Bobrovsky till Florida - här är domen
30 juni: ingen målvakt. 1 juli: världsmålvakt signad. Florida Panthers öppnade free agent-perioden aggressivt och låste upp Sergei Bobrovsky på ett monsterkontrakt. Nu har man en världsmålvakt längs bak, men spelar samtidigt ett högt spel med tanke på prislappen. Frågan är – rätt eller fel?
En av gårdagens stora knallar avfyrade Florida Panthers general manger Dale Tallon, genom att signa den dubble Vezina Trophy-vinnaren Sergei Bobrovsky till ett sjuårskontrakt värt 70 miljoner dollar. I kontraktet ingår också en no move-klausul som gäller i fem år för 30-åringen.
Ryssen behöver ingen närmre presentation. Har du inte koll på vem ”Bob” är, läser du sannolikt inte heller denna artikeln. Så vi hoppar direkt till en liten analys och försöker få fram någon slags dom.
Vi börjar med det positiva tänker jag. För när man har målvaktsproblem, och lyckas landa en av världens absolut bästa burväktare, finns det positiva saker att lyfta fram.
Värvar en världsmålvakt
Det är visserligen sant att Bobrovsky inte var sig lik ifjol. Han var stundtals rent ut sagt dålig under grundserien och petades dessutom av disciplinära skäl mitt under säsongen. Men i slutspelet var han tillbaka i stor stil när hans Columbus svepte Panthers statsrivaler Tampa Bay Lightning i första rundan. Han var också den som såg till att ta Blue Jackets till slutspel överhuvudtaget, med en vältajmad formtopp under slutspurten.
Så kapaciteten finns där och än så länge är han inte lastgammal. Vill det sig riktigt väl kan han ha ytterligare någon Vezina-säsong i kroppen och hålla en hög kvalitet under större delen av sitt sjuårsavtal.
Panthers har dessutom bra erfarenhet av äldre målvakter. Kikar vi igenom klubbens storheter (och då tänker jag på John Vanbiesbrouck, Tomas Vokoun och Roberto Luongo), var i alla fall de två förstnämnda över 30 när de kom till klubben – och Luongo gjorde som bekant sin andra stint i Florida som 30-plussare.
Nu säger det givetvis väldigt lite om hur Bobrovsky kommer att utvecklas, men här fokuserar vi på det positiva.
Vi fortsätter på det optimistiska spåret och blickar ut över vad som fanns tillgängligt på sommarmarknaden. Och som vanligt, var det inte speciellt mycket.
Skralt utbud
Om jag satt i Tallons sits och behövde en pålitlig burväktare, är det ytterst få – om någon – jag skulle välja framför Bobrovsky sommaren 2019. I ett vakuum, där varken lön eller kontraktslängd spelar in, har Panthers löst sitt mest akuta behov på bästa möjliga sätt. Ser vi till vad som fanns tillgängligt är värvningen än bättre.
Robin Lehner i all ära, men det fanns egentligen ingenting att gå efter förutom ryssen. Lehner har en bra säsong bakom sig – en säsong där hans egna lag inte ens trodde på honom tillräckligt för att förlänga (även om det finns en hel del att fundera på för Islanders gällande det beslutet).
Semyon Varlamov var väl alternativ nummer två. Visst hade han blivit betydligt billigare, men samtidigt blev han under säsongen petad och dumpad av Colorado. Ingen drömvärvning, precis.
Mike Smith hamnade i Edmonton och Cam Talbot i Calgary, men precis som för Varlamov är de båda en otrolig nedgradering jämfört med Bobrovsky – även om prislappen så klart också speglar den poängen.
Eller borde Florida satsat på Cam Ward? Michal Neuvirth? Behållit Scott Darling? Nej, du förstår min poäng. Bobrovsky är i princip den enda i skaran som är både etablerad och kapabel till stordåd.
Trejd, då? Visst finns det andra målvakter att ge sig på den vägen. Men först och främst hade Panthers varit tvungna att ge upp något som känns för att få en vettig målis den vägen. Och det är inte så att Florida har överflöd på någon position. Dessutom är det huvudsakligen oprövade kort som är tillgängliga. Och Bobrovsky får väl på kort sikt ändå anses vara ett så pass ”säkert kort” som det går, när det gäller maskerade män.
Tidigare kontrakt lindrar smällen
Panthers kunde kasta alla sina pengar på Bobrovsky eftersom resten av lagets stjärnor är på snuskigt fina kontrakt (sett ur ett klubbperspektiv). Varken Barkov, Huberdeau eller Trocheck tjänar sex miljoner dollar per säsong och alla tre är kontrakterade i ytterligare tre år – Huberdeau till och med fyra. Dessutom är Ekblad signad i sex år till 7,5 miljoner dollar per säsong och Matheson i 7x4,875. Så de viktigaste pusselbitarna i lagbygget är på plats och ger Panthers ett fönster på tre år där Bobrovskys tio miljoner inte är något problem. Det finns till och med utrymme under lönetaket att värva och Tallon har fått godkänt att spendera tills taket är nått.
Men år fyra till sju?
Ja, då kliver vi över till det mindre positiva – framtiden. Tallon är 70 år och har väl inte allt för många år kvar i klubben, så säsongen 2025 är kanske inte topprioritet för general managern. Men som supporter finns det en del att oroa sig för sommaren 2022 och framåt.
Då ska tidigare nämnda spelare börja få betalt på riktigt och kikar vi på vad stjärnspelare får idag, blir det tajt att få in alla under taket. Inte minst då en 34-årig Bobrovsky käkar tio miljoner av utrymmet. Håller han samma nivå år genom hela – eller större delen av – kontraktet är det försvarbart, men med tanke på åldern och målvaktshistorik är risken stor att ryssen börjat tackla av snabbare än vad Panthers önskar.
Generellt börjar målvakter tappa kvalitet efter 30, frånsett unikum som exempelvis Luongo, Martin Brodeur och Henrik Lundqvist (finns givetvis fler exempel, men vi nöjer oss där). Framförallt om målvakten i fråga är skadedrabbad, vilket inte varit ett jättebekymmer för 30-åringen, men likväl händer de flesta förr eller senare. Höfter och knä tar stryk på dagens stora målvakter och även om Bobrovsky så här långt klarat sig relativt bra (och inte är någon bjässe rent kroppsligt), ökar risken med åldern.
Börjar det rasa, ja, då kan det gå snabbt. Dessutom finns det inte allt för mycket pengar att spendera på en backup, om Bobrovsky skulle tvingas dela på sysslan om några år.
Slutligen bakades det in en no move-klausul under år ett till fem i kontraktet, vilket gör att Bobrovsky själv måste godkänna alla sorters flyttar om Panthers skulle vilja bli av med honom. 10 miljoner på en åldrande målvakt med en nedåtgående karriärskurva är inte det lättaste att sälja.
MEN – det finns en silver lining
Under säsongen 2018-19 testades Sam Montembeault i NHL med skapligt resultat, trots att han inte direkt övertygat i AHL. 22-åringen hinner växa till sig och kanske bli ett vettigt substitut om Bobrovsky skulle kollapsa eller behöva vila. Blir han för bra riskerar han dock att plockas av Seattle i den kommande expansiondraften. Så lagom är bäst.
Dessutom chansade Panthers i årets draft och plockade talangfulle Spencer Knight med 13:e-valet. Målvakter är otroligt svåra att bedöma, inte minst i ung ålder, men med den fakta vi har i dagsläget kan Knight bli en framtida ersättare och han kommer att få den tid han behöver att utvecklas.
Vad blir domen då?
Ja, det är så klart lätt att dras med av alla negativa kommenterar man ser på Twitter. Och de är inte fel på något sätt. Faktum är att kontraktet är en jätterisk för Florida. Worst case scenario sitter Panthers med en medioker/dålig målvakt för tio miljoner per säsong i flera år, utan möjlighet att reparera sitt misstag. Det kan – i absolut värsta fall – sänka hela klubben.
Men jag slutar ändå med en optimistisk magkänsla. Panthers stod utan målvakt den 30 juni. Nu har de ligans bästa målvakt de senaste fem säsongerna under kontrakt, utan att ha behövt offra något (förutom löneutrymme) i lagbygget. Drömmen hade så klart varit att få en målvakt av samma kaliber till halva priset, men det är inte så det funkar. Dessutom finns som sagt utrymme för att ytterligare förstärka truppen och faktiskt skapa lite oreda i ett eventuellt (och nu förväntat) slutspel.
Panthers är ett klart bättre lag den 1 juli 2019 än dagen innan. Ett lag som gett sig själv en bättre möjlighet att utmana de stora pojkarna. Skulle det skita sig är man tillbaka på ungefär samma position där man är idag – utan slutspel och publik.
Vill det sig väl får man några fina år med en världsmålvakt mellan stolparna.
Och den dagen då ”Bobs” låga slocknat, finns det alltid ett Arizona att dumpa kontraktet hos.
