St Louis - San José
5 - 1

Matchboll St. Louis

St. Louis Blues är en vinst ifrån Stanley Cup-final. En final som skulle bli lagets fjärde i historien och den första sedan 1970. Blues har två matchbollar, den första på hemmais inatt 02.00.

Det är alltså så landet ligger. Laget som var sämst i ligan och totalt utdömda i början av januari har nu finalen inom en klubblängd, och nu talar vi inte en tre meter lång Colton Parayko-klubba, utan en helt vanlig jävla ishockeyklubba. Men innan vi fortsätter bygga upp elimineringsmatchen måste vi avverka frågan; vad var det som hände i match fem egentligen?

Ja, vad fan var det som hände i söndagskväll? Är det ens lagligt att vara så dåliga om San José Sharks var, på hemmais, i en fundamental match för den västra konferensfinalens utgång? Självklart är det inte okej att uppträda så håglöst, korkat och oinspirerat som Sharks gjorde inför sin hemmapublik. Insatsen måste på något sätt tangera vid alla tiders botten.

Det är en underdrift att säga att det inte var svårt för Blues att vinna match fem. Det kändes nämligen lättare än superlätt. Det kändes riggat, det var inte ens kul. I den tredje perioden när Blues ledde med 5-0 infann sig känslan av att man inte ville göra fler mål. Sharks drog på sig utvisning efter utvisning, matchstraff efter matchstraff och skada efter skada. Blues bara åkte runt och undrade vad i helvete det var som pågick egentligen. Det var lite som att spela pingis på en fritidsgård med en unge diagnostiserad med halva alfabetet. Man gör allt för att hålla bollen levande för man vet vilka utbrott som väntar om ungen missar en boll samtidigt som man tycker synd om hen.

Blues var totalt överlägsna och gjorde lite av en repris på “Game seven” mot Dallas. Skillnaden var att det var Martin Jones som stod i Sharks mål och inte Ben Bishop. Den lilla detaljen betydde fem mål och att coach Berube redan i den sista periodpausen kunde börja prata om nästa match.
Vad talar då för att Blues ska slå in den här matchbollen inatt och bli Boston Bruins motståndare i Stanley Cup-finalen 2019? Naturligtvis allt. Och därför naturligtvis inget. För det är så det har sett ut i årets, mycket märkliga, slutspel. Favoriterna faller och lag som varit uträknade på förhand vinner.

Det ska dock tilläggas att detta läge är lite speciellt. Blues har nämligen varit starkare än Sharks serien igenom och vore det inte för en viss handpassning hade vi redan kunnat ha ett finalklart lag från väst. Så starka som Blues varit i konferensfinalen och så svaga som Sharks stundtals visat sig vore det sensationellt om “Hajarna” lyckades hitta en väg tillbaka.

Några händelser värda att notera från senaste matchen, Blues 5-0 vinst i San José:

Jaden Schwartz blev förste St. Louis-spelare någonsin att göra två hattrick i samma slutspel. Senast någon i ligan gjorde detta var Johan Franzén 2008.
I och med hattricket har Schwartz nu gjort 12 mål i årets slutspel. 12 mål på 18 matcher, endast ett ifrån Brett Hulls rekordnotering för den blå organisationen 1990. Hur det gick för Schwartz i grundserien? Elva kassar på 69 matcher, snacka om att spara på krutet.
Vladimir Tarasenko är ensam om att ha gjort poäng i samtliga matcher i den västra konferensfinalen. Totalt 7+5 i slutspelet.
Tarasenko gjorde också ett historiskt straffmål, det var första gången någonsin en Blueslirare gjorde mål på straff i Stanley Cup.
Jordan Binnington stod för karriärens första nolla i Stanley Cup-sammanhang. Detta var också första gången en rookie höll nollan i ett slutspel för St. Louis Blues.
Blues frejdiga fjärdekedja kan inte bara åka runt och dela ut proppar. Firma Barbashev - Sundqvist- Steen har gjort mål i de fyra senaste matcherna också.

Inatt får Blues klara sig utan backen Vince Dunn. Dunn är skadad och det är oklart när han är tillbaka. Blues skadeläge är dock gynnsamt om vi jämför med motståndarnas dito. Erik Karlsson, Joe Pavelski och Thomas Hertl spelar med stor sannolikhet inte, ingen av dem var med på morgonvärmningen. Detta är såklart mycket tunga avbräck för Sharks.

St. Louis har nött ner San José serien lång och visat noll pardon för San Josés stukade manskap. Vissa menar att det är fult och utstuderat av Blues att gå hårt åt t.ex. Erik Karlsson, andra menar att det är precis det man ska göra. Blues har kommit böljande, våg efter våg, och delat ut (ej regelvidriga) smällar mot Sharks. Det spelar ingen roll vilken kedja som är på isen, det är samma fart och samma frenesi överallt. För att gå segrande ur den här striden gäller det att lika metodiskt fortsätta nöta ut sina motståndare. Spelare för spelare är Sharks större och starkare. Men som lag är St. Louis Blues snabbare, tuffare och mer sammansvetsade.

Så om logiken vinner, stjärnorna står rätt och zebrorna inte skämmer ut sig igen ska Blues sticka in sista dolkstöten i hajarna från San José inatt. Lyckas man är ännu en milstolpe nådd och vågen mot bucklan starkare än på femtio år. Bättre läge än såhär får man inte.

Let’s go Blues!