Har spelare som Brian McGrattan en framtid i NHL?
Finns det en framtid för fighters in NHL när reglerna gjort att snabbhet och teknik premieras allt mer? Ottawa Senators’ tough guy Brian McGrattan tror på sin roll i laget och förklarar hur och varför han slåss på isen.
Utanför Nordamerika har det aldrig funnits utrymme i trupperna för spelare som inte kan åka skridskor eller slå en vettig passning. Hur kommer det då sig att det fortfarande finns en eller ett par platser lediga för just sådana spelare i samtliga lag i världens bästa hockeyliga? Ottawa Senators’ nummer 16, Brian McGratton, har fått ge sin syn på sin roll som tuffing till The Hockey News nätupplaga.
”Jag slåss för mitt lag, inte mig själv”, säger han. ”Jag gör det för att skapa en gnista, för att få igång laget ifall det går trögt eller om vi ligger under med ett par mål.”
Då McGrattan hade 19 fighting majors (utvisning för slagsmål) den gångna säsongen, flest i NHL, borde han veta vad han pratar om. Men ger verkligen de regelrätta slagsmålen någon positiv inverkan på lagen? I Ottawa Senators fall kan det faktiskt ha gjort det; i de matcher han slogs så vann det egna laget 64,7 % av matcherna, i jämförelse med 63% i de tillställningar då han inte kastade handskarna. Givetvis bevisar dessa snarlika siffror precis ingenting angående tough guys påverkan på lagets prestationer, men de går heller inte att bortse se helt ifrån. Eftersom det gick bra för Ottawa under hela grundserien, laget slutade 1:a i Eastern Conference och 2:a totalt, så kommer förhoppningsvis lagets tuffing fortsätta att spela sin roll. Finns ingen anledning att ändra på ett vinnande koncept, kan man tycka.
”Spelet har förändras och jag älskar det nya NHL, men det kommer alltid att finnas utrymme för slagsmål”, säger McGrattan. ”Nu måste fighters bara lyckas hänga med i matchtempot.”
Kanske har han rätt i att det alltid kommer att reserveras en plats i laget till en spelartyp som kan skrämma motståndare eller tillrättavisa dem om det delats ut något tjyvnyp. Det behövs ju halvclowner som kan få igång en ointresserad hockeypublik genom att kasta handskarna, men renodlade fighters lär bli mer och mer sällsynta när matchtempot höjts och skridskoåkning premieras av regelverket. Spelare av McGrattan’s typ, som diplomatiskt kan beskrivas som en relativt ljum hockeytalang, borde kunna få det tufft att bli föremål för intresse under de årliga Entry Drafts. I och med lönetaket som finns i NHL så blir dessutom varje enskild spelare än mer viktig för laget än tidigare; du kan inte ha hur många specialister som helst på varje position, alla måste kunna bidra framåt. Frågan är om inte de flesta lag strävar efter att ha spelare som till exempel Chris Simon som under NHL-säsongen 1999/00 gjorde 29 mål och 49 poäng samtidigt som han hade rollen som slagskämpe. Sådant imponerar. Men en följdfråga blir då ”Hur viktigt är det att en spelare vinner en fight?”. Även om tuffingarna ofta tillhör hemmapublikens favoriter och vars resultat i ett slagsmål kanske kan få publikens humör att svänga åt ena eller andra hållet, så är det nog snarare själva grejen att det blir ett regelrätt slagsmål som får åskådarna att gå igång. En spelare som till exempel Darcy Tucker vinner inte särskilt många gånger han ger sig in i ett handgemäng, men trots det får han igång publiken med sin attityd och uppoffrande spelstil. Dessutom är han spelmässigt sett en riktigt duktig hockeyspelare som bland annat gjorde hela 18 power play-mål under den gångna grundserien.
Det är dock viktigt att påpeka att de allra flesta renodlade slagskämparna inte är vilka sluggers som helst. Istället har de under många säsonger fått lära sig, antagligen den smärtsamma vägen, hur man ska lägga upp en fight taktiskt och hur man kan förbereda sig för att ligga överst när domarna bryter.
”Det viktigaste är att vara tålmodig.”, säger McGrattan. ”Slå inte för många slag eftersom du då tröttar ut dig själv. Jag gillar att greppa tag om den andres tröja med vänsterhanden och börja med några vänsterjabbar. Detta är mer för att retas än försök till att knocka. Sedan försöker jag landa en höger eller en uppercut.”.
McGrattan säger att när han tittar på ett schema över kommande matcher så vet han vem i motståndarlagen han kommer att ställas mot och försöker förbereda sig på hur han ska gå tillväga i en eventuell fight. Han brukar dock inte kolla in motståndarnas tough guys på video eller liknande före match för att kunna lära sig deras stil. Istället tror han mer på att lära sig av erfarenhet och misstag, men tillägger också att ”allt jag behöver veta är egentligen bara vilken dominant hand de har.”…
###
Källor:
thehockeynews.com
nhl.com
tsn.ca