SvenskaFans rankar: 19. St. Louis Blues
Ifjol så tippade SvenskaFans St. Louis Blues på en 15:de plats och därmed som slutspelslag. Ett år senare är tilltron inte lika stark. Efter en säsong som slutade i besvikelse efter massvis med skador på nyckelspelare, så tar nu Blues ny sats för att visa att man gjort rätt för att belöna fansen för det tålamod de visat.
Nu eller aldrig skrev jag ifjol angående St. Louis Blues. Baserat på säsongen som gick och med facit i hand så blir det väl aldrig då.
Trots att klubben tappade veteraner som Paul Kariya, Keith Tkachuk, Mike Weaver, Darryl Sydor och Chris Mason inför förra säsongen och egentligen bara ersatte med Jaroslav Halak i mål, så trodde många att Blues var på rätt väg med sitt unga lagbygge.
Laget rivstartade mycket riktigt säsongen och länsade i väg i toppen av tabellen innan en drös med skador effektivt saboterade säsongen.
Fixstjärnan T.J Oshie försvann, Andy McDonald likaså och sist, men det skulle visa sig inte minst, David Perron som missade hela säsongen med en hjärnskakning.
Just Perron hade sett oförskämt pigg ut under inledningen och var på väg mot sitt definitiva genombrott i NHL. Ett år senare så är den bistra sanningen att 23-årige Perrons karriär kan vara i fara efter en armbågstackling från Joe Thornton.
När säsongen var över så var det endast David Backes, Patrik Berglund, Alex Pietrangelo och B.J Crombeen som kommit upp runt 80 matcher och den stora spelaromsättningen gjorde det ohållbart för Blues som slutade 11:a i west - på behörigt avstånd från slutspelsplats.
Mot slutet av säsongen så dök ett annat dilemma upp i organisationen. Ägaren Dave Checketts annonserade att såväl klubb som arena var till försäljning och den osäkra ägarsituationen som fortfarande inte är löst, diskvalificerade klubben från några större affärer under sommaren.
Istället så drog General Managern Doug Armstrong från höften dagarna innan trade deadline i februari när han skickade iväg Erik Johnson och Jay McClement till Colorado i utbyte mot Chris Stewart och Kevin Shattenkirk. Den traden kan utvärderas först efter kommande säsong men det såg lovande under under våren.
Under sommarens inledande månad så agerades det ytterst sparsamt från Blues sida men när både Columbus och Chicago flyttade fram sina pjäser rejält via trader och free agency, så blev man i princip tvingade att agera.
Efter att ha breddat truppen med backen Kent Huskins och tekningspecialisten Scott Nichol, så adderade man även Jamie Langenbrunner och Jason Arnott inom loppet av några minuter den sjätte juli.
De båda kommer med såväl ledarskap, rutin som en viss spetskompetens och Blues förvandlades på pappret från ett befarat bottenlag till en trupp som bör kunna vara med och figtas om en slutspelsplats.
Ingen räknar med några underverk vid 36 respektive 37 års ålder men lika få missar den vikt som två Stanley Cup-vinnare kan bidra med i ett ungt lag som St. Louis.
Coach Davis Paynes största uppgift blir att hitta en kontinuitet hos lagets tilltänkta hörnpelare som Patrik Berglund och T.J Oshie. Man skickade dem båda en signal under sommarens kontraktsförhandlingar där man valde att endast signa Berglund på två år medan Oshie blott fick ett år. Om båda kommer upp i sin fulla potential under säsongen så kan det bli två dyra somrar framöver för Blues del men för tillfället så ligger all press på spelarna.
Den östra sidan ser ut att ha sex lag som bör ta topplatserna. Vancouver, San José, Detroit, Chicago, Anaheim och Los Angeles ser genuina ut. Bakom dem blir det tätt. Phoenix tappade Bryzgalov och har ingen som axlar hans mantel. Det är innebär att par snäpp nedåt för ökenlaget.
Kollektivet Nashville ser aningen tunnare ut medan Minnesotas värvning av Heatley och Columbus dito av Jeff Carter lär tuffa till det runt strecket där Blues bör kunna vara med och fightas.
Central Division ser i vanlig ordning stenhård ut på förhand. Samtliga lag har chans på slutspelet. Detroit och Chicago ser starkast ut på pappret medan det ser ut att bli tätt mellan Blues, Predators och Jackets.
Målvakter:
Jaroslav Halak är obestridd etta i Blues men har en del att bevisa i Missouri efter en milt uttryck ojämn säsong. Slovaken mottogs som en frälsare under förra sommaren efter ett smått osannolikt bra slutspel för Montreal Canadiens.
Halak inledde bra i Blues men i samband med skadorna i truppen som visade han upp en betydligt mänskligare sida. Han var dessutom skadad vid inte mindre än tre tillfällen. Kan Halak undvika skadorna och stabilisera spelet på den höga nivå han bevisligen besitter så ser det bra ut för Blues på denna posten
Brian Elliot och Ben Bishop skall enligt utsago kämpa om platsen bakom Halak. Fördelen ligger hos Elliot som har en historia som etta i Ottawa Senators. Fjolåret lämnade dock en besk eftersmak efter att Elliot delat säsongen mellan bottenlagen Senators och Colorado Avalanche utan att övertyga.
Den väldige Ben Bishop (2.01 m) har stått på tillväxt i Blues organisation under ett par år och vid 24 år så är det dags för honom att bevisa att han är mogen att ta klivet. Campen blir intressant att följa ur målvaktsperspektiv.
Backar:
Efter att ha känt på hetluften under 8-9 matcher både 08/09 och 09/10 så visade Alex Pietrangelo med all önskvärd tydlighet att han är på väg att bli allt det som Erik Johnson inte blev i Blues. Den två år yngre "Pietro" gjorde 11 mål och slog 32 assists och visade upp flera dimensioner i sitt spel. 21-åringen har alla verktyg för att bli en kommande franchiseback.
Kevin Shattenkirk tog NHL med storm under sina första veckor i ligan och gjorde under sin rookiesäsong lika många poäng som Pietrangelo, 43. Kroppsligen en rak motsats till kollegan men med sina 22 år, så har Blues hastigt och lustigt fått två ypperliga backar för framtiden att använda i offensivt syfte efter att ha lidit en sorglig brist på detta sedan MacInnis och Prongers dagar.
Roman Polak är det som främst skall väga upp de två ovannämndas offensivlusta. Den oglamorösa tjecken har under fyra säsonger byggt upp ett rykte som en av ligans bästa defensiva backar. Polak spelar enkelt och är en viktig kraft framför den egna kassen.
Nämn Barret Jackmans namn och alla med blått hjärta har en åsikt. Det är svårt, snudd på obegripligt att denne man en gång i tiden vann Calder Trophy som ligans bästa rookie och det skulle visa sig att nestorn Al MacInnis hade ett stort finger med i spelet. Utan den legendariske Calgary- och St. Louisbacken vid sin sida, så har inte Jackmans utvecklingskurva gått som man tänkt sig.
Det som talar för den nu 30-årige Jackman är att han gör sitt sista år på kontraktet och då brukar spelare runt 30 lyfta sig för att säkra levebrödet under kommande år. Det spekuleras även om att Jackmans tillkortakommanden varit en del av att han ofta spelat skadad. Det skall dock till ett smärre mirakel för att detta inte skall bli Jackmans sista år i St. Louis (och NHL?) där backarna blir allt yngre och yngre och där Blues har det gott ställt på positionen.
32-årige Kent Huskins kommer med rutin och storlek och blir en defensiv kugge med en hyfsad offensiv uppsida i Blues lagbygge. Precis som Polak så spelar Huskins okomplicerat och ger klubben ett bättre djup på försvarssidan än föregående år. Stanley Cup-rutin från åren i Anaheim.
Carlo Colaiacovo är jokern i leken och blir förmodligen den sjätte backen som utgör startuppställningen. Frustrerande ojämn i sitt spel och hämmas tveklöst i utveckligen av sin skadebenägna kropp. Stark offensiv men går tyvärr bort sig lite väl ofta i defensiven vilket höjer röster bland supportrarna om att använda honom som trade-bete. Gör precis som Jackman sitt sista år på innevarande kontrakt.
Det ryska bidragen blir allt fler i Blues men den enda som slagit sig in i laget ännu så länge är Nikita Nikitin. Såg länge ut att bli ännu en rysk flopp i Blues men spelade upp sig väsentligt under andra halvan när språkförbistringen blev mindre påtaglig. Kan utvecklas till en riktigt bra tvåvägsback om allt går som det skall.
22-årige Ian Cole är ännu en av Blues stora talanger på backsidan men ser i nuläget ut att få stå på tillväxt ännu ett år.
Forwards
Produktionen hos Blues forwards på senare år ger ingen någon skrämselhicka. Ljuspunkterna har varit få och det har varit långt mellan dem. Den som gått mest framåt är trots allt nyutnämnde lagkaptenen David Backes som nu börjar nämnas med den aktning som han förtjänar.
Backes erhöll ett kontrakt över fem år där Blues visade att man har förtroende för honom och Backes levererade direkt. Det gav tangerande poängrekord både i mål- och passningskolumnen. Backes har storleken och flexibiliteten och kryddar det med hjärta och mod. Ibland spelar humöret fortfarande honom spratt men det bör gå att tvätta bort med "kaptensbindeln".
Patrik Berglund levererade en andra halva och ett VM som fick det att vattnas i munnen på folket i St. Louis. Med tre säsonger innanför västen så skall nu valpigheten vara borta hos svensken som har alla förutsättningar att bli en stjärna i NHL. Rapporterna under sommaren skvallrar om en målmedveten Berglund som accelererat i mognadsprocessen och är mer harmonisk. Svensken bör vara god för dryga 80 poäng som center mellan Chris Stewart och T.J Oshie.
Chris Stewart får budet som lagets skyttekung kommande säsong. 23-åringen gjorde blott 13 mål på 36 matcher för Colorado men stod sedan för 15 mål på 26 matcher i Blues. Håller han det snittet så är succén given. Stewart är en härlig spelartyp som går rakt på mål och närmast kan liknas vid en powerforward.
Det är upp till bevis för klubbens fixstjärna T.J Oshie. Den snart 25-årige amerikanen står vid ett vägskäl i karriären. Antingen så tar han detta på allvar eller så förbleknar han som en av många unga löften som lät talangen slippa undan.
Oshie har fått ett rykte som som en strul-Pelle efter ett par omdömeslösa incidenter, men har begåvats med ett par sagolika händer och ett spelsinne utöver det vanliga. Blues sände signalen till Oshie när man bara gav honom ett kontrakt över ett år och nu är det upp till spelaren att svara.
34-årige Andy McDonald verkar fortfarande god för en poäng per match och har fortfarande god fart under rören. Oturförföljd som få så hoppas man nu på att McDonald, som vann Stanley Cup tillsammans med Kent Huskins i Anaheim, skall få vara skadefri.
Fjolårets överraskning i Blues var Matt D'Agostini som kom från ingenstans och bjöd på 21 mål och 25 assists. Det ger honom förmodligen en plats i en av lagets två topplinor i David Perrons frånvaro. D'Agostini har bra fart men skulle behöva förbättra träffprocenten och bli mer klinisk i sina avslut.
Just David Perrons framtid är fortfarande oviss. 23-åringen såg ut att vara på väg mot sitt stora genombrott i NHL när Joe Thornton planterade en armbåge i ansiktet på honom och där befinner vi oss nu. Perron kommer inte att medverka på campen men om han blir aktuell för spel under säsongen och skadan inte satt alltför djupa spår i psyket så har Blues en "gratis" förstärkning som heter duga.
Få har missat Jamie Langenbrunners och Jason Arnotts ankomst i klubben. Båda har passerat "bäst före" men det råder ingen tveksam om att båda kan axla nyckelroller i en klubb som Blues. Båda kommer med vinnarskallar och flera ton rutin. Langenbrunner är flexibel och kan inta många roller i matcherna och Arnott gjorde 33 mål så sent som för två år sedan och vet fortfarande hur man lurar målvakterna.
Alexander Steen är det andra svenska bidraget till truppen och är tillsammans med Backes den som varit genomgående bäst och jämnast de senaste två åren. Precis som Langenbrunner väldigt flexibel och kan ta en plats i en scoringline lika väl som i en checkingline. Kreativ och med en bra bössa som givit klubben 44 mål de senaste två säsongerna.
B.J Crombeen är cementerad i truppen som defensiv forward och som retsticka och han gör ett habilt jobb utan att för den sakens skull glänsa. En grovjobbare kort och gott.
Tjecken Vladimir Sobotka utvecklades till en bra tvåvägsforward förra säsongen och skall bli intressant att följa denna säsongen. Fysisk i sitt spelsätt trots att storleken inte är på hans sida. Bra blick för spelet men borde ha fått ut mer än blott sju mål på hela förra säsongen.
Scott Nichol blir 37 till nyår men har fortfarande förmågan att krypa in under skinnet på motståndarna. Tillhör dessutom toppskiktet i ligan när det gäller tekningar.
Outsidern heter Jonathan Cheechoo. 93 mål på två säsonger för 4-5 år sedan har idag förvandlats till en plats i AHL. Har han det fortfarande i sig? Medspelarna är inga Thorntons eller Marleau men Blues är villiga att ge honom en chans.
---
Nyckelspelare:
Jaroslav Halak, Alex Pietrangelo, David Backes
Nyförvärv:
Kent Huskins – från San José Sharks – free agent
Scott Nichol – från San José Sharks – free agent
Jason Arnott – från Washington Capitals – free agent
Jamie Langenbrunner – från Dallas Stars – free agent
Jonathan Cheechoo - från Ottawa Senators - free agent
Brian Elliot - från Colorado Avalanche - free agent
Evgeni Grachev - från New York Rangers - trade av draftval
Förluster:
Ty Conklin - Detroit Red Wings - Free Agent
Cam Janssen - New Jersey Devils - Free Agent
Svenskar:
Patrik Berglund, Alexander Steen
Coach:
Davis Payne (tredje säsongen)
Preliminär laguppställning:
Chris Stewart - Patrik Berglund - T.J Oshie
Andy McDonald - David Backes - Matt D'Agostini
Jamie Langenbrunner - Alexander Steen - Jason Arnott
Vladimir Sobotka – Scott Nichol – B.J Crombeen
Ryan Reaves
Alex Pietrangelo - Carlo Colaiacovo
Kevin Shattenkirk - Roman Polak
Barret Jackman - Kent Huskins
Nikita Nikitin
Jaroslav Halak (Brian Elliot)
Andra notabla spelare: David Perron, Jonathan Cheechoo, Brian Elliot, Ian Cole, Philip McRae, Evgeni Grachev, Brett Ponich, Brett Sonne, T.J Hensick, Ben Bishop, Chris Porter, Stefan Della Rovere
---
Bästa nyförvärvet: Jason Arnott
Jämnt skägg mellan Langenbrunner och Arnott. I Perrons frånvaro går dock budet till Arnott som är den vassare målskytten. Siffrorna har visserligen dalat på senare år men 36-åringen är god för runt 20-25 pytsar. Kommer dessutom med massor av vinnarinstinkt och rutin och det är aldrig fel att han en spelare i laget som spelat länge för en divisionsrival. Släkten är som bekant alltid värst.
Värsta förlusten: Ty Conklin
Två spelare fick lämna klubben under sommaren och både gick till klubbarna de representerade innan de kom till Blues.
Ingen av dem känns oersättliga men Ty Conklin personifierar åtminstone för mig den perfekta back up:en bland målvakter.
Conklin höll sex nollor i Blues och kunde vissa kvällar agera vägg. Men när Jaroslav Halak darrade och blev skadad så visade han att han inte riktigt var stöpt i rätt form för en starter i NHL.
Årets poängkung: Patrik Berglund
Berglunds sista halva förra säsongen gör tillsammans med det fina världsmästerskapet att förhoppningarna på Berglund stigit. Tillsammans med Stewart och Oshie har Blues en mycket spännande lina där Berglund får en nyckelroll. Målskyttet lossnade i VM och med Chris Stewart vid sidan kan det även bli en hel del assists.
Årets nykomling: Philip McRae
Av allt att döma så ser inte Blues ut att mönstra några rookies denna säsongen såvida inte skador stället till det. Den som då ligger närmast till hands är 21-årige Philip McRae, son till förre Bluesspelaren Basil McRae.
Årets genombrott: Patrik Berglund
Med 125 poäng på tre säsonger i NHL så kan man kanske hävda att Berglund redan slagit igenom. Men om man ser till de förhoppningar som man har på svensken i St. Louis så har han ytterligare ett par steg att gå. Denna säsongen kan han mycket väl ta dem.
Efter nyår och i samband med T.J Oshies återkomst så förvandlades "Bulan" till en "point per game" spelare och under vårens VM-turnering så utsågs han i turneringens All Star team efter åtta mål på nio matcher. I sommar var han tillbaka i St. Lous tidigare än någonsin för försäsongsträningen och verkar mer målmedveten än någonsin tidigare.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19. St. Louis Blues
20. Carolina Hurricanes
21. Toronto Maple Leafs
22. Phoenix Coyotes
23. Minnesota Wild
24. Colorado Avalanche
25. Florida Panthers
26. Dallas Stars
27. Edmonton Oilers
28. Winnipeg Jets
29. New York Islanders
30. Ottawa Senators
