Preview: Florida Panthers
Säsongen 2020-21 vittnade om ljusare tider för Florida Panthers. En framgångsrik sommar förstärker optimismen kring ett lag som är vana vid negativa rubriker. Är det nu det händer för katterna?
Var Florida Panthers fjolårets mest förbättrade lag? Ja, så kan det mycket väl vara. Panthers bjöd på en ishockey som var både sevärd och framgångsrik, vilket resulterade i lagets kanske starkaste grundserie på den här sidan mellenieskiftet. Med det som grund kunde klubben under sommaren 2021 fortsätta snickra på ett lagbygg som ser ut att vara Floridas starkaste någonsin.
Men vi börjar ändå under förra sommaren, för då tog en era slut i Florida Panthers: Efter tio år i organisationen – nio av dem som general manager – lämnade Dale Tallon klubben för gott. In kom istället Bill Zito och satte klubben i en ny kurs. Istället för att fiska gammalt och dyrt på free agent-havet, valde Zito att leta efter spelare som andra missade eller undervärderade. Dessutom var lagets försvar i stort behov av ett ansiktslyft och en hög prio.
Sagt och gjort – när Panthers inleddes säsongen var det ett helt annat lag på isen. Större bredd i anfallet, bättre kontroll över lönesituationen och en förstärkt backbesättning. Det räckte till en stark andraplats i divisionen och slutspelsplatsen kändes aldrig hotad.
Nu tog säsongen abrupt slut redan i förstarundan, efter en fantastiskt slutspelsrond mot lokalkonkurrenten Tampa Bay Lightning. Det är i sig ingen skam, men känslan är att det är sista gången på länge som ett tidigt uttåg ur slutspelet känns okej för det här laget.
För klubben fortsatte värva smart och starkt under sommaren. Inte nog med den erfarnhet spelarna fick under fjolåret – Panther gjorde också en stjärnvärvning i Sam Reinhart, samt rutin i Joe Thornton. Dessutom förlängde man kontraktet med ett flertal viktiga spelare.
Lägg därtill att man inte led av några allvarliga spelarförluster så är det enkelt att se Florida som en outsider till att gå hela vägen. En stark trupp, många precis i sin prime och nu med nyttig erfarenhet från tidigare slutspel.
Hur långt bär det? Det återstår att se.
Målvakter
Vi börjar direkt på den mest kritiska positionen för Panthers: målvakterna.
När vi konstaterade att inga tunga spelarförluster gjordes, är det eftersom Chris Driedger ändå hade räknats som tredjemålvakt i Panthers den här säsongen. Sergei Bobrovsky är alltjämt under kontrakt och för tio miljoner dollar per säsong kommer klubben att kräva ett visst antal matcher av ryssen. Kan 33-åringen vända på den dåliga trenden sen han kom till Panthers? Det skulle vara enormt.
Om ”Bob” fortsätter att underprestera sätts hoppet till Spencer Knight. 20-åringen gjorde debut under fjolåret och det gick ingen obemärkt förbi. Supertalangen levde upp till alla förhoppningar och i år förväntas han spela betydligt fler matcher och således inleda sin NHL-karriär på riktigt.
I Bobrovsky och Knight finns det hög kapacitet och mycket talang, men frågan är om de får ihop det. Kom ihåg: det finns ingen Driedger att luta sig mot om saker och ting inte skulle gå vägen.
Tredjekeeper? En billig free agent-signing. Finländaren Christopher Gibson har en del NHL-matcher i bagaget, men lär inte utmana de andra herrarna om istid i NHL den här säsongen, så länge de är friska.
Vi har dock sett att coach Joel Quenneville låter bäste spelare spela, oavsett vad lönechecken säger.
Backar
På ungefär ett år har Panthers gått från att ha en av ligans sämsta försvarsuppsättningar till en av de starkare. Tidigare saknades både stjärnglans och bredd. Idag är situationen en annan. En stor anledning till det är att Aaron Ekblad äntligen utvecklades till den back alla hoppades när han draftades som totaletta 2014. 25-åringen var en dominant kraft i såväl offensiven som defensiven och bar laget på sina axlar. Tyvärr förstördes säsongen av ett benbrott med dryga månaden kvar av grundserien.
I förstaparet tog istället Mackenzie Weegar över och blommade verkligen ut i rollen. Han visade sig vara kapabel att ankra ett första backpar på egen hand. Weegar är likt Ekblad allround och kan både inleda ett uppspel och låsa motståndarnas stjärnor.
Ett annat utropstecken, som belönades med ett nytt kontrakt, var Gustav Forsling. ”Coach Q” släppte tyglarna på svensken som tackade för förtroendet och blev en viktig spelare i lagets offensiv. Personliga poängrekordet i NHL – 17 stycken ifjol – lär ryka tämligen snabbt.
Bredvid Forsling försväntas Brandon Montour återfinnas. Efter några tunga år i Buffalo gjorde 27-åringen ett gott intryck under sina månader i Florida och fick likt Forsling ett kontraktförslag som han accepterade. Kan göra inhopp i powerplay om behovet skulle finnas.
En av Zitos ”sommarvärvningar” 2020 var finske Markus Nutivaara, som med största sannolikhet försvarar vänstersidan i tredje backpar. Fjolåret stördes av en skada, men såg stabil ut när han spelade.
Som sjätte och sista back lär vi för det mesta hitta Radko Gudas, som bidrar med tuffhet, offervilja och rutin. Gudas är enda backen i laget som korsat 30-strecket och blir viktig när det handlar om sätta en fysisk prägel på matcher.
Utanför startsexan hittar vi flera spelare som mycket väl kan komma att få istid. Svenske Lucas Carlsson, rutinerade Kevin Connauton, talangfulle Matt Kierstad, Noah Juulsen, Chase Priskie och John Ludvig kan mycket väl fylla i vid skador. Så bredden är det inget fel på.
Den enda frågan är väl egentligen vem som ska ersätta Keith Yandle i powerplay. Det naturliga svaret är Ekblad, men är han den quarterback som behövs för ett PP i toppklass?
Forwards
Det fanns under många år ett stort problem i Tallons lagbyggen: en undermålig bottom-6 där konkurrensen var allt annat än tuff. Men efter Zitos intåg är det en helt annan femma.
Panthers kan för första gången på åratal ställa ut en komplett forwardsuppsättning på isen som består av spelare av NHL-kaliber – och dessutom ha några utanför truppen som pressar för speltid.
Men vi börjar i toppen, med de givna namnen och arbetar oss neråt. Och det finns ingen mer given än lagkapten och regerande Selke Trophy-vinnaren Aleksander Barkov.
26-åringen är en av ligans absolut bästa spelare och sannolikt en av ligans fem bästa centrar. Han är bra på allt, och det kan man inte säga om speciellt många. Stor, stark, smart, teknisk, snabb, arbetsvillig, uthållig. You name it, he's got it. Nej, en sak har han inte. Ett kontrakt som sträcker sig längre än den här säsong. När kritar han på en förlängning? Och om han inte gör det, vad händer då?
Till vänster om Barkov lär vi hitta fjolårets succévärvning Carter Verhaeghe. Med ett nyskrivet kontrakt (som börjar gälla nästa sommar) bidrar han med fart och bra avslut på vänsterkanten. Det ska bli mycket spännande att se vilka höjder han kan nå under sin andra säsong i södra Florida.
Högerforward då? Ja, i nuläget finns det en del valmöjligheter men den bäste att tillgå är nog nyförvärvet Sam Reinhart. 25-åringen har nu fått lämna misären i Buffalo och om han kan nosa på 70 poäng i Sabres – vad kan han då inte göra i Florida?
Vänstersidan i andrakedjan flankeras av en av ligans bästa vänsterforwards i Jonathan Huberdeau. ”Huby” har sannolikt siktet inställt på 100 poäng i år och kan mycket väl bli förste spelare att nå drömgränsen iklädd en Florida-tröja.
Sam Bennett var en riktigt trevlig överraskning när han hämtades in vid trade deadline ifjol. Likt många andra spelade han till sig ett nytt kontrakt och kan han hålla en poängtakt som är i närheten av vad han gjorde för Panthers 2020-21, är det ett fynd. Är i övrigt känd som en playoff performer och en spelare som inte är rädd för att lägga fingrarna emellan.
Kikar vi på högerkanten kan vi väl passa på att presentera Anthony Duclair, som också får anses given i laguppställningen. Hade lite problem med målskyttet under fjolåret, men spelmässigt var han en perfekt tredje länk bredvid Verhaeghe och Barkov. Är vindsnabb på skridskorna och är både en bra framspelare och (vanligtvis) avslutare.
Vänsterforward i tredjekedjan kan mycket väl bli Frank Vatrano, som gör sin femte säsong i klubben. Lär göra runt 20 mål och 40 poäng, precis som vanligt. Är en tillgång med en fantastisk rapp skridskoåkning och ett välplacerat skott.
Tredjecenter? Varför inte Joe Thornton. Lär väl snarare användas i en fjärdekedjeroll med inslag av powerplaychanser, men kommer framförallt att vara en stor tillgång i omklädningsrummet. Tror du inte att den sortens kvaliteter är viktiga i ett lag? Låt oss presentera San Jose Sharks som exempel på hur det kan gå när ledargestalter försvinner... Behöver givetvis ingen närmre presentation än så.
Vi fortsätter med ytterligare en rutinerad herre till höger, Patric Hörnqvist. ”Bengan” stångas framför kassen var han än befinner sig och gör det ofta framgångsrikt. Kan få en minskad roll i spel fem-mot-fem om talangerna pressar honom för hårt, men i PP lär han fortsätta få sina chanser.
På förhand går det inte att peka på en fjärdekedja, då det finns för många alterantiv att välja mellan.
Mason Marchments intensitet gav honom en plats i truppen ifjol, men med tanke på konkurrensen finns inga speltidsgarantier för 26-åringen i år.
En annan som blir väldigt besviken om det blir läktaren är Owen Tippett. 22-åringen förväntas fightas om speltid i den övre delen av kedjorna och ifjol gick utvecklingen åt rätt håll. Är en duktig målskytt och förväntas pusha högerforwards högre upp i hierarkin om speltid.
Sist ut i den förväntad startuppställningen är Noel Acciari, som är en utpräglad defensiv center. Beroende på motstånd lär han få en hel del matcher under årets gång.
Utanför den här presentationen lämnas en hel del namn som kommer att utmana. Tre av de som är närmst är sannolikt Eetu Luostarinen, Juha Lammikko och Anton Lundell. Luostarinen och Lammikko spelade hela fjolåret i NHL och lär inte vara allt för nöjda om de inte tar en plats i år också. 20-årige Lundell är sannolikt en bit ifrån NHL i dagsläget, men är samtidigt en spelare klubben hoppas otroligt mycket på och hanterar han övergången till nordamerikansk hockey rätt, är chanserna stora för NHL-spel redan i år.
I klubben finns även rutinerade Zac Dalpe och intensive Ryan Lomberg, som båda har NHL-erfarenhet. Dessutom gjorde storväxte och talangfulle 21-åringen Serron Noel ett starkt intryck på träningslägret och kan med lite tur få smaka på NHL i år.
Vi avslutar den här genomgången med att nämna ett par ryska utmanare. Maxim Mamin, en stor ryss som lämnade Florida för KHL-spel 2018, är nu tillbaka, redo att slåss om en av forwardspositionerna. Gjorde en fin säsong för CSKA ifjol och gjorde ett bra intryck under sin senaste stint i NHL.
Sen finns även Grigori Denisenko i AHL. Fick sju NHL-matcher ifjol, med fyra assist som resultat.Var Panthers första draftval 2018 (15 totalt), så det finns förhoppningar om positiv utveckling från 21-åringen.
Tre styrkor:
Stjärnorna
Panthers har en av ligans bästa centrar (Barkov) och en av ligans bästa vänsterforwards (Huberdeau). Dessutom nämndes Ekblad i Norris-samanhang innan benbrottet. De tre stjärnorna är i sina bästa år samtidigt som de fått nödvändig erfarenhet. Få lag kan stoltsera med tre spelare som tickar i samtliga boxar.
Bredd
Det spelar nästan ingen roll vilken lagdel man kikar på – det finns alternativ överallt. Att sömlöst kunna byta ut spelare vid skador eller av andra anledningar, är en ynnest Quenneville inte haft sen han kom till klubben. Och ska man gå långt, behövs en bred trupp. Det är sedan länge...
Secondary scoring
Det här går väl lite hand i hand med förra punkten, men väl värd att understryka. Få lag kommer att göra fler lag än Panthers. Tre kedjor kommer att vara fullutrustade för offensiv strid och vill man, kan man även utrusta fjärdekedjan med offensivt kapabla spelare. Dessutom är spelskickligheten hög på försvarssidan. Du kan bli rik om du tippar att Panthers är ligans målgladaste lag i år.
Tre svagheter:
Målvakterna
Inte så mycket en svaghet som ett frågetecken, men vill det sig illa kan det här bli lagets fall. Bobrovsky har inte bara varit överbetald utan stundtals även dålig och Knight är trots allt bara 20 år. Men Driedger som tredjemålvakt var helt enkelt inte en lyx man hade råd med.
Spel i egen zon
Ja, målvakterna är en stor del av det här, men det var inte enda anledningen till att Tampa hade lektstuga med försvaret i första slutspelsrundan i våras. Panthers måste få ordning på spelet i egen zon och det gäller såväl forwards som backar. Hur stor skillnad gör en formtoppad Ekblad? Det återstår att se.
Förlorarkultur
För många är det här nonsens, för andra gör sånt här skillnad. Panthers har förlorat i 25 år. Nyförvärven kommer från ett förlorande Buffalo, toppat med en Joe Thornton – en legendarisk förlorare. Kan Florida Panthers verkligen bli ett topplag?
Preliminär laguppställning:
Carter Verhaege – Aleksander Barkov – Anthony Duclair
Jonathan Huberdeau – Sam Bennett – Sam Reinhart
Frank Vatrano – Joe Thornton – Owen Tippett
Mason Marchmen – Noel Acciari – Patric Hörnqivst
Mackenzie Weegar – Aaron Ekblad
Gustav Forsling – Brandon Montour
Markus Nutivaara – Radko Gudas
Sergei Bobrovsky (Spencer Knight)
Notabla spelare: Kevin Connauton, Noah Juulsen, Matt Kierstad, Eetu Luostarinen, Juha Lammikko, Anton Lundell, Ryan Lomberg, Maxim Mamin, Grigori Denisenko
Säsongens poängkung: Jonathan Huberdeau
I en tuff kamp där både ”Huby” och Barkov tar sig över 90 poäng , tar slutligen Huberdeau hem titeln för tredje året i rad. Senast han spelade en hel säsong gjorde han 92 poäng och 28-åringen har snittat över en poäng per match tre säsonger i rad. Känner mig väldigt optimistisk och tippar på 101 poäng.
Säsongens viktigaste spelare: Aleksander Barkov
Målvakten är väl på sätt och vis alltid viktigast, men i just det här laget är det Barkov. Hur man än vrider och vänder på det. Lagkapten och lagets bäste spelare, tveklöst. Kan dominera en match totalt och är lika bra i alla tre zoner. Ju mer han spelare, desto bättre är han. Bör vara i sitt livs form och spelar han på topp kan Panthers gå hela vägen.
Säsongens unga spelare: Owen Tippett
Nu är det dags för Panthers försteval i draften 2017 (10 totalt) att bidra ordentligt. Har fått utvecklas i sin takt och fick stundtals chanser i de högre kedjorna ifjol. Kan göra 50 poäng om det vill sig väl i år.
Säsongens doldis: Sam Bennett
Gjorde succé med 20 poäng på 15 matcher för Florida efter trejden från Calgary. Blev ett perfekt komplement till Jonathan Huberdeau, som tidigare saknade en lekkamrat i andrakedjan. Kan säkert göra 50-60 poäng om kemin finns där även i år. Bidrar också med lite nödvändigt grit i toppkedjorna.
Säsongens besvikelse: Anton Lundell
Ouch! Stortalangen som årets besvikelse, det var hårt? Ja, någon måste man ju välja och det handlar mer om att många tycks tro att Lundell kommer att ta över rollen som andracenter i år. I sanningens namn är han sannolikt närmre en säsong i AHL. Är det en superbesvikelse om han inte slår sig in i laget i år? Inte internt, men kanske bland den stora massa som har för höga forhoppningar.
