SvenskaFans rankar: 1. Ottawa Senators
Nu har det kommit fram till första platsen på rankingen och här har SvenskaFans skribenter utsett Ottawa till nummer ett. Förra säsongen var Senators bästa i modern tid där laget räckte hela vägen till final mot Anaheim. Senaste åren har Senators varit en av Eastern Conference bästa lag i grundserien och förra säsongen visade laget att de även är en kandidat till att ta hem Stanley Cup. Till den här säsongen har Senators behållit stommen i laget. Mycket talar för att laget åter igen kommer att slåss om pokalen till våren.
Under 2000-talet har i stort sett varje säsong för Senators sett likadan ut. De har varit mycket bra i grundserien och varit bland de bästa lagen poängmässigt i sin konferens. När det väl blivit slutspel har det inte alls sett lika bra ut. De spelare som varit bra i grundserien har inte alls producerat lika bra i slutspelet. Det har många gånger slutat med att laget förlorat på ett förödmjukande sätt där stjärnorna i laget har blivit ifrågasatta.
Förra säsongen slutade med 105 poäng och bland de bästa lagen i Eastern Conference. Under säsongen hade laget periodvis några svackor men på det stora hela var det en mycket bra grundserie.
I slutspelet kunde man se att Senators inte skulle vika ner sig som de gjort föregående säsonger. Den stora skillnaden nu var att lagkapten Alfredsson visade att han är en kraft att räkna med i slutspelet. När Senators ställdes mot New Jersey, som de aldrig vunnit mot tidigare i ett slutspel, var det många som trodde att säsongen skulle ta slut. Senators visade att nu hade man blivit ett bättre lag jämfört med föregående säsonger. Devils tråkiga defensiva hockey fungerade inte och Senators gick vidare.
Nästa motstånd blev Buffalo som de heller aldrig vunnit mot i ett slutspel. Senators visade då upp ett fysiskt spel som Buffalo saknade. Vilket motdrag än Buffalo försökte med så räckte det inte till och Senators kunde gå till final.
I finalen var det däremot tvärtom. Senators fick här möta ett motståndarlag som spelade mer fysiskt än vad de själva gjorde. Anaheim kunde därmed neutralisera Senators offensiva spel och vinna Stanley Cup.
Även fast det var Senators bästa säsong i modern tid slutade den i besvikelse. Ledningen kände att något var tvunget att göras och lite överraskande fick general managern John Muckler sparken. Coach Bryan Murray blev då befordrad och tog över det jobbet. Till ny coach utsågs John Paddock som varit assisterande coach till Bryan Murray de två senaste säsongerna. Av de få förvärv av spelare som Murray gjort till den här säsongen kan man se att han vill ha mer i tuffhet i laget. Men av de spelarna han värvat kommer samtliga att ha problem att ta en ordinarie plats i truppen.
Sommarens stora fråga för Senators har varit vem man ska måste ska ge upp för att få behålla Ray Emery. Även om Emery var mindre bra vissa matcher i slutspelet var det en viktig bit i pusselbit i spelartruppen att få behålla han efter hans kontrakt gick ut i våras. Peter Schaefer var den spelare som blev tradad till Boston i utbyte mot Shean Donovan. Genom att göra så fick Senators in mer pengar som de senare kunde använda till att erbjuda Emery ett bra kontrakt. Partnerna lyckas komma överens om ett treårs kontrakt som ger Emery en välförtjänt löneförhöjning.
Tom Preissing och Mike Comrie blev free agent och har lämnat klubben. Några direkta ersättare till dem har inte kommit. Luke Richardssson fick ett tvåvägs kontrakt vilket innebär att han kan inte kan ses som någon ordinarie bland backarna. Shean Donovan känns som en reservspelare som kommer att få väldigt lite speltid. Förlusterna är helt klart större än nyförvärven som kommit. Det finns några miljoner kvar innan lönetaket är nått, så bli inte alltför förvånad om det kommer in någon spelare i sista stund.
Målvakter:
Inför förra säsongen värvades Martin Gerber som ersättare till Dominik Hasek. Det var tänkt att Gerber skulle ta över platsen som förstemålvakt, och att Ray Emery sakta men säkert skulle få växa in i rollen som NHL-målvakt. I inledningen av säsongen fick Gerber vakta målet i de flesta matcherna. Detta gjorde han utan att övertyga och visade istället upp ett osäkert målvaktsspel.
Emery fick då sin chans att visa upp sig. I AHL hade Emery redan visat upp att han var en stabil och bra målvakt på den nivån. Det som talade mot honom var de matcher han hade fått göra med Senators tidigare säsonger, då han ibland visat sig ojämn.
Men den här gången visade Emery direkt att nu var han redo för ett jobb som förstemålvakt i Senators. Desto längre säsongen led desto mer växte Emery in i rollen. De få gånger Gerber fick chansen visade han inte alls upp samma säkra målvaktsspel som han hade visat upp i Carolina. När det sedan blev slutspel stod det helt klart att Emery var förstemålvakten, vilket bevisades i och med att han fick förtroendet i varje match under slutspelet.
Väl i slutspelet gjorde ändå Emery ändå några mindre lyckade matcher där han släppte in några billiga mål. Han var inte alls samma säkra målvakt som han var i grundserien. Trots detta fick aldrig Gerber chansen.
Ryktena har pågått hela sommaren att Gerber kommer att bli tradad till något lag som behöver en förstemålvakt. Det vore nog bäst för både honom och Senators. Han har två säsonger kvar på kontraktet och vill knappast sitta mestadels av den tiden på bänken. Skulle Gerber bli tradad skulle Ottawa få välbehövda pengar att satsa på andra spelare och förlänga kontrakt på spelare som blir unrestricted free agents efter den här säsongen.
Under sommaren blev det klart att Emery kommer att fortsätta i Senators i tre säsonger till. Från att varit tilltänkt andremålvakt till att bli klar förstemålvakt och föra sitt lag till final känns Emery som ett säkert kort till kommande säsong. Rutinen han fick av att spela 20 raka matcher i slutspelet kommer förhoppningsvis att göra honom säkrare när det nalkas slutspel.
Backar:
Senators har bara tappat en back till kommande säsong och det är Tom Preissing. Backar är samtidigt någonting som Senators hade ett överflöd på förra säsongen. Christoph Schubert fick t.ex. spela forward stora delar av säsongen. Nu kommer han troligen att få bilda backpar med Joe Corvo i ett sista backpar. Corvo som har sin främsta tillgång i sitt offensiva spel lyckades med att göra 37 poäng förra säsongen. Om han vill ha mer istid behöver han däremot förbättra defensiven.
Förra säsongens stora utropstecken bland backarna blev Anton Volchenkov. Från att ha varit en bra men anonym defensiv back tog han ett stort steg framåt och utvecklades till en av ligans bästa defensiva backar i båda grundserien och slutspelet. Volchenkovs främsta kännetecken är hans uppoffrande spel. Otroliga 273 gånger täckte han skott i grundserien och därtill 80 gånger i slutspelet! Volchenkov är även bra på att tacklas och gör det så ofta han får chansen. I slutspelet fick Volchenkov och Chris Phillips i uppgift att försöka stoppa motståndarlagets bästa kedja, vilket de lyckades bra med.
Chris Phillips blev aldrig den offensiva kraft ledningen hade hoppats på när de draftade honom. Nu fokuserar han sig på det defensiva spelet och han gör det utmärkt. Poängmässigt gjorde han ändå sin bästa säsong hittills med 26 poäng. Fast i slutspelet blev det inte ett enda poäng på 20 matcher.
Någon som har ett stort ansvar den här säsongen är Wade Redden. Om laget ska nå ända fram måste Redden skärpa sig på alla punkter den här säsongen. Nu när Preissing har lämnat måste Redden ta ett stort ansvar i powerplay och leverera bättre än vad han gjorde förra säsongen. Det blev 36 poäng varav 7 mål på 64 matcher. Hans plus/minusstatistik hamnade på dåliga +1. Säsongen före var den på +35. Även om han är bra defensivt så kan det i vissa matcher ändå vara hans svaga sida. Stundtals tappar han markering i egen zon och ser allmänt vilse ut. Genom åren har han fått kritik för han inte levererat poäng i slutspelet och inte varit lika bra som i grundserien. I slutspelet i våras visade han för första gången att han kan vara riktigt bra i slutspel och producera poäng där också. I finalserien mot Anaheim var han däremot stundtals mindre bra, framför allt agerade han väldigt osäkert i egen zon.
Andrej Meszaros bildade backpar med Redden förra säsongen. Lite förvånande då han är klart bättre offensivt än defensivt. Med de två ihop blev det väldigt förvirrat i egen zon under vissa matcher. -15 i plus/minusstatistiken för Meszaros förra säsongen måste förbättras till kommande säsong. Hans starka sida är hans acceleration och snabba skridskoåkning. Ofta följer han med upp i banan och han har bra ett passningssinne som ofta leder till någonting konstruktivt.
Utöver de sex finns även veteranen Luke Richardson och Matt Carkner att tillgå om någon skulle bli skadad.
Backsidan ser på det stora hela bra ut. Kanske lite skadekänslig om flera spelare skulle vara borta samtidigt.
Forwards:
Senators främsta vapen framåt är också deras akilleshäl. Kedjan med Dany Heatley - Jason Spezza - Daniel Alfredsson är en av de bästa i NHL. Problemet är att alla lag är fullt medvetna om den och gör allt vad de kan för att neutralisera den. Anaheim med Paulsson i spetsen lyckades med det. Senators såg då inte alls lika bra ut offensivt. Övriga forwards i Senators är helt enkelt inte lika bra som första kedjan. Vid några matcher under grundserien och slutspelet splittrades den kedjan. Tanken var att laget skulle bli jämnare och målproduktionen skulle spridas till alla kedjor. Problemet nu blev att laget saknade en klar förstakedja och spelarna producerade inte lika bra i en ny omgivning.
Daniel Alfredsson hade kanske sin bästa säsong hittills i sin karriär förra säsongen. Han har ofta fått kritik för att inte var lika bra i slutspelet som i grundserien. Den här säsongen blev han en snäpp bättre när det blev slutspel . Den stora skillnaden nu på hans spel var att han spelade klart mer fysiskt än vad han någonsin gjort tidigare. Ofta var det han som tacklades mest av alla spelare i laget. Ett sådant fysiskt spel har man inte sett han visa upp tidigare i något slutspel. Nu klev han också fram och gjorde avgörande mål i avgörande matcher. På 20 matcher gjorde han hela 14 mål. En lagkapten kan inte göra det på ett bättre sätt än vad Alfredsson gjorde i slutspelet.
Den givna förstecentern i laget är Jason Spezza. Är en av de bästa centrarna i ligan. Har ett mycket bra spelsinne som självklart resulterar i många poäng när han spelar med Heatley och Alfredsson. Har haft några mindre skador de två senaste säsongerna som hindrat han från att ligga i topp i poängligan. Det enda han behöver utveckla är det fysiska spelet. I finalserien kunde man se att det saknas hos honom.
Dany Heatley har blivit en succé sedan han kom till laget. De två senaste säsongerna har han gjort 50 mål vardera säsong. I powerplay är han en av de bästa målgörarna i ligan. I vissa sekvenser under matcher kan han se väldigt slö ut. Fast så länge han fortsätter göra lika många mål får han göra det. Allt talar för att den här kedjan kommer att göra succé igen den här säsongen.
Om laget ska kunna nå ända fram den här säsongen måste övriga forwards ta ett steg framåt i utvecklingen. De måste även höja sig ett steg i slutspelet.
Mike Fisher är en snabb skridskoåkare och en väldigt duktig tvåvägscenter. Han slutar aldrig att åka skridskor och jobbar alltid hårt. Han är bra i spel med en man mindre och duktig på att stressa motståndarlaget. Fischer har flera säsonger bakom sig där han gjort runt 40 poäng. För att ta ett steg till i karriären måste han börja producera mer poäng.
Både Chris Kelly och Antoine Vermette har spelat hela de två senaste säsonger och gjort hyfsat med poäng. När det blivit slutspel har de varit ganska anonyma och inte producerat så många poäng. Om första kedjan inte producerar måste dessa två spelare ta ett steg fram och göra poäng.
Lagets tuffhet står Chris Neil och Brian McGrattan för. Neil som har visat de två senaste säsongerna att han kan mer än bara slåss. Offensiven har utvecklats och han har lyckats göra dubbelt så många poäng som han tidigare gjorde. Det man känner igen honom på är att han tacklas så ofta han får chansen. 288 tacklingar gjorde han i grundserien som var mest i hela ligan. Även han var anonym i slutspelet och tacklades inte alls lika mycket som han gjorde i grundserien. McGrattan fick inte en enda match i slutspelet. Han används som reservspelare i grundserien när någon är skadad. När det hettar till får han spela och då visa upp sin bästa sida som är att slåss.
Patrick Eaves är en ung spelare som blivit uppfostrad inom Senators organisation. Det här blir hans tredje säsong med laget. Första säsongen i laget var bättre än hans senaste. Han fick inte spela alla matcher i slutspelet. Han har stor potential men behöver utvecklas mer för att bli en tongivande spelare.
Nyckelspelare:
Daniel Alfredsson, Wade Redden, Ray Emery
Nyförvärv:
Shean Donovan. RW. - Trade från Boston
Matt Carkner. D. - Free agent från Pittsburgh Penguins
Niko Dimitrakos. RW. - Free agent från Philadelphia Flyers
Luke Richardsson. D. - Free agent från Tampa Bay Lightning
Nick Foligno. LW. - Från Sudbury (OHL)
Förluster:
Tom Preissing. D. - Free agent till Los Angeles Kings
Mike Comrie. C. - Free agent till New York Islanders
Peter Schaefer. LW. - Trade till Boston
Serge Payer. C/LW. - Free agent till Minnesota Wild
Oleg Saprykin. LW/RW. - Till CSKA Moskva
Kelly Guard. G. - Free agent
Jeff Hereema. RW. - Till Frankfurt Lions
Svenskar:
Daniel Alfredsson, Mattias Karlsson
Coach:
John Paddock
Preliminär laguppställning:
Daniel Alfredsson - Jason Spezza - Dany Heatley
Chris Neil - Chris Kelly - Antoine Vermette
Dean McAmmond - Mike Fisher - Patrick Eaves
Shean Donovan - Josh Hennessy - Brian McGrattan
Wade Redden - Andrej Meszaros
Chris Philips - Anton Volchenkov
Joe Corvo - Christoph Schubert
Ray Emery (Martin Gerber)
Andra noterbara spelare: Dean McAmmond, Niko Dimitrakos, Nick Foligno
Bästa nyförvärv: Coach John Paddock
I brist på ett enda vettigt nyförvärv väljer jag nya coachen. Förhoppningsvis kan Paddock få ut ännu mer av spelarna den här säsongen. Speciellt de som spelar i andra och tredjekedjan. Det finns många små saker som laget kan förbättra tillsammans med Paddock.
Värsta förlusten: Tom Preissing
När Preissing värvades förra säsongen var det få som trodde på honom. Det ifrågasattes att man värvat en så utpräglad offensiv back som ersättare till Zdeno Chara, som var en viktigt ankare i försvaret. Kritiken visade sig vara obefogad. Preissing tystade kritikerna ganska snabbt och visade att han även duger defensivt. I powerplay var Preissing med sitt hårda skott och sin fina speluppfattning en viktig kugge hela säsongen. Han fungerade som pointman vid blålinjen och lyckades få ihop 38 poäng på 80 matcher. I plus/minusstatistiken fick han + 40. Han kommer att vara saknad i powerplay men förhoppningsvis kan någon annan ta över den rollen.
Årets poängkung: Dany Heatley
Frågan är om han ska lyckas med ett hattrick och göra sin tredje säsong med över 50 mål. Förutsättningarna finns helt klart då han spelar i en av NHL:s farligaste anfallskedjor med Spezza och Alfredsson som kedjekamrater. Heatley är begåvad med ett riktig bra skott och besitter förmågan att ofta vara på rätt plats vid rätt tillfälle, allt som kännetecknar en naturlig målskytt. När han dessutom har så bra medspelare är det inte konstigt att han gör så mycket poäng.
Årets nykomling: Josh Hennessy
Räknas som den bästa spelaren i farmarlaget Binghamton. Hennessy hade en lyckad förra säsong i Binghamton då han gjorde 57 poäng på 76 matcher. Han fick även spela tio matcher i Senators, men lyckades då bara göra ett mål. Den här säsongen lär han ta en ordinarie plats i Senators. Hans främsta tillgångar är hans snabba skridskoåkning och fina arbetsmoral. I Binghamton har han visat att han både kan göra mål och kan sätta upp spelet för sina lagkamrater.
###
1. Ottawa Senators
2. Anaheim Ducks
3. Detroit Red Wings
4. New York Rangers
5. Pittsburgh Penguins
6. San José Sharks
7. Vancouver Canucks
8. New Jersey Devils
9. Calgary Flames
10. Colorado Avalanche
11. Dallas Stars
12. Buffalo Sabres
13. Philadelphia Flyers
14. Tampa Bay Lightning
15. Minnesota Wild
16. Atlanta Thrashers
17. St. Louis Blues
18. Toronto Maple Leafs
19. Carolina Hurricanes
20. Montreal Canadiens
21. Nashville Predators
22. Los Angeles Kings
23. Washington Capitals
24. Edmonton Oilers
25. Boston Bruins
26. Florida Panthers
27. Chicago Blackhawks
28. Columbus Blue Jackets
29. New York Islanders
30. Phoenix Coyotes
