Voce dei Rossoneri: Vad krävs för att pensionera ett tröjnummer?
Voce dei Rossoneri tar upp ämnena om vad som krävs för att pensionera ett tröjnummer, förlusten mot Napoli samt Balotellis mognadsgrad.
Panelen utgörs av Milanredaktionens David Faxå, Andreas Wingren och Aldijana Talic.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Kaka har kommit tillbaka till Milan men skadades tidigt och är nu borta en tid.? Han kommer på egen begäran inte att lyfta någon lön under tiden.? Något som uppskattats hos många och en del menar att Milan borde fundera på att pensionera hans tröjnummer den dag han slutar då han visat både stort hjärta för klubben samt att han fick Ballon d'Or under din första tid i Milan.? Vad tycker du krävs för att pensionera en tröja?
David Faxå: Visst är Kakás gest fin och visst har han gjort mycket för Milan, men någonstans måste man dra en gräns. Jag anser att nummer 22 ska vara tillgängligt för kommande spelare i fler år fram över. Det Maldini(-familjen) och Franco Baresi gjorde för Milan förtjänar en pensionerad tröja, inte det Kaká gjorde och gör. I så fall finns det många fler spelare som förtjänar ett upphängt nummer framför Kakàs 22:a. Att vara lagkapten i klubben kan ju ses som krav nummer ett… Nej, ska 22:an pensioneras ska det krävas mirakelinsatser när brassen återvänder från sin skada.
Andreas Wingren: Jag tycker det är en otroligt fin gest av Kaká att frivilligt avstå sin lön under skadefrånvaron. Däremot tycker jag inte att Kakás tröjnummer bör pensioneras. Jag tycker att det är en otroligt stor gest när man pensionerar en tröja. Om gesten även i framtiden ska vara något stort kan man inte gödsla med tröjpensioneringarna. Att Maldinis nr 3 är ”pensionerad” (eller vikt till hans söner) är helt rätt. För mig är det spelare av den här digniteten som förtjänar att få sin tröja pensionerad. En klubbikon, en legendar. Hade Kaká däremot inte sålts och istället stannat och blivit kapten i Milan samtidigt som han fortsatt att leverera på plan hade dettroligen känts annorlunda. Men inte nu.
Aldijana Talic: Vet inte om jag är ett fan av det där med att pensionera tröjor. Hur mäter man vem som var störst i ett lag? Känns på alla sätt överpassionerat. Framförallt då det finns en sån ära och charm i att komma till en klubb och ta på sig en tröja med ett nummer, som burits av en av klubbens största. Just, en av klubbens största. Notera dock att jag är pro passion och pro storhet. När det gäller Kaká så är hans storhet inte den största. Maldini var större. Baresi var större. Van Basten var större. Nesta var större. När jag så läser mina egna kandidater inser jag att det för mig mycket mer handlar om lojaliteten för klubben. Att Kaká inte tar ut någon lön…nja, inte riktigt det lojalitetsdrag jag söker. Schysst och så, men inte riktigt. Han har ändå varit borta från klubben, länge. Älskar att han är i Milan, men för mig är han inte Milan. Balotelli börjar dock bli Milan, fullt ut. Visst kan man tacka en person för dennes ovärderliga insats och tid, men det kanske inte visar sig genom att passa ett nummer. Ge det vidare, peppa andra, visa att det finns en tradition av stolthet och kärlek. Tror att det är någonstans där jag hamnar.
Milan fick stryk av Napoli på San Siro för första gången sedan Maradonas tid. Vad skiljde lagen åt tycker du?
David Faxå: Fokus. Vid 0-1 målen tappar Milan markeringen helt och vid 0-2 gör Abbiati en tavla. Hade spelarna haft tankarna på rätt ställe kanske bägge målen kunde räddats. Franco Baresi lyfte detta i en så kallad fansintervju via Twitter i veckan. Det viktigaste som en försvarare behöver är uppmärksamhet, enligt vår evige kapten. Detta hade Milan inte vid frisparken och det hade inte Abbiati vid Higuains skott.
Andreas Wingren: Pepe Reina! Spanjoren gjorde en jättematch och verkade mer eller mindre vara omutlig i målet. Han räddade till och med en straff frånBalotelli (!!). I andra änden av planen släppte Abbiati in ett billigt 0-2 mål i en period när Milan tryckte på ganska bra. Såklart matchavgörande.
Sen är det ju aldrig en enda sak som avgör seger från förlust. Igår lämnade Milan alldeles för stora ytor på egen planhalva, vilket var en kombination av uselt positionsspel av våra mittfältare och det faktum att vår backlinje är för dålig. Såklart att ett lag som Napoli kan utnyttja det. Sen tycker jag även att Milan hade en hel del oflyt, man skapade faktiskt en hel del framåt och en annan dag hade den mängden chanser resulterat i åtminstone ett eller två mål till. Men som man brukar säga, man skapar tur genom hårt arbete.
Aldijana Talic: Herre, gårdagen är alldeles för nära för att min analys ska vara bärande på något sätt. Men låt mig inte bli en Birro. Inför matchen skrev jag att det skulle vara offensiven. Att lagen skulle vara kompakta men att det var Napolis starka offensiv som skulle segra. Delvis gjorde den det också. Higuain var ju som han var. Fast Milan och framförallt Balotelli var enastående… Stundtals helt vansinnigt taggad Balotelli. Men skillnaden var helt enkelt Reina. Kan man säga mer? Han tog allt. Var enastående. Inte som väntat. Och vi var precis så bra som vi visste att vi skulle vara bakåt, varken mer eller mindre. Alltså: deras anfall mot vårt försvar. Vårt anfall med en bra insats av även Birsa.
Balotelli gjorde en väldigt bra match trots straffmiss och förlust, men snackade till sig ett andra gult kort efter slutsignalen. Galliani sade bara för några dagar sedan att Balotelli mognat mycket och ropade kanske hej för tidigt. Hur ser du på Balotelli i denna fråga? Måste han mogna mer eller kan man leva med Balotelli som han är?
David Faxå: Det är klart att man gärna skulle vilja se en ännu mognare Mario Balotelli. Frågan är dock om det är möjligt. För det första måste man slå fast att Balotelli, trots mycket filmningar, tas väldigt hårt på fotbollsplanen. Han sparkas ned och provoceras gång på gång. Att han reagerar och agerar därefter kommer rätt så naturligt givet hans bakgrund. Att han drar på sig varningar och blir arg på planen kan jag leva med, men att snacka till sig en(fler?) match(ers) avstängning har jag svårt att acceptera. Hur man ska slipa till Balotellis humör är dock en gåta som förmodligen förblir olöst. Jag ser i alla fall ingen lösning på problemet. Vi snackar trots allt om spelaren som beställer statyer av sig själv, kör Ferrari på go-kart-banan och köper minigrisar på fritiden
Andreas Wingren: Jag tycker trots kvällens incident att det känns som att Balotellimognat mycket. Att snacka till sig ett rött kort är väldigt light om man sätter det i proportion till mycket annat han gjort tidigare i karriären. Kan han fortsätta hålla det på den här nivån kan jag absolut leva med det. Dock ska det ju tillägas att tajmingen är riktigt urusel med tanke på skadeläge och tabellposition.
Var jag dock vill se Balotelli mogna är i spelet. Under andra halvlek mot Napoli var han briljant, verkligen världsklass över 45 minuter. Han behöver lära sig att leverera insatser av det slaget oftare och han behöver höja sin lägstanivå (och då framförallt fokusera på att vara aktivare och mer delaktig i spelet).
Aldijana Talic: Balotellis insats igår måste ha förvånat även honom själv. Vad var det där egentligen? En straffmiss blev därför helt uthärdlig, men förlusten tog hårt. Man ska aldrig uppmuntra ett beteende som leder till avstängning. Han borde veta att läget är labilt och att hans åsikt ska falla för lagets bästa. Utvisningen svider i detta läge. Så samtidigt som det inte alls är befogat att göra så håller jag med om att Balotelli ska ha cred för att han blivit bättre. Så Galliani ropade inte hej för tidigt, men i en Balotelli kommer det alltid leva kvar en liten bit av just det som förutom hans talang format honom till den spelare han är. Efter matcher som igår har han lättare att ta fram det. Liknelser behöver inte ens göras mot Zlatan, jag tror att ni förstår. Inte okej att ställa till det för laget på det sättet, men inte heller så att Balotelli har en defekt som ingen råder bot på. Har ett visst överseende med gårdagen, men kanske är jag för snäll? Vi ger honom lite tid till.
