SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 6. Edmonton Oilers
Efter ett stort misslyckande under fjolårssäsongen ska Edmonton Oilers studsa tillbaka och ta sig till slutspel igen.
Inför fjolårssäsongen var Oilers topptippade av många, till och med favorit till att vinna Stanley Cup enligt vissa. Efter att ha imponerat säsongen 16/17 skulle man ta ytterligare ett kliv säsongen 17/18. Det skulle dock visa sig bli en riktigt misslyckad säsong där man kan peka på flera orsaker. Skador, brist på målskyttar och speed, för dålig backuppsättning men kanske även lathet.
Just det sistnämnda är intressant då det under säsongen kändes som att många tog det för lätt på uppgiften. Laget hade ju tagit sig tillbaka till slutspelet efter tio mörka år och då kanske många trodde att det skulle gå lite av sig självt under grundserien. Det visade sig snabbt att motståndarna hade en annan respekt för Oilers och laget kunde inte längre slå ur underläge. Man förlorade till exempel 13 av de första 20 matcherna och man lyckades bara samla ihop 78 poäng. Det var 25 poäng sämre än året innan.
Visst, ”McJesus” vann poängligan och kammade hem priser i år igen, men spelarna bakom honom presterade inte alls som man hade hoppats. Leon Draisaitl hade det ganska jobbigt under sitt första år på det feta kontraktet, Lucic var vilse, Cam Talbot svajade mellan stolparna, Oscar Klefbom hade problem med en axel hela säsongen och breddspelare såsom Strome, Kassian med flera kunde inte prestera det som krävs av bottom-6 spelare.
En del av förklaringen kan också bero på Andrej Sekeras skada (missade första halvan av säsongen) då det saknades en ledare som inger trygghet i de bakre leden. Tyvärr har 32-åringen återigen åkt på en skada och kommer att vara borta en längre tid. Förra gången var det en knäoperation som gjorde att han bara spelade 36 matcher men nu är det istället en avsliten hälsena. Scenariot återupprepar sig återigen och frågan är om man klarar sig bättre utan Sekera denna gång.
Inför säsongen fanns behovet av att få in en målskytt på forwardsidan och en etablerad, högerfattad back, som kunde bidra offensivt. Inget av detta har skaffats utan istället har det varit ganska lugnt på spelarfronten och just nu är Oilers bästa forward egentligen center. Man har bara plockat in spelare från free agent som bidrar med rutin och som stärker bredden i laget. Mikko Koskinen, Kevin Gravel, Jakub Jerabek, Kyle Brodziak och Tobias Rieder är nya ansikten som knappast spetsar till truppen men som fyller ett visst behov. Man har även skrivit try-out kontrakt med Jason Garrison, Alex Chiasson och Scottie Upshall men det återstår att se om någon av dem lyckas spela till sig ett kontrakt.
Om det har varit lugnt på spelarfronten skedde det däremot en hel del förändringar bland ledarna. Todd McLellan ryktades ligga pyrt till men får en ny chans att leda laget medan hans assistenter, Jim Johnson, Ian Herbers och Jay Woodcroft alla fick lämna sina uppdrag. Woodcroft har dock fått förtroendet att leda AHL-laget Bakersfield.
Som ersättare på ledarsidan har man plockat in intressanta namn:
Glen Gulutzan kommer senast ifrån rivalen Calgary Flames där han spenderade två år. Mellan 2011-2013 var han huvudtränare för Dallas Stars och efter det, innan Calgary, spenderade han tre år som assisterande i Vancouver Canucks.
Trent Yawney har spenderat de senaste fyra åren i Anaheim Ducks organisation där han har varit ansvarig för lagets defensiv. Yawney har tidigare jobbat tillsammans med McLellan i San Jose Sharks och kommer att få en oerhört viktig roll i att styra upp lagets bedrövliga boxplay. Han har varit med och utvecklat Duncan Keith, Brent Seabrook, Marc-Edouard Vlasic, Cam Fowler och Hampus Lindholm (som alla var under 22 år under tiden) bara för att nämna några. Det det ska bli oerhört intressant att se vad han kan göra med Oilers backuppsättning.
Om de två förstnämnda är rutinerade herrar på NHL-nivå så är Manny Viveiros knappast det. Han kommer visserligen från en lyckad sejour i WHL med Swift Current Broncos där man tog hem titeln men har innan dess spenderat många år i Europa som spelare och coach. Viveiros har under åren varit duktig på att utveckla unga spelare och styra upp ett bra powerplay, något som organisationen verkligen behöver. Viveiros blev faktiskt draftad av Oilers 1984 men det tog minst sagt många år innan han skulle få chansen i organisationen. Ett oprövat men intressant namn.
En otroligt viktig säsong väntar för Edmonton Oilers och medan konkurrenterna i divisionen har förstärkt med spelare som Pacioretty, Karlsson, Neal och Kovalchuk har Oilers suttit lugnt i båten med i princip samma lag sedan tidigare. Det är definitivt sista chansen för Peter Chiarelli och Todd McLellan att få ordning på laget. Att en spelare som Connor McDavid skulle missa slutspel för tredje gången på fyra år vore ett stort misslyckande.
Målvakter:
Cam Talbot svarade för sin sämsta säsong hittills i NHL och hamnade på blygsamma 90,8 i räddningsprocent och 3,02 insläppta/match. Nu är det givetvis inte bara Talbots fel utan spelarna framför honom hjälpte inte direkt till på ett bra sätt. Ska Oilers studsa tillbaka igen behöver 31-åringen hitta formen som han hade under 16/17 då han var riktigt bra. Talbot går för övrigt in på sista året på sitt kontrakt och det ska bli intressant att se hur han hanterar det.
En viktig del i att Talbot ska hitta formen igen kan vara att man nu har valt att förstärka, vad man i alla fall hoppas, bakom honom i form av Mikko Koskinen. Finländaren är oprövad på NHL-nivå (fyra matcher med NYI) men har firat framgångar i Ryssland och har representerat det finska landslaget ett antal gånger. De två senaste säsongerna har Talbot vaktat kassen i 73 respektive 67 gånger i grundserien och kan behöva få vila oftare för att behålla fokus. Koskinen kommer definitivt att få sina chanser och det vore tryggt om man kan ha två målvakter som kan prestera.
30-åringen har skrivit på ett 1-årskontrakt men lite anmärkningsvärt är att det har en cap hit på $2,5 miljoner. Visst har Koskinen presterat bra i KHL men han har haft ett bra lag framför sig och hade till exempel sämre statistik än Pavel Francouz som signade med Colorado för $690,000. Finländaren kan visa sig vara en bra värvning men att slänga ut så mycket pengar när man ligger tajt mot lönetaket kan vara riskabelt. Han kommer att behöva leverera när han får chansen.
Bakom dessa två finns rutinerade Al Montoya och Dylan Wells samt intressante Stuart Skinner som hade en riktigt fin säsong i WHL.
Backar:
Många trodde att Oscar Klefbom skulle ta ytterligare ett kliv den gångna säsongen efter att ha imponerat under 16/17. Riktigt så blev det inte utan istället hämmades värmlänningen av en axelskada som gjorde att han inte kunde prestera fullt ut. Den axeln är nu opererad och Klefbom ska vara redo för säsongstarten vilket är väldigt viktigt med tanke på Sekeras frånvaro. Som lagets ledande back behöver Klefbom vara skadefri om säsongen ska bli lång.
Förutom lättare skadeproblem hade Adam Larsson det jobbigt även vid sidan av isen. Efter att hans pappa tragiskt och oväntat gick bort mitt under säsongen fick 25-åringen i alla fall avsluta säsongen på ett fint sätt genom att vinna VM-guld i Danmark. Larsson gjorde en väldigt bra turnering och förhoppningsvis kan han bära med sig den känslan in i årets säsong. Han kommer troligtvis att bilda backpar med Klefbom och de måste prestera på topp och hålla sig skadefria om laget ska ha någon chans på slutspelsplatserna. Båda spelarna har konstaterat att man ser säsongen som en spännande nystart och att det ligger ett stort ansvar på dem i och med Sekeras frånvaro.
Darnell Nurse har man väntat på ett tag och man kan väl säga att han fick ett litet genombrott den gångna säsongen. Nurse var lagets poängbäste back med 26 poäng och fick även chansen i Kanadas VM-lag. Till slut skrevs också ett nytt kontrakt på värt $6,4 miljoner. En viktig kontraktsförlängning då det hade varit oerhört tufft för laget att gå in i säsongen utan Nurse när även Sekera saknas. 23-åringen spelade flest minuter (1824) av lagets backar under fjolåret och hade näst mest istid/match (22:15) i hela laget. Utvecklingen har tagit lite tid men sjundevalet från draften 2013 blir bara bättre.
När nu Nurse har fått ett kontrakt klart kommer Matt Benning att göra honom sällskap till höger. 24-åringen skrev ett tvåårskontrakt i somras med en cap hit på $1,9 miljoner. Benning svarade för 21 poäng på 79 matcher förra säsongen och kan säkert få minuter i pp om spelformen hackar.
En av de stora snackisarna i Edmonton Oilers är Kris Russell och han kommer att vara det så länge han är kvar i ligan. Visst kan man uppskatta ett uppoffrande spel men ibland blir det bara för mycket kravlande på isen när det istället vore lättare att stå upp. Sociala medier gick igång ordentligt när Russell fick hjärnsläpp i slutet av en match mot Toronto i fjol och dunkade in ett slagskott mellan benen på egna målvakten Brossoit. Russell kan göra nytta i laget om han spelar enkelt och inte spelar för många minuter. Problemet är ju att han sitter på ett kontrakt som ger honom $4 miljoner dollar i tre år till och det är väldigt mycket för en back i tredjeparet.
När Sekera gick sönder agerade man direkt och kontrakterade Jakub Jerabek på ett år. Den 27-årige tjecken startade säsongen i Montreal men avslutade i Washington där han alltså fick vara med och lyfta bucklan. Bra skridskoåkning och puckhantering gör honom nyttig i det tredje backparet.
Förutom Jerabek har man på backsidan även plockat in Kevin Gravel på ett tvåvägskontrakt värt $700,000. Gravel var senast i Kings och har under sina år där spelat 70 matcher och gjort 10 poäng. 26-åringen kommer säkerligen att få agera sjätte/sjunde-back under säsongen. Ett intressant namn är Joel Persson som har gjort en otroligt resa i Sverige. Han plockades av Växjö ifrån division 1 inför förra säsongen och levererade 6+28 på 51 matcher. Han nominerades även till årets back och vann SM-guld med klubben. Man har dock kommit överens om att Persson ska spendera ytterligare en säsong i SHL för att fortsätta utvecklas och efter det får man helt enkelt se om han kommer över till nästa säsong.
Kanske har man hittat sin framtida offensiva högerback då man i sommarens draft lyckades knyta till sig Evan Bouchard. Bouchard var OHL:s bäste målskytt bland backarna och har en riktigt fin bössa i powerplay. Visst kan han få chansen under säsongen men skulle nog må bäst av att få fortsätta utvecklingen i London Knights.
Ethan Bear fick chansen i 18 matcher förra säsongen och kommer garanterat att få det igen. En som definitivt har stärkt sina aktier under training camp är Caleb Jones, lillebror till Seth i Nashville. Med sina fina skridskoåkning och lugn vore det konstigt om han inte fick komma upp och känna på NHL. Även William Lagesson kan komma att få känna på hetluften efter en fin säsong i Djurgården.
Efter tuffa år utan någon vidare backuppsättning känns det för första gången på länge som att det kommer intressanta namn underifrån. En del av dem är något år ifrån att slå sig in men det ser minst sagt ljusare ut än på länge.
Forwards:
Man trodde kanske att lovorden var slut när det gäller Connor McDavid men de fortsätter att hagla in. Hans lagkamrater vittnar om att han, på något galet sätt, är ännu snabbare i år och att han har lyft spelet till en ytterligare nivå. Efter två raka poängligatitlar går nu McDavid in på sitt 8-årskontrakt och ska leda Oilers tillbaka till slutspel. Han har talat om att han vill utveckla sitt målskytte och kommer säkerligen att slå sitt eget poängrekord som sattes till 108 den gångna om han får hålla sig skadefri. Att inte få se en spelare som Connor McDavid i årets slutspel vore tragiskt och kampen om en slutspelsplats börjar med premiären i Sverige den 6 oktober. Det ska bli något alldeles extra att få se honom live.
Efter att ha slängt runt i formationerna fann man till slut Ryan Nugent-Hopkins till vänster om McDavid efter att Patrick Maroon försvann vid deadline. Duon visade fin kemi i de 13 matcherna man spelade tillsammans och Nugent-Hopkins svarade för 15 poäng. Säsongen 14/15 nätade 24 gånger på 76 matcher men tangerade detta den gångna säsongen på 62 matcher. Det ska bli oerhört intressant att se vad denna duo kan göra under hel säsong tillsammans och det känns som om det kan slås en del personliga rekord.
Till höger i förstalinan kommer Ty Rattie att få starta säsongen. Efter att ha blivit draftad av St Louis i andrarundan 2011, som nummer 32 totalt, har karriären knappast tagit den fart som många trodde. Totalt har det blivit 48 NHL-matcher och 14 av dem i Edmonton. Dessa kom under slutet av förra säsongen och högerskytten svarade för 9 poäng (5+4). Rattie har själv talat om att detta är hans livs chans och att han har tränat stenhårt och gjort allt för att kunna stanna kvar i McDavids kedja. Det återstår att se om han lyckas.
Efter hattande fram och tillbaka verkar det vara klart att Leon Draisaitl kommer att få leda en egen kedja. Den gångna säsongen innehöll bland annat hjärnskakningssymtom men tysken kom till slut upp i 70 poäng på 78 matcher. Det kommer bli viktigt att Draisaitl och hans kedjekamrater kan avlasta McDavids lina och tysken har alla egenskaper för att klara av det. Kommer få hjälp av sin landsman Rieder men frågan är om Lucic klarar av att hänga med.
Det intressantaste tillskottet i truppen är Tobias Rieder. Tysken hade en ganska trög fjolårssäsong och hoppas hitta tillbaka i organisationen som draftade honom 2011. 25-åringen har skrivit ett 1-årskontrakt, har bra fart på rören och kommer att få chansen bredvid sin landsman Leon Draisaitl.
Det största orosmolnet i organisationen just nu är Milan Lucic. McDavids tänkta vänsterforward hade en katastrofal säsong och var långt ifrån den effektive powerforwarden han har varit tidigare. Det blev bara tio mål och 34 poäng på 82 matcher och Lucic är den spelaren i laget som har mest att bevisa i år. Spelet var så dåligt efter jul, ett mål på 43 matcher, att han till slut fick spela i tredje- och fjärdeformationen. Han går in på tredje året på sitt sjuårskontrakt värt $42 miljoner och har uttalat sig om att han behöver tappa några kilon och gör allt för att hitta tillbaka. Det måste han göra för annars sitter Oilers på ytterligare ett dyrt och jobbigt kontrakt i fyra år till.
Ryan Strome blev ju knappast vad Chiarelli hade hoppats på (McDavids högra vinge) utan fick istället centra tredjelinan. Alla vet att man gick förlorande ur Jordan Eberle-trejden och medan Eberle snittar 20-25 mål per säsong gör Strome i snitt 30-35 poäng per säsong. Att ha Strome som tredjecenter är absolut godkänt men det är just utbytet som gör att media och fans reagerar kraftigt. Nu får dock Strome starta säsongen på rätt plats och kan förhoppningsvis hitta en fin kemi med Khaira och Puljujärvi vid sin sida.
En som definitivt kan dra nytta av Manny Viveiros inträde i laget är Jesse Puljujärvi. Viveiros har varit duktig på att utveckla unga spelare och det kan man inte riktigt säga om McLellan som knappt gett Puljujärvi förtroende. Visst ska man göra sig förtjänt av det men att ständigt spela en iskall Milan Lucic under en körd säsong och inte ge chansen till någon yngre är frustrerande. Oilers är i behov av en högerfattad i powerplay och där borde Puljujärvi definitivt få chansen i år. Finländaren går nu in på sin tredje säsong och man väntar som sagt fortfarande på att han ska visa upp allt det man såg under juniortiden. Det finns ju så mycket talang i 20-åringen och i år hoppas man att han kan explodera. Fjärdevalet från 2016 har gjort 8 respektive 20 poäng under sina två säsonger där han även gjort 49 matcher i AHL. Det har pratats om problem med acklimatisering, vi har hört den bristande engelskan (där man inte satte in en engelskalärare förrän efter ett år) och att han har varit för valpig i spelet. Säsongen 18/19 hoppas vi på att den tidigare poängkungen från JVM 15/16 etablerar sig på riktigt i NHL. En liten detalj är att han inför säsongen har kapat sin klubba med någon centimeter. Förhoppningvis är det ett lyckat drag.
En intressant spelare som sakta men säkert har jobbat sig in i laget är Jujhar Khaira. 24-åringen draftades 2012 och fick chansen i NHL först säsongen 15/16. Då blev det 15 matcher totalt, sedan 10 matcher 16/17 för att under fjolåret spela till sig en plats på riktigt då det blev 69 matcher och 21 poäng. Khaira jobbar stenhårt i varje byte, har bra storlek, fin skridskoåkning och är inte rädd för att stå upp för sina lagkamrater. Förhoppningsvis kan han ta ytterligare kliv denna säsong.
Förutom Rieder är en annan gammal ”Oiler” tillbaka. Kyle Brodziak har skrivit ett tvåårskontrakt och kommer att centra fjärdeformationen. 34-åringen, som tillhörde Oilers mellan 03-09, kommer att bidra med rutin och skicklighet i boxplay. Ledningen har erkänt att man saknade en del ledaregenskaper efter att man skickade iväg Matt Hendricks och Brodziak kommer att få ta lite av en ”papparoll”. Spelet i numerärt underläge var katastrofalt under 17/18 och även där kommer Brodziak att få en viktig roll.
Det har varit ett gäng hypade college-spelare de senaste säsongerna och en av dem var Drake Caggiula som Oilers lyckades signa för två år sedan. Resultatet har väl inte riktigt blivit vad man hade hoppats och skador har ställt till det då det bara har blivit 60 respektive 67 matcher under de två åren. Organisationen tror fortfarande på 24-åringen och i somras skrev man ett nytt tvåårskontrakt värt $1,5 miljoner per säsong. Caggiula har bra fart på rören och är intensiv men har haft fortsatta problem under sommaren. Det är många som gör upp om platserna i bottom-6 så Caggiula har inte råd att hamna för långt efter.
Efter flera år av kaos lyckades Zack Kassian hitta rätt i Edmonton Oilers under 16/17. Han belönades förra sommaren med ett treårskontrakt och en cap hit på $1,95 miljoner men hade, precis som många andra, en sämre säsong i fjol. Kassian blev lite av en publikfavorit med sina uppoffrande spelstil under slutspelet 16/17 och måste hitta tillbaka till den formen.
Det känns på förhand som om att det är öppet om flera platser bland ytterforwards. Det finns frågetecken kring Rattie, Lucic och Puljujärvi samtidigt som Pontus Åberg, Scottie Upshall (PTO), Alex Chiasson (PTO) kämpar om en plats i bottom-6. Kailer Yamamoto kommer definitivt att kämpa om en plats och får säkerligen chansen samtidigt som Tyler Benson äntligen är skadefri och har sett riktigt vass på försäsongen. Dessa två ska bli roliga att följa i år. Även Ryan McLeod, vald i andrarundan i somras, är med sin snabbhet och spelsinne intressant.
Tre styrkor:
Connor McDavid
Världens bästa spelare i laget kan aldrig vara fel.
Sammanhållningen
Man var rädd att Chiarelli skulle skicka spelare till och vänster efter fiaskot förra säsongen men i stort sett alla spelare är kvar och kommer att brinna för att få revansch. Flera av dem har talat om stor revanschlust och många var tillbaka tidigare än väntat för att få dra igång säsongen.
Centeruppsättningen
McDavid, Draisaitl, Strome och Brodziak är en bra mix och om det skulle behövas finns även Nugent-Hopkins att använda.
Tre svagheter:
Bristen på målgörande wingers
Den här positionen var man inte alls orolig för ett antal år tillbaka då Taylor Hall, Jordan Eberle och Nail Yakupov fanns i laget men alla dessa är borta och nu känns Ryan Nugent-Hopkins som den målfarligaste då han har fått kliva ut till vänster om McDavid. Ska detta bli en rolig säsong behöver Rattie, Puljujärvi, Lucic och Rieder leverera.
Saknaden av högerfattad offensiv back
Detta har man skrikit efter en längre tid men i år draftade man i alla fall Evan Bouchard. 19-åringen kommer dock behöva tid men kan säkert få chansen. Ethan Bear var uppe och fick chansen i fjol men lär starta i AHL.
Specialteams
Man var sämst av alla i pp och på 25:e plats i bp. Det finns lite att jobba med och ska man gå långt måste detta förbättras.
***
Preliminär laguppställning:
Ryan Nugent-Hopkins - Connor McDavid - Ty Rattie
Milan Lucic - Leon Draisaitl - Tobias Rieder
Jujhar Khaira - Ryan Strome - Jesse Puljujärvi
Drake Caggiula - Kyle Brodziak - Zack Kassian
Oscar Klefbom - Adam Larsson
Darnell Nurse - Matt Benning
Jakub Jerabek - Kriss Russell
Cam Talbot (Mikko Koskinen)
Andra notabla spelare: Andrej Sekera, Ethan Bear, Kevin Gravel, William Lagesson, Kailer Yamamoto, Tyler Benson, Pontus Åberg, Ryan McLeod
***
Säsongens poängkung: Connor McDavid
Har vunnit Art Ross Trophy två år i rad och får han bara hålla sig skadefri kommer han troligtvis att plocka hem en tredje. Frågan är bara om han fortsätter att slå sitt eget rekord. Hittills har det blivit 100 och 108 poäng. På 209 grundseriematcher har han samlat ihop 256 poäng.
Säsongens viktigaste spelare: Connor McDavid
Vill man verkligen veta hur detta lag hade klarat sig utan superstjärnan? Visst är det viktigt att Cam Talbot fungerar i kassen men i år har man förhoppningsvis skaffat sig en bättre backup i Koskinen och det går inte att komma ifrån McDavids betydelse för detta lag.
Säsongens unga spelare: Kailer Yamamoto
Fick nio matcher på sig förra säsongen och samlade ihop till tre assist innan det blev WHL. Eftersom laget lider brist på wingers borde Yamamoto kunna plocka en plats och kanske kommer han att få chansen bredvid McDavid om Ty Rattie inte kommer igång. Har sett bra ut på försäsongen men kan dock få börja säsongen i AHL.
Hade gärna skrivit Puljujärvi här men har haft svårt att få till det och sätter ett stort frågetecken kring McLellans coachning av Jesse.
Säsongens doldis: Ty Rattie var väl knappast någon doldis under juniortiden men har verkligen haft det svårt att övertyga på seniornivå och försvunnit lite. Hamnade i Oilers inför förra säsongen och spenderade större delen i AHL där han var lagets bäste poänggörare innan han kallades upp. Fick chansen bredvid McDavid och har nu en jättechans att få igång sin karriär. Får han en bra start kan han få en roligt säsong med bra förhandlingsläge till nästa sommar.
Bubblare: Jujhar Khaira
Säsongens besvikelse: Milan Lucic
Oj vad Milan Lucic inte har levererat som man förväntat sig och under fjolåret var det vissa stunder smärtsamt att se. Skridskoåkningen var långsam och klumpig samtidigt som han brände fina lägen. Har själv erkänt att självförtroendet var i botten och ska ha jobbat hårt för att hitta tillbaka i år. Är dock rädd för att det går för snabbt därute men hoppas givetvis ha fel.
***
Truppen:
---
Redaktionens rankning:
Pacific Division
1.
2.
3.
4.
5.
6. Edmonton Oilers
7. Arizona Coyotes
8. Vancouver Canucks
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om Edmonton på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com
