Voce dei Rossoneri (VdR) Milans framtida ledare och stjärna får lämna
Hela havet stormar i Milan sen några veckor tillbaka, om någon mot all förmodan missat det så har vi nya ägare, det har varit mycket som har hänt och vi försöker bena ut händelserna.
Milanredaktion vill först hälsa två nya skribenter välkomna till start11an Milad och Calle , vi har möjligtvis 1 plats till om någon brinner för det och då hittar ni all info här Förutom våra nya skribenter så finns det även svar från Tommi har ni inte läst hans senaste text så finns den här
Utvärdering av säsongen, sportsligt, CL, transfer och ekonomiskt.
Calle: Kort och koncist får Milans säsong 2022/2023 anses som lyckad ur ett sportsligt perspektiv. Med en relativt svag trupp och en ständig oro för att Rafael Leao och Theo Hernandez vill ta ”nästa steg” talade inte mycket för en säsong i form av jubel och glädje som Milanista. Jag tror att Milan ur ett objektivt synsätt inte får mångas läppar att darra utefter spelarmaterial och att den sportsliga framgången på senare tid fortsatt fått rida på Zlatans avtryck från när han väl var tillbaka i Milan efter LA-äventyret. Min känsla är att han på något sätt fick spelarna att verkligen tro på sig själva och att detta ”lejonrytande” gett rikliga avtryck i att på något sätt präntats in i spelarna (då han faktiskt inte bidrog spelarmässigt förra säsongen) och att de därmed faktiskt presterat bättre än vad nog många förväntade sig att de skulle. Jag själv hade inte heller några särskilda förväntningar på den gångna säsongen och inför varje match var det med halvskeptiska ögon jag många gånger blev förvånad över att det faktiskt såg bättre ut än vad jag förväntade mig. Att försvarsspelet många gånger gett en trygghet och att det i många matcher varit flera spelare som löst poängen har varit kul att skåda. Vidare kul att Milan varit kreativa i att faktiskt ha skapat betydligt mer än vad som förväntats är även det något som jag tar med mig till bokslut 2022/2023.
Vid en sammanställning av hur matcherna under den gångna säsongen såg ut var det många gånger jag anser att matcherna var väl vunna, men att även förlusterna som kom förtjänades även dem att förloras. Då vinsterna var fler än förlusterna skulle jag ändå vilja sammanfatta detta som en bra säsong utifrån förutsättningarna inför. Jag uppfattar matcherna som väl anpassade från Milans håll när tufft motstånd väntade. De anammade situationerna väl i att tro på sig själva och ofta skapade de minst lika mycket chanser framåt som motståndarna. Det var vid några enstaka matcher som det faktiskt såg så illa ut som man anade att det skulle göra inför säsongen. Enligt mig hade Milan endast en svacka och den skulle jag säga startade i samband med kollapsen hemma mot Roma i början av januari. Milan hade kontroll till minut 75 och en ledning med 2-0 för att sedan tappa fästet helt och bjöd in Roma till att kunna kvittera på övertid. Jag ljuger inte om jag säger att Roma nästan förtjänade att ta med sig alla poängen hem till Rom.
Efter 2-0-tappet mot Roma skulle den så kallade svackan infinna sig då bara några dagar efter åka ut i Coppa Italia mot Torino och därefter även tappa poäng hemma mot Lecce. Den absolut mest kritiska perioden kom efter Lecce-tappet och att från 18:e januari och två veckor framåt torska två derbyn mot Inter (Supercupen och ligan) och emellan dessa falla ihop fullständigt borta mot Lazio 0-4 och även gå bet mot det luriga laget Sassuolo 2-5 på Guiseppe Meazza var nog många övertygade om att ”det var det” och att allt nu var klappat och klart för att konstatera att Milans säsong började närma sig den skitsäsong som alla förväntade sig.
Om vi ska prata mer specifikt om spelare som betytt det lilla extra vill jag nämna Girouds första halva, där han var fenomenal i att fullkomligt dominera i boxen och hitta nätmaskorna, för att sedan tyvärr tappa formen när det väl gällde. Dock avslutade han snyggt i de sista omgångarna bör tilläggas. Andra spelare som varit väldigt avgörande är självklart Rafael Leao och Theo Hernandez som enligt mig definitivt är toppklass. Dessa herrar kan skoja bort vilket lag som helst, så det ska absolut sägas att utan dem hade Milan inte varit i närheten av att få till resultaten som till slut kunde fastställas. Andra spelare som jag är nöjd med denna säsong är självklart Tonali, Bennacer och Maignan. Jag tycker även att backlinjen har hållt en hög lägstanivå i stora delar av säsongen där ingen särskild har varit bättre än någon annan (bortsett från Hernandez), men att det på något sätt ändå gett en trygghet i att kollektivt kunna hantera kritiska situationer. Om vi ska vara lite kritiska är jag rädd att Simon Kjaer tappat sin startplats till nästkommande säsong då han agerat svagt i många matcher och att han även börjar komma till åren. Dock hävdar han att han har många år till på planen – vi får väl se och hoppas att kvaliteten på något sätt återuppstår och att kroppen håller, då det är en bra kille.
Det är med stor fascination jag under stora delar av hela säsongen 22/23 fått se ett Milan knäppa antagonisterna på deras näsor i att få med sig resultat. Att ha fått med sig goda resultat fram till att den första torsken mot självaste Napoli i sjunde omgången kommer måste bedömas som väldigt bra. Att Milan endast hade två förluster i ligan in i januari är också starka papper om vi återigen får skicka en gliring till vad folket och alla experter ansåg och bedömde Milan utefter, och att denna motståndskraft reaktivt var emot Milan match efter match tills att säsongen var över. Att många inte har trott på Milan är ju såklart inte taget från bar himmel, utan det har funnits saker att ta på om vi nu kollar på spelartruppen och statistiken senaste åren, så det är fullt förståeligt på så sätt. Det har sett dåligt ut emellanåt, det har det verkligen gjort.
Det slutade dock inte allt för dåligt - de tog sig ur svackan och lyckades på något sätt både krångla sig vidare mot Tottenham och även slå ut Napoli i åttondelen respektive kvartsfinalen och samtidigt på något sätt ”harva” på någorlunda i ligan. Med att använda ordet ”harva” menar jag väl egentligen att de löser en fjärdeplats och inte så mycket mer än så. För min del anser jag att ett godkänt betyg får skrivas ned då Tottenham och Napoli besegrades i Champions League. Det spelar ingen roll på vilket sätt det gjordes, ett avancemang i framförallt Champions League är alltid starka papper. Med dessa triumfer vore det bara helt jävla otroligt om dagens Milan parallellt skulle kunna mäta sig i att trumma på i Serie A – det gjorde de inte och de landade slutligen på plats fyra (efter Juventus slutgiltiga poängavdrag), egentligen femma.
Det är två spelare jag kommer sakna från Milan 2022/2023:
Sandro Tonali – En stjärnspelare som verkligen gett konstanta avtryck i att visa sig vara en riktig fanbärare och en framtida levande legend. Så blir tyvärr inte fallet nu då han är såld mot sin egen vilja till nyrika Newcastle United i Premier League för ca 800 mkr.
Brahim Diaz – En av mina favoritspelare när han är som bäst. Tyvärr är han det alldeles för sällan då han har en tendens att vara osynlig och oskarp. MEN, när han är bra så är han riktigt bra. Finess och skottvillig – attribut nog för att vara en favorit hos mig när det kommer till offensiva spelare. Åter till Real Madrid efter lån.
Då dessa två spelare som ändå har spelat majoriteten av säsongen lämnar oss behöver vi självklart agera på transfermarknaden. Milans trupp är skral så det är av yttersta vikt att pengarna som kommit in från Tonali-försäljningen förvaltas på bästa sätt. Med att konstatera att Bennacer är långtidsskadad är det alltså tre stycken mittfältare som behöver ersättas.
Denna sommar har det ryktats specifikt om två Chelsea-värvningar. En av dessa är klar i Ruben Loftus Cheek. En för mig bra spelare när han är hel, dock väldigt oklart hur han acklimatiserar sig i Serie A – det får tiden avgöra. En helt klart intressant spelare som jag alltid tyckt haft något när han väl har spelat i Chelsea. En bra box-to-box-spelare med fantastisk fysik. Besitter även ett tungt skott. Intressant och samtidigt oroväckande vilken roll han ska ha och vem han ska spela med.
Den andra stora är Christian Pulicic, även han från Chelsea. En spelare som inte spelat allt för mycket sedan han köptes från Borussia Dortmund, men som besitter en ruggig högstanivå när han väl får till det. Har dock varit väldigt sval då han fått chansen. Han är fortfarande ung (24 år) ska tilläggas och är enligt mig en spelare som låter spännande i Milan, främst då både Messias Jr och Alexis Saelemaekers absolut inte ska vara startspelare och att Pulicic fortfarande har potentialen till att bli en stjärna.
Bortsett från dessa två har även Atalantas målvakt Marco Sportiello anslutit. En bra värvning och backup till Maignan i målet, men även en kille med ett sant Milan-hjärta. Har tagit den långa vägen från Serie D, C, B och slutligen A. Bra ålder i 31 och har även tidigare haft Pioli som tränare i Fiorentina, 2017/2018.
Även Tijjani Reijnders från AZ Alkmaar blev klar i dagarna som för mig är mycket välkommen då han spås bli en lysande spelare med många tilltalande egenskaper. Av det lilla jag sett ser han ut att vara brytningssäker och irrationell med bollen. Fint passningsöga dessutom.
Det ryktas även om att Alvaro Morata ska ansluta, vilket för mig känns sådär. Har aldrig varit särskilt förtjust i spanjoren då han enligt mig bränner alldeles för mycket. Det känns vidare som att är på lån varje säsong, det är nästan så man knappt vet vilken klubb som faktiskt äger karln. Borde även inte tala för att det ska bli verklighet då han är 30 år fyllda och att det borde gå emot Cardinales transferfilosofi. En anfallare som backup till Giroud kommer såklart även behövas, vilket går att argumentera för värvningen av Morata, dock skulle jag hellre se att någon ungdomsspelare får chansen, varför inte Luka Romero?
Slutligen ryktas det även om nigerianen Samuel Chukwueze från Villarreal som jag definitivt vill se i Milan. En kanonspelare som gjort det bra i Villarreal. Spelar som högerytter med en fin vänsterfot. En position som verkligen behöver förstärkas i Milan, så varför inte?
Tommi: - Känslan är så klart tudelad. Som regerande mästare bör man kunna prestera bättre i ligaspelet än vad Milan gjorde, även om en viss del återigen går att skylla på skador (främst Maignan). Men laget har några riktigt djupa svackor under 2023 vilket inte går att reparera, och en hel del beror på att laget i vissa stunder uppträdde mätt och belåtet, vilket straffade sig onödigt många gånger. Samtidigt var framgången i CL extremt oväntad, och när Tottenham besegrades i åttondelen var det tydligt att Pioli och den sportsliga ledningen gick all in på turneringen, vilket jag tycker var helt rätt. Sådana tillfällen att gå hela vägen uppenbarar sig väldigt sällan. Uttåget mot värsta rivalen i semifinalen är det värsta jag beskådat på plats och scenerna som utspelades framför mig både på planen, utanför arenan och ute på stan under natten kommer nog sitta kvar i mig livet ut.
Milad: Hade jag fått frågan för en månad sedan så hade jag nog varit mer nöjd än vad jag faktiskt är idag. Att Zlatan la skorna på hyllan är väldigt tråkigt, han tillförde ju en hel del till truppen även om det inte alltid var på fotbollsplanen. Att Cardinale valde att göra sig av med Maldini och Massara gör ju honom inte till en favorit. Vet han ens vad han håller på med är frågan jag ställer mig själv. Mycket tråkigt. Jag hade nog gett oss godkänt om vi tagit en tredjeplats i Serie A, men kan inte göra det när vi hamnar på en fjärdeplats och egentligen en femteplats om inte Juve fått sina poängtapp. Har inte sett någon förbättring från föregående säsong på planen alls. Vi har varit trubbiga i anfallet och svagare i defensiven. I CL så tycker jag vi överpresterade, inte alltid rent sportsligt men med tanke på att vi nådde en CL semifinal så kan jag ju trots allt inte klaga. Klubbens Ekonomi är inte min starka sida, kan inte allt för mycket om detaljerna men vad jag vet så har vi en grön siffra och har tagit oss till en CL Semifinal samt en fjärdeplats i Serie A vilket är positivt. Vi har fortsatt sänkt lönerna generellt i truppen och fått mycket bra betalt för Sandro Tonali objektivt sett. Hade dock inte velat släppa en ungtupp som förmodligen annars hade varit kvar i klubben under en längre tid.
Maldini & Massara får sparken åsikter om detta?
Calle: Efter de senaste två säsongerna har Milan gått över förväntan på det sportsliga planet. I och med att resultaten varit förvånansvärt bra blir det per automatik att folk går all in i form av att ”Serie A check, nu tar vi över Europa och vinner Champions League”. Milan är långt ifrån att klassas som ett av Europas storlag, men på något sätt går det ändå inte att bortse ifrån att Milan nästa säsong spelar Champions League för tredje året i rad och att så sent som i april i år slingrade sig, mot alla odds, till en semifinal. Vägen är lång och åren äro många innan Milan har en reell chans att vara bland The big boys. Det är väl egentligen inte det mest primära målet om vi ska vara ärliga, utan prio ett är såklart att åter bli en stormakt i Italien. I skrivande stund vill jag näst intill sudda ut raderna innan då Gerry Cardinale tumlat till det rejält i Milan de senaste veckorna genom att ge både Maldini och Massara sparken och som grädden på moset även sälja lagets storstjärna Sandro Tonali. Dessa ageranden är något som inte riktigt lirar med det gamla eleganta Milan. Att låta dessa tre få lämna inom loppet av några veckor är skamligt agerat då detta är något som inte någon med Milan-hjärta någonsin hade trott ens vara möjligt.
Pengarna från försäljningen riskerar även att på ett snabbt sätt försvinna genom ogenomtänkta spelarköp som inte flyger tillräckligt högt. Om vi ska tro Cardinale kommer unga lovande spelare köpas in och förmodligen inga rutinerade. Det var tydligen där skon klämde, då Maldini/Massara bad Cardinale om mer transferpengar för köp av rutinerade stjärnspelare, men att Cardinale istället hade en annan vision som resulterade i sparken för Maldini och även att Massara kort därefter fick lämna sin post. Att tappa dessa ikoner och stjärnor är risky business i form av att inte bara ett sämre kassaflöde kan summeras utan även att det rödsvarta Milano-blodet blir mer och mer syrefattigt. Att kicka denna legend i Paolo Maldini och på sättet det hände är skamligt. Lika skamligt känns det att skeppa iväg Tonali mot sin vilja vilket får mig att undra om ägarna bryr sig över huvud taget om klubben och all kärlek som folk har till den. Förmodligen gör de inte det utan istället talar makten sitt tydliga språk och de som inte gillar det ledarskapet kastas ut med huvudet före. Detsamma gäller Massara som verkar omtyckt i Milankretsar som även kommit bra överens med både Maldini och Pioli. Det är med starka tvivel jag målar upp en bild av hur stämningen och diskussionerna kommer vara i Casa Milan säsongen 23/24, men på det sportsliga planet vågar jag ändå tro att det kan bli något fint att blicka tillbaka på när väl säsongen är färdigspelad.
Med detta sagt vill ändå våga tro att Milan har något stort på gång utefter de senaste två säsongernas prestationer gentemot förväntningarna. Om Milan lyckas köpa till sig ett starkt mittfält (Ruben Loftus Cheek och Tajjani Reijnders är klara) som kan ersätta Tonali, Bennacer och Brahim Diaz tror jag definitivt att Champions League-prenumerationen kan fortsätta de kommande åren. Om vi tittar på Milan utanför det sportsliga och truppen finns det tyvärr många fadäser som är oförlåtliga och som definitivt kan leda till att blir en stormig höst. Det hela har satt en oattraktiv stämpel på Milan som klubblag och för att ens ha möjligheten till att försöka läka dessa sår behövs starka sportsliga framgångar uppvisas omgående. Jag är dock väldigt orolig att det inte kommer vara tillräckligt – näst intill alla är besvikna och förbannade, och även spelare med hög status i klubben har uttryckt att de överväger sin framtid i klubben efter avhoppen av Maldini och Massara.
Tommi: - En fullständig skandal vilket fått mig att tvivla på känslorna för den här klubben. Det den just nu symboliserar. Känslan är lite som när ens livs kärlek plötsligt får livskris och förändras fullständigt. Kämpar man på och hoppas på en återgång/utveckling eller ger man upp? Sättet man hanterat hela avskedet på är under all kritik och jag har ingen respekt för den styrande ledningen.
Milad: Vet inte exakt vilka krav Maldini och Massara hade, men att deras arbete tog ett abrupt slut samtidigt som man inte får några uttalandet från någon av parterna är ju oroväckande. Jag hade stort förtroende för Maldini och Massara. Han har ju varit väldigt nära truppen och jag har extremt svårt att se att man kan fylla det tomrummet.
Zlatan Ibrahimovic slutar, vad är dina bästa minnen av honom och hur vill du hans nästa steg ser ut?
Calle: Zlatan Ibrahimovic – den fotbollsspelare som för mig är den mest intressanta genom tiderna och som nyligen gick ut med att han avslutar karriären. Som Zlatanista blev det väldigt känslosamt när nyheten kom, mycket p.g.a. att jag verkligen hoppades att han skulle fortsätta en ytterligare säsong, men så blev det ju inte. Som många gånger förr är han en irrationell person som man sällan kan läsa av - jag tror inte många gissade att han skulle ta farväl efter matchen mot Verona, inte på sättet han gjorde det i alla fall.
Mitt bästa Zlatan-minne är definitivt den sista epoken och återkomsten till Milan 2019/2020. Efter att ha varit i LA Galaxy i två säsonger, där han varit på ”semester” och elakt skrattat åt den amerikanska fotbollen kombinerat med att leka gud/lejon/helgon i talkshows så är nog det sista man kan tro att han ska komma tillbaka till Milan och vara någon sorts mentor samtidigt som han har en hunger som ryter att han långt ifrån är mätt på att vinna titlar och göra mål. Skillnaden som jag verkligen gillade med den här mogna Zlatan var hans förmåga att sätta de andra killarna i förarsätet (så länge de presterade). Han passade bollen lika gärna istället för att själv göra mål. En mogen Zlatan som var bra för gruppen, som förvandlade en fiaskostart till att ändå klättra upp på en europaplats, för att därefter skapat en laganda som resulterat i att Milan säsongen 2023/2024 spelar Champions League för tredje året i rad.
Som jag har nämnt i texten ovan har han satt en jäkla prägel på dagens Milan, han har ständigt visat sig ha pondus i form av att folk verkligen lyssnar på honom och han gjort ett lysande jobb vid sidan av planen. Nu när han lagt av har han nog ett och annat erbjudande att intressera sig för om han bara vill. Väldigt svårt att ana vad han kommer göra. Han har tidigare i karriären uttryckt att han inte vill syssla med någon form av tränarroll i framtiden, men att känslan nu säger att det möjligen finns en chans att det ändå sker. Då Zlatan är en person jag tror på, vill jag ju såklart se honom bossa ett lag, alternativt ha en tung roll i ett lag – gärna Milan. Dock är jag inte helt säker på att det är hans grej, då han inte alltid uttrycker sig på bästa sätt och att han även har tendenser att beblanda sig i områden han inte besitter särskilt mycket kunskap inom. Och slutligen detta prat i tredjeperson - det må vara kul till viss del, men att det i långa loppet blir tröttsamt och något som jag inte tror är applicerbart på en tränare i ett storlag – möjligen i ett kompisgäng.
Som många gånger förr skulle jag inte bli förvånad om det ändå skulle visa sig att han tar över något lag alternativt får en roll i Milan sinom tid. Det känns som att Milan på riktigt är hans andra hem och att folket i Milan har hans respekt och vice versa. Då han agerat som bollplank till både Maldini och Pioli vill jag ändå tro att det finns någon form av sportchef/tränare i honom. Time will tell.
Tommi: - Det var ett fint avsked han fick framför ”sina” supportrar i det som kommit att bli hans hem, och det blir den bild av Ibra jag kommer minnas bäst. I övrigt vet jag inte vad han ska ta sig för härnäst, och det är heller ingenting jag bryr mig om.
Milad: Trots att det var dags och inte helt oväntat så är det väldigt tråkigt måste jag säga. Jag har många fina minnen av Zlatan Ibrahimovic i Milan. Mina absolut bästa minnen är ju CL mötet mot Barcelona när han rullar in bollen med fel fot, en mäktig ’’hämnd’’ tillbaka mot Pep Guardiola som inte i hade fingertoppkänslan i hur han skulle hanterat Zlatan. Bägge ligatitlarna som han var med och plockade är också mycket fina minnen. Hans tal i omklädningsrummet under senaste scudetton och även 2010/11 när han sparkade Cassano under intervjun är också ett fint minne jag tar med mig. Jag hoppas att han kan hitta en roll i Milan i framtiden. Det är dags att han tar ett sabbatsår, så kanske inom 1-3 år hade jag gärna sett honom axla någon roll i klubben.
Förhoppningar av detta transferfönster
Calle: Milan behöver göra ett starkt transferfönster i form av att hitta starka ersättare på mittfältet och även någon högerspringare med effektivitet för att vara med och slåss om scudetton. Mina förhoppningar är att de köper den redan ryktade Samuel Chukwueze från Villarreal. Fantastiskt bra av det jag har sett med en bra fjolårssäsong bakom sig. Vänsterfotad högerytter som gillar att utmana och ta för sig, vass bössa.
Med förhoppning att Tijjani Reijnders landar i Milan skulle det definitivt kännas som att en ytterligare pusselbit är på plats. Enligt mig behövs ytterligare två bra mittfältare in, tre om inte Reijnders blir av, då skador kommer komma och konkurrens behövs. Milans bänk är redan svag och därmed anser jag att mittfältet definitivt bör prioriteras.
Om jag får drömma lite skulle jag gärna se vänsteryttern i Sassoulo, Armand Laurienté i Milans tröja. Han hade en riktigt bra debut-säsong ifjol där han stod för 7 mål och 6 assist på 28 matcher. 24-åringen kommer närmast från Lorient i Frankrike och har ett kontrakt till 2027 så förmodligen blir han svår att få loss om inte stora pengar pungas upp. En fin backup till Leao och av det jag sett skulle jag vilja kalla honom ”Serie A:s Allan Saint Maximin”.
En annan drömvärvning hade varit Domenico Berardi, också från Sassoulo. Ska han någon gång ta steget till den absoluta toppen är det nog dags att göra det i sommar då han fyller 29 i augusti. Dock tvivlar jag starkt på att det kommer ske efter Cardinales vision gällande transfers. Då får nog Pulicic anses mer lämplig om vi kollar på summa och ålder.
Backlinjen är för mig den som är minst viktigast att investera i då det har fungerat väl och även med bra konkurrens på bänken.
Tommi: - Intresset för det här amerikanska lagbygget är minimalt just nu. Jag har inga förhoppningar om att Milan ska ställa upp med ett starkare lag än när säsongen slutade för en månad sedan. Vi är och handlar på en hylla som innehåller dussinspelare, trots att vi avvecklat vår nya klubbikon för en rekordsumma. Det säger det mesta man behöver veta om detta Milan som jagar gröna siffror på sista raden snarare än gyllene bucklor på den gröna planen.
Milad: Jag hoppas vi kan fylla den förbannade högerytterpositionen, Pulisic? Vi har saknat en tia som gör poäng och en högerytter. Får Cardinale feeling och väljer att tänka ett steg längre så hade jag gärna gett honom rådet att snegla på en ytterligare mittback och högerback. Annars är jag nöjd med truppen som vi har idag. Vi behöver inte nödvändigtvis en ny anfallare om vi hittar en tia och en högerytter som kan göra poäng.
Tonali säljs – försäljningens inverkan sportsligt
Calle: Tonaliförsäljningen var ur ett ekonomiskt perspektiv en bra försäljning (ca 800mkr) och att den på ett sätt var behövlig, om vi ska tro Cardinale. Det som är på tapeten i den här försäljningen handlar om så mycket mer än bara transfersumman, att är något som inte känns bra i magen. Framförallt när spelaren själv inte ens vill lämna utan stanna och förbli en legend i klubben. Milan tappar därmed en ung och fantastisk spelare som i mångas ögon är en hybrid av Gattuso och Pirlo. Då truppen saknar spets genererar denna försäljning att göra truppen ännu mer tvivelaktig för att vara ett topplag i Serie A. Att en så älskvärd spelare som köptes från Brescia för att bli en megastjärna i Milan och som blev en megastjärna, helt plötsligt skeppas iväg till Newcastle är något som många aldrig kommer att förlåta. Ironiskt att killen även vuxit upp granne med Guiseppe Meazza. För min egen del är det så skrattretande och så ogenomtänkt då det inte bara är att köpa en ny bra spelare. Det ska klicka på många fronter utöver själva spelet. Enligt VD Giorgio Furlani menar han att Milan ska fortsätta att växa både på och utanför fotbollsplanen och att detta ska generera i att Milan ska bli ännu mer konkurrenskraftiga i Europa. Om vi smular ned Tonaliförsäljningen i den svammelsoppan vill jag hävda att Milan snarare går ett steg bakåt än framåt.
Tonali var för mig en spelare som både på och utanför planen var enormt viktig. Trots sin unga ålder på 23 burit Milan i att som italienare komma till klubben som han älskar och hållt på sedan födseln och dessutom tagit chansen i att bli en stjärnspelare tillsammans med Leao. Det är enormt stora skor att fylla, då Tonali var så multifunktionell i sitt spel. Bra på väldigt mycket och att han även var lagets kelgris i form av sin lojalitet och tydliga kärlek till klubben och fansen.
Tommi: - Bedrövligt så klart. Jag hade hellre sett att man sålt vem som helst i laget än en 23-årig lombard med ett bultande hjärta för klubben och som utgör en brygga mellan spelarna på planen och supportrarna på läktaren. Lägg därtill att han utgjort det förmodligen bästa centrala mittfältet i Serie A tillsammans med Bennacer. Men det finns säkert någon amerikan eller holländare som kan fylla det tomrummet utan problem.
Milad: Vet inte hur stora ambitionerna är att återinvestera pengarna som vi får för Tonali. Kan man återinvestera pengarna så får man en hel del för de pengarna och kan sportsligt ersätta honom. Dock så tappar vi mer än hans kvaliteter. Vi tappar ju en spelare som brinner för klubben, något som är allt för sällsynt i dagens fotboll. Detta gör ju att det svider ännu mer.
Vad tycker ni, in och diskutera i vårt forum
FORZA MILAN SEMPRE