Detroit - Columbus
2 - 3

En seger som inte skapar förtroende.

Efter en kort camp som blev obefintlig på grund av covidutbrott har laget inlett säsongen med två svaga insatser mot Nashville. Efter dagens tidiga match mot Detroit fick man äntligen känna segerns sötma, men är man bra eller är Detroit dåliga?

Efter att Korpisalo släppt in tre mål mot Nashville ställdes Merzlikins i kassen match två och tackade för förtroendet med att släppa in fem mål. Om lagets offensiv mäktat med fyra respektive sex mål hade detta snabbt släppts men tyvärr var inte fallet så och man börjar säsongen med 0-2-0 utan någon imponerande insats. Korpisalo och Merzlikins var en imponerande målvaktstandem förra året men hittills har båda underpresterat. Korpisalo har agerat yvigt, är för långt ut i många sekvenser och känns ofta vara ett steg efter spelet. Columbus är ett bättre lag än så här, men måste visa det också.

Nuutivara och Murray släppte man för att skapa capspace och man plockade in Del Zotto samt gav Kukan större utrymme. Detta är ingen ursäkt för att Savard varit gränsfall till osynlig och första gången Gavrikov verkligen är i händelsernas centrum är när han med ca 7 minuter kvar åker ut på en onödig trippingutvisning. Utöver Jones och Werenski, som kan vara ligans bästa backduo, är Del Zotto den back som imponerat mest mot Detroit.

Columbus spel var inte så disciplinerat som vi är vana att se, man öppnade svagt och tog fram till tredje perioden för strukturen att börja synas. Nu måste det tilläggas att campen fick avbrytas tidigt på grund av coronautbrott i Ohio men det är inte en ursäkt för att laget presterar som man gör. Även om de fortsätter vara snabba hemåt så fort spelet vänder så är försvarsspelet grötigt och man förlitar sig på kontringar, något Detroits backar är för långsamma för att hänga med på. Slutresultatet 3-2 är väl inget anmärkningsvärt i sig, en typisk "hårt arbetar"-match.

Detroit och Ryan gjorde ett lite för enkelt 1-0 i första perioden och matchen hade nerv fram till Björkstrand plockar upp en retur på ett blockat skott och skickar in kvitteringen bakom Thomas Greiss. Därefter kändes inte Detroit riktigt farliga, trots att de hade några avslut i ramen. När Texier drar igång gasen och skrinnar runt kassen för ett ledningsmål köksvägen var det gränsfall till väntat och när Dubois nätar 3-1 i krysset på lagets 75e kontring (grov överdrift) kändes matchen avgjord.

Något mer skott i ramen följde innan den konstigaste målsituation jag sett på länge gav Detroit 3-2. Först dömdes det bort för att Ryan knuffa bort målvakten, men det var Werenski som knuffade in Ryan i målvakten. Sen dömdes det mål efter en granskning eftersom pucken gick via Jones in i mål, men det var Namestnikov som knuffade Jones. Detta ville då någon av tränarna, oklart vilken, skulle granskas igen men den fick inte för coaches challenge måste ske med mer än en minut kvar av matchen och situationen hände med 56 sekunder kvar på klockan. Detroits tränare såg förvirrad ut, Tortorella såg frustrerad ut och ingen spelare visste vem som skulle få målet. Efter mycket om och men kom de fram till att Ryan som låg och sprattlade på Korpisalo var senaste Detroitspelare att röra pucken så han blev tydligen tvåmålsskytt där.

Matchen som helhet uppfyllde mig inte med förtroende men jag har ändå hopp om framtiden. Detta är ett bra lag, det finns ett bra grundsystem att luta sig mot när alla kommer in det och matcherna ligger tätt så förhoppningsvis ser det bättre ut redan imorgon när lagen möts igen.