SvenskaFans rankar: 27. Edmonton Oilers

Skador, skador, skador. Uselt försvar och alldeles för glest mellan målen. De senaste säsongernas problem har svetsat fast Edmonton Oilers i botten av ligan, men också resulterat i förstaval i draften två år i rad. Nu satsar Oilers för fullt med biffiga värvningar som ska öppna upp ytor för lagets unga talanger. Men kommer det att räcka? SvenskaFans NHL-redaktion tror inte det och placerar än en gång laget i bottenskiktet.

Det var väl ingen som hade några större förhoppningar på Edmonton Oilers inför förra säsongen. Laget kom från jumboplatsen och hade trots många lovande unga spelare en ganska tunn trupp. Resultaten blev därefter. Oilers kämpade stundvis på bra, men räckte inte till på långa vägar, dels på grund av brister i försvarsspelet, men kanske främst på grund av skador på en hel drös viktiga spelare (Ryan Whitney, Shawn Horcoff, Ales Hemsky, Taylor Hall m fl). Sistaplatsen i ligan var åter ett faktum.

Allt var dock inte nattsvart. Ynglingarna Taylor Hall och Jordan Eberle hittade ett fint samspel ihop med Sam Gagner i mitten, Linus Omark slog sig in i laget och visade att han är en spelare att räkna med, och fansen svek inte en sekund. Hemmaarenan var utsåld match efter match. Men man kan lätt konstatera att laget saknade rutin. När man med veteranerna i laget åsyftade spelare som Dustin Penner som ännu inte fyllt 30 så förstår man att något fattades. Penner tradades för övrigt precis innan trading deadline i februari till Los Angeles Kings i utbyte mot backen Colten Teubert, ett val i förstarundan i årets draft och ytterligare ett draftval nästa år.

Under sommaren har man försökt göra något åt lagets brist på rutinerade spelare och skrivit kontrakt med några veteraner, däribland Ryan Smyth, 35. Albertafödde Smyth återvänder till Edmonton efter fyra och en halv säsong på resande fot. Han har tidigare spelat tio hela säsonger med Oilers.

För andra året i rad fick Oilers äran att välja först i draften. Man valde förhandstippade Ryan Nugent-Hopkins från Red Deer Rebels i WHL. Från lagledningens håll säger man att RNH ska få den tid han behöver till att mogna som spelare och bli redo för spel i NHL. Kanske kommer han att få utvecklas i farmarlaget ett tag till, men historiskt sett så hör det inte till vanligheterna att ett förstaval inte får spela. Oilers valde även svenske backen Oscar Klefbom från Färjestad i första rundan.

Edmonton Oilers satsar på slutspel i år. Om allt klaffar kan det gå riktigt bra för det här laget, som har betydligt större djup än de senaste säsongerna och som dessutom är smockfullt med unga talanger, men det ska mycket till för att allt ska klaffa, så det lär dröja ytterligare någon säsong innan man är med i matchen på allvar.

Oilers inleder säsongen på hemma mot Pittsburgh Penguins söndag 9 oktober.

Målvakter:

En nyckel till framgång under den kommande säsongen är Devan Dubnyks prestation. Förra säsongen delade han och Nikolai Khabibulin på ansvaret, och i slutändan var Dubnyk den som lyckades bäst, med ett GAA på 2.71 jämfört med Khabibulins 3.40. Om Khabby inte håller måttet, eller inte orkar med ännu en säsong utan större hjälp från försvaret, så måste Oilers kunna ha en stabil andrekeeper att lita på. Frågan är om inte Dubnyk kommer att vara den som får mest speltid, åtminstone till en början. Khabibulin har haft en dålig start på sin karriär i Oilersjerseyn, men får han tillräcklig avlastning av Dubnyk så borde han kunna resa sig ur askan och återigen göra själ för smeknamnet The Bulin Wall.

Olivier Roy spelade tre matcher i Kanadas silverlag under JVM med ett GAA på 3.57. Han får slåss om platsen som tredjemålvakt med Yann Danis som skrev på för en säsong med Oilers i början av juli. Danis kommer senast från Amur Khabarovsk i KHL och har tidigare spelat i Montreal Canadiens, New York Islanders och New Jersey Devils.

Backar:

Försvarsspelet har under några säsonger varit ett stort problem i Oilers. Förra säsongen släppte man in 269 mål – näst mest i ligan ihop med Atlanta Thrashers. Bara Colorado Avalanche släppte in fler, 288. Inför den här säsongen har man försökt åtgärda problemet och skaffat sig ett par tunga pjäser som ska hålla motståndarlaget borta från kassen och från de målgörande småkillarna.

I första backparet lär dock inga förändringar ske. Ryan Whitney är den mest komplette av Oilers backar. Han är offensiv, tuff på planen och en ledargestalt i omklädningsrummet. Under sommaren har han jobbat på att få sin fot spelklar till säsongsstarten och vi hoppas på att det ska hålla. Han hade överlägset bäst plus-minusstatistik förra säsongen och är otroligt viktig för laget. Tom Gilbert är hans självklara backpartner och är vanligtvis en pålitlig poängplockare, även om han hade det jobbigt förra säsongen och vid tre tillfällen inte lyckades göra några poäng på tio matcher eller mer.

Ladislav Smid har spelat hela sin karriär i Oilers och förlängde i juni sitt kontrakt med två år. Nu paras han ihop med nyförvärvet Cam Barker – en gång i tiden draftad som nummer tre efter Alexander Ovechkin och Evgeni Malkin. Barker är en tuff försvarare som inte tvekar att blockera skott när det behövs. Han kommer senast från Minnesota Wild och är tillsammans med Andy Sutton en del av satsningen på ett stabilare försvar. Sutton kom till Oilers från Anaheim mot Kurtis Foster. 36-åringen har aldrig spelat en hel säsong och blir nog även nu tvungen att kämpa för att få spela mycket.

Theo Peckham har blivit något av en favorit bland fansen på grund av sitt fysiska spel. Tuffingen var under förra säsongen en av de få som vågade ta i i närkamperna och satt utvisad 198 minuter på 71 spelade matcher.

Oilers förfogar även över Jeff Petry, Taylor Chorney och Colten Teubert. Petry spelade 35 matcher förra säsongen och gjorde fem poäng, jämfört med Chorneys fyra på tolv, och båda dessa herrar kommer att vara aktuella för den sista backplatsen. Teubert har ännu inte spelat någon match i NHL, men om han imponerar inför säsongen så kommer även han att vara med i diskussionerna om vem som blir back nummer sju.

Forwards:

Ryan Smyths plats i förstakedjan är given. Han har inte gjort några kanonsäsonger i Kings (35 resp. 42 poäng) men återvändandet till Oilers innebär förhoppningsvis en nytändning för honom och en 60 poängsäsong är inte omöjlig. Både Shawn Horcoff och Ales Hemsky var skadade under en stor del av förra säsongen, men Hemsky producerade en hel del poäng under sin tid på isen. Hemsky säger själv att han känner sig stark och frisk, och får han så förbli så kommer han att utgöra en viktig del av offensiven och kommer rimligtvis att husera i förstakedjan. Horcoff hade en bra start på säsongen men har även bortsett från skador inte gjort så bra ifrån sig på sistone. 27 poäng på 47 matcher och 36 på 77 säsongen innan är inget lysande facit. Han har hjärtat i laget, men frågan är hur många säsonger till det räcker.

Tom Renney hittade en fungerande kombination i andrakedjan förra säsongen när han slängde in Sam Gagner mellan Taylor Hall och Jordan Eberle. Eberle vann den interna poängligan (med blygsamma 43 poäng bör nämnas), tätt följd av Hall och Gagner (båda 42 p). Hall och Eberle funkar fint ihop och båda två är uppfinningsrika och får saker att hända kring målet. Jordan Eberle stod för några riktiga godisbitar till mål under säsongen och det kommer att bli väldigt spännande att se vad han kan hitta på framöver. Taylor Hall visade potential att bli en riktig målspruta. Fotledsskadan som avslutade hans säsong ungefär 20 matcher för tidigt gjorde att man inte riktigt fick se vad han var kapabel till, men han och Eberle är en av ligans intressantaste forwardduo och kan utföra storverk ihop denna säsong. Sam Gagner blir lite av en storebror i den här kedjan. Han är fortfarande ung själv, men har spelat flera säsonger i NHL. Han har inget stort ego och kan ge Hall och Eberle den plats och det understöd de behöver. Det är lite av en make it or break it-säsong för hans del och när Oilers nu (förmodligen) är på väg ett litet snäpp uppåt så måste Gagner hänga med.

På Oilers hemsida drömmer fans om en Swedish Express med Magnus Pääjärvi-Svensson, Anton Lander och Linus Omark. Lander har skrivit på ett treårskontrakt med Oilers, men konkurrensen om de sista forwardplatserna är stenhård så man kan inte vara säker på att endera går till Lander. I offseasonuppställningen är det istället nyförvärvet Eric Belanger som centrar svenskkedjan, och kanske kan den rutinerade centern vara helt rätt för att få Pääjärvi att hitta rätt. Belanger är också stark i numerärt underläge, vilket är något som Oilers behöver. Pääjärvi gjorde en hyfsad rookiesäsong, men levde inte riktigt upp till de höga förväntningar han hade på sig, kanske framförallt hemifrån Sverige. Linus Omark var inte sen att uttrycka sitt missnöje över att vara fast i AHL, men visade en mer ödmjuk sida när han väl fick chansen i Oilers. ”Ju more I play desto more I get into it”, var hans slutsats, och den här säsongen med lite mer rutin och en veterancenter i sin kedja så borde Omark kunna prestera ännu bättre.

Gilbert Brule har hittills inte haft den NHL-karriär många förväntade sig. Förrförra säsongen var han på gång – skrapade ihop 37 poäng på 65 matcher – för att förra säsongen återfalla till ynka nio poäng på 41 matcher. Han har dragits med många skador under sin tid i Oilers och när konkurrensen om centerpositionen i fjärdekedjan är så pass hård så riskerar han att hamna utanför om han inte tidigt visar vad han går för. Om det fortfarande finns något att visa. Grovjobbaren Ryan Jones är en typ av spelare som alla lag behöver, någon som kan spela på olika positioner och finner sig i att harva runt i fjärdekedjan, men som även kan fylla upp skadetomrum i andra- och kanske förstakedjan om det skulle behövas. I slutet av maj skrev han på för ytterligare två år med Oilers efter en säsong där han prickat in 18 mål. Ben Eager kommer senast från San Jose Sharks och är ingen poängmaskin direkt, men de senaste fyra säsongerna har han fullföljt utan minus i plus-minusstatistiken.

Ett annat nyförvärv, Darcy Hordichuk, är Eagers främsta konkurrent om vänsterforwardplatsen. I likhet med Eager spenderar Hordichuk en hel del tid i utvisningsbåset och de båda kommer nog att få turas om med att trycka till motståndarna.

Ryan Nugent-Hopkins är i det närmaste förutbestämd att bli Oilers nästa toppcenter. Hans resa kan börja redan denna säsong eftersom Oilers har ett förhållandevis klent utbud av centrar, så han har alla möjligheter att bli en av de 14 forwards som får starta säsongen.

Anton Lander har som sagt ingen garanterad plats i laget än, men han kan mycket väl ta en plats i laget och peta Gilbert Brule från fjärdekedjan.

Nyckelspelare:

Smyth, Hall, Eberle, Whitney, Dubnyk

Nyförvärv:

Ryan Smyth – från Los Angeles Kings – trade (Fraser, 7^th round draft pick 2012)
Eric Belanger – från Phoenix Coyotes – free agent
Ben Eager – från San Jose Sharks – free agent
Cam Barker – från Minnesota Wild – free agent
Andy Sutton – från Anaheim Ducks – trade (Foster)
Darcy Hordichuk – från Florida Panthers – free agent

Förluster:

Zack Stortini – till Nashville Predators – free agent
JF Jacques – till Anaheim Ducks – free agent
Andrew Cogliano – till Anaheim Ducks – trade (2^nd round draft pick 2013)
Kurtis Foster – till Anaheim Ducks – trade
Colin Fraser – till Los Angeles Kings – trade
Alexandre Giroux – till Columbus Blue Jackets – free agent
Steve MacIntyre – till Pittsburgh Penguins – free agent
Jim Vandermeer – till San Jose Sharks – free agent

Svenskar:

Magnus Pääjärvi-Svensson
Linus Omark
Anton Lander

Coach:

Tom Renney

Preliminär laguppställning:

Ryan Smyth – Shawn Horcoff – Ales Hemsky
Hall – Gagner – Eberle
Pääjärvi – Belanger – Omark
Eager – Brule – Jones

Ryan Whitney – Tom Gilbert
Ladislav Smid – Cam Barker
Theo Peckham – Andy Sutton

Khabibulin (Dubnyk)

Andra notabla spelare:

Darcy Hordichuk, Jeff Petry, Taylor Chorney, Anton Lander, Ryan Nugent-Hopkins, Teemu Hartikainen, Olivier Roy, Yann Danis, Chris VandeVelde

Bästa nyförvärvet: Ryan Smith

Ryan Smith kan vara exakt vad Oilers behöver den här säsongen. Han har rutinen som behövs i laget och han har uttryckt stor glädje över att få komma tillbaka till Edmonton. Det är inget snack om att han är en riktigt bra värvning och han kommer att vara viktig för att få igång Oilers haltande power play.

Värsta förlusten: Andrew Cogliano

När de flesta spelare i Oilers föll som furor så fanns Andrew Cogliano där som lagets egen iron man. Han har spelat 82 matcher under sina samtliga fyra säsonger i NHL och som den interna poängstatistiken har sett ut på sistone så har han också skött sig hyfsat med runt 30 poäng per säsong. Han är född i Edmonton och har spelat hela sin karriär där hittills och många kommer säkert sakna honom.

Årets poängkung: Taylor Hall

Om Hall inte hade blivit skadad i slutet av förra säsongen så hade han troligtvis kommit upp i 30 mål. Den här säsongen finns fler tuffa spelare i Oilers som kan hålla motståndarna borta från Hall, och med en säsong i ryggen har han alla förutsättningar att göra en fantastisk säsong. Han kommer att få hälsosam konkurrens från Jordan Eberle, och om allt går som det ska så kan de lyfta varandra till skyarna.

Årets nykomling: Ryan Nugent-Hopkins

Hur gärna jag än vill skriva Anton Lander här så är det ändå RNH som är favorit till denna utmärkelse. Han valdes först av en anledning, gjorde 106 poäng i WHL förra säsongen och har hittills i sin unga karriär uppfyllt alla förväntningar som ställts på honom. Får han bara chansen så kommer han att ta den.

Årets genombrott: Sam Gagner

Gagner har ännu inte lyckats skrapa ihop 50 poäng under en och samma säsong. Han är fortfarande ung, bara 22 år, men för att inte så att säga göra en Brule så börjar det ändå bli dags att ta ett steg uppåt. Det här blir hans femte säsong, och som center mellan de två framtida storstjärnorna Hall och Eberle har han ett drömläge. Får han vara skadefri så kan det här mycket väl vara säsongen då han blommar ut ordentligt.

###

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27. Edmonton Oilers
28. Winnipeg Jets
29. New York Islanders
30. Ottawa Senators