Voce dei Rossoneri: ”Vi är i Italien, att tro annat är naivt”
I Voce dei Rossoneri diskuteras straffen mot Siena, vilket lag som varit säsongens överraskning samt Seedorf som Milans coach.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Andreas Wingren, Nawras Naji och Henrik Edman.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)
Milan klarade av Siena efter en riktig rysare på bortaplan och klarade därmed kvalplatsen till CL. Det var mycket diskussioner om straffen som Balotelli fick. Skandal enligt en del, inget onormalt enligt andra. Vad tycker du om händelsen som sannolikt avgjorde kampen om tredjeplatsen?
Andreas Wingren: Jag skrev i matchrapporten att jag inte tyckte att det borde vara straff. Den uppfattningen står jag fast vid. Balotelli gjorde det mycket bra som sökte upp försvararen och tvingade in honom i en närkamp. Helt enkelt rutinerat och skickligt av Balotelli. Men sen föll han enkelt, väldigt enkelt. För mig är det absolut inte straff. Tänk om situationen varit den omvända? Milan ledde med 0-1 och Siena hade fått straff i samma situation, hur många rödsvarta hade då hävdat att det skulle vara straff? Ingen. Sen ska jag inte sticka under stolen med att straffen inte förtog något av glädjen och lättnaden hemma i soffan, så otroligt skönt att vi lyckades knipa tredjeplatsen.
Nawras Naji: Inte ett dugg förvånad över att Milan nästan föll på målsnöret. Det är nåt speciellt med denna upplaga av Milanos stolthet, det ska vara svårt och våra nerver ska trampas på.
Jag ser ingen skandal, detta är utgångsläget och fördelar ges till storlagen. Vi är i Italien, att tro annat är naivt och jobbigt för omgivningen. Det ska vara frustrerande att se på Serie A, det hör liksom till att pressade domare liksom förbundet missar incidenter eller ser saker som inte finns. Vi har sett värre så låt oss gå vidare!
Henrik Edman: Bedrövlig. Jag blev både arg och glad samtidigt, hjärtat och hjärnan hamnade återigen i en svår konflikt. När man får ett bedrövligt och avgörande domslut med sig försöker man hitta argument hos sig själv för att ändå legitimera händelsen i ett tafatt försök att finna någon slags rättvisa. Så även nu där jag som enögd supporter försvarar det hela med att Fiorentina (som indirekt drabbades svårast av domslutet) fick med sig väldigt tveksamma och matchavgörande domslut då de fick oavgjort mot Milan tidigare. M.a.o jämnade det ut sig till slut och rättvisa skipades.
Men objektivt sett är det ett meningslöst och fånigt resonemang att gå tillbaka till tidigare matcher för att finna något slags stöd för sin sak, man kommer aldrig fram ändå. Hade jag varit Fiorentinasupporter så hade jag känt mig rånad. Med rätta.
Vilket lag var säsongens överraskning för dig och varför?
Andreas Wingren: Jag tycker det finns en hel del positiva överraskningar i årets Serie A. Cagliari har haft en turbulent säsong utan en hemmaarena och med en ägare i husarrest, ändå lyckades man sluta 11:a. Fiorentina värvade många nya spelare i somras och man bytte tränare. Men ändå fick man snabbt ihop laget och spelade under stora delar av säsongen Serie A:s vackraste fotboll. Därtill gav man Milan en riktig strid om den sista Champions League-platsen. Imponerande.
Men får jag bara välja ett lag måste valet ändå falla på Udinese. Precis som vanligt tappade de inför säsongen flera tongivande spelare, ändå har Guidolin byggt ett svårslaget lag som säkrade en plats i Europa även nästa säsong. Hatten av för Udinese, otroligt imponerande.
Nawras Naji: Måste nog säga Udinese och Catania! Sicilianerna var bottentippade inför säsongen men avslutade med tangerat klubbrekord (åttondeplats). Ett genuint lagarbete långsiktigt byggt på kollektivet, och en kontinuitet som tagits över av Maran efter Montella. Stort plus att presidenten inte rört om i grytan. Ett föredöme för provinslagen!
Hur länge orkar Udinese? Hur länge orkar Di Natale? Man säljer stort och värvar smart med en tydlig och sansad metodik. Guidolin är ett underskattad geni, en taktisk och inspirerande poet (shit, det där lät som Birro!). Vilken slutspurt av norditalienarna, rakt ut i Europa. Måste säga att jag älskar detta Udinese med Guidolin och den blivande legendaren Toto Di Natale!
Henrik Edman: Definitivt Milan som jag tippade som ett mittenlag. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta efter förra sommarens mercato. Den trupp Milan hade vid säsongsstarten var nog den sämsta jag någonsin sett på pappret och var absolut inte värdig ett lag som Milan. Jag kunde aldrig drömma om att det skulle bli en tredjeplats till slut, och jag vet egentligen inte hur det gick till heller. Men på något sätt lyckades Allegri med en omöjlig uppgift trots att han inte haft fullt stöd. Jag tror inte många coacher hade lyckats med det som Allegri lyckades med och jag tillskriver honom den här framgången till den allra största delen. Att det inte alltid varit vackert och övertygande är ett exempel på vilka verktyg han hade till sitt förfogande mer än något annat.
Det snackas om Seedorf som ny coach i Milan. Tankar om det?
Andreas Wingren: Tudelad. I ett VdR i slutet av förra säsongen skrev jag att jag hoppades att Seedorf skulle lämna på goda termer, så att han kunde återvända till Milan som ledare. Detta hoppas jag fortfarande. Och jag tror att Seedorf har alla möjligheter att bli en riktigt vass tränare. Han är intelligent, han har ett enormt fotbollskunnande, han har en stor ryggsäck med erfarenhet, han vet vad det innebär att dra på sig den rödsvarta tröjan och han vet vad det innebär att vinna med Milan. Jag tror dock inte att det är rätt tillfälle för Seedorf att ta över Milan nu. Jag hade gärna sett att han slussats in genom att få basa över något av Milans ungdomslag en tid. Det känns inte rättvist mot Seedorf, eller mot spelarna, att han ska axla ansvaret för Milan och den relativt nya ungdomssatsningen samtidigt som han ska hitta rätt i tränarrollen.
Nawras Naji: Svårt att inte bli nostalgisk och låta dem positiva känslorna ta över. Att Seedorf är/var en utomordentligt skicklig spelare, taktiskt liksom tekniskt, med en komplicerad personlighet och stort ego får man inte glömma. Med det sagt ska man ha klart för sig att det inte per automatik innebär att holländaren blir en bra tränare. Seedorf har definitivt förutsättningarna att ta över som allenatore i detta Milan som behöver en envis och erfaren herre med pondus. Frågan är om han är redo och om osmidige Berlusconi kan hantera en tränare som går sin egen väg och säger vad den tycker.
Jag gillar verkligen Clyde, men är han och AC Milan mogna för varandra?
I samma veva ryktas det om att Maldini ska få en framskjuten roll i klubben. ÄNTLIGEN!
Henrik Edman: Jag blev förvånad då hans namn först nämndes eftersom han inte har just den erfarenheten. Men jag har sedan många år tillbaka hoppats att Seedorf blir coach för Milan någon gång i framtiden. Han har ett stort intellekt, en oslagbar erfarenhet med sina CL-titlar bl.a, men framförallt beslutsamhet och tillit vilket han visat många gånger, inte minst då det sett som mörkast ut. Hur bra än Allegri varit och kunnat bli är han inte en del av Milans storslagna historia som spelare, det är väl det som jag saknat mest. Med Seedorf är förankringen i klubben självklar och trots hans bristande erfarenhet som coach fylls luckorna med annat som är minst lika värdefullt. En storklubb med en fantastisk historia har egentligen ingen anledning att plocka in coacher som inte varit med och skrivit den. Låt historien fortleva med Seedorf som Allegris efterträdare.
Detta är sista delen av VdR, i alla fall för säsongen. Tack till alla som läst och deltagit i diskussionen. Det är inte åsikten som är det viktiga, utan intresset.
