Förre målvaktsstjärnan om sin mörka uppväxt
Curtis Joseph representerade Edmonton Oilers mellan åren 1995-1998 och tillbringade 19 år i världens bästa hockeyliga. Cujo, som han kallas, har nu släppt en självbiografi om sin uppväxt som skiljer sig från många andras.
Undertecknad var nog inte ensam om att ha Curtis Joseph som sin stora målvaktsidol under uppväxten. Hockeybildspärmen var fylld med kort av målvakten med det häftiga namnet och den coola masken. Det som inte många vet är att Josephs barndom, som man kan ta del av i CUJO: The Untold Story Of My Life On And Off The Ice, var betydligt mycket tuffare än många andras. Han var oönskad som nyfödd och blev adopterad av Jeanne Joseph, som drev ett mentalsjukhus, och hennes man Harold.
- Min mamma var inte normal. Hon använde alla typer av droger som egentligen var till för patienterna på mentalsjukhuset. Det fanns ingen vuxen som hade koll på mig och jag sov på en madrass som blev nedpissad av katter, om jag inte såg till att lägga över något som höll dem borta. Jag visste inte något annat och jag hade aldrig någon kompis hemma som såg mitt rum.
- Jag fick aldrig någon skjuts till en baseball- eller hockeyträning och mina föräldrar såg inte en enda match under hela min karriär. Min diet bestod av kakor, ostmackor och frusna hamburgare som jag tillagade på en gammal grill. Jag hade bara ett lakan som täcke och när det var kallt sov jag i en gammal rock som en patient hade kastat ut från huset. Mamma behandlade sina katter bättre än oss barn.
Som liten var aldrig Joseph i en matbutik och än idag är han chockad över all mat som finns.
- Jag kan gå i en matbutik och stanna upp bara för att titta på all mat och tänka ”wow”. Jag minns när jag var tonåring och var hemma hos en kompis där jag fick smaka yoghurt för första gången och tänkte: Vad är det här? Det är så himla gott.
Att Curtis Joseph blev målvakt var inget som han hade tänkt från början. Han spelade landhockey hela dagarna och var duktig på flera olika sporter. Det skulle dröja ända till fjärde klass innan han för första gången fick stå på ett par skridskor då en släkting hade sett till att få in honom i ett lag.
- Det var en sådan besvikelse att inte kunna åka skridskor och upptäcka hur alla andra var långt före mig. Jag var dominant på landhockeyn men kunde inte ens stå upp på isen så det blev att jag fick hoppa in i kassen.
Knappast något som han ångrar idag efter att ha blivit en stjärna i NHL.
- Jag säger alltid att det var positionen som valde mig. Jag var aldrig den där målvaktsnörden som förälskade mig i utrustningen. Jag var en shortstop (position i baseball) och en bra landhockeyspelare.
Joseph gjorde sin sista match för tio år sedan och det var inte från början tänkt att han skulle dela med sig av sin historia.
- Det var min fru, Stephanie, som fick mig att skriva boken. Jag har alltid varit reserverad men hon fick mig att våga öppna upp om det här. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Uppväxten gjorde mig till den jag är idag. Den gjorde mig motståndskraftig, tålmodig, tuff och att jag vill få ut så mycket som möjligt av livet. Erfarenheten hjälpte mig så mycket senare i livet och förhoppningvis kan jag hjälpa andra med min historia.
- Jag har alltid försökt att se det positiva i allt och hockeyn var min familj. Den var allt för mig och jag sökte efter förebilder som jag ville efterlikna. Jag var en sökare och jag var bra på att observera.
Curtis Joseph är idag 51 år och hann under sin karriär representera St Louis Blues, Edmonton Oilers, Toronto Maple Leafs, Detroit Red Wings, Phoenix Coyotes och Calgary Flames. Tyvärr blev det aldrig någon Stanley Cup-titel för Josephs del men ett OS-guld, ett VM-silver och en King Clancy Trophy.
Källa: Edmontonjournal, cbc, tsn
