SvenskaFans rankar NHL: 26. Ottawa Senators
Jason Spezza gjorde som Daniel Alfredsson och övergav Ottawa. Hur står sig Erik Karlsson & Co i Senators nu?
Ottawa såg ut att röra sig åt rätt håll när Paul MacLean tog över som head coach efter Cory Clouston. MacLeans era inleddes med två raka säsonger med slutspel, där framför allt den avkortade lockout-säsongen imponerade. Erik Karlsson, Jason Spezza och Milan Michalek missade stora delar av säsongen på grund av skador – men trots det lotsade MacLean sitt lag till slutspel, där man tog sig förbi Montreal innan Pittsburgh blev för svåra.
Det är en bedrift som är väl värd att bygga vidare på, men istället för att börja arbeta mot ett nytt slutspel och nya framgångar fick Ottawa en rejäl pungspark – av självaste Daniel Alfredsson. Senators-ikonen bestämde sig hastigt och lustigt för att lämna organisationen som draftade honom 1994 och som gjorde honom till lagkapten säsongen 99/00.
Även om man inte ska övervärdera en 40-årig Alfredssons prestationer på isen så var det ett besked som sannolikt skakade organisationen i grunden.
Men det stannar inte med Alfredssons chockerande beslut. Den här sommaren följde Jason Spezza i hans fotspår ut från Ottawa. Spezza, som blev utsedd till ny lagkapten efter Alfredsson, bad om en trade och även om han först nobbade en flytt till Nashville fick han så småningom sin vilja igenom.
Den 1 juli bytte nämligen Dallas till sig centern, samt Ludwig Karlsson, i utbyte mot Alex Chiasson, Alex Guptill, Nick Paul och ett draftval i andrarundan 2015. Det kan ju tyckas vara ett lamt utbyte för en center god för ungefär en poäng per match… men precis som när Dany Heatley under uppmärksammade former lämnade Ottawa för några år sedan var Senators valmöjligheter i allra högsta grad begränsade.
Två somrar i rad har alltså lagkaptenen svikit Ottawa – och inkluderar vi dessutom Alexei Yashin-debaclet kring sekelskiftet har organisationens tre senaste lagkaptener minst sagt lämnat ett bittert spår efter sig. Senators har ännu inte utsett någon efterträdare till Spezza.
Ottawa är nu, med stor sannolikhet, på väg mot ett vägskäl – och måste ta ställning till en viktig fråga. Är laget, såväl kort- som långsiktigt, tillräckligt bra för att på allvar hota om slutspelsplatserna eller bör man spränga lagbygget och börja om från start?
Det var inte bara Spezza som försvann över sommaren, utan även Ales Hemsky – som hämtades in inför trade deadline och imponerade direkt. Ottawa står nu med ett begränsat antal veteraner kapabla att bära ett lag och lyckas man inte förlänga Bobby Ryans kontrakt under säsongen bör man byta bort honom snarare än att riskera att tappa honom gratis efter säsongen.
I övrigt är det Kyle Turris, Milan Michalek, Clarke MacArthur, målvaktsparet Craig Anderson/Robin Lehner och givetvis Erik Karlsson som förväntas bära Ottawa.
Är det verkligen tillräckligt för att lyckas hota om slutspelsplatserna?
Målvakter:
Det är i allra högsta grad oklart vem det är som Ottawa tror på mellan sina stolpar. Veteranen Craig Anderson kan vara fruktansvärt ojämn i sina prestationer. Hans högstanivå tillhör definitivt det absoluta toppskiktet i NHL, men 33-åringen kan också kollapsa och bjuda på oförklarliga misstag.
Ottawa har dock, vad det verkar som, fullt förtroende för Anderson. Under sommaren fick han nämligen en kontraktsförlängning, trots att det återstår ett år på hans nuvarande kontrakt. Från och med säsongen 15/16 ökar han sin cap hit med dryga miljonen, till $4,2 miljoner, under de efterföljande tre åren. Anderson är en hygglig målvakt för ett lag som Ottawa, men beslutet att förlänga med honom ett år innan kontraktet går ut resulterade onekligen i många höjda ögonbryn.
Framför allt blir beslutet besynnerligt när Robin Lehner är på tydlig uppgång bakom Anderson. Av naturliga skäl har 23-årige Lehner en större framtid än 33-årige Anderson, men Andersons kontraktsförlängning signalerar sannolikt att Senators inte riktigt är redo att ge över förtroendet till Lehner inom den närmsta tiden. Noterbart är också att Ottawa gav Lehner ett nytt treårskontrakt några veckor innan Anderson förlängdes.
Nu har svensken förvisso bara gjort 61 NHL-matcher, så att utropa honom som förstamålvakt redan nu är aningen tidigt – men ytterligare fyra års konkurrens med Anderson lär inte underlätta.
Bakom Anderson och Lehner hittar vi Andrew Hammond, en 26-åring som debuterade i AHL under den gångna säsongen. Han har även gjort 35 minuter i NHL.
Backar:
Om man vill vara lite väl hård – och på plats 26 i rankningen kan man mycket väl vara det – är det inte helt orimligt att påstå att Ottawas försvarsbesättning börjar och slutar med Erik Karlsson. Svensken har sina uppenbara brister i de defensiva aspekterna av spelet och innan det utvecklas – om det utvecklas – kommer han alltid att ha kritiker.
Men det är väldigt få försvarare i världen, om ens någon, som är bättre i offensiven. Skridskoåkningen, pucktransporterna, passningsspelet, skottet, kreativiteten, spontaniteten och självförtroendet håller yttersta världsklass. Som 24-åring har han redan slagit igenom med dunder och brak, belönats med Norris Trophy och fått ett välbetalt långtidskontrakt. Han nämns som alternativ för att ta över kaptensrollen i Ottawa och är lagets självskrivna, och enda, superstjärna. Man kan onekligen sitta i en sämre sits än att försöka bygga en försvarsbesättning runt Erik Karlsson.
Det är inte helt enkelt att spela jämte Karlsson, eller liknande spelartyper runt om i ligan. Det ställs höga krav på hans partner, men med Marc Methot står Ottawa hyfsat välrustade. 29-åringen har utvecklats till en gedigen försvarare under de senaste åren och får ses som aningen underskattad. Han gör sig väl jämte Karlsson och duon kan äta tunga minuter tillsammans.
Bakom förstaparet ser det aningen tunnare ut, även om det så klart finns ljusglimtar. Hemmasonen Cody Ceci är en intressant spelare vid 20 års ålder och bör mycket väl kunna bli en publikfavorit under en lång tid. Han är långt ifrån en färdig NHL-back, men har visat goda tendenser. Jared Cowen kan vara en stabil försvarare som är värd att bygga vidare på, men behöver steppa upp för att inte tappa fansens förtroende helt och hållet.
Gamle Chris Phillips hänger fortfarande kvar och även om han numera är långt ifrån den shut down-specialisten han var tidigare har han en viktig roll i Ottawa, inte minst efter förlusterna av Daniel Alfredsson och Jason Spezza. Skridskoåkningen och fysiken har försämrats, men Senators förlitar sig på honom i numerärt underläge och i en ledarroll. I början på året skrev han under ett nytt tvåårskontrakt och kan mycket väl bli spelaren som får C:et på sitt bröst.
26-årige Eric Gryba är en annan halvhygglig spelare i försvaret. Han är stor och stark, men hans minuter behöver kontrolleras och han hänger inte alltid med kvicka motståndare. Patrick Wiercioch är en försvarare som hanterar många aspekter i spelet, men är 24-åringen tillräckligt bra för att hålla en ordinarie plats? Sannolikt kommer Paul MacLean och hans stab att rotera en hel del i sin försvarsbesättning under säsongen och i princip alla utom Karlsson och Methot kan mycket väl ligga i farozonen där.
Mark Borowiecki fick ett dussin matcher under den gångna säsongen och lär vara aktuell för spel vid skador. Veteranen Aaron Johnson signades under sommaren, men lär få husera nere i Binghamton i AHL. Kanske kan Fredrik Claesson få chansen i NHL efter två fulla säsonger nere i AHL.
Forwards:
På samma sätt som det finns frågetecken kring Ottawas försvarsbesättning cirkulerar det även orosmoln över forwards. Det finns få tydliga offensiva ledare, både sett ur produktions- och prestationssynvinkel. Förlusterna av Daniel Alfredsson och Jason Spezza var på flera sätt tunga slag för Ottawa, som nu måste förlita sig på Kyle Turris som sin ledare.
Turris har tagit flera kliv framåt efter traden från Phoenix för några år sedan och den gångna säsongen får ses som det definitiva genombrottet för honom. Produktionen ökade och hans 58 poäng (26+32) räckte till en tredjeplats i den interna poängligan, bakom Karlsson och Spezza. Nu är det Turris som förväntas bära forwardsbesättningen från sin centerposition, och det är ett av orosmolnen över Ottawa.
Är han redo för det? Och utvecklas han till mer än en 60-poängscenter? 25-åringe är i alla fall signad på ett tacksamt kontrakt ($3,5 miljoners cap hit) de närmsta fyra åren.
Bobby Ryan är spelaren med högst högstanivå i Ottawas forwardsbesättning. Han plockades in från Anaheim till ett relativt dyrt pris – ett draftval i förstarundan 2014, Jakob Silfverberg och Stefan Noesen – för ett år sedan, och sitter nu redan på ett utgående kontrakt. 48 poäng var inte riktigt vad Senators hade räknat med från Ryan, men i efterhand visade det sig att han hade spelat halva säsongen med skadeproblem.
27-åringen har givetvis en nyckelroll i Senators, men osäkerheten kring hans framtid är ännu ett av alla orosmoln över Ottawa. Man betalde dyrt för att få honom och att tappa honom gratis till sommaren vore oacceptabelt. Lyckas man inte förlänga med Ryan innan eller under säsongen bör han definitivt skeppas ut framåt trade deadline. Ottawa har helt enkelt inte råd att släppa sina bästa spelare utan rejäl kompensation.
Clarke MacArthur är en aningen underskattad forward som är god för 20 mål och strax över 50 poäng. Trots att 29-åringen har ytterligare ett år kvar på sitt nuvarande kontrakt belönades han med en förlängning för några veckor sedan. Efter den kommande säsongen får MacArthur en cap hit på $4,65 miljoner över fem år, och kontraktet har lett till en diskussioner.
Milan Michalek är en av få etablerade veteraner i forwardsbesättningen. Tjecken kom från San José 2009 och har varit en någotsånär pålitlig målskytt för Senators. Han spelade samtliga 82 matcher under den gångna säsongen, men har tidigare haft vissa skadeproblem. Han är inte riktigt lika kvick som tidigare, men det var viktigt för Senators att han kritade på ett nytt treårsavtal.
Det börjar bli dags för Mika Zibanejad att ta det där nästa steget i sin utvecklingskurva nu. 21-åringen fick chansen i NHL redan säsongen 11/12 och under den gångna säsongen såg vi tendenser – 16 mål och 17 assist är inget dåligt facit – till att utvecklingen kan börja ta fart. Ottawa behöver dock mer än så den här säsongen om man ska kunna hota om slutspelsplatserna i Eastern Conference.
Ottawa har ett intressant namn i Mark Stone, som draftades i sjätterundan 2010. Han imponerade i JVM 2012 med sju mål på sex matcher och har inte gjort bort sig i AHL, men steget in i NHL har blivit tuffare. Offensiven och skottet har utvecklats och nu måste bara Stone få ihop spelet i helhet. Det är inte helt uteslutet att han återigen testas i en topp-6-roll.
David Legwand är Ottawas enda meriterade nyförvärv under sommaren. Han har under många år varit en pålitlig center i Nashville, men blev inte alls lyckosam hos Detroit. Han har som 34-åring börjat tappa lite, men bör kunna vara en nyttig tvåvägscenter i Ottawas topp-9. Framför allt kommer han att bli väldigt viktig i rollen som ledare och det är skönt med en veterancenter som kompletterar Turris och Zibanejad.
Kanske är den kommande säsongen den sista chansen att spela till sig en ordinarie NHL-plats för Mike Hoffman. Han draftades redan 2009 men har inte lyckats slå sig in i Ottawa. 24-åringen gjorde 25 matcher den här säsongen, där merparten kom under mars och april. Han lämnade inget större avtryck då, men gjorde inte heller bort sig.
Alex Chiasson är sannolikt den enda spelaren i Spezza-traden som Ottawa kommer ha någon egentlig nytta av den här säsongen. Alexander Guptill och Nicholas Paul kan mycket väl bli något så småningom, men behöver stå på tillväxt. Chiasson å sin sida är ett härligt energiknippe som mycket väl kan bli en svårhanterlig power forward. Han gjorde 13 mål – varav sex kom i power play – och 35 poäng för Dallas den gångna säsongen och är fortfarande utvecklingsbar. Det är fortfarande rimligt att diskutera utbytet som Senators fick för Spezza, men Chiasson kommer göra nytta.
Gamle Chris Neil hänger fortfarande kvar, men är på tydlig nergång. Den 35-årige veteranen har två år kvar på sitt kontrakt och även om han säkerligen kommer att vilas här och där på ålderns höst sitter han nog säkert. Neil är alltjämt en av ligans mest utvisade spelare, men är inte längre lika effektiv som tidigare. Produktionen är begränsad, han fyller ingen vidare funktion i power play och hänger inte alltid med i spelet.
Zack Smith är en fin tekare och duger gott och väl som fjärdecenter. Han har en bra målproduktion och har en förmåga att kliva fram med förhållandevis många matchvinnande mål. Den gångna säsongen var till exempel fyra av hans 13 mål matchvinnande. Även Colin Greening är en gedigen spelare för de lägre kedjorna. Han kan bidra med lite poäng här och där, men är inte en spelare som står ut.
Spelare som Erik Condra och Jean-Gabriel Pageau kan mycket väl spela till sig en ordinarie plats, och kommer få en hel del matcher över en hel säsong. Kanske får även Matt Puempel testa på NHL efter 30 mål på 74 matcher i AHL förra säsongen. Ett imponerande training camp av Curtis Lazar, förstavalet i 2013 års draft, kan mycket väl ge honom chansen i NHL.
---
Nyckelspelare:
Bobby Ryan, Kyle Turris, Erik Karlsson
Nyförvärv:
David Legwand – från Detroit – free agent
Alex Chiasson – från Dallas – trade
Alex Guptill – från Dallas – trade
Nick Paul – från Dallas – trade
Aaron Johnson – från Hartford (AHL) – free agent
Förluster:
Jason Spezza – till Dallas – trade
Ludwig Karlsson – till Dallas – trade
Ales Hemsky – till Dallas – free agent
Stephane Da Costa – till CSKA Moskva (KHL) – free agent
Svenskar:
Erik Karlsson, Robin Lehner, Mika Zibanejad, Fredrik Claesson
Coach:
Paul MacLean
Preliminär laguppställning:
Clarke MacArthur – Kyle Turris – Bobby Ryan
Milan Michalek – Mika Zibanejad – Mark Stone
Mike Hoffman – David Legwand – Alex Chiasson
Colin Greening – Zack Smith – Chris Neil
Marc Methot – Erik Karlsson
Jared Cowen – Cody Ceci
Chris Phillips – Eric Gryba
Craig Anderson/Robin Lehner
Andra notabla spelare: Andrew Hammond, Patrick Wiercioch, Mark Borowiecki, Aaron Johnson, Fredrik Claesson, Erik Condra, Jean-Gabriel Pageau, Curtis Lazar, Matt Puempel
---
Bästa nyförvärvet: David Legwand
Det står mellan David Legwand eller Alex Chiasson, och med tanke på att Ottawa har en brist på rutinerade forwards faller valet på Legwand. Han är en pålitlig tvåvägscenter som kommer ge trygghet.
Värsta förlusten: Jason Spezza
Återigen blev det en sommar där lagkaptenen och den offensiva ledaren svek Ottawa. De senaste åren har varit skadefyllda, men han har ändå legat kring en poäng per match. Spezzas poäng och närvaro kommer att saknas, men den största smällen kom nog på sättet han lämnade.
Årets poängkung: Erik Karlsson
Erik Karlsson är en poängmaskin och lär ligga kring 70 poäng även den här säsongen. En frisk Bobby Ryan ligger nog närmast att utmana, men svensken är förhandsfavoriten.
Årets nykomling: Mark Stone
Mark Stone har gjort 23 NHL-matcher och räknas fortfarande som rookie. I rätt omgivning och med förtroende kan han mycket väl komma igång med produktionen även i NHL.
Årets genombrott: Mika Zibanejad
Hjälten från JVM-finalen 2012 behöver ta nästa steg – och möjligheterna finns definitivt.
###
REDAKTIONENS RANKNING:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26. Ottawa
27. Carolina
28. Calgary
29. Florida
30. Buffalo
