Trendbrott i Florida
Redan säsongen 2004-2005 när lock-outen var ett faktum så kändes det som att någonting var på väg att hända i ”The sunshine state”. Office depot center bytte namn till Bank atlantic center, och vad vet jag? – Men det kändes som att nu ska det satsas pengar igen, på ett lag som inte varit i slutspel sedan säsongen 99-00 då Devils blev för tunga i åttondelen…
Satsningen började den 24:e Maj 2004, då ”Iron Mike” Keenan tog över som GM, och annonserade att lagets nye headcoach var den mycket respektabla o kunniga Jarques Martin.
Man signade spelare som Nieuwendyk, Roberts, Stumpel, Gelinas o Gratton. Spelare som ger allt för sitt lag och dessutom har värdefull rutin att tillföra ett ungt Panthers.
Säsongen som följde, dvs. 2005-2006 ser jag tillbaka på med mest positiva känslor.
Florida missade visserligen slutspelet igen, men det fanns fina intensioner och det kändes som att det fanns en stabil grund att bygga vidare på. Året började strålande för ”Cats”, man nollade regerande Stanley cup mästaren Tampa Bay (2-0) och Atlanta (2-0) på hemmaplan i de 2 inledande matcherna. Framgången fortsatte och efter 10 omgångar låg man på en slutspelsplats och hade då vunnit 6 av d
e 10 inledande matcherna.
Sen kom dessvärre raset! Florida återsågs allt som oftast mellan platserna 9-13 i tabellen.
Men med dryga månaden kvar av grundserien hände nåt märkligt. Panthers reste sig och vann under en period 9 av 10 matcher på raken och var då endast 3 pinnar ifrån slutspelplatsen med 7 omgångar kvar att spela. Experterna frågade sig själva.
– Kan Katterna göra det omöjliga och ta sig till playoffs??
Det skulle visa sig vara just omöjligt. Tyvärr. Panthers förlorade 5 av de 8 sista matcherna, samtidigt som både Tampa och Atlanta vann sina och slutspelet gled Pantrarna ur tassarna, precis som en hägring i öknen…
Det mest positiva med säsongen var att man skrapade ihop 85 poäng på 82 matcher, ett vinnande facit, 37 segrar och 34 förluster (att jämföra med 03-04 då man hade 28 vinster och 35 förluster, 75 poäng). Lägg där till att de unga talangerna fick ett extra år på nacken och att publiksiffrorna ökade, så känns det ändå som en relativt lyckad säsong.
I år både tror och vet jag att Florida Panthers kommer vara ett farligt lag som kan gå långt.
Kanske till och med hela vägen. Materialet finns!
Om vi börjar längst bak så har målvakten (rankad som NHL´s näst bäste efter Brodeur) Roberto Loungo tradats tillsammans med Lucas Krajicek och ett draftval till Vancouver.
I utbyte mot den omtalade powerforwarden Todd ”Big Bert” Bertuzzi, backen Bryan Allen och målvaktstalangen Alex Auld, som förövrigt blev utsedd till Canucks mest värdefulla spelare i fjol. Auld, 25, vann 33 matcher förra säsongen, och var i och med det den 8:de bästa målvakten i ligan.
Lägg också till Eddie ”The Eagle” Belfour på pluskontot och målvaktssidan ser riktigt stark ut.
Belfour är trots sin ålder (41) en mycket duktig målvakt som är på gång igen, dessutom mycket spelsugen efter en skadefylld säsong i Toronto, lägg där till hans rutin och att han kommer bli värdefull finns ingen tvekan om. Belfour vet vad som krävs för att vinna Lord Stanley´s Cup igen.
Även backsidan ser starkare ut än någonsin, den blivande storstjärnan Jay Boumeester och spelgeniet Mike Van Ryn, får i år hjälp med istiden av vitryssen Ruslan Salei, som handplockats från Anaheim och har signat ett 4 års kontrakt. Salei kommer bidra med fysik, skridskoåkning och ett tungt skott, nåt som Sverige fick erfara i OS 1998.
Där återfinns även Steve Montador, som så sent som 03-04 spelade Stanley Cup final med Calgary Flames och Pittsburgh´s Ric Jackman som anslöt under fjolårs säsongen.
Vi tar ett kliv uppåt i banan och tar en titt på forwards uppsättningen, med Olli Jokinen i spetsen. Jokinen som i fjol var Panthers bäste poängplockare (15:e i NHL), dessutom bästa finländare, före namn som Koivu och Selanne.
Floridas kapten svarade för 89 poäng (38 mål) på 82 matcher.
Av de tunga namnen bör även Todd Bertuzzi nämnas, liksom veteranerna Niuwendyk, Roberts, Gelinas, Gratton och Stumpel. Lägg där till unga talanger som Stephen Weiss, Nathan Horton, Rostislav Olesz och min personliga favorit, Juraj Kolnik.
Weiss, 23, spelade endast 41 matcher i fjol, då en skada satte stop för han bästa säsong i karriären. 4:e valet totalt i draften 2001 lyckades ändå göra 9 mål och 12 assister.
Horton, född 85, gjorde en mycket övertygande säsong och producerade 28+19 på 71 matcher. Tjecken Olesz spelade bra och uppoffrande hela säsongen och knep ett OS-brons i Turin som kronan på verket. Kolnik jobbade som vanligt i det tysta, men lyckades trots större delen av säsongen som bänkvärmare skramla ihop imponerande 35 poäng (varav 15 mål) på sina 77 matcher. Under sommaren har ”Cats” även värvat den finska landslagsmannen Ville Peltonen som också kan producera en hel del poäng.
Panthers trupp känns spikad och man har djup på samtliga positioner, åtminstone 7 duktiga backar, 4 produktiva kedjor och 2 riktigt duktiga målvakter. Vilket innebär en uppställning som kan skaka vilket lag som helst i världens bästa hockeyliga.
Slutspelet känns givet, nu återstår det bara att se hur lång Panthers kan gå den kommande säsongen. Jag har det på känn, solen kommer skina säsongen lång i The sunshine state!
