Edmonton – Carolina Match 3; Ryan Smyth avgjorde med sent viljemål

Edmonton, med Dick Tärnström tillbaka i laget, kämpade sig tillbaka i serien mot Carolina genom att vinna med 2-1 inför en fanatisk hemmapublik i Rexall Place. Lagets alla sumpade målchanser såg ut att bli ödesdigra sedan Rod Brind’Amour kvitterat till 1-1 i den tredje perioden, men Ryan Smyth kunde med bara minuter kvar att spela trycka in matchvinnande 2-1. Samma siffror gäller också i matchserien, men i Carolinas favör, och i nästa hemmamatch har Edmonton chans att utjämna.

Ryan Smyth (bilden) fick både första och sista ordet i den tredje finalmatchen. Den rutinerade kanadensaren sköt matchens första skott, och gjorde också matchens sista mål. Duon Shawn Horcoff och Smyth har tidigare i serien haft stora problem med målskyttet trots skapade chanser, och även om samarbetet även i den här matchen inte fungerade perfekt, kunde ledarduon med varsitt mål ordna den nödvändiga segern. Horcoffs 1-0 kom tidigt i den första perioden, och Smyths 2-1 kom alltså sent i den tredje perioden, i en chansrik och underhållande match.

Precis som senast Edmonton hade hemmamatch stod publiken för en mäktig nationalsång i sann engelsk fotbollsanda i den kokande Rexall Place och laget vann också matchen välförtjänt. I en kamp där båda målvakterna, Jussi Markkanen och Cam Ward, storspelade, skapade Edmonton det mesta och bästa utan att få utdelning. Lagets ineffektivitet i numerärt överläge är påtaglig, och en aspekt som måste förbättras inför fortsättningen om lagets dröm om Stanley Cup ska bli verklighet.

Målvaktsfrågan har varit ett hett diskussionsämne i Edmonton sedan Dwayne Roloson skadade sig i den första matchen. Jussi Markkanen visade dock att han är redo att axla den fallna manteln. Finländaren svarade för flera kvalificerade räddningar, och även om han överglänstes av gästernas Cam Ward, som sattes på större prov än sin kollega, behöver kanadensarna knappast vara oroliga över sitt målvaktsspel i fortsättningen.

Backen som orsakade Rolosons skada genom att knuffa in Andrew Ladd i honom, före detta Brynäsaren Marc-Andre Bereron, fick snällt finna sig i att sitta på läktaren till förmån för Dick Tärnström. Den före detta AIK:aren gjorde därmed sin första finalmatch efter att ha varit petad i elva av de tolv senaste matcherna. Den matchotränade svensken svarade för en godkänd insats med tanke på förutsättningarna, och lär får fortsätta i laget då försvarsspelet fungerade betydligt bättre än tidigare matcher.

Enda ändringen i Carolina bestod i att ryske backen Oleg Tverdovsky återigen fick sitta på läktaren till förmån för tempostarke slitvargen Chad Larose som återigen gick in i fjärdekedjan hos Peter Laviolettes manskap.

Tidig ledning

Med den energiska och högljudda publiken i ryggen var det Edmonton som hade mest fart under skridskorna de första minuterna av matchen. Det tempo, den intensitet och den kamp som gestaltade inledningen av perioden är den bästa så långt i serien, och den första akten bjöd på fartfylld underhållning från nedsläpp till paus.

Ryan Smyth, som personifierar Edmontons energi och kämparanda, har sett något hängig ut de första matcherna men inledde nu med matchens första skott, vilket i anfallet efter följdes av en fin chans för Radek Dvorak. Hemmaspelarna upplevde säkert hemmapubliken som en extra spelare på isen, och hela arenan skulle också explodera i ett enormt jubel redan innan tre minuter passerat i stadens första finalfest sedan 1990. Målet var en kombination genomförd av två före detta elitseriespelare. Tjecken Jaroslav Spacek, som spelat i Färjestad, fick skottläge från blålinjen och Shawn Horcoff, som ifjol representerade Mora, kunde snyggt styra in isskottet mellan benen på Cam Ward.

Efter målet kom ett ditintills passivt Carolina in i matchen, och lagets överlägset bästa kedja för kvällen med Justin Williams, Rod Brind’Amour och Cory Stillman låg bakom det mesta som skapades i anfallsväg. Knappa fem minuter hade gått när träningsfenomenet Brind’Amour skapade gästernas första målchans, men den bästa chansen skulle dröja ytterligare ett byte. Cory Stillman kunde i en spelvändning frispela Williams som förvånansvärt enkelt kunde glida mellan två passiva försvarare i Edmonton, men nyblivne förstemålvakten Jussi Markkanen gjorde en fantastisk räddning med axeln. Den finländske burväktaren betydligt lugnare och tryggare ut än i den förra kampen, och det smittade också av sig på försvarsspelet.

Smyth skapade den bästa chansen i numerärt överläge sedan Doug Weight varit tvungen att besöka utvisningsbåset, men riktigt nära i sina numerära underlägen kom aldrig Edmonton i den första perioden. I den spelformen imponerade istället Carolina. Brind’Amours kedja svarade för lagets bästa byte i mitten av den första perioden och tvingade också Chris Pronger att ta en utvisning. Under det numerära överläget skapade Brind’Amour fram två kanonchanser, men misslyckades med att få in pucken. Playmakern Doug Weight, med nio säsonger i Oilers på meritlistan, buades ut efter noter av sin gamla hemmapublik när han styrde spelet med en man mer på banan. Buropen var, förhoppningsvis, mer av rädsla för Weights kapacitet än förakt för hans sorti från klubben.

Efter att fjärdekedjespelarna Craig (bilden) och Kevyn Adams dragit på sig varsin utvisning fick Edmonton chansen att spela i fem mot tre i nästan en och en halv minut. Slarv karakteriserade dock hemmalagets spel, och närmare än två okoncentrerade skott utanför av backgiganten Pronger kom man inte. Sammanlagt blev det bara två skott på mål på tre numerära överlägen vilket självklart är för lite. Lagen drog på sig ytterligare varsin utvisning innan perioden var till ända, men inget av lagen förmådda utnyttja sitt överläge.

Ineffektivt Edmonton

Sverige hade ett stort publikstöd och skapade ett ton chanser mot Trinidad och Tobago i VM utan att lyckas göra mål, och samma scenario drabbade Edmonton i mellanakten. Efter att lagen inlett perioden med att byta ett par chanser tog hemmalaget över och skapade ett otal chanser som man inte lyckades förvalta till mål mot den utmärkte Cam Ward i Carolinas målbur.

I en spelvändning fick Radek Dvorak, Jarrett Stoll och Sergei Samsonov alla chansen att utöka ledningen, men följsamme Ward gjorde några fantastiska räddningar. Med Matt Cullen i utvisningsbåset hade Raffi Torres en av periodens bästa målchanser med en styrning på nära håll, men mål ville det inte bli. Duon Horcoff och Smyth har haft stora problem med effektiviteten tidigare i finalen, och den trenden fortsatte i akt två. I ett två mot ett läge täckte Aaron Ward enkelt bort Horcoffs försök att hitta Smyth, och den sistnämnde tappade också pucken i ett försök att gå köksvägen. Duon har onekligen inte marginalerna på sin sida i de avgörande lägena, trots varsitt mål.

Edmonton fortsatte rada upp chanser mot ett desorienterat Carolina, och efter en katastrofal rensning av försvaret hos gästerna som bröts på blålinjen hamnade Mike Peca (bilden) helt fri framför Ward men den 22-årige nykomlingen visade återigen hur tät han är. Samme Peca sköt sedan över i ett öppet läge i slottet.

Mot slutet av perioden rörde Carolina återigen om lite i grytan men Jussi Markkanen avvärjde relativt enkelt Matt Cullens skott och Brind’Amours inbrytning, båda chanserna producerade i numerärt överläge. Finländaren fick också visa sina kvaliteter när Andrew Ladd och Ray Whitney högg på en retur framför mål. Edmontons spel med en man mindre på banan var betydligt effektivare än tidigare, och framförallt snabbskrinnaren Ethan Moreau imponerade. I slutet av perioden forecheckade han fast utbuade Doug Weight i offensivt sarghörn i numerärt underläge och vann också loss pucken. Han bröt sedan in på mål, men domaren hade blåst av spelet i tron att pucken var blockerad när Moreau skickade in 2-0. Trots ett bombardemang av Ward fick hemmalaget ingen utdelning.

Sent avgörande

Efter att pucken levt livet som flipperkula framför Edmontons mål i början av den tredje perioden fick Cullen ett oerhört fint läge, men Markkanens nolla höll i sig. Carolina inledde den sista akten mycket bra och skapade flera fina skottlägen som dock inte ville mynna ut i några riktigt vassa chanser. Peter Laviolette hade vaskat om lite i formationerna och toppade Doug Weights och Ray Whitneys formation med att stoppa in Eric Staal på högerkanten för att få bättre fart i anfallsspelet.

Efter Carolinas fina inledning kunde Edmonton komma tillbaka sedan Bret Hedican tagit en onödig utvisning för interference, och hemmalaget presenterade sitt bästa numerära överläge för kvällen. Trots det var man oförmögna att göra mål.

Tredje perioden gick sedan in en fas som präglades av högt tempo även om det inte skapades några vassa chanser. Dödläget bröt Dvorak (bilden), som gjorde sin bästa match sedan han kom tillbaka från skada, genom att få ett kanonläge mitt i slottet men lyckades skjuta utanför. Alla Edmontons sumpade chanser såg ut att bli ödesdigra då Carolinas kvittering till slut, oundvikligen, skulle komma.

Efter bra forechecking och en förlorad närkamp av osynlige målkungen Fernando Pisani kunde Cory Stillman snappa upp pucken och genom sin målgivande passning till Brind’Amour förlängde han sin poängsvit till elva raka matcher. Lagkapten Brind’Amour nöp till direkt, och fick sedan slag på returen som seglade in bakom Markkanen. Rättvist att just den här formationen fick göra målet då de stod för i stort sett allt i offensiv väg för gästerna.

Psykologiska mål har varit Carolinas melodi i det här slutspelet, men nu fick man smaka på sin egen medicin. Efter att Sergei Samsonov ensam framför mål styrt pucken utanför och Mike Peca bränt sitt tredje skottläge i matchen kom avgörandet med bara minuter kvar att spela genom slitvargen Ryan Smyth. Landslagsveteranen tryckte, bokstavligen talat, in returen från Ales Hemskys skott och lyckan var total i Rexall Place.

Carolina plockade ut målvakten med en minut kvar att spela och etablerade bra tryck i anfallszon utan att lyckas skapa de riktigt vassa avgöranden. Istället kunde vinnarna hyllas av den enorma hemmapubliken med ett enormt jubel, en ljudmatta som också kommer att lyfta laget i nästa match.

Ny hemmamatch

Edmonton låg som bekant också under med 2-0 i matcher mot San Jose innan man kunde vinna på övertid i sin första hemmamatch och sedan vända matchserien och vinna med 4-2. Nu har laget bäddat för ett liknande scenario. Viktigast var att man nu fick ordning på sitt försvarsspel, samt kunde neutralisera Carolinas numerära överlägen. Dessa två nycklar måste också fungera i nästa match som spelas på tisdag om Edmontons varande i finalserien ska fortsätta.

För Carolinas del gäller det att återigen få igång Eric Staal, som var totalt osynlig i matchen, och Doug Weights kedja igen. Det räcker inte med att Brind’Amour och kompani trycker på och skapar chanser, laget behöver mer bredd i anfallsspelet.

Räkna med en ny tät och tuff drabbning i match fyra.

Matchfakta

Edmonton Oilers – Carolina Hurricanes 2-1 (1-0, 0-0, 1-1)

Första perioden
1-0 (2:31) Shawn Horcoff 6 (Jaroslav Spacek 8, Ales Hemsky 8)

Tredje perioden
1-1 (9:09) Rod Brind’Amour 12 (Cory Stillman 14)
2-1 (17:45) Ryan Smyth 6 (Ales Hemsky 9, Jaroslav Spacek 9)

Skott: 30-25 (9-6, 11-8, 10-11).
Utvisningar: Edmonton 5x2, Carolina 7x2
Domare: Paul Devorski, Michael McGeough.
Publik: 16 839.

Matchens tre stjärnor

1 Ryan Smyth, Edmonton
2 Jussi Markkanen, Edmonton
3 Cam Ward, Carolina

Lineups

Edmonton

Ryan Smyth – Shawn Horcoff – Ales Hemsky
Sergei Samsonov – Jarret Stoll – Radek Dvorak
Fernando Pisani– Mike Peca – Raffi Torres
Ethan Moreau– Rem Murray – Georges Laraque

Chris Pronger – Jason Smith
Jaroslav Spacek – Steve Staios
Matt Greene – Dick Tärnström

Jussi Markkanen (Ty Conklin)

Carolina

Matt Cullen– Eric Staal – Mark Recchi
Justin Williams – Rod Brind’Amour – Cory Stillman
Ray Whitney – Doug Weight – Andrew Ladd
Craig Adams – Kevyn Adams – Chad Larose

Aaron Ward – Frantisek Kaberle
Bret Hedican – Mike Commodore
Niclas Wallin – Glen Wesley

Cam Ward (Martin Gerber)

Läs också

Match 1; Carolina – Edmonton 5-4
Match 2; Carolina – Edmonton 5-0