möjligt. Inte först efter denna säsong, gärna efter nyår. Men som ni förstår så är det svårt att vara kreativ och optimistisk när dessutom underlaget för ett lagbygge ser ut som det gör. Hoppet lever kvar, trots allt.
Under förra säsongsinledningen var det backlinjen Allegri hade nya idéer kring i varje match. I år är det istället hur laget formeras som kontinuerligt ändras och vi har fått se 4312, 433, 4321 och 4411. Sett till spelarmaterialet, vilken formation och taktik tror du skulle vara mest framgångsrik för detta Milan?
Golestani: Ett stort problem som Allegri haft ligger faktiskt i skadorna. El Shaarawy borde vara given på sin kant och den andra bör ockuperas av Kaká, även om det inte är hans optimala position. Vid flera av de ovan nämnda spelsystemet hamnar Balotelli ur position och jag tror att det optimala är att spela 4-3-3 för att få ut maximalt av Balotellis förmåga att agera target. Ett dynamiskt 4-3-3 gör också att man kan täcka upp på mittfältet samtidigt som man kan få understöd centralt när det behövs. Fart och flexibilitet är nyckelorden och med tanke på den trupp vi har till vårt förfogande känner jag att detta är det smartaste.
Faxå: Tittar man bara på vilka namn vi har och ignorerar motståndet samt skador så är en 4-2-3-1-formation lockande, speciellt när Honda har anlänt. Att ha De Jong och Montolivo som dubbel pivote känns stabilt och med den offensiva kvartetten El Shaarawy-Kaká-Honda-Balotelli blir man rätt småsugen på att se Milan spela fotboll, till skillnad från hur det ser ut i nuläget. Även 4-3-3 ligger nära till hands med två av El Shaarawy/Kaká/Honda på kanterna.
Talic: Igen, hur att bygga ett lag när man inte ens har dugliga spelare att fylla det med? Offensiva ytterbackar i Emanuelson och Abate är en preferens, av det vi har. 4-3-2-1 med en Balotelli på topp, Birsa och Kakà bakom. Känns som att Birsa blir bättre av Kakàs närvaro och de två kompletterar varandra i spelet. (Kom nu ihåg att detta handlar om att försöka göra det bästa av det vi har.) Hitta ut på kanterna med snabbheten från Abate och Emanuelson. Jobba med passningarna inåt mot Kakà och Birsa som vid givna missar får hjälp av en ganska outstanding de Jong och som i sin tur fördelar spelet vidare till Poli och, men inte föredragningsvis Muntari. Kakà får gärna leda det offensiva spelet. De Jong ska stanna precis där bakom honom och överblicka spelet mer samt vara ett extremt viktig stöd defensivt. Muntaris bollar hittar oftast inte inåt, men ibland gör Muntari det och drar han på sig några spelare kan det öppna ytor för sådana som Kakà, Poli och Birsa. Viktigt dock att spelarna någon gång snart får känna att de är ett lag och inte bara en prel. sammansättning från match till match.
Efter 13 poäng på 12 omgångar hänger Allegri minst sagt löst. Om och när han till slut entledigas, vem av tillgängliga alternativ ser du helst tar över den rödsvarta tränarposten?
Golestani: Berlusconi har onekligen gott tålamod med sina tränare, även om han inte är sen att sätta press på dem. Än en gång tycker jag att man ska försöka hålla det internt så gott det går, och då snackar vi väl mest någon av senatorerna Seedorf eller Inzaghi. Båda har säkert talangen och kunskapen men i min bok finns det inte en chans i världen att de är redo för en sådan uppgift. Dessvärre tror jag att det är både ont om alternativ och intressenter, vilket också innebär att vi med stor sannolikhet får se Pippo ta över rodret. Än en gång: det kan gå riktigt illa.
Faxå: Det beror helt på hur Milans planer för sommaren ser ut. Jag har haft magkänslan av att en tränare, typ Prandelli, har varit ”klar” från och med nästa sommar. Nu verkar dock inte fallet vara så. Då måste man ställa sig frågan om man ska ta in en kort- eller långsiktig tränare nu. Filippo Inzaghi kan vara ett svar, oavsett vilken fråga man ställer. Jag vill dock höja ett varningens finger av att man skyndar för snabbt med Pippo och vill helst inte se honom som huvudtränare nu. Ger vi Inzaghi tid tror jag han kan bli vår Conte. Rijkaard eller Di Matteo kanske kan vara något för stunden?
Talic: Som nämnt ovan i fråga ett. Mitt förstaval kommer alltid att vara Ancelotti. Men det händer inte. Har även ett gott öga till Capello, men vet inte om han som karaktär är det bästa för Milan just nu. Svennis? Står det något i hans bok om en ev. come-back? Skämtar. Seedorf har nämnts och omnämnts. Men är Seedorf verkligen redo? Jag tror inte det. Vi får fila på alternativen ett tag till och drömma vidare om Ancelotti…
Alessandro Nesta lägger efter 9 säsonger i Lazio, 10 i Milan och ett gästspel i Montreal sina skor på hyllan och planerar en framtida tränarkarriär. Vilket är ditt starkaste minne av denna legend?
Golestani: Nesta har gett oss många fina minnen. Världsbäst på glidtacklingar. Stiligast (efter Paolo). Eleganta klackbrytningar och resolut huvudspel. En gammal gubbe som gjorde sitt livs match mot Messi, bara en sån sak. Jag är övertygad om att han hade varit given i Milans startelva imorgon om han så hade velat. Och ska det sägas en sak och en sak endast om Nesta är det följande: Han var en gigant i backlinjen och en gentleman värd att nämnas i samma mening som Paolo Maldini.
Faxå: Jag vill gärna minnas hela hans karriär i Milan. Alessandro Nesta är nog definitivt den spelare som jag är svagast för. Någonsin. Det erotiskt vackra defensiva spelet han har bjudit oss på år efter år var helt magiskt. Han, tillsammans med Maldini, gjorde defensiven estetiskt vacker. Att se Nesta äta upp Messi var lika underbart som att se Pato eller Silva göra mål i 2-2 matchen mot Barcelona. Jag är också svag för matchen han gjorde mot Chievo, även om det var i offensiven han utmärkte sig där. Dubbla nickmålen i slutskedet av matchen (varav det sista med bruten näsa) var mästerliga. Självfallet hyllar jag Sandro ständigt med att lira i nummer 13 i Korpen.
Talic: Har visat min kärlek för denne man så många gånger att det känns som att allt går på repeat. Mitt starkaste minne? När Nesta vann Cupvinnarcupen med Lazio och Svennis mot Danis Mallorca, 1999. Sorry för det. Men Nesta har varit en favorit i alla år. Nästan. Även om kärleken klubbens, Milans. Men jag kommer också minnas, den annars så dämpade Nestas enorma glädje från CL-vinsten 2003. Hur han, som hyfsat ny i laget kändes som en given vinnare med oss. Egentligen minns jag Nestas varje passning och alla hans 13 mål, men det skulle ni inte tro på. Så tack för allt, Sandro. Jag älskade att vara en del av din samtid.
***
