SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 5. Ottawa Senators
Kommer Ottawa kunna fortsätta bygga på förra årets framgångar eller blir det ett steg tillbaka i år?
Förra säsongen blev en stor framgång för Ottawa. Bara en gång tidigare har klubben gått längre i slutspelet. Då, 2007, tog Senators sig till final. Nu var laget endast en puck ifrån. Förra året var även första säsongen för Pierre Dorion som GM och Guy Boucher som coach. Det innebar ett nytt spelsystem och en hel del nya spelare under säsongen.
De nya elementen i kombination med vårens framgångssaga gör det lätt som Ottawasupporter att ryckas med i känslan av att klubben har något stort på gång och att fortsatta framgångar är att vänta. Frågan är om det är en falsk förhoppning.
Den allmänt rådande uppfattningen bland journalister och experter tycks vara att förra året var en sådan säsong när allt faller på plats och att det inte kommer gå lika bra för Ottawa i år. En anledning till detta är att Atlantic division ser ut att bli mycket tuffare. Tampa lär inte upprepa förra årets bedrövliga första halva av säsongen. Torontos unga spelare har ett år till under bältet och bör ta några kliv framåt. Samtidigt har förra årets slutspelslag Boston och Montreal i alla fall inte blivit sämre.
Vidare har frågetecken satts kring hur väl Boucher kommer kunna få sitt lag att fortsätta prestera när entusiasmen från förra årets nystart och framgångar lägger sig. Inte sällan har lag med en ny coach bakom bänken en väldigt framgångsrik första period. En ny coach kan bidra med ny energi och optimism till spelarna samtidigt som motståndarna inte har hunnit scouta och anpassa sig. Det är mycket möjligt att andra NHL-lag nu har skaffat sig bättre nycklar till att dyrka upp Bouchers defensiva spelsystem.
En risk ligger även i att spelarna över tid kan komma att tröttna på ett allt för defensivt och disciplinerat spelsystem, särskilt om resultaten uteblir. Spelsystemet riskerar då att inte längre följas med samma hängivenhet. Liknelsen med Bouchers förra sejour i NHL är tacksam. När Boucher kom till Tampa 2010 hade laget missat slutspel fyra år i rad. Under Bouchers första säsong i klubben tog sig Tampa till match sju i konferensfinalen, där de förlorade med 0-1 mot det årets Stanley Cup-mästare Boston. Säsongen därefter tog Tampa 19 poäng färre i grundserien, missade slutspel och allt var som vanligt igen.
Även om många likheter finns mellan Bouchers start i Tampa och hans start i Ottawa är det givetvis också mycket som skiljer. Man ska därför inte dra allt för stora slutsatser av detta. Dock bör man kanske inte underskatta vikten av att spela en hockey som spelare själva brinner för om man ska ha framgång över en lång tid, men än så länge finns det inget som tyder på att Ottawaspelarna inte skulle brinna för Bouchers system. Det blir därför intressant att se om Ottawaspelarnas hängivenhet till spelsystemet förändras under säsongen, särskilt om laget hamnar i en längre svacka.
Tron på att Ottawa står inför en tuffare säsong delas av oss skribenter på SvenskaFans som har satt Sens på en femteplats i Atlantic division. Betyder det att det är helt kört för Ottawa i år? Det behöver det inte vara. Ottawa är en klubb som har förra året att bygga vidare på och även har många andra positiva saker som händer i laget och klubben.
Med ett målvaktspar med väldigt hög högstanivå, världens bästa back och en stabil uppsättning centrar känns lagets stomme stabil och välbalanserad. Dessutom kommer två av klubbens stora framtidsnamn, Thomas Chabot och Colin White, att få chansen att slå sig in i laget under kommande säsong. Båda spelarna har visat tecken på att vara mogna för NHL. Chabot var med i Ottawas trupp under början av förra säsongen, men skickades tillbaka till Saint John i QMJHL efter några veckor. I QMJHL, liksom på JVM, dominerade han fullständigt.
White fick känna på NHL under tre matcher i våras. Han har under de två senaste säsongerna varit en ledande spelare för Boston College. Att unga spelare, som förutspås bli bärande spelare, gör sitt intåg i NHL kommer givetvis föda mycket positiv energi. Likaså de speciella arrangemang som Ottawa har under säsongen med en efterlängtad utomhusmatch på hemmaplan och två matcher i Stockholm.
Till sist kan även front office vara värt att hålla ett öga på. Under sin första säsong som GM var Pierre Dorion ganska aggressiv när det gällde att ta in nya spelare och bredda laget. Något som bland annat medförde att talangen Jonathan Dahlén offrades. Att Dorion på detta sätt lyckades skapa ett lag som tog sig till konferensfinal gör det intressant att se vilken mentalitet han har med sig in i denna säsong.
Precis som vid förra säsongens inledning är Ottawa tillbaka till att sakna breddspelare, framförallt på forwardssidan. Kommer Dorion försöka åtgärda det eller vidta andra åtgärder för att kunna ha ett lag som ska kunna gå långt i slutspelet igen? Eller tog han chansen förra året för att laget gick bra och divisionen såg svag ut?
Ottawa har nyss nämnda Chabot, White och även Logan Brown på väg in i truppen. Om bara några år kan dessa framtidslöften utgöra kärnan i Ottawas lagbygge. Frågan är om inte fokus bör vara att ha laget så bra i ordning som möjligt när det sker. Det blir väldigt spännande att följa hur Dorion väger en sådan aspekt mot möjligheterna att gå långt nu med Karlsson, Anderson, Hoffman och Stone.
Målvakter:
Klart är att Ottawas målvaktspar, Craig Anderson och Mike Condon, har en väldigt hög högstanivå. Förra året hade Anderson en fantastiskt fin säsong och ett lysande slutspel. Särskilt mäktigt blir prestationen sedd i ljuset av vad han tvingades gå igenom vid sidan av isen med sin frus cancersjukdom. En bedrift som gjorde att han blev tilldelad Bill Masterton Memorial Trophy efter säsongens slut.
Om Anderson klarar av att ladda om och kan upprepa fjolårets prestation får Ottawa fina förutsättningar att kunna ta sig till slutspel i år igen. Tar 36-åringen ett steg tillbaka och har en av de medelsäsongerna han trots allt haft ibland under sin karriär kan det bli svårare.
Bakom Anderson står även denna säsong Mike Condon redo att hoppa in. Ottawa var nöjda med hans prestation förra året och förlängde i somras hans kontrakt med tre år för 2,4 miljoner dollar per år. En lön som ligger en bit över snittet för en back up, men i Condon får Ottawa en målvakt som de tycker kan avlasta Anderson och potentiellt ta över om Anderson lägger av. Mellan bländande insatser har Condon dock visat viss ojämnhet i sitt spel. Något som skulle kunna bero på att han fortfarande håller på att spela in sig i ligan. Det här blir hans tredje säsong i NHL och det är inte ovanligt att målvakter behöver lite tid innan de hittar stabiliteten i sitt spel.
Nere i farmarlaget blir det spännande att se vad Marcus Högberg kan göra under sin första säsong i Nordamerika. Han kommer tampas om speltid med Andrew Hammond och Chris Driedger.
Backar:
I sommarens expansionsdraft försökte Pierre Dorion få Dion Phaneuf att gå med på att bli lämnad oskyddad. Phaneuf ville dock inte riskera att bli tagen av Vegas och valde att inte häva sin no movement-klausul. Istället tvingades Dorion att blotta Erik Karlssons vapendragare Marc Methot, som sedermera blev den som togs av Vegas. Methot lämnar onekligen ett hål efter sig. Frågan är vad Ottawa har gjort för att ersätta Methot. En del av svaret finns redan i Ottawas egna led. Ledningen hoppas mycket på att Thomas Chabot ska ta en ordinarie tröja denna säsongen och att Fredrik Claesson ska fortsätta ha en fin utveckling. Claesson har dessutom redan spelat en del bredvid Karlsson, bland annat när Methot var skadad under senare delen av förra säsongen. Om inte det räcker har Ottawa även förstärkt backsidan med ett svenskt nyförvärv, Johnny Oduya. Det ska bli spännande att se hur erfarna Oduya kommer användas och vad han kan betyda för laget.
Vidare kan vi förvänta oss att Dion Phaneuf och Cody Ceci fortsätter att kampera ihop. Ett backpar som var för sig fått ta stora skopor med kritik, men som tillsammans lyckades spela ihop sig till ett helt okej backpar under senare delen av förra säsongen. Denna säsongen har framförallt Ceci mycket att bevisa då hans kontrakt går ut och han hittills inte har levt upp till de förväntningar man haft på hans utveckling.
Längst bak i leden hittar vi Chris Wideman och Mark Borowiecki. Det är mycket möjligt att Wideman, som är en mer offensivt lagd back och gjorde fina framsteg förra året, kommer få utökat ansvar och få ytterligare mer speltid i powerplay. Borowiecki gör i stort sett inga poäng, men bidrar med en hårdhet och enkelhet i sitt spel som coachstaben tycks uppskatta. Man måste dock anta att det inte kommer vara tillräckligt för att hålla honom på isen om Chabot, Claesson och Wideman fortsätter att utvecklas och gör anspråk på mycket istid.
Spelare i Belleville som är redo att hjälpa till är bland annat Ben Harpur, Patrick Sieloff och kanske även Andreas Englund som gör sin andra säsong i AHL. Någon som står inför sin debutsäsong i farmarlaget är lovande Maxime Lajoie som vi kanske inte kan förvänta oss att se i NHL, men som ändå kan vara värd att hålla ett öga på.
Forwards:
Under sommaren har Ottawa tappat en rad breddforwards, så som Tommy Wingels, Viktor Stålberg, Chris Neil och Chris Kelly. Det enda egentliga nyförvärvet tänkt att täcka upp för dem är Nate Thompson. Det är givetvis en nedgradering, men även här skulle ett framtidsnamn kunna bli en del av lösningen om Colin White tar en ordinarie tröja.
Eftersom White fortfarande är ung och kommer från collegehockeyn ska vi dock inte bli förvånade om det tar lite tid för honom. I övrigt har Ottawa 12 etablerade forwards, men avsaknad av bra bredd utöver det kan bli ett problem om laget blir skadedrabbat.
Styrkan i Ottawa forwardsuppsättning är framförallt fyra stabila centrar. I Kyle Turris, Derick Brassard, Zack Smith och Jean-Gabriel Pageau har Boucher en ryggrad att formera sitt lag runt.
Den offensiva spetsen utgörs även i år av framförallt Mike Hoffman och Mark Stone. Både Hoffman och Stone har producerat runt 25 mål och 50-60 poäng de senaste säsongerna. Förhoppningsvis kan någon av dem lyfta sig ytterligare en nivå denna säsong, nu när de är mitt i vad som ska vara deras prime.
Andra ytterforwards med förväntningar på sig att producera offensivt är Clarke MacArthur, Bobby Ryan och Ryan Dzingel. Både MacArthur och Ryan är i behov av att ha en bra och skadefri säsong. MacArthur gjorde comeback lagom till slutspelet i våras efter att missat hela säsongen på grund av en i raden av de hjärnskakningar han dragit på sig senaste åren. Sammanlagt har han spelat åtta grundseriematcher på de två senaste säsongerna. I slutspelet spelade MacArthur bra och visade att han kan vara en nyttig spelare så länge han får vara frisk.
Ryan hade en otroligt tung grundserie under förra året. Poängmässigt var det hans sämsta i karriären och han drogs även med en del skador. I slutspelet genomgick han en dag-och-natt-förvandling och var en av Ottawas bästa spelare. Det är därför svårt att avgöra vad man ska förvänta sig av Ryan denna säsong. Ryan Dzingel har en fin rookie-säsong i ryggen som han förhoppningsvis kan bygga vidare på. Hans spelartyp står ut lite bland Ottawas forwards, då han är kvick, tekniskt skicklig och lite oberäknelig.
I de bakre leden hittar vi Alexandre Burrows, Tom Pyatt och Nate Thompson. Kanske inte de mest spännande breddspelarna och de behöver lite draghjälp för att komma igång. Dock är de rutinerade och bidrar på så sätt med stabilitet. Tom Pyatt visade även stundtals under förra säsongen att han kan fungera bra som komplementspelare i de producerande kedjorna.
Sedan gör sig den något bristande bredden påmind. Precis utanför truppen har Ottawa i och för sig spännande talanger som Filip Chlapik och Logan Brown, men annars är det spelare som Christopher DiDomenico, Tyler Randall, Ben Sexton som ligger närmast till för att få hoppa in.
---
Nyckelspelare:
Erik Karlsson, Kyle Turris, Craig Anderson
Nyförvärv:
Johnny Oduya – från Chicago – free agent
Nate Thompson – från Anaheim – free agent
Tyler Randell – från Boston – free agent
Erik Burgdoerfer – från Buffalo – free agent
Danny Taylor – från Zagreb (KHL) – free agent
Max Reinhart – från Köln (DEL) – free agent
Ben Sexton – från Albany (AHL) – free agent
Förluster:
Marc Methot – till Dallas (via Vegas) – expansionsdraft
Viktor Stålberg – till EV Zug (Schweiz) – free agent
Tommy Wingels – till Chicago – free agent
Chris Neil – klubb ej klar – free agent
Chris Kelly – till Edmonton (PTO) – free agent
Jyrki Jokipakka – till Washington (PTO) – free agent
Phil Varone – till Philadelphia – free agent
Brandon Gormley – klubb ej klar – free agent
Casey Bailey – klubb ej klar – free agent
Matthew O’Connor – Nashville – free agent
Marc Hagel – klubb ej klar – free agent
Ryan Rupert – till Indy (ECHL) – free agent
Chad Nehring – Fischtown (DEL) – free agent
Svenskar:
Erik Karlsson, Fredrik Claesson, Johnny Oduya, Marcus Högberg, Andreas Englund
Coach:
Guy Boucher
Preliminär laguppställning:
Clarke MacArthur – Kyle Turris – Bobby Ryan
Mike Hoffman – Jean-Gabriel Pageau – Mark Stone
Ryan Dzingel – Derick Brassard – Alexander Burrows
Tom Pyatt – Zack Smith – Nate Thompson
Fredrik Claesson – Erik Karlsson
Dion Phaneuf – Cody Ceci
Thomas Chabot – Johnny Oduya
Craig Anderson (Mike Condon)
---
Bästa nyförvärvet: Johnny Oduya
Då de stora nyförvärven lyst med sin frånvaro i sommar (igen), är det Oduya som kommer bidra med mest. Med sin defensiva styrka, sitt lugn och rutin kommer han passa in väl bland Ottawas yngre backar och bidra till deras utveckling. Det återstår att se vilket backpar som Boucher vill se Oduya i.
Värsta förlusten: Marc Methot
Erik Karlssons trogne backkollega har under sommaren hamnat i Dallas. Det finns säkert någon som undrar över om detta kommer påverka Karlsson. Svaret är antagligen att det inte kommer göra honom någon skillnad alls. Tidigare i karriären behövde Karlsson någon som kunde städa upp bakom honom, men nu gör han det själv. Däremot är Methot en stabil defensiv back, vilket gör att laget som helhet får ett hål att fylla.
Säsongens poängkung: Erik Karlsson
Karlsson har vunnit den interna poängliga de fyra senaste säsongerna och det finns ingen anledning att tro att han inte ska göra det i år igen. Mer intressant blir att följa vem som kniper andraplatsen. Mike Hoffman eller Mark Stone ligger bra till.
Säsongens nykomling: Thomas Chabot
Ottawas största framtidslöfte ska försöka slå sig in i laget i år. Frågan är hur stor omställningen kommer bli från att vara dominant i juniorligan till nykomling i NHL. Chabot har i alla fall gjort det som man kan begära av honom hittills, så nu är det upp till Ottawas ledning att ge honom möjlighet, förutsättningar och tålamod för att växa in i NHL.
Säsongens genombrott: Fredrik Claesson
Claesson har visat på en ständigt positiv utveckling de två senaste säsongerna. I år har han för första gången ett envägskontrakt och bör få chansen på en hel säsong i NHL. Claesson kommer säkert att få en del speltid bredvid Karlsson, vilket kan vara det som lyfter honom till nästa nivå och ett riktigt genombrott i NHL.
---
TRUPPEN:
---
REDAKTIONENS RANKNING:
Atlantic Division:
1.
2.
3.
4.
5. Ottawa Senators
6. Florida Panthers
7. Buffalo Sabres
8. Detroit Red Wings
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
