Mikko Koskinen: Finländske jätten som tystat sina tvivlare

I somras skrev den 30-årige målvakten på ett ettårskontrakt med Edmonton Oilers efter några framgångsrika år i KHL. Det anmärkningsvärda var att Oilers erbjöd $2,5 miljoner för en oprövad målvakt på NHL-nivå när man redan låg tajt mot lönetaket. Finländaren har dock motbevisat alla som tvivlade på honom.

Inför säsongen var det uttalat att Oilers ville förbättra målvaktssituationen och hitta en stabil backup som kunde avlasta och pusha Cam Talbot tillbaka till den form han visade säsongen 16/17. Både Laurent Brossoit och Al Montoya hade fått chansen i fjol när Talbot var skadad men ingen av dem var tillräckligt bra för att få fortsatt förtroende. Valet föll istället på en 30-åring som under de senaste säsongerna haft stora framgångar i KHL.

Mikko Koskinen draftades av NY Islanders i andra rundan 2009. Det blev bara fyra matcher i NHL innan han valde att flytta hem till Finland igen. Där blev det 74 matcher i KalPa och bara två framträdanden i Espoo Blues innan Sibir Novosibirsk lockade över honom till KHL. Det skulle inte dröja länge innan storklubben SKA St. Petersburg fick upp ögonen för honom och lyckades locka till sig Koskinen under säsongen 14/15.

En ung Koskinen efter draften 2009

Två mästerskapstitlar och en rad individuella priser efter tre och en halv säsong i storklubben fick alltså Oilers att bli intresserade när det i våras stod klart att Koskinen ville testa på spel i NHL igen, nästan tio år efter att han blev draftad. Den 1:a maj blev det officiellt att han skrivit på för ett år med en cap hit på $2,5 miljoner. Precis som många andra blev undertecknad förvånad att man valde att betala så mycket för en målvakt som var tänkt som backup när man redan låg nära lönetaket på grund av några dyra och dåliga kontrakt som redan fanns i laget.

Försäsongen såg dessutom inte ut att inge något större hopp och många dömde ut Koskinen redan innan säsongen startat. Inte blev det bättre när han i första matchen på försäsongen släppte in ett hattrick från Dillon Dube i Calgary Flames och fick släppa en puck efter 36 sekunder. I den matchen spelade han 40 minuter, fick 19 skott emot sig och hade en räddningsprocent på 84,2. Det blev även förlust i matchen efter mot Winnipeg och räddningsprocenten låg på 80,0 efter två matcher. Det var inte förrän i de tredje matchen som det började stämma för honom när man besegrade Arizona med 3-2.

- I första matchen kände jag mig inte som mig själv. I den andra kändes det lite bättre men resultatet var fortfarande dåligt. Efter segern mot Arizona började jag känna mig bekväm igen.

Vi har däremot lärt oss att en försäsong är långt ifrån samma sak som den riktiga grundserien. Kanske fick man en förvarning om vad som skulle komma efter den där segern mot Arizona.

- Jag är inte ens nära min högstanivå än. Det är i början av säsongen och jag har inte spelat matcher på fem månader. Det tar lite tid att anpassa sig men jag är på väg i rätt riktning.

Koskinen behövde anpassa sig till den nordamerikanska hockeyn och drygt 30 matcher in i serien har han tystat alla som tvivlade på honom. Ingen hade däremot vågat hoppats på att det skulle bli så bra som det hittills har blivit.

Första segern i NHL-comebacken kom när han fick chansen mot Nashville i omgång nio. Koskinen hjälpte laget till en 5-3-seger och övertygade. Första nollan kom i matchen efter när han stoppade 40 skott från Chicago när man vann med 4-0 på hemmaplan. Efter den matchen berömde den dåvarande Chicago-coachen Joel Quenneville den finländske målvakten och menade att hans självförtroende ökade ju längre matchen led. Det självförtroendet har han tagit med sig ju längre säsongen gått och under de 15 matcher som han har startat.

På hemmaplan har han fortsatt att briljera sedan segern mot Chicago och i helgens seger mot Philadelphia vann han sin sjunde, av sju möjliga, raka hemmamatch. Det är bara Bill Ranford som tidigare har lyckats med det. Han har hållit nollan i tre av dessa hemmamatcher och har en räddningsprocent på 97,0. På 230 skott har han bara släppt in sju av dem och hans GAA ligger på 0,92 hemma i Rogers Place.

Gratuleras av Kassian efter en av sina hållna nollor

Totalt ligger han på andraplats när det kommer till räddningsprocent (93,0) bland målvakter som spelat minst tio matcher. Bara Andrei Vasilevskiy är bättre. Han är även tvåa i GAA med 2,12 och där är det landsmannen Pekka Rinne som ligger strax före. Trots succén håller Koskinen fötterna på jorden och vet att han måste fortsätta att jobba hårt.

- Jag bryr mig inte riktigt om siffror. Det enda jag bryr mig om är vinsterna, det är dem som gäller något. Att jag har tre nollor på hemmaplan spelar ingen roll. Det kan vara 6-5 eller 5-0, en seger är en seger.

På sistone har även målvaktskollegan Talbot börjat hitta formen och de båda är goda vänner även utanför rinken. En som är nöjd med sina målvakters prestationer är givetvis coach Ken Hitchcock.

- Du kan inte spela med en målvakt i den västra konferensen. Det är för många resor och sena nätter. Givetvis ska man belönas om man gör en bra match men jag tror på att hitta en rytm för båda. Det får inte vara för långa luckor mellan starterna för den andre målvakten och den gränsen ligger på åtta eller nio dagar. Jag lärde mig från misstaget jag gjorde i Dallas där Kari Lehtonen fick sitta och titta på alldeles för länge och när Bishop blev skadad hade han svårt att hitta rytmen. Det blev kostsamt för laget och jag kommer inte att göra det misstaget igen.

När det gäller Koskinen valde Hitchcock att ta kontakt med sin tidigare spelare i Dallas, Sergei Zubov, som var assisterande tränare i SKA St. Petersburg under Koskinens tid i klubben.

- Zubie sa att jag aldrig kommer att ha problem med honom när det kommer till förberedelser och analysering av hans egna prestationer. Han sa att han kommer att vara hårdare mot sig själv än vad du någonsin kommer att vara. Något som Hitchcock märkt av. - Mikko är en tuff grabb. Han ställer krav på målvaktstränaren, på mig och han vill direkt efter en match få reda på vilka detaljer han behöver bli bättre på. Han är ett riktigt superproffs.

När Mikko Koskinen i våras bestämde sig för att åka över till Nordamerika en gång till var det för att ge sig själv chansen att testa på NHL igen. Han ville inte ångra något senare i livet när karriären är över. Man kan ju definitivt säga att han tog helt rätt beslut och fortsätter han på den inslagna vägen är frågan vilket kontrakt han kommer att spela till sig. Både han och Talbot sitter på utgående kontrakt och såsom säsongen har utvecklat sig ligger Koskinen betydligt närmare en kontraktsförlängning. Då är ju bara frågan vad Peter Chiarelli kommer att erbjuda och det kan bli obehagligt.

Hur som helst kan Oilersfansen förhoppningsvis få fortsätta att imponeras av målvakten som är två meter lång (bara Bishop är längre bland målvakterna) och som bär det väldigt udda målvaktsnumret, 19, i jakten på en slutspelsplats. Med Hitchcock i båset, med McDavid på isen och med Koskinen mellan stolparna har laget fått upp ångan ordentligt och är med och slåss i toppen av Pacific. Den finländske jätten har tystat alla tvivlare och bevisat att han håller för spel i NHL.

Let’s Go Oilers!