SvenskaFans rankar: 23. St. Louis Blues
Efter en riktigt usel säsong med Blues mått mätt så väntar nu en mellansäsong. St. Louis befinner sig mitt i en återuppbyggnadsfas. Klubben som tog sig till 25 raka slutspel, missade förra säsongen grovt och de negativa rekorden slogs på löpande band. Nu blickar man framåt med nya ägare i klubben och med en upprustning av såväl organisation som arena och spelartrupp.
Det är svårt att se Blues göra en lika svag säsong som den förra och det realistiska är nog att man hamnar strax under slutspelslagen. St. Louis slutade sist av samtliga lag i NHL, men fansen fick lite plåster på såren genom draften.
Förra säsongens djupdykning var frukten av flera olika faktorer. Organisationen var till salu. Svagt målvaktsspel kryddat med en näst intill osannolik skadesituation och klubben tappade under kort tid tre av sina superstars i Al MacInnis, Chris Pronger och Pavol Demitra. Men faktum är att fallet började redan säsongen innan spelarstrejken när man höll på att missa slutspel och Joel Quenneville sparkades. Klubben hade ett helt år på sig att få skutan på rätt köl men misslyckades kapitalt.
Nu blåser förändringens vindar i stan. Klubben har varit väldigt aktiv under sommaren och har plockat in ett par veteraner både för att öka på målskyttet men även för att göra återuppbyggnaden lite smidigare. Det gäller trots allt att bibehålla intresset för laget under de tyngre åren och draftval säljer inga biljetter på ett par år.
St. Louis hamnade åter i fokus i somras när det var draftdags och man valde kull-ettan Erik Johnson. De är kring honom framtidens Blues skall byggas, men även om det kittlar med nya låga draftval så bör klubben ha en målsättning att nå slutspel. Väl där kan allting hända.
Mike Kitchen klarade sig undan den värsta kritiken för förra årets debacle och får fortsatt förtroende i båset. Skulle säsongen arta sig som den förra så lär emellertid Mr. Kitchen sitta lösare än en sjuårings framtand.
Målvakter:
Klubben har haft tydliga problem på målvaktsfronten sedan Grant Fuhr la plocken på hyllan. Roman Turek, Jamie McLennan, Brent Johnson, Fred Brathwaite, Reinhard Divis, Chris Osgood, Tom Barrasso och Patrick Lalime har inte kunnat övertyga Blues ledning när de fått chanserna. Förra säsongen delade fyra keepers på sysslan, men rekordet är ifrån 2002-03 då hela sju målvakter spelade i NHL för Blues.
Efter en tids spekulationer under sommaren så plockade Blues in Manny Legace, ex-Detroit. Legace fick utstå oförtjänt kritik efter att Detroit ännu en gång vikit ner sig i slutspelet och han förklarades oönskad i klubben. Legace har emellertid alltid varit en solid keeper under grundserien och han kommer definitivt att utmana Curtis Sanford om målvaktsspaden.
Sanford visade fina takter förra säsongen efter att Patrick Lalime och Reinhard Divis floppat, men precis när han kommit igång så fick han säsongen förstörd av en skada. Återstår att se om han kan hantera rollen som nummer 1 en hel säsong men duon Sanford/Legace känns som ett intressant målvaktspar. Bakom dem lurar Jason Bacashihua, Marek Schwarz och Chris Beckford-Tseu.
Backar:
St. Louis största tillgångar ligger på backsidan. Chris Prongers och Al MacInnis dagar är förbi, men Blues har byggt upp en bra backbestättning trots detta. Man har inte den eldkraft framåt som Pronger/MacInnis stod för men det finns gott om defensivt skickliga backar.
Det stora namnet måste Eric Brewer anses vara. Brewer har, trots sina blott 27 år, varit med och spelat hem såväl World Cup som OS och VM för sitt Kanada. Fick hela förra säsongen spolierad av en axelskada och har revanschlusta.
Christian Bäckman, OS-mästare även han, har ännu inte slagit igenom på allvar i NHL och även han plågades av skador förra säsongen. De gjorde även gamle Caldervinnaren Barret Jackman vars utvecklingskurva tyckts ha gått i stå efter den fina rookiesäsongen 2002-03. Jackman är skadebenägen och har bara spelat 78 matcher under de två säsonger som spelats sedan dess.
Ett intressant namn blir Dennis Wideman som slog igenom med dunder och brak ifjol. Wideman, 23, började säsongen i farmarlaget Peoria men fick i takt med skadorna chansen i Blues. Han tog den direkt och visade prov på ett moget spel. Han gjorde mål i powerplay, i numerärt underläge, satte game-winners och visade upp fina händer i straffläggning. I vissa matcher fick dessutom rookien mest istid av samtliga spelare.
Man har även förstärkt med Buffalos defensive Jay McKee som med sina 29 år troligvis blir den äldste i backuppsättningen. Bryce Salvador och nygamle Jamie Rivers finns förvisso att tillgå men de får med all sannolikhet slåss med Matt Walker om den sjätte platsen bland backarna. McKee, en tämlingen anonym kämpe som av många anses vara en av de bättre "pick-up:sen" under sommaren.
Forwards:
Om backuppsättningen får anses vara Blues styrka så är det stora frågetecken för offensiven. Blues var särklassigt sämst av samtliga lag under fjolåret med sina 197 mål. Det var bland annat 108 mål färre än divisionsrivalen Detroit. Detta kan till viss del skyllas på skador men även på att man valde att trada sina två bästa offensiva krafter (Doug Weight och Mike Sillinger) inför tradingdeadlinen. När säsongen summerades var gamle Scott Young målbäst i Blues med 18 mål. Dean McAmmond var tvåa med 15.
Ingen av dessa två finns kvar men det gör Keith Tkachuk som trots att han var i usel form när han kom till förra höstens camp, och trots att skadorna avlöste varandra, länge höll jämna steg med toppnamnen i NHL, mål-, och poängmässigt i snitt. Tkachuk kommer att få dra ett tungt lass men har fortfarande kapacitet för att göra 40 mål + i rätt omgivning.
Bill Guerin plockades in under sommaren för att bättra på målgörandet. Gueri
n kommer dock från sin sämsta säsong någonsin målmässigt med sina 13 fullträffar men Blues väljer att tro på honom. Tillbaka i klubben är Doug Weight (bilden) som, efter ett gästspel som gav Stanley Cup-seger i Carolina, inte tvekade när Blues ville ha tillbaka honom.
Tillbaka i Blues är även Martin Rucinsky som gjorde en bra säsong i klubben 2002-03 och som kommer från en stark säsong med New York Rangers. Rucinsky tillför laget speed trots sina 35 år
De sista två platserna i topp-linerna kommer förmodligen att tas av Petr Cajanek och Radek Dvorak. Cajanek får nytt förtroende trots att han konstant vägra ta steget till NHLs toppskick. Dvorak skall fylla tomrummet efter Vladimir Orszagh som uppges missa hela säsongen pga operation. Orszagh hann med 9 poäng på de 16 matcher han hann spela innan skadeförbannelsen i klubben drabbade även honom. Det kan även öppna upp för någon av de svenska nyförvärven Magnus Kahnberg och/eller Carl Söderberg. För svenskarna är det upp till bevis på campen som börjar om tre dagar och det skall bli intressant att följa deras förehavanden.
Fjolårets positiva överraskningar framåt hette Jay McClement och Lee Stempniak. De kommer att få förnyat och utökat förtroende under säsongen och det återstår att se om de fortsätter sin utveckling. Defensivspecialisten Dan Hinote plockades från Colorado och kommer tillsammans med några av lagkapten Dallas Drake, Ryan Johnson och Jamal Mayers att bilda checkingline och döda mycket tid i numerärt underläge. Trent Whitfield, Mike Glumac och David Backes utgör de sista som är aktuella för laget.
Nyckelspelare:
Keith Tkachuk, Eric Brewer, Doug Weight
Nyförvärv:
Doug Weight - från Carolina - Free Agent
Bill Guerin - från Dallas - Free Agent
Dan Hinote - från Colorado - Free Agent
Jay McKee - från Buffalo - Free Agent
Magnus Kahnberg - från Frölunda - Trade
Martin Rucinsky - från New York Rangers - Free Agent
Manny Legace - från Detroit Red Wings - Free Agent
Jamie Rivers - från Phoenix Coyotes - Free Agent
Radek Dvorak - från Edmonton Oilers - Free Agent
Förluster:
Brendan Buckley - Los Angeles
Trevor Byrne - Washington
Kevin Dallman - Los Angeles
Jeff Hoggan - Boston
Patrick Lalime - Chicago
Reed Low - Chicago
Mike Mottau - New Jersey
Mark Rycroft - Colorado
Mike Zigomanis - Phoenix
Andy Roach - Eisbaren Berlin
Dean McAmmond - Ottawa Senators
Jesse Boulerice - Carolina Hurricanes
Timofei Shishkanov - kommer att spela i Ryssland
Scott Young - slutar
Steve Poapst - ?
Svenskar:
Magnus Kahnberg
Carl Söderberg
Christian Bäckman
Coach:
Mike Kitchen (2:a året)
Preliminär uppställning:
Keith Tkachuk - Doug Weight - Radek Dvorak
Martin Rucinsky - Petr Cajanek - Bill Guerin
Jamal Mayers - Ryan Johnson - Dan Hinote
Lee Stempniak - Jay McClement - Dallas Drake
Christian Bäckman - Jay McKee
Barret Jackman - Eric Brewer
Dennis Wideman - Bryce Salvador
Curtis Sanford (Manny Legace)
Andra notabla spelare: Marek Schwarz, Jason Bacashihua, Chris Beckford-Tseu, Erik Johnson, David Backes, Magnus Kahnberg, Carl Söderbergh (åter till Malmö)
Bästa nyförvärv:
Jag måste gå med Martin Rucinsky här. Han har speed trots sin ålder (35) och förmåga att producera. Trivdes i klubben senast han var här och kan tillsammans med Weight och Guerin bilda en ack så åldersdigen, men fortfarande intressant line. Kommer från sin poängmässigt bästa säsong på 10 år.
Värsta förlust:
Egentligen ingen. Scott Youngs förmåga att lyckas så fort han får på sig blånoten och hans proffsiga inställning att göra jobbet varje kväll kommer att saknas.
Årets poängkung:
Keith Tkachuk - har som sagt fortfarande förmåga att näta 40+ i rätt omgivning och kommer att vara fit for fight när säsongen drar igång till skillnad mot ifjol.
Årets nykomling:
Carl Söderberg - förhoppningsvis får Carl chansen att visa vad han går för. Han har styrka, självförtroende och spelsinne för att slå sig in i laget, men måste göra en riktigt bra camp för att göra det. Outsidern heter David Backes.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23. St. Louis
24. Pittsburgh
25. Los Angeles
26. Phoenix
27. Columbus
28. New York Islanders
29. Washington
30. Chicago
