SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 6. Florida Panthers

Säsongen 2014-15 lämnade en positiv eftersmak för Florida Panthers. Visserligen blev det inget slutspel, men det är en helt annan tongång än det varit tidigare år när man pratar om klubben. Försäsongen har inte svärtats ner av dyra värvningar eller snack om bottenplaceringar. Nej, nu omges laget av optimism och lugn, och vi börjar på allvar se frukten av det lag som general manager Dale Tallon sått sedan 2010.

Vi börjar med säsongen 2014-15. Någon slutspelsplats blev det alltså inte, men man tog en hedrande tiondeplats i Eastern Conference, sju poäng från playoffhockey. Säsongen var – för en gångs skull – inte körd förrän det återstod runt två veckor av grundserien och de totalt 91 poäng som samlades ihop var det bästa resultatet sedan slutspelsåret 2012. Desto viktigare är det faktum att man plockade 25 poäng mer än säsongen innan.

Det var inte bara laget i helhet som tog ett kliv framåt, utan det mest positiva – och den stora anledningen till att säsongen kändes lyckad – var det faktum att ungdomarna började blomma ut. Visst, hösten var katastrofal för Jonathan Huberdeau och Aleksander Barkov, men de växte säsongen igenom och gjorde en riktigt stark vår. Nick Bjugstad fortsatte att skaffa respekt med sitt kompromisslösa spel och Aaron Ekblad vann som bekant Calder Trophy efter en fantastisk rookiesäsong. De visade toppen på det isberg som Panthers vill bli.

Trots det ska vi inte hoppas på för mycket den här säsongen. Visst kan man förvänta sig att Panthers blandar sig i slutspelskampen, men det finns stor risk för besvikelse om man börjar drömma om ett långt slutspelsäventyr. Det gäller att ha rimliga förväntningar och i en Eastern Conference som stärkts ordentligt under sommaren, finns det stor risk att det åter tar slut i april. För samtidigt som motståndarna har rustat upp, har Panthers varit relativt passiva under sommaren. Utöver Reilly Smith – som hämtades in tillsammans med inofficiellt pensionerade Marc Savard i en trejd mot Jimmy Hayes – har Panthers inte kryddat truppen med några större nyförvärv, utan satsar ungt och internt. Man valde överraskande nog till och med att köpa ut etablerade forwarden Brad Boyes för att göra utrymme för ynglingarna.

Att sommarens två största händelser är att man varit värd för en lyckad drafthelg och att man bytt farmarlag – från San Antonio Rampage till Portland Pirates – säger en hel del. Det ska dock inte tolkas som något negativt: fas ett i Tallons ritningar har varit att samla talanger, en fas som nu är avslutad. Nu går vi in i fas två där talangerna ska fylla truppen och så småningom göra Florida till en toppklubb. Hur långt det bär i år? Det återstår att se.

Målvakter:

Mellan stolparna har det inte skett några förändringar i Florida Panthers och det kan vi nog vara rätt glada för. Roberto Luongo var precis så bra som klubben hoppades under fjolåret och han mår uppenbarligen bra som ohotad etta i soliga Florida. Det har inte funnits någon anledning att förändra hans situation och han väntas fortsätta vara en ledare, både på och utanför isen.

Precis som ifjol är det Al Montoya som öppnar båsdörren till vardags. Florida ryckte dock i Cam Talbot – som istället gick till Edmonton – under sommaren, eftersom Montoyas första säsong i Panthers inte var speciellt lyckad. Det känns ändå stabilt med 30-åringen som andraval, då han tidigare under karriären varit en lyckad backup. Om Panthers missar slutspel beror det inte på att Montoya är andreman i kassen.

Panthers säkrade hur som helst upp bakom Montoya, ifall han skulle fortsätta att underprestera. Erfarne Mike McKenna kontrakterades för att ge rutin till AHL och att vara ett skyddsnät i NHL.

Bakom veterantrion ser det desto tunnare ut. Dan Ellis fick inte förlängt kontrakt och klubben står nu med 23-årige Sam Brittain som fjärde man i hierarkin. Kanadensaren tillbringade större delen av säsongen i ECHL med undermåligt resultat, men gjorde bra ifrån sig i AHL. Hans främste konkurrent blir jämnårige Michael Houser, som också spelade farmarlagshockey ifjol. Det är troligtvis inga framtida förstemålvakter vi ser i Brittain och Houser, men de fungerar bra i de roller de tilldelas i dagsläget.

I pipelinen hittar vi även collegemålisarna Evan Cowley och Colin Stevens, ukrainaren Sergei Gayduchenko, frölundakeepern Hugo Fagerblom och Panthers andra val i sommarens draft Samuel Montembeault. Ingen av dem är aktuella för NHL i dagsläget.

Backar:

Backsidan ser minst lika stabil ut som ifjol, om inte snäppet vassare. Visserligen är veteranerna ett år äldre, men det gäller även de yngre förmågorna. De är många och de är duktiga. Inte minst en viss Aaron Ekblad.

19-åringen stod för en bländande rookiesäsong som ledde hela vägen till Calder Trophy, som tilldelas ligans bäste rookie. Ekblad var under hela säsongen ett offensivt hot utan att tumma allt för mycket på defensiven. Det är helt otroligt att redan vid en så pass ung ålder kunna spela en så pass komplett ishockey. Visst fick han hjälp av sin rutinerade backpartner Brian Campbell, men ingen heder ska tas från Ekblads prestationer. Han draftades som totaletta 2014 och hittills har han inte gjort någon besviken. Risken för en sophomore slump finns naturligtvis, men troligtvis kommer han att ses som Panthers bäste back när säsongen ska summeras. Det är bara en tidsfråga innan han tar plats bland de bästa i hela ligan.

Campbell då? Jodå, det finns fortfarande krut i gubben. Hans istid minskade säsongen 2014-15, mycket tack vare att hans speltid i powerplay tilldelades just Ekblad. Den minskade arbetsbördan tycktes göra 36-åringen väl. Han är fortfarande en kompetent spelförande försvarare med bra split vision, passningsspel och skott. Vi ska inte underskatta effekten i att spela på sista kontraktsåret heller. Campbell kan mycket väl göra en kanonsäsong.

På tal om gamla rävar så raskar vi snabbt vidare till Willie Mitchell – El Capitano. Många hånskrattade när Panthers gav honom 8,5 miljoner dollar för två år sommaren 2014, och även om kontraktet naturligtvis var väldigt dyrt så är det på alla sätt och vis en lyckad värvning. Spelarna, ledarna och media hyllar Mitchell för den roll han tagit i Florida och hans närvaro har stor betydelse för de yngre spelarna. Han är en utpräglat defensiv back som sällan ses norr om rödlinjen.

En av spelarna som verkligen drog nytta av att ha Mitchell i laget var Erik Gudbranson. Totaltrean i draften 2010 såg ut att ha ett helt annat lugn i sitt spel när han hade Mitchell bredvid sig och börjar så smått växa in i den roll som Panthers vill att han ska ta. De onödiga utvisningarna har minskat en aning och ”Guddy” börjar bli en fysisk och defensiv kraft som skrämmer motståndarna i egenzon. Gudbranson – likt Campbell och Mitchell – spelar på sista året på kontraktet (Gudbranson blir RFA), men till skillnad från veteranerna har han en hel del att bevisa.

Dmitry Kulikov, då? Killen som hajpades i Florida för några år sedan. Jodå, 24-åringen har hittat sin roll i Florida och även om den inte är lika framträdande som man hoppades vid drafttillfället, så är den viktig. Ryssen har inte blivit den spelförande backen han spåddes bli, men har jobbat hårt på att hitta sig själv i NHL och såg ut att landa ifjol. Han är skicklig och har blivit en jämn presterare, vilket uppskattas i ett lag som lidit av ojämn prestationsnivå i flera år. Kan han höja sig till 30 poäng utan att offra defensiven har han fyllt sin kvot.

Siste man ut i den förväntade topp sexan har vi Alex Petrovic, den väldige backen som gjorde sig ett namn i NHL genom att grusa Patrick Kanes poängkungschanser ifjol. 23-åringen är en tuff och fysisk försvarare med fina instinkter, som växte sig allt bekvämare i NHL ju längre säsongen led. 33 matcher blev det, men 2015-16 kan mycket väl bli en hel säsong i NHL för Petrovics del.

Men han står inte utan konkurrens. Steven Kampfers inhopp under fjolåret gav honom ett nytt kontrakt och den kortväxte backen bidrog med något som i vissa stunder enbart Campbell och Ekblad klarade av – att fördela spelet från en backplats. Kampfer är spelskicklig och är ett klockrent alternativ för coach Gerard Gallant att kasta in.

Vi ska inte heller glömma Dylan Olsen, som drygt halvvägs in på säsongen förpassades till AHL för att jobba upp självförtroendet. Någon stjärnback blir han aldrig, 24-åringen, men han har kvaliteter som gör honom till en NHL-kandidat.

Trots inflödet från AHL finns det fortfarande ett gäng spännande lirare att hålla utkik efter i AHL, inte minst Mike Matheson. 21-åringen var Panthers förstaval i draften 2012 och jämförs ofta med Brian Campbell. Efter tre år på Boston College tar han nu klivet upp för sin första hela seniorsäsong. Den kommer sannolikt spenderas i AHL, där klubben hoppas att han ska fortsätta utveckla sina spelfördelningsverktyg för att kunna bli en framgångsrik NHL-back.

Vi kan också nämna den tuffe 22-åringen Jonathan Racine, som gjorde en NHL-match säsongen 2013-14 och fortsatte tuffa till sig i AHL förra säsongen. Vid skador är han ett alternativ att kasta in i NHL.

I collegehockeyn håller vi också ett extra öga på tuffe Ian McCoshen, som gör sin tredje säsong på Boston College. Han har också potential att bli en stabil NHL-pjäs i framtiden.

Forwards:

Många klubbar avundas Panthers talang på forwardsidan och ingen tvivlar på dess potential. Men nu är det upp till ynglingarna att bekänna färg. Nu finns det inte längre något skyddsnät i form av en Tomas Fleischmann eller Scottie Upshall, utan misslyckas man faller skulden på de själva. Visst finns det rutinerade rävar med i leken – hello Mr. Jagr! – men i dagsläget är det i huvudsak komplementspelare och tillhör inte kärnan. Istället är det ungston som Jonathan Huberdeau, Aleksander Barkov och Nick Bjugstad som ska gå i första led. Och vi börjar väl där, med 22-årige Huberdeau, som i skrivande stund är RFA och riskerar att missa säsongsupptakten om parterna inte kommer överens om ett kontrakt.

Fjolåret inleddes trögt, men det lossnade allteftersom och kanadensaren vann den interna poängligan på 54 poäng. ”Huby” blommade verkligen ut bredvid Jagr och spelade fram medspelarna till målchans efter målchans. Han kommer att få möjlighet att öka sin poängskörd ordentligt med mycket speltid och kompetenta medspelare. Han har gudabenådade händer, ett utomordentligt spelsinne och jobbar hårt, men har fortfarande en del att arbeta på i spelet utan puck. Panthers räknar med att han ska vara det största offensiva hotet.

Förstacenter förväntas Aleksander Barkov vara. 19-åringen gör sin tredje NHL-säsong och ska nu visa varför Panthers draftade honom som nummer två totalt 2013. Barkov är en utmärkt tvåvägscenter med lysande spelsinne och storlek, men han måste visa mer killer instinct för att bli en av de bästa på positionen. När säsongen drar igång är han nyss fyllda 20 år, så han har gott om tid att blomma ut.

Både Barkov och Huberdeau hade som sagt en undermålig första halva av säsongen 2014-15, men hittade sig själva när de fick Jaromir Jagr vid sin sida. 43-åringen var lagom nöjd när han tredjades till Florida, men hittade spelglädjen och kritade på ett nytt kontrakt under sommaren. Han var precis den ledare han förväntades vara och 18 poäng på 20 matcher för Panthers ifjol talar sitt tydliga språk: gubben kan fortfarande lira hockey. Tjecken saknar bara 49 poäng för att passera Gordie Howe i den historiska poängligan och placera sig på en tredjeplats. Dessutom är han bara nio respektive 19 mål bakom Marcel Dionne och Brett Hull på fjärde- och tredjeplatsen i den historiska skytteligan... Vilka rekord knäcker han i år?

Andrakedjan ankras av Nick Bjugstad, som vann den interna skytteligan ifjol. 23-åringen för en enorm kroppshydda och vet hur han ska utnyttja den. Han bryter gärna in på mål och har ett skott som gör att han dessutom är farlig från avstånd. Han är en arbetshäst som mer än gärna tar backchecking när det behövs, men måste förbättra sin tekningsteknik och sitt passningsspel för att nå nästa nivå. Kan också tuffa till sig lite, nu när han gör sin tredje fullskaliga säsong i NHL.

Till höger om Bjugstad förväntas Reilly Smith ta en plats. 24-åringen gjorde 91 poäng på två säsonger i Boston och kom till Florida i en trejd under sommaren. Smith är en betydligt kvickare och smartare spelare än Hayes och förväntas bidra mer i spelet överlag. Däremot är frågan om han kan nå de 50 poäng han gjorde för Bruins 2013-14, eller om runt 40 är mer rimligt att förvänta sig.

Till vänster kan vi få se mångsidige Jussi Jokinen. Veteranen hoppade mellan kedjorna ifjol och väntas så också göra den här säsongen. Han är en smart och skicklig spelare som är god för 40-50 poäng. Någon fysisk spelare är han inte, men vet var han ska placera sig och hur man hittar sina lagkamrater.

I mitten i tredjekedjan kan vi väntas oss att hitta Dave Bolland, vars kontrakt och fancy stats gör honom till en av ligans mest utskällda spelare. Debutsäsongen i Florida stärkte uppfattningen om att han är en högst begränsad spelare som inte är värd sitt feta kontrakt, eftersom han bara producerade 23 poäng på 53 matcher. Panthers ser honom dock som en viktig spelare i defensiven som även har kapacitet att göra de avgörande målen när det verkligen gäller. Han bidrar också med erfarenhet och djup i truppen.

Fjolårets utropstecken, Brandon Pirri, placeras inledningsvis som vänsterforward i en av de lägre kedjorna, men vem vet var han avslutar säsongen? Ifjol dundrade han nämligen in 22 mål på 49 matcher – ett snitt som skulle ge 37 mål på en säsong – så bli inte förvånad om han blir intern skyttekung i år. 24-åringen har ett fantastiskt skott som både är hårt, rappt och välriktat. Han har dessutom ett fint spelsinne och även om det enbart blev två assist ifjol, lär bättre kedjekamrater lyfta honom rejält i den kategorin.

Till höger placeras Vincent Trocheck i den här guiden. Trocheck är ett spelgeni med ett gäng ess i rockärmen. Han kan spela fram, han kan finta och han kan – trots sin ofördelaktiga storlek – spela fysiskt. Det han inte lyckats bemästra under sin korta proffskarriär är att utnyttja sina målchanser, för sådana skapar han på löpande band. Kan han få igång målskyttet har Panthers ett otäckt vapen att utnyttja. Det ska också tilläggas att Trocheck är mogen i försvarsspelet och en pålitlig spelare i egen zon. Spelar dock helst center, så emellanåt kan vi räkna med att se Trocheck i mitten.

Så till bottenskrapet. Nja, så illa är det inte. Men att starta med Shawn Thornton på en av kanterna i en fjärdekedja är omodernt. 38-åringen har ovärderlig erfarenhet och är en uppskattad lagkamrat, men gjorde bara ett mål ifjol och är bättre med nävarna än med klubben. Han fyller en funktion om han används rätt, men lär få begränsat med speltid och tillbringa en hel del matcher på läktaren.

Center är hårt arbetande Derek MacKenzie – en attitydspelare som alltid ger 100 procent. Gör ett bra jobb i numerärt underläge, är en duktig tekare och snabb på skridskorna, men är ingen kraft att räkna med framåt (även om han gjorde ett otroligt "Henke Larsson-mål" ifjol).

Sist ut bland de startande tolv anfallarna är ett spännande och oprövat kort: Rocco Grimaldi. Det lilla yrvädret vann många fans under sin korta stint i Panthers ifjol och Tallon hoppas att han är redo för en heltidsroll i NHL. 22-åringen är blott 168 cm lång, men är otroligt kvick och rolig att titta på. Han kämpar och sliter, kan användas på alla forwardspositioner och har på lägre nivåer producerat godkända siffror. Kan han övervinna de hinder som följer en så pass liten kroppshydda, kan Panthers sitta på en Martin St. Louis 2.0… om vi ska vara extremt optimistiska.

Vi ska också nämna Panthers förstaval i sommarens draft, Lawson Crouse, som har goda möjligheter att slå sig in i premiärtruppen. Crouse är stor, kraftfull och kan användas i mer än en renodlat offensiv kedja. Det, tillsammans med avsaknaden av utpräglade vänsterforwards, talar för att det finns plats för honom i truppen. Samtidigt vet vi hur det är med 18-åringar: de behöver ofta mer tid i juniorhockeyn innan de är NHL-redo. Gör han en bra training camp är det i alla fall inte omöjligt att han får sina nio try out-matcher innan han eventuellt skickas tillbaka till juniorhockeyn.

Vad finns att kalla upp från AHL, då?

Ett alternativ är Quinton Howden, som knappast haft en spikrak karriär sedan han draftades i förstarundan 2010. Den skridskoskicklige forwarden har varit bra när han fått chansen i NHL – bland annat fyra mål på 16 matcher för två år sedan – men blir av allt att döma inte den tillgång i NHL som Panthers hoppades när han draftades i förstarundan 2010. Kan fylla en roll i någon av de lägre kedjorna.

Ett annat alternativ är centern Corban Knight, som draftades av Panthers, vägrade krita på ett kontrakt, trejdades till Calgary där han signade och ifjol byttes tillbaka till Panthers. 24-åringen är en mogen tvåvägscenter, men lär inte bli mer än en utfyllnadsspelare för klubben. Samma sak gäller för honom som för Howden – blir det NHL blir det i en mindre roll.

Garrett Wilson är ytterligare ett exempel på unga utfyllandsspelare som kan kliva upp och käka några minuter per match, utan att för den delen förväntas blomma ut till en spelare med längre livslängd i NHL. Storväxte och fysiske Logan Shaw kan också räknas in i kategorin.

Högre tak har däremot Kyle Rau, som gör sin första hela seniorsäsong. Amerikanen har varit otroligt jämn för University of Minnesota under sina collegeår – mellan 40 och 43 poäng alla fyra säsonger – och avslutade med sju bra matcher i AHL ifjol. Den mångsidige forwarden kan bli en överraskning om han får chansen i NHL, då han kan placeras i alla kedjor och på alla forwardspositioner. 22 år gammal är han kanske det mest spännande Panthers har i AHL på forwardsidan kommande säsong.

---

Nyckelspelare:

Roberto Luongo, Brian Campbell, Jonathan Huberdeau

Nyförvärv:

Reilly Smith – från Boston Bruins – trade
Marc Savard – från Boston Bruins – trade
Mike McKenna – från Arizona Coyotes – free agent
Sena Acolaste – från Calgary Flames – free agent
Cam Gaunce – från Dallas Stars – free agent
Brent Regner – från St. Louis Blues – free agent
Mike Matheson – från Boston College – entry level-kontrakt
Lawson Crouse – från Kingston Fontenacs – entry level-kontrakt

Förluster:

Jimmy Hayes – Boston Bruins – trade
Brad Boyes – klubb ej klar – utköpt
Dan Ellis – Washington Capitals – free agent
Shane O’Brien – Anaheim Ducks – free agent
Jesse Blacker – Texas Stars – free agent

Svenskar:

Inga

Coach:

Gerard Gallant

Preliminär laguppställning:

Jonathan Huberdeau – Aleksander Barkov – Jaromir Jagr
Jussi Jokinen – Nick Bjugstad – Reilly Smith
Brandon Pirri – Dave Bolland – Vincent Trocheck
Shawn Thornton – Derek MacKenzie – Rocco Grimaldi

Brian Campbell – Aaron Ekblad
Dmitry Kulikov – Erik Gudbranson
Willie Mitchell – Alex Petrovic

Roberto Luongo (Al Montoya)

Andra notabla spelare: Lawson Crouse, Mike McKenna, Dylan Olson, Steven Kampfer, Kyle Rau, Mike Matheson, Quinton Howden, Corban Knight, Jonathan Racine, Garrett Wilson

---

Bästa nyförvärvet: Reilly Smith

Är en helt annorlunda spelartyp än offrade Jimmy Hayes, men kan förhoppningsvis bidra med mer än hans företrädare. Är en smart och kvick spelare som bevisat att han kan göra en hel del poäng i rätt sällskap. Kan både spela på höger- och vänsterkanten, vilket gör honom mer användbar för Panthers. Kan förhoppningsvis ersätta Hayes 17 mål och nosa på de 50 poäng han gjorde 2013-14.

Värsta förlusten: Jimmy Hayes

Bidrog med unika egenskaper i och med sin storlek och tyngd, vilket Panthers inte har ersatt. Gjorde mycket skitmål, något Panthers haft svårt för under flera år. Var dock otroligt ojämn och är låst vid högerforwardspositionen, där det är tjockt i Florida. Lämnar en lucka efter sig, helt klart.

Årets poängkung: Jonathan Huberdeau

Vann sin första interna poängligatitel 2014-15 och förväntas vinna även i år – förutsatt att ett nytt kontrakt skrivs på innan säsongen drar igång. Har otroligt hög potential och ser ut att behärska den tuffare bevakningen bättre än han gjorde under sin andra NHL-säsong. Har fått vara skadefri, vilket ger honom betydligt bättre förutsättningar än han haft tidigare. Att få spela bredvid Jagr en hel säsong kommer att vara väldigt bra för Huberdeaus utveckling, inte minst då han har en hel del drag som påminner om Jagr.

Årets nykomling: Rocco Grimaldi

Den lille forwarden funderade på att bli pastor innan han valde hockeyn – kan han frälsa Florida? Nja, vi kanske ska lugna oss med förväntnignarna, men nog har han potential alltid. Få spelare med 168 cm i strumplästen tar sig så långt som Grimaldi, så det är en speciell ung man vi får bekanta oss med. Såg inte alls besvärad ut av bristen på kroppsvolym under de NHL-matcher han spelade ifjol. Nu ska han bara stänka in pucken också!

Årets genombrott: Alex Petrovic

Petrovic har nästan gått om Gudbranson i kategorin som Panthers store, tuffe, högerfattade försvarsgigant. Är långt ifrån färdigutvecklad, men hans kurva är betydligt brantare än Gudbransons. Petrovic kan mycket väl se sin istid öka med flera minuter den här säsongen och kan stå för de största genombrottet i klubben säsongen 2015-16.

###

REDAKTIONENS RANKNING:

Atlantic Division:

1.
2.
3.
4.
5.
6. Florida Panthers
7. Buffalo Sabres
8. Toronto Maple Leafs

---

Nytt för i år är att NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.