SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 3. Florida Panthers

Florida kommer från ett snöpligt slut på en fantastisk säsong. Har sommarens förändringar bäddat för en bättre slutspelsprestation?

Flashback till 2016. Panthers har precis vunnit sin division och satt klubbrekord med 103 inspelade poäng i grundserien. Ynglingarna har blommat ut till stjärnor och en relativt okänd coach, Gerard Gallant, har vunnit Jack Adams Award som ligans bäste coach.

Den sommaren kom en helt ny lagledning in och ändrade allt. Kulturbärare skickades ut och kontoret rensades. Så småningom även tränaren, som (bokstavligt talat) lämnades på trottoaren. Allt detta efter lagets kanske mest framgångsrika säsong någonsin.

Parallellerna mellan sommaren 2016 och 2022 finns, även om det även finns än fler olikheter.

De stora likheterna är att Panthers på nytt genomför chockerande ändringar efter lagets mest framgångsrika grundserie någonsin.

Om vi blickar tillbaka till säsongen 2021-22 så började det turbulent när coach Joel Quenneville tvingades lämna sin post på grund av sin inblandning i Chicago-skandalerna. Då hade han fått en riktigt bra start på säsongen med det lag som snickrats samman av GM Bill Zito under sommaren, och många var oroliga över att tappa det momentum som byggts upp.

Istället tog Andrew Brunette över sysslan på interimbasis och på sätt och vis blev det lite som när vikarien tog över för den utbrände fastanställde läraren – det blev fria tyglar. Men resultatet blev otroligt.

Panthers vann inte bara en stenhård Atlantic Division utan hela NHL:s grundserie och inför slutspelet satsade man stort genom att plocka in bland annat Claude Giroux och Ben Chiarot för förstaval. De där trade deadline-värvningarna slår sällan allt för väl ut och kan ibland få ett lag att tappa takten, men båda – och framförallt Giroux – blev omedelbart en del av den segermaskin laget var.

Slutspelet blev dock en annan sak. Visserligen vann man sin första slutspelsrunda sedan 1996, men Capitals blev en svårare motståndare än förväntat i runda ett och därefter blev det förlust i fyra raka matcher mot ärkerivalen Tampa Bay.

Ett snöpligt slut på en fantastisk säsong.

Så något pyrde under ytan. Under slutspelet florerade rykten om att laget besökt strippklubb och det blev snabbt tydligt att Brunette inte hade en given fortsättning som huvudtränare i klubben, trots en enastående grundserie.

Så i juni blev det klart: Florida anställde Paul Maurice som ny bänkchef och Brunette lämnade så småningom för New Jersey. Men det var inte den största förändringen.

Det skedde istället den 25 juli. Då stod det klart att Panthers skeppar sin superstjärna, sin främste poängplockare genom alla tider och kulturbärare Jonathan Huberdeau tillsammans med backgiganten MacKenzie Weegar till Calgary Flames för en yngre och – enligt somliga mer slutspelsanpassade – Matthew Tkachuk. Lönetaket är den stora enskilda orsaken till draget och GM Zito har prickat rätt med de flesta av sina drag så här långt i sin roll. Men det här är ett karriärsdefinierande drag. Och ett drag som påverkar en klubb i grunden.

Sammantaget vet vi inte riktigt vilket Panthers vi får säsongen 2022-23. Divisionen ser om möjligt ännu tuffare ut och Florida tunnare. Samtidigt har man fortfarande några av sportens bästa spelare att luta sig tillbaka på.

Någon upprepning på fjolårets grundserie spår vi dock inte, men kanske har förändringarna bäddat för en bättre slutspelsprestation?

---

Målvakter:

Det pratades mycket om att Panthers försökte skeppa ut Sergei Bobrovsky under sommaren 2022, men någon affär genomfördes aldrig. Därför kan vi förvänta oss att se 34-åringen mellan stolparna även i år.

Och ryssens tredje säsong i klubben var helt okej. Inte 10-miljoner okej, men okej sett till vad ett topplag behöver.

Talangfulle Spencer Knight blandade och gav, men fick framförallt mer erfarenhet på NHL-nivå. Fortsätter han att utvecklas kan han räkna med minst 32 spelade matcher, likt ifjol. Det förefaller fortfarande vara planen att fasa in honom som förstemålvakt på sikt, om än inte 2022-23.

Tredjemålvakt tycks Alex Lyon bli och 30-åringen har haft en liknande situation i andra klubbar tidigare i karriären. Dessutom har Panthers i skrivande stund signat hamburgertjuven, Andrew Hammond, på ett try-out kontrakt.

Backar:

Inte mindre än fem NHL-backar har lämnat Panthers under sommaren. Mest kännbar är givetvis Weegar, som inte ersatts, men en så pass stor omsättning kommer att märkas även om merparten var utfyllnadsspelare.

Den viktigaste är dock kvar: Aaron Ekblad. Det tog några år, men nu tillhör 26-åringen tveklöst ligans toppskikt av backar. Är bra i båda ändarna av isen och snittade nästan en poäng per match under de 61 han spelade. Tyvärr drabbades han återigen av en skada som höll honom borta från spel en längre tid. En frisk Ekblad är högst nödvändigt för hela försvarets prestation. Nu finns ingen Weegar att luta sig emot om Ekblad går sönder.

Nej, någon Weegar finns inte men väl en Gustav Forsling. Svensken har verkligen blommat ut sedan han kom till Florida och har varit mycket framgångsrik när han fyllt i för skadade Ekblad två säsonger i rad. 26-åringen har en fin skridskoåkning och är bra på att bygga upp spelet. Hans 37 poäng från i år hänger löst med en förväntad ökning av istid.

Topp tre rundas av med Brandon Montour. Högerskytten har, likt Forsling, utvecklats mycket sedan han anlände till Florida och axlar nu rollen i ett andra backpar på ett bra sätt. Frågan är – kan han göra det om han får en svagare backpartner?

För efter dessa herrar finns det ingen given spelare att placera in bland lagets topp-fyra. Radko Gudas gör ont att möta och har sina kvaliteter, men bör spelas i ett tredjepar. Nyanlände Marc Staal har länge varit hopplöst omodern och hans främsta kvaliteter sitter huvudsakligen som ledare i omklädningsrummet.

Michael Del Zotto har studsat runt mellan olika klubbar de senaste åren och är idag inte en given NHL-spelare, vilket bevisas av att han delade fjolåret mellan NHL och AHL. Sen hittar vi även Lucas Carlsson, men 25-åringen har aldrig lyckats bli helt ordinarie i NHL.

Klubben förfogar även över NHL-meriterade spelare som Anthony Bitetto och Matt Kierstad, men det är inte spelare som går in och förändrar en backuppsättnings struktur.

För att stärka försvaret har Zito & Co. kollat utanför NHL och signat ett par spelare man hoppas kan utmana. Nathan Staios är en sådan, Calle Själin är en annan och Santtu Kinnunen är en tredje. Men det är chansningar och inget är givet.

På sikt hoppas man på spelare som Evan Nause och Marek Alscher, men det är morgondagens hjälp – inte dagens.

Forwards:

Ifjol hade Florida ligans kanske bredaste forwarduppsättning. Och även om Tkachuk rent kvalitetsmässigt mer eller mindre ersätter Huberdeau, har även en mängd andra spelare lämnat. Det gör att anfallet ser något tunnare ut, även om det lär fortsätta att göra en hel del mål.

Viktigaste är tveklöst centerstjärnan och lagkaptenen Aleksander Barkov – en av ligans mest kompletta spelare. Behöver ingen närmre presentation utan lär tillhöra toppen av poängligan samt vara med i Selke-konversationen i år också.

Bredvid Barkov har Carter Verhaeghe blommat ut till en fin tillgång för Florida. Har en fin skridskoåkning och är en duktig avslutare, som gärna kapitaliserar på de ytor och puckar som Barkov skapar.

Till höger kommer vi inte att se Anthony Duclair under säsongsinledningen, då yttern är skadad, men väl frisk kan han mycket väl få tredjejobbet. Duclair är svårfångad, skridskoskicklig och fått till en ganska jämn produktion under sin tid i Panthers. Spelade mycket ihop med de två förstnämnda säsongen 20-21 och den framgångsrika trion lär få fler chanser i år.

I andrakedjan placerar jag Matthew Tkachuk till vänster. Givetvis inte för att han skulle vara sämre än Verhaeghe, vilket han inte är, utan som en direkt ersättare till Huberdeau. De har väldigt olika spelstiler, men förhoppningen är att Tkachuk ska kunna bära en egen lina och se till att andrakedjan fortsätter att producera höga siffror.

För med rätt kedjekamrater har Sam Bennett visat att han är värd andracenterpositionen. Likt Tkachuk spelar han stenhårt och har visat sig kunna göra mål på NHL-nivå. Bara att hoppas de hittar kemi tillsammans.

Den svagaste delen i min uppställning är högerforwardspositionen i andrakedjan. Sam Reinhart är nedpetad för att skapa tre potenta kedjor, och därför placeras Colin White här i den här genomgången. Men det kan lika gärna bli någon annan av breddspelarna.

Mitt case för White är att han trots allt har mycket hockey i sig, något man dock fick se allt för lite av i Ottawa. Bland annat på grund av skador. Kan han bli näste i raden oslipade diamanter som förädlas hos den här Panthers-generationen?

I tredjekedjan inleder vi med Rudolfs Balcers till vänster. Har väl aldrig gjort något större avtryck i NHL, men troddes en gång i tiden kunna göra 40-50 poäng. Och kanske har han aldrig fått en bättre chans än nu?

För i mitten hittar vi Anton Lundell, som är Panthers största framtidsnamn. Redan under debutsäsongen 21-22 imponerade han stort med ett moget tvåvägsspel och stora Barkov-influenser. Petades förvisso i en slutspelsmatch, men å andra sidan gjorde ingen spelare någon större insats i andrarundan. Förväntas ta nästa kliv och för den här 21-åringen kan det innebära 25 mål och 60 poäng.

För att runda av topp nio slänger vi in nämnde Reinhart, som egentligen är lagets bästa högerforward. Kan även användas som center, men spelar inte där när jag pusslar ihop laget. Är mycket produktiv och enda av lagets stjärnforwards som är högerfattad. Gjorde finfina 82 poäng på 78 matcher ifjol och lär få möjlighet att bättre på det ytterligare med än mer powerplaytid. Det bästa med fjolårssäsongen? Att han levererade oavsett vilka han spelade med.

I min fjärdekedja blandar vi vilt mellan tacklingar och intensitet i Ryan Lomberg, smart och behärskat spel i Eetu Luostarinen och erfarenhet och gnugg i Patric Hörnqvist. Men även Chris Tierney, Nick Cousins, Grigori Denisenko och Serron Noel står nära till istid. Dessutom värvades fjolårets poängligevinnare från Liiga i Anton Levtchi. Kan han ta klivet in i NHL?

Vi rundar av med att även nämna att självaste Eric Staal har anslutit till laget på en try-out. Är han fortfarande fit nog att spela i NHL?

---

Tre styrkor:

Toppspelarna

Visserligen tappade man ett helt gäng toppspelare under sommaren, men det råder ingen brist på dem i truppen ändå. Barkov, Tkachuk, Ekblad tillhör den absoluta eliten på sina positioner och de kan backas upp av Reinhart, Verhaeghe, Duclair, Lundell och Bennett om de skulle få en dipp.

Diamantslipningen

GM Zito har visat prov på fingertoppskänsla när han värvat renoveringsprojekt och utvecklat dem till fullgoda NHL-spelare. Verhaeghe, Duclair, Forsling, Bennett... I år hoppas man att Colin White blir nästa spelare i raden att göra resan. Eller Balcers? Nej, det är ingen garanti att det lyckas, men hittills har Zito inte givit oss någon anledning att misstro valet av värvningar.

Ny coach

Jag var en av dem som ansåg att Brunette gjort sig förtjänt av ett nytt kontrakt, men under slutspelet var det ganska tydligt att han hade en del att lära. I år kommer Panthers att coachas av en av de mest erfarna tränarna i världen. Det är inte en garanti för framgång, men det finns potential att hitta en nivå till genom att vara ett mer välcoachat lag.

Tre svagheter:

Försvarsbesättningen

Vi har varit inne på det redan, men utan en ersättare till Weegar ser det tunt ut där bak. Fram till att någon utanför nämnda topp-tre har bevisat att de är förtjänta av en topp-fyra-roll kommer jag att anse detta vara lagets absolut största svaghet. Att Marc Staal ens har en chans på topp-fyra-minuter är bedrövligt.

Bottom-6

Ifjol var Panthers en maskin med en av ligans spetsigaste spetsar, bredaste breddar och djupaste djup på samtliga forwardspositioner. Givetvis dopade av en trade deadline där Claude Giroux anlände. Men ändå. Så är inte fallet i år. Vill man, som jag förespråkar, sprida spetsen så mycket som möjligt så blir det en White, Tierney eller Cousins oförtjänt högt upp i uppställningen. Väljer man inte den vägen, utan laddar på längst upp i kedjorna, ser bottom-6 tämligen blek ut..

Vem ska leverera pucken?

Man kan inte trejda bort poängligatvåan tillika vinnaren av assistligan och tro att saker kommer att vara sig likt. Tkachuk är en jättebra spelare, på sikt kanske bättre, men har helt andra kvaliteter än Jonathan Huberdeau. Få spelare är mer snabbtänkta och kyliga än vad ”Huby” är och hans avvikande och sluga beslutsfattande kommer att vara saknat. Vem är Bennett utan Huberdeau? Vem ska hitta de banbrytande passningarna?

---

Preliminär laguppställning:

Carter Verhaege – Aleksander Barkov – Anthony Duclair (långtidsskadad)
Matthew Tkachuk – Sam Bennett – Colin White
Rudolfs Balcers – Anton Lundell – Sam Reinhart
Ryan Lomberg – Eetu Luostarinen – Patric Hörnqvist

Aaron Ekblad – Gustav Forsling
Brandon Montour – Radko Gudas
Marc Staal – Lucas Carlsson

Sergei Bobrovsky (Spencer Knight)

Andra notablar spelare: Chris Tierney, Nick Cousins, Serron Noel, Grigori Denisenko, Anton Levtchi, Michael Del Zotto, Eric Staal (PTO)

---

Säsongens poängkung: Aleksander Barkov

Med Jonathan Huberdeau ute ur ekvationen lägger jag mina pengar på kapten Barkov. Ja, Tkachuk gjorde fler poäng ifjol, men nu ska han förhoppningsvis bära en kedja på egen hand. Det har Barkov gång efter annan bevisat att han kan och att det räcker gott med vilken Duclair, Verhaeghe eller White som placeras bredvid honom. Toppar 90 igen.

Säsongens viktigaste spelare: Aaron Ekblad

Ekblad måste vara lika bra som han var ifjol, fast i 82 matcher plus slutspelsmatcher. Med andra ord: han behöver hålla sig frisk. Skulle han återigen få säsongen förstörd av skador finns det inte riktigt någon plan B. All respekt åt Forsling, men bakom Ekblad finns det ingenting, sen ingenting och sedan ett par bra spelare.

Säsongens unga spelare: Anton Lundell

Utbudet lär inte vara allt för stort och kanske var Lundell egentligen fjolårets unga spelare. Men han kan väl vara det i år också? Visade sig vara betydligt mer redo för NHL än jag trodde ifjol och ingen bör bli överraskad om han anses vara lagets andracenter när säsongen är över. 60 poäng i år?

Säsongens doldis: Carter Verhaeghe

Efter två så fina säsonger som Verhaeghe haft är det kanske orättvist att kalla honom doldis, men det är inte ett namn andra än de mest inbitna hockeyfansen känner till. Har han kapacitet att lyfta spelet ytterligare något steg och knacka på 30 mål och 60 poäng i år?

Säsongens besvikelse: Spencer Knight

Valet faller på Knight i brist på annat. Matthew Tkachuk är så klart en annan kandidat med tanke på prislappen, men det känns som att man vet ungefär vad man får av resten av laget. I mina ögon är han en besvikelse om han inte börjat utmana ”Bob” på allvar om förstaspaden. Skulle så bli fallet är det ändå långt ifrån att man ger upp på 21-åringen.

---

SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division:

1.
2.
3. Florida Panthers
4. Boston Bruins
5. Detroit Red Wings
6. Ottawa Senators
7. Montreal Canadiens
8. Buffalo Sabres

NHL:s 32 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.

Vill du skriva om ditt favoritlag? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com.