SvenskaFans rankar: 12. New Jersey Devils

Det har varit en lugn sommar i New Jersey. Förvisso har det varit mycket spekulationer om att spelare som Patrik Elias, Scott Gomez och Brian Gionta ska försvinna tillföljd av att laget ligger över lönetaket men GM Lou Lamoriello har ändå lyckats med att bevara grundstommen intakt även om Gionta, David Hale och Paul Martin inte vid denna tidpunkt har skrivit kontrakt med klubben då de är RFA:s. Lönetaket kommer att tvinga fram ändringar men New Jersey kommer som vanligt att ta sig till slutspel då man har en världens bästa i mål, Martin Brodeur och ett stabilt lagbygge.

Fjolårssäsongen var ojämn vilket är ovanligt för att vara Devils. Laget hade stora problem i säsongens inledning att anpassa sig till det nya regelverket i NHL, dessutom gjorde dyrbara nyförvärv som Alexander Mogilny, Vladimir Malakhov och Dan McGillis en blek figur. Tränaren Larry Robinson pallade inte trycket utan fick sjukskriva sig. Så vid nyår trädde GM Lou Lamoriello in i båset och han tillsammans med Elias fantastiska återkomst gjorde att hela laget fick en injektion och spelade kanonhockey som gjorde att laget än en gång kunde ståta med divisionstiteln i Atlantic Division med 101 poäng. Laget förnedrade sedan New York Rangers i första omgången av slutspelet för att sedan bli utskåpade Carolina Hurricanes som vann Stanley Cup.

Debaclet mot Carolina visade tydligt på vad Devils behöver förbättra för att man ska kunna bli en seriös utmanare till Stanley Cup – snabbare försvarsspel. Carolina utnyttjade obarmhärtighet sin snabbhet mot ett försvar där Richard Matvichuk och Tommy Albelin framstod som sengångare. Förr kunde klubben arbeta sig runt detta problem på grund av den snålare domarnivån men med det nya regelverket så var det uppenbart att dessa spelares skridskoåkning gjorde dem till offerlamm när Carolina åkte åttor runt dem. Att dessutom Colin White som är klubbens bäste stay-at-home-defenseman inte kunde vara med i de första matcherna mot Hurricanes på grund av ljumskproblem underlättar inte.

Ett annat problem för New Jersey är att spelare som Brian Rafalski och Martin ännu inte har den uthållighet som krävs för att de ska kunna spela cirka 25 minuter per match och samtidigt dominera på isen – det är både orättvist mot dem och klubben att lägga ett ansvar på dem som enbart gamla storbackar som Scott Stevens och Scott Niedermayer mäktade med.

Dessutom behöver special teams vässas till då klubben ifjol hade en ganska medioker säsong i denna aspekt då powerplay hamnade på 17,8 % vilket enbart renderade i en 18:e plats och penalty killing var på 81,9 % och en 16:e plats. I slutspelet blev det förvisso skärpning men special teams måste förbättras om klubben ska kunna aspirera på Stanley Cup.

Men New Jersey är alltid New Jersey. Spelarna införlivar sig det system som GM Lamoriello har skapat och de gör det till punkt och pricka. För att säkerställa ordningen så har också gamle Lou plockat in en gammal Montrealtränare, Claude Julien, för att se till att defensiven hålls ihop. Frågetecken kan dock ställas angående Julien då han gjorde sig impopulär i Montreal genom att alltid först se till defensiven vilket offensiva kanoner som Saku Koivu, Alexei Kovalev och Michael Ryder ogillade. I Devils kommer han ju ha spelare som är än vassare offensivt än de som finns i Montreal varav det eventuellt kan bli samarbetssvårigheter.

Målvakter:

New Jersey har ”Marty” Brodeur (bilden) i mål, vad mer behöver sägas? 34-åringen från Montreal, Quebec är världens bästa målvakt och han älskar att stå så många matcher som möjligt. De senaste nio säsongerna har han stått 67 matcher eller fler och under dessa säsonger har han också vunnit minst 37 matcher. När New Jersey har ”Marty” i mål så vet man att laget alltid kommer ta sig till slutspel och där vara en utmanare enbart på grund av att han finns längst bak och stoppar puckarna.

Ifjol hade dock Brodeur problem inledningsvis. Det nya regelverket med att målvakten bara får ta pucken inom ett visst område bakom kassen gjorde att han inte kunde sätta igång spelet lika snabbt med sina patenterade passningar som tidigare. Dessutom ådrog han sig en knäskada. Efter nyår visade han sig dock från sin bästa sida och var en stor anledning till att laget tog sig till slutspel, så sammantaget så slutade ändå säsongen med 34 segrar, fem nollor, 2,57 insläppta per match och 91,1 i räddningsprocent – helt OK hantverk för att vara Brodeur. I slutspelsserien mot Carolina så blev han dock överträffad av Cam Ward trots att ”Marty” hade över 92 i räddningsprocent.

Med tanke på att Brodeur vill stå i princip alla matcher så är det ganska irrelevant vem som är reserv till honom. Ifjol var det Scott Clemmensen, 29, som vaktade båsdörren. I de matcher han spelade så var han habil men inte mer. Om Clemmensen återkommer eller ej till Devils då han är UFA gör varken från eller till. Andra kandidater till jobbet är Jordan Parise, 23, som har ett mycket gediget facit inom collegehockeyn och även Frank Doyle, 25, som spelade i farmarlaget ifjol.

Backar:

Det är inte som på den gamla goda tiden då Stevens och Niedermayer lade grunden för ett av ligans absolut bästa försvar. Det vi ser idag är istället ett försvar dominerat av spelskickliga men alldeles för små backar alternativt storväxta kolosser som inte är snabba på skridskorna. Den forne brynäsaren, 32-årige Rafalski är den viktigaste spelaren i försvaret. Han är den som besitter mest offensiva kvaliteter och är oerhört viktig i powerplay som pointman. Han var dock lite av en besvikelse ifjol då han inte kunde axla ansvaret som ledningen hade hoppats – även om sex mål och 43 assists är ett hyggligt facit.

25-årige Martin har redan utvecklats till en viktig pelare i lagets försvar. Också han är ganska smånätt men den före detta Golden Gophern (kallas collegelaget i Minnesota för) har en stark vilja. Ifjol gjorde han en riktig bra säsong som ”sophomore” med 37 poäng på 80 matcher. Behöver dock samla på sig mer muskler om hans ska kunna gå framåt än mer. Spelar mycket i powerplay med Rafalski.

28-årige White hade sin sämsta säsong ifjol med -2 i facit. White är en storväxt kille som ska försöka ta över Stevens gamla roll och vara det defensiva ankaret i Devils. Mycket skador sabbade ifjol men han har under sommaren kunnat träna på som vanligt och kommer revanschsugen till NHL-starten i oktober. Många av kritikerna har beklagat sig över att han är för intensiv i sitt agerande och att han ständigt tar felaktiga beslut, i år är det upp till honom att bevisa att de har fel.

Spelare som är stöpta i samma format som White är Matvichuk, 33, och Hale, 25. Båda är stora, långsamma defensiva pjäser som inte har mycket till offensiva kvaliteter. Matvichuk är stabil (och skadedrabbad) men har sett sina bästa dagar medan Hale fortfarande har möjlighet att bli en bra back. Förstavalet från 2000 bör i år ta en ordinarie plats i försvaret, då han gjorde ett hyggligt jobb i de 38 matcher han spelade ifjol.

Brad Lukowich, 30, från New York Islanders ifjol bör också vara ganska så säker på en plats i försvaret om han inte byts bort för att sänka lönerna. Lukowich tjänar $1 miljon och det är mycket pengar för en back som har gjort 21 poäng som bäst i NHL. Yngre spelare som väntar på en chans i New Jersey men som får räkna med spel i farmarlaget Lowell Devils är Andy Greene, 23, Bryan Miller, 23, Mark Fraser, 19 och Sean Zimmerman, 19. Detsamma kan sägas om nyförvärven Mike Mottau, 28, Tomas Harant, 26, och tyvärr för ex-Frölundaiten, Johnny Oduya, 24.

Icke att förglömma är heller fjolårets dyra nyförvärv, Malakhov, 38 och McGillis, 34. Malakhov har förvisso pensionerat sig och McGillis spenderar mest tid i farmarlaget men GM Lamoriello har uppmanat båda spelarna till att delta i training camp och kämpa om en plats i laget – detta för att i Malakhovs fall ogiligtigförklara hans kontrakt ifall han inte kommer eller sätta honom på IR om han skulle vara skadad. Resultatet blev det förstnämnda; Malakhov dök aldrig upp på lägret. McGillis får helt enkelt en andra chans.

Forwards:

Offensivt så är Devils väldigt beroende av en effektiv förstakedja. Om Gionta och Gomez blir kvar i klubben så kan klubben ståta med en av de farligaste kedjekonstellationerna i NHL med EGG: Elias-Gomez-Gionta. I Elias har New Jersey en inspiratör och målskytt av rang som samtidigt brinner för klubben. Gomez har fina handleder som gör honom till en väldigt bra passningsläggare medan Gionta, fjolårets överraskning med sina 89 poäng på 82 matcher är den som trots sin storlek (är bara 169 centimeter) som sliter hårdast och tar stryk framför kassen. Detta är i mångt och mycket en komplett kedja som är perfekt skapt för nya NHL.

Om Gionta var den stora positiva överraskningen så var Mogilny, 37, den stora negativa överraskningen. Förvisso gjorde han 25 poäng på 34 matcher men störd av skador och ibland ganska ointresserad så blev han nedskickad till farmarlaget där han inte heller imponerade. Lamoriello har dock sagt till ”AlMo” att delta även han på training camp. Ryssens höft har dock visat sig inte hålla, och han kommer inte finnas med i Devils i höst.

Bakom förstakedjan är det desto svagare med offensiv sprängkraft. Devils har många tvävägsspelare som till exempel 31-årige Jamie Langenbrunner som har skottet och känslan för att göra mycket poäng men som ”bara” gjorde 53 poäng ifjol. Andra duktiga tvåvägsspelare inom organisationen är självfallet underskattade Jay Pandolfo, 31, John Madden (störste ledaren), 33 och Sergei Brylin, 32. I Pandolfo och Madden har New Jersey några av ligans bästa checking forwards och som gärna gör mål i penalty killing. Men lönetaket gör att Madden eller Brylin eventuellt kan få komma att gå.

Komplementspelare i laget är Grant Marshall, 33, Cam Janssen, 22, Jason Wiemer, 30 (dock borta fem månader) och Michael Rupp, 26. Dessa ska helt enkelt bara tackla sönder motståndet och är inga större hockeyspelare. Rupp är tillbaka i Devils efter några utflykter i Phoenix Coyotes och Columbus Blue Jackets – han hoppas på en nystart i klubben där han fick vara matchvinnaren i match 7 av Stanley Cup-finalen 2003 mot Anaheim Mighty Ducks, det lär dock inte bli lika stora rubriker denna gång.

Om det är några förutom förstakedjan som ska göra poäng är det upp till ungdomarna. 22-årige Zach Parise gjorde ifjol en bra rookiesäsong med 32 poäng och får räkna med att axla ett större ansvar i år. Andra ungdomar som väntar i kulisserna är svenska jättetalangen Nicklas Bergfors, 19, som imponerade i farmarlaget. Dessutom finns Travis Zajac, 21, Barry Tallackson, 23, och Jason Ryznar, 23, att tillgå. Det vore ett tacksamt tillskott för Devils ifall någon av dessa skulle göra lite poäng då chanser kommer att ges.

Nyckelspelare:

Martin Brodeur, Patrik Elias, Brian Rafalski

Nyförvärv:

Tomas Harant – ny från Ceske Budejovice (Tjeckien)
Mike Mottau – free agent från St. Louis
Johnny Oduya – ny från Frölunda
Jordan Parise – ny från North Dakota (WCHA)
Rod Pelley – ny från Ohio State (CCHA)
Michael Rupp – free agent från Columbus

Förluster:

Ari Ahonen – hem till Espoo Blues
Bobby Allen – free agent till Boston
Brad Ference – free agent till Calgary
Ken Klee – free agent till Colorado
Ahren Nittel – till Davos (Schweiz)
Kristian Redlihs - till Fribourg (Schweiz)

Svenskar:

Nicklas Bergfors
Johnny Oduya

Coach:

Claude Julien

Preliminär laguppställning:

Patrik Elias – Scott Gomez – Brian Gionta
Zach Parise – Sergei Brylin – Jamie Langenbrunner
Jay Pandolfo – John Madden – Grant Marshall
Jason Ryznar / Barry Tallackson – Mike Rupp – Cam Janssen

Brian Rafalski – Paul Martin
Colin White – Brad Lukowich
Richard Matvichuk – David Hale

Martin Brodeur (Jordan Parise)

Andra notabla spelare i laget: Nicklas Bergfors, Jason Ryznar, Travis Zajac, Dan McGillis

Bästa nyförvärv: Patrik Elias

Elias är förvisso inte något riktigt nyförvärv men med tanke på att han nu kommer frisk och vältränad efter sommaren så kan han räknas som ett sådant. Han har hela klubbens förtroende och kommer att göra en kanonsäsong i år som följd till detta. Betänk att han gjorde 45 poäng på 38 matcher ifjol och det var efter sjukdom!

Värsta förlust: Den som offras till följd av lönetaket

Devils har inte tappat någon märkvärdig spelare under sommaren men det lär komma. Klubben har problem på grund av lönetaket och någonting verkar vara i görningen om det nu innebär att det blir Gionta, Madden, Brylin, Gomez eller att någon annan får lämna så kommer det vara en tung förlust för ett lag som redan har begränsad offensiv kapacitet.

Årets poängkung: Patrik Elias

Elias kommer att bli poängkungen. Han är duktig på allt och även om konkurrensen inte är gigantisk i New Jersey så kommer han ändå att göra en jättesäsong som innebär över 100 poäng. Detta bör också innebära att han kommer få med sig lagkompisarna då han som lagkapten visar vägen för dem.

Årets nykomling: Nicklas Bergfors

Av de talanger som finns inom organisationen så är Bergfors den absolut största. Han har imponerat i princip på alla nivåer han spelat och han kommer att få chansen i New Jersey, frågan är bara om han tar den? Den här killen brukar inte misslyckas och det lär han inte heller göra om han får chansen. Bergfors kommer att spela en större roll i New Jersey tidigare än vad de flesta har väntat sig.
Läs mer om Bergfors HÄR

###

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12. New Jersey Devils
13. Nashville Predators
14. Toronto Maple Leafs
15. Minnesota Wild
16. Edmonton Oilers
17. Boston Bruins
18. Tampa Bay Lightning
19. Vancouver Canucks
20. Florida Panthers
21. Atlanta Thrashers
22. Colorado Avalanche
23. St. Louis Blues
24. Pittsburgh Penguins
25. Los Angeles Kings
26. Phoenix Coyotes
27. Columbus Blue Jackets
28. New York Islanders
29. Washington Capitals
30. Chicago Blackhawks