Tortorella nominerad till ligans bästa coach!
Finalisterna till Jack Adams award är offentliggjorda och inte helt oväntat är killen med det fantastiska spelsystemet nominerad igen. John (Tårtan) Tortorella har vunnit Jack Adams award två gånger redan, senast 2017 med Columbus. Blir det en tredje?
Jag ska väl inleda med att vara tråkig.
Idén med NHL Awards gillar jag, men jag vill se en omorganisation. Jag vill se några priser försvinna, andra införas, ändringar i kriterier och bättre urvalsprocess som involverar statistik mer i underlaget.
Framför allt behövs det ett pris för poängbästa back så man kan sluta använda det som primärt underlag när man utser vem som ska vinna Norris.
Jag gillar cermonin och den individuella uppskattningen i en lagsport, men vissa troféer kan vi kasta ut direkt. Jack Adams award är ett sånt luddigt pris där själva premissen för att vinna är "Du lyckades bra med ett kasst lag" eller "Ni sög förra året men mindre i år".
En het målvakt kan vara skillnaden på att vinna bucklan eller ligga sist, fråga Blues. En dålig målvaktstandem kan således få en HC avskedad.
Utöver Tortorella är det Bruce Cassidy i Bruins och Alain Vigneault i Flyers som är nominerade. Självklart skickade jag frågan till Viberg vad han tyckte om Jack Adams och fick svaret att det är ett jätteviktigt pris om Vigneault vinner, annars är det skräp. Men vi återkommer till Flyers och deras coaching-fusk snart. Jag har funderat länge på hur jag vill ställa upp detta och bestämde mig för att gå från botten.
____________________________________________________________________
3a: Bruce Cassidy, Bruins.
Man kan argumentera att Bruce Cassidys coaching gjorde så de slapp "baksmälla" efter sin pinsamma insats i den sjunde avgörande SC finalen mot Blues. Man kan argumentera att det krävs en bra coach att för att hålla ett så bra lag ihop under så lång tid. Man kan argumentera mycket för honom, men i det här sammanhanget är han vad Cooper var förra året. Han är med för att ligan erkänner hur bra hans lag är, men kolla på laget. JAG kunde stått i båset och de hade fortfarande gått till slutspel. Vi ska inte låtsas som att Cassidy faktiskt coachar laget, enda anledningen att han står där är för ligan inte godkänner att Chara är coach så länge han spelar. Chara är lagets ledare on and off the ice och en av spelarna det skulle förvåna mig minst om han går över till att bli coach omedelbart efter avslutad karriär, om 6-7 år alltså.
Lagets framgångar måste erkännas och då är detta en lämplig priskategori då Presidents Trophy tydligen inte räcker för att folk ska förstå att Bruins är bra.
Att Cassidy inte lyckats coacha Marchand till att sluta slå folk i bakhuvudet efter avblåsningar eller trampa sönder motståndarnas klubbor innan tekningar gör att han inte kan nå högre än en tredjeplats i denna omröstning.
____________________________________________________________________
2a: Alain Vigneault, Flyers.
"Vigneault har kommit in med en fräsch framåtattityd i Flyers. Han började direkt säga alla de rätta sakerna – men till skillnad från Dave Hakstol, som också sa de rätta sakerna inledningsvis, har han hållit fast vid sina ord. Man har släppt fram ungdomarna och gett dem det utrymme de både förtjänar och behöver. Flyers är ju egentligen mitt uppe i en övergångsfas, där en ny generation ska komplettera några äldre veteraner. Det ger ett spännande fönster där man kan hota – om ungdomarna breakar innan veteranerna börjar plana ut allt för mycket. Just det har vi sett tendenser till den här säsongen, i synnerhet under de sista månaderna innan säsongen avbröts. Då tog Flyers fart på allvar, mycket tack vare att yngre förmågor som Hart, Provorov, Sanheim, Myers och Konecny kompletterade veteranerna perfekt. Vigneault inger förtroende och det finns en trygghet i att han har nått framgångar tidigare. Han har även fått med sig veteranerna, vilket alltid är viktigt med så många yngre spelare. Får man veteranerna att köpa upplägget så brukar resten falla in. Hans relation med Giroux, Couturier och Hayes har varit viktigt där. Vidare var det även lite rörande att se hur emotionellt tagen han var när Lindblom blev sjuk. Flera gånger om var han nära tårar – och han hade sannolikt en stor del i att laget faktiskt kunde resa sig och sluta sig kring det. Det fanns ju en liten oro över honom när han presenterades, mycket på grund av Rangers-fansens gnäll och varnande ord – men det har, i alla fall än så länge, visat sig vara helt utan substans. Kanske kommer det över tid, men hittills finns det inget negativt att säga om Vigneaults tid i Flyers." - Niclas Viberg.
Jag kan inte motivera denna nominering bättre än Viberg så jag klipper in hans svar istället för att skriva ett eget. Man kan fråga varför han "bara" slutar tvåa och ja, laget är för jävla bra. Förra året blev en besvikelse och Hakstol fick inte ut i närheten av max från sina stjärnor. Men dessa stjärnor är kvar, yngre spelare har tagit nästa steg och kvalitén på laget är sådan att de ska vara en utmanare för cupen i mina ögon även på pappret. Så det talar mot hans chans att vinna, även om det är en bragd att få ut så mycket mer av snarlik trupp från förra säsongen. Sen det här med fusket gör att de inte borde kunna vinna. Anställa tre huvudtränare istället för en och några assisterande gör så de inte borde kunna vinna i mina ögon. Skulle priset gå till bästa tränar-STAB kunde de vara högaktuella men nu är det bästa coach så, nä.
_____________________________________________________________________
1a och vinnare: John Tortorella!
Vad får du om du tar ett på pappret mediokert lag, adderar en storstjärna vid deadline för att sen tappa honom plus en stjärnmålvakt och en av världens bästa spelare för ingenting under free agencyn?
Under samma FA du inte fyller på med något sexigare än Gustav Nyquist.
Du får ett lag som alla väntar sig ska tävla om Lafreniere.
Vad har dessa människor glömt i ekvationen? John Tortorella.
Den poängbästa spelaren i CBJ var Dubois på 49 poäng på 70 matcher, så det är inga poängsprutor vi talar om. Laget hade femte sämst PP och endast tolfte bäst PK så special teams var inte deras specialitet. Vad hade de som gick bra? De släppte in tredje minst antal mål i hela ligan och lyckades plocka in 15 övertidsförluster, vilket man kan se som att de förlorade 15 poäng genom att inte vinna men faktum är att många av dessa övertidsförluster blev efter de kommit ikapp och tvingat fram en förlängning. Jag väljer att se detta som att de tjänat 15 extra poäng. Sen behöver man inte nämna att de tre lag som delade andraplatsen i flest antal övertidsförluster (12) var Boston, Ottawa och New Jersey.
Viktigt i diskussionen om bästa coach måste vara kapaciteten att slänga in AHL spelare i uppställningen och ändå hålla skeppet flytande. Blue Jackets (tillsammans med Jets) hade flest man games missed i hela NHL och det var inga skitspelare som saknades. Mirakelmålvakten Merzlikins missade fyra matcher med hjärnskakning (vilket då påverkar en även när man är tillbaka) och hans partner Korpisalo 24 matcher med knäskada (knät är HYFSAT viktigt för en målvakt). Lagets enda riktiga elitspelare Jones och Werenski missade 24 resp. 7 matcher. Nyttiga men skadedrabbade Ryan Murray missade 42 och underskattade Nutivaara missade 29!
Går vi in på forwardsuppsättningen missade Dubinsky hela säsongen, Josh Anderson 44 matcher, charmören Texier 34 matcher, snipern Atkinson 26 matcher och Maestron missade 21 matcher! Uteslutande viktiga spelare! Även svenskarna missade lite tid då Bemström och Wennberg saknades 12 matcher var. Att ha sånt manfall och köra på så bra är imponerande och värt en seger i sig!
Sättet Tortorella blåste nytt liv i sin karriär är minst sagt fascinerande då han efter sejouren i Vancouver 13/14 och debaclet i World Cup 2016 ansågs vara helt slut, en dinosaurie som var bättre lämpad att coacha på det glada 80-talet. Att han då avslutade säsongen 16/17 med att vinna just Jack Adams award tystade folk snabbt.
_____________________________________________________________________
Denna text är lång nog nu, jag tänkte slänga in lite jämförelser på spelarpositioner mellan lagen för att visa den stora skillnaden på pappret men skippar det och uppmanar er att gå in på EP och kolla själva vilka avsevärt bättre spelare Boston och Philadelphia har jämfört med Columbus, det är nästan skrattretande.