Voce dei Rossoneri: ”Starka? Inte en chans
Voce dei Rossoneri diskuterar nyttan av landskampsuppehållet, Abates utveckling samt vem som bör få Ballon d’Or.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Henrik Brandel, Simon Isaksson och Jonas Desai.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Milan går in i en ytterst viktig period efter landskampsuppehållet. En paus som var efterlängtad för många med tanke på den bistra perioden som föregick uppehållet. Kommer Milan tillbaka starkare nu, eller har uppehållet inte spelat någon positiv roll tror du?
Henrik Brandel: Får man stryk är det alltid skönt med en paus. Görs inga förändringar under pausen kan man dock inte förvänta sig annat än att misshandeln fortsätter. Allegri sitter nu kvar och har inte utåt flaggat för några förändringar, så jag är skeptisk. Men visst, det är svårt att komma ut svagare än tidigare och förhoppningsvis kan sjukstugans koloni krympa lite. Det saknas dock harmoni, grinta och en tro på ”projektet”. Jag kan inte se att detta går att lösa utan att byta tränare. Så starkare kanske, men starka, inte en chans.
Simon Isaksson: Jag tror att landslagsuppehållet har varit nyttigt för Milan. Många spelare har fått ny energi efter att ha spelat för sina respektive landslag och många av de andra har involverats i träningsmatchen mot schweiziska Young Boys. Allegri har fått tid att tänka och har kanske kommit på ett nytt – fungerande – spelsätt. Troligtvis har också laget hunnit diskutera den misslyckade inledningen på säsongen och gått igenom, del för del, vad som inte har fungerat som det ska. Det bör även ha funnits tid till att analysera de kommande motståndarna i ligan och i Champions League tillräckligt för att Milan ska kunna ställa upp mot motståndarna på ett självsäkert sätt.
Jag kan inte spå framtiden, men jag tror att om Allegris Milan någon gång ska komma på fötter igen så kommer det att vara nu, efter detta landslagsuppehåll.
Jonas Desai: Detta är jättesvårt att avgöra på förhand. I många fall är det så att man bara vill bort. Man vill slippa oron, slippa tänka på matcher och resultat och på de förväntningar man vet finns. Fullt förståeligt och säkerligen nyttigt. Problemet med ett sådant tankesätt är att man då oftast inte vill komma tillbaka. Är det så i Milans fall? Jag är rädd för det. Milan är en klubb med vinst i blodet och med en historia som få. Därmed ställs också väldigt höga krav på klubben och i förlängningen spelarna. Detta är något som är fantastiskt positivt när saker går din väg men också fantastiskt tyngande när resultaten vägrar komma.
Vissa människor, såsom Balotelli (och som Montolivo som kapten måste vara) skiter i vilket och vill bara spela fotboll, och Milans nuvarande läge hoppas man att detta smittar av sig. Sådant tänk skulle antagligen lösa upp många knutar, att man spelar som om publiken inte vore där.
Abate gjorde sitt första mål för Milan under hösten. Han gjorde även Italiens mål mot Tyskland förra veckan. Hur ser du på hans säsong så här långt? Har han utvecklats, stagnerat eller rent av försämrats, generellt sett?
Henrik Brandel: Abate har haft en fin höst utan att ha briljerat. Jag tror att vi nu vet var hans högstanivå är och tror inte att vi kan förvänta oss nämnvärda ytterligare framsteg. Killen är snabb som vinden men kan inte slå inlägg, detta kommer inte att förändras. Abate är ett anfallsvapen då han drar isär motståndarförsvar med sina löpningar. Jag tror att hans möjlighet att bli en bättre spelare handlar om strategi snarare än att förbättra egenskaper. Om han använde sin snabbhet genom att skära in mot offensivt straffområde (som han gjorde i landslaget när han gjorde mål) istället för att slå inlägg, skulle Milan få ut mycket mer av honom. Sina offensiva och defensiva tillkortakommanden till trots är han en tillgång för Milan och det italienska landslaget.
Simon Isaksson: På den tiden då Abate bildade försvarslinje med bland andra Thiago Silva och Alessandro Nesta, och lade inlägg till anfallare som Zlatan Ibrahimovic kändes det som att han utvecklades i varje match. Han var, enligt mig, den mest spännande försvarsspelaren i Milan och jag trodde att han kunde utvecklas till en gigant. Men under det senaste året har det känts som att nästan all spänning försvunnit. Vad det beror på kan jag inte riktigt sätta fingret på. Är det för att han numera är en del av en rätt så grådaskig backlinje? Är det på grund av att han bleknar i jämförelse med det nya stjärnskottet De Sciglio? Eller är det så enkelt att jag har vant mig med Abates skicklighet och inte längre förundras av den? Hur som helst så tycker jag att han fortfarande är en spelare av rang, som dagens Milan borde kämpa för att behålla, men jag tror inte att han kommer bli så värst mycket bättre än vad han är nu. De Sciglio däremot…
Jonas Desai: Jag tycker inte Abate har utvecklats. Spelaren har som du nämner, trots övervägande bollinnehav på högerkanten, alldeles nyss gjort sitt första mål i klubben. Med tanke på hur mycket Milan använder sina ytterbackar, och med tanke på hur många poäng som generellt görs från den positionen numera i modern fotboll, så räcker inte Abates prestationer tycker jag.
En spelare med sådana kvaliteter (främst hans snabbhet) måste man ställa högre krav på, inte bara för individens själv men också utifrån lagets perspektiv.
Omröstningen till Ballon d'Or stängs om en vecka. Cristiano Ronaldo, Zlatan, Messi och Ribery slåss främst om utnämningen. Vem tycker du ska vinna?
Henrik Brandel: Det kanske säger något om vad som krävs för att nå toppen av världsfotbollen när de fyra främsta kandidaterna till Ballon d’Or är en narcissist med lätt till självömkande tårar, en egenutnämnd gud med mindervärdeskomplex, en själviskt back-stabber och en sexköpare. Egoister premieras framför lagspelare för att de tar sig rätten att synas.
Hur som helst är det fyra starka kandidater och alla utom Zlatan borde ha en rimlig chans att ta hem priset. Messi har den högsta högstanivån och vassaste spetskompetensen, Ronaldo är i mina ögon den bästa all-round-spelaren och Ribery har lett sitt lag till störst framgångar. Min röst faller på Ronaldo som både har jobbat sig till en Ballon d’Or de senaste åren och dessutom varit helt enastående under hela 2013.
Simon Isaksson: Enligt mig står det – tyvärr – mellan Messi och Ronaldo. Jag har svårt för bägge spelarna, men jag måste ju inse fakta och erkänna att det återigen är de två som just nu tävlar om titeln. Messi har tilldelats den gyllene bollen i fyra raka år men jag skulle vilja påstå att det i år är Ronaldos tur igen. Inte nog med att han, på nästan egen hand, tagit Portugal genom play-off matcherna mot Sverige och sin nation till ett världsmästerskap, utan han har även tagit med sig sin osannolika förmåga att göra mål i klubbsammanhang till denna säsong. Messi däremot, har fått kritik för sina insatser i argentinska landslaget och har inte samma målfacit nu som han hade förra säsongen. Helt enkelt så tycker jag att Cristiano Ronaldo har gått om Lionel Messi, vilket han förtjänar att uppmärksammas för. Dock blir jag inte förvånad om den lille argentinaren ändå är den som till sist står där, med sin femte boll i famnen.
Jonas Desai: Jag vågar nästan inte svara på den här frågan. Varje gång diskussionen sätts igång på förfesten så lämnar jag rummet, med vetskapen om att det snart blir dålig stämning.
Hur som helst så känns det som att Messi äntligen har ordentlig utmaning från de nominerade. Argentinaren har inte övertygat på samma sätt de senaste månaderna medan resten av gänget har levererat match efter match. Ribery har varit otroligt avgörande för sitt Bayern München, och är väl den som antagligen kammar hem det. Personligen tycker jag Cristiano Ronaldo är bäst just nu.
Vem tycker du ska ha Ballon d'Or? Rösta nedan
