Voce dei Rossoneri: "Jag kräver ett genuint Calcio-intresse"
Voce dei Rossoneri öppnar med frågan om Antonelli är rätt man på den svårbesatta vänsterbacksplatsen. Den framtida ägarstrukturen samt en diskussion om El Shaarawy och Niang avslutar frågeställningarna för panelen.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Jonas Desai, Henrik Brandel och Henrik Edman.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad –den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Antonelli var en av spelarna som anslöt till Milan under vinterns transferfönster. Han har spelats på vänsterbackplatsen, en plats där Milan under en lång period haft svårigheter att finna rätt man. Har Milan hittat den rätta nu?
Jonas Desai: Jag tycker absolut att Luca ska fortsätta vara en del av Milans framtid. Som vänsterback har han minst 5 år kvar av sin högstanivå - som visat sig vara ordentligt hög - och har även en karaktär som kännetecknar det Milan vi alla kommer ihåg och längtar tillbaka till. 28-åringen gör få misstag, spelar enkelt och är samtidigt mål (eller åtminstone poäng) farlig. Han ska fortsätta spela förstås, och med det förtroendet kommer han fortsätta visa oss varför han förtjänar det.
Henrik Edman: Jag var inte alls särskilt glad när Antonelli anslöt, det kändes som ännu en halvhjärtad chansning på en hopplös lagposition. Det kanske det också var i och för sig, men i så fall har den sannerligen lyckats. Visserligen - med de senaste årens vänsterbackar i bakhuvudet - så var det relativa kravet från mig inte så stort, men även med en högre kravribba känns detta helt rätt. Han gör en del misstag i matcherna, men det är lätt att blunda för dessa då han även uträttar mycket.
Jag börjar faktiskt bli riktigt förtjust i Antonelli, börjar ta honom till mitt hjärta. Han är i mina ögon oerhört spektakulär och jag har på sistone kommit på mig själv över att sitta och känna stolthet över honom när tankarna flyger iväg. Så svaret är ja, Antonelli är rätt man ur alla synvinklar.
Henrik Brandel: Antonelli är ett välkommet steg i rätt rikning, inte den nödvändiga slutdestinationen. Att det har gått utför på vänsterbacksplatsen för Milan det senaste decenniet är inte en nyhet för någon. Jag skrev för tre år sedan en krönika om detta ("Från Maldini till Mesbah") och den långsiktiga trenden har inte brutits sedan dess även om försök har gjorts. Antonelli är i mina ögon bättre än både Mesbah och för all del Emanuelsson, men absolut ingen Maldini eller ens Serginho eller Kaladze. Detta skulle historiskt placera honom i något typ av Jankulowski/Antonini-i-sina-bättre-dagar-fack. Så visst, om vi inte räknar med De Sciglio (som i mina ögon borde spela på högerkanten) innebär Antonelli ett brott på en kraftigt nedåtpekande trend.
Det jag är mest besviken på i Antonelli-sagan är att han såldes från första början. Hade Milan vågat satsa på honom hade man i och för sig inte ersatt Maldini, men man hade besparat sig värvningarna av Emanuelson, Didac Vila, Mesbah, Grimi och Taiwo.
Det ryktas om att kinesiska investerare närmar sig ett övertagande av Milan, ett rykte som enligt andra källor sägs vara helt felaktigt. Vad är din kommentar kring detta och hur ser du på en framtida ägarstruktur?
Jonas Desai: Hur ska man kunna stå emot det? Hur ska man kunna konkurrera med toppklubbarna utan ett stort ekonomiskt uppsving? Och finns det ens något att skämmas över längre, i det moderna fotbollsklimatet? Dessa är frågeställningar som vi får lov att ställa oss nu, som Berlusconi och Galliani ignorerat de senaste åren.
Henrik Edman: Att det blir en ny ägarstruktur snart är helt uppenbart, men jag är livrädd för att det kommer in företagsekonomiska investerare utan själ och hjärta som helt slukar allt det som är en klubbidentitet för mig. Det finns inga garantier för att stora tillskott av pengar säkrar framgångar, det är Premier League ett ypperligt exempel på. Att göra samma misstag som flera klubbar i England som sålt själen förblindade av sedelbuntar framför ögonen vore helt förödande.
Jag hoppas verkligen att Milan förblir italienskt och att hela identiteten finns kvar intakt även när Berlusconi försvinner. Om priset för det är att harva i mittenträsket även framöver så får det bli så. Jag sviker aldrig det Milan jag identifierat mig med under nästan hela mitt liv.
Henrik Brandel: Även om jag förordar ett ägarbyte i Milan på grund av ledningens fokus på yta snarare än substans, bör inte detta ske helt utan reflektion över hur det påverkar klubbens själ. Jag skulle långt mycket hellre se en relativt kapitalsvag (och således mindre finansiellt ambitiös) italiensk ägare än att Milan förvandlas till en reklampelare för den kinesiska staten a la PSG och Quatar. Jag respekterar de som till varje pris vill se Milan kämpa om europeiska trofeer, men har själv blivit gammal och gaggig nog att värna om andra värden. Det minsta jag kräver för att stödja en ny ägare är att de har ett genuint fotbolls- och Calcio-intresse. Detta verkar inte vara fallet med den ryktade investeraren.
Niang har fått ett smärre genombrott i Genoa och det pratas om att Milan vill ta tillbaka den utlånade fransmannen och låta El Shaarawy gå i motsatt riktning för att utvecklas i en mindre klubb. Dina tankar?
Jonas Desai: Mina tankar redan när vi släppte Niang var att ett misstag hade begåtts. Det syntes något i honom på försäsongen som lyste, även om han egentligen aldrig uträttade något. Nu har han kommit igång ordentligt och förtjänar en chans i ett Milan som mer eller mindre är desperata på poängspelare. El Shaarawy gör som bekant inga poäng nu eftersom han är skadad, och lär inte direkt hitta formen direkt när han kommer tillbaka, i alla fall inte av hans tidigare återkomster att döma. Hoppet gällande il Pharaone har ännu inte övergett mig, men om Niang återvänder finns inte plats i startelvan för både två och då kanske det är klokt om El Shaarawy återfår självförtroendet i en annan klubb, i en lugn och stabil miljö som Genoa kan erbjuda.
Henrik Edman: I Niangs fall kändes det även innan flytten till Genoa att han växte undan för undan och jag är inte helt säker på att det var just flytten som fick honom att börja blomma ut. Med lite förtroende i Milan tror jag att han kunde vuxit in i truppen ändå och läget är ju oförändrat om Milan även fortsättningsvis fortsätter att använda honom som en bänkvärmare. Jag tror tyvärr inte att han kommer att ingå i några framtida planer för Milan och det är kanske lika bra att försöka sälja honom.
I fallet med El Shaarawy tror jag det handlar om att självförtroendet inte är på topp snarare än någon annan utvecklingsfas. Han skulle säkert göra det bra i en mindre klubb men vid en återkomst är det tillbaka till ruta ett igen och ett förlorat år. Det måste gå att jobba med honom inom organisationen och få honom att känna sig viktig utan att belasta honom för mycket. El Shaarawy har all potential att bli en framtida nyckelspelare i både landslaget och i Milan, men åren går fort och något måste hända snart för hans del. Jag tror faktiskt att det gör det innan året är slut, OM han stannar kvar i Milan.
Henrik Brandel: Om Milan skall harva på plats 5-10 i Serie A, vilket givetvis inte är önskvärt men likaväl en verklighet, ser jag mycket hellre att vi utnyttjar den tiden till att utveckla talanger än spelar med spelare på fel sida av sina karriärtoppar a la Alex och Essien. Vi vinner säkerligen inga trofeer med Destro, El Shaarawy, Suso, Niang på topp, men det gör vi å andra sidan inte med de seniora truppspelarna heller. Så, plocka tillbaka Niang OCH behåll El Shaarawy!
