Ett år i väntan på Stanley
När isen nu har spolats för sista gången, lamporna har släckts och folket har gått hem från ännu en hockeysäsong utan slutspel. Vad kan vi då ta med oss? Vad kan man ha lärt sig under en förkortad men kanske än viktigare säsong? Att Taylor Hall är en riktig stjärna, att Nugent-Hopkins aldrig fick vara frisk och att Yakupov visade Ovechkin-klass under April-månad.
Vi ska inte vara för dramatiska här, lamporna i Rexall Place i Edmonton lyser fortfarande, de gör det bara inte på stadens NHL-lag utan istället på det lite mindre kända men ack så duktiga WHL-laget Edmonton Oil Kings som är mitt uppe i sitt slutspel.
Att Edmonton miste sin chans till slutspel under den långa förlustsviten vet vi redan så det känns inte som någon genomgång är nödvändig. Vinna matcher är bra och förlorade är, ja, dåligt. Men det fanns ljusglimtar. För det första så kom inte laget sist och man får med största sannolikhet inte heller välja först i draften. Inget ont om Seth Jones eller så men om Oilers vinner draftlotteriet så börjar nog övriga NHL undra om man inte ingått i en pakt med satan. Och då pratar vi inte om Miroslav.
I övrigt visade Taylor Hall att han är både kaptensmaterial och en framtida All Star, efter sin operation förra våren så har han kommit ut som en ny spelare, lite mer effektiv och lite mer rakt på sak. Han blir definitivt en sevärdhet i årets VM. Vi vet annars att Justin Schultz visade upp några defensiva svagheter men kommer bli en poängmaskin till back i framtiden. Den puckkontrollen och spelförståelsen är av högsta klass.