Ynklig säsongsupptakt av Blues
Man kan säga att säsongen inleddes i tisdags när marknaden öppnade för free agents. Dömer man av Blues agerande så blir det en väldigt lång och trist säsong.
Årets 1 juli och de påföljande 48 timmarna måste ha varit de mest intensiva när det gäller klubbyten på mången god dag.
En del klubbar har bytt ut halva laget, andra har tagit det lugnare. Ett lag har inte gjort ett piss om ni ursäktar min franska.
Det laget är St. Louis Blues.
Jag tillhörde de tusentals Bluesfans som jublade när Dave Checketts och hans Sports Capital Partner kom till stan med John Davidson i släptåg och tog över en klubb som varit på dekis under ett par säsonger.
Nu har man dock haft två säsonger på sig med sitt nybygge och i mina ögon har man inte kommit särskilt långt.
Ledordet är tålamod och det köper jag. Frågan är dock hur länge Mr.Davidson vill att fansen skall ha tålamod?
Tre missade slutspel i rad när man vant sig vid 25 raka slutspel tär i alla fall på denna supporterns tålamod.
Andra klubbar har varit, eller är i uppbyggnadsfaser men ligger till synes långt före Blues i sina lagbyggen. Chicago är ett lysande exempel på hur man kombinerat bra drafter med bra dealer vid 1 juli.
Phoenix ett annat. Man kan titta och skämta om Columbus, men frågan är om inte de också ser lite hetare ut än Blues av idag.
Det råder dock inget tvivel om att Chicago distanserat Blues och Detroit blev nog inte direkt svagare av att signa Hossa och en stabil back-up keeper i form av Ty Conklin.
Nashville kommer att hålla en fortsatt jämn nivå så då återstår det för Blues och Jackets att tampas om den fjärde platsen. En plats som under inga omständigheter som helst kommer att leda till slutspel.
Så varför ens försöka när man kan luta sig tillbaka och rikta in sig på ett första val i draften 2009?
Problemet är bara att precis som i alla andra verksamheter så behövs intäkter för att få det att gå runt.
Patrik Berglund och T.J Oshie skall förvisso bli spännande att följa men de säljer inga biljetter till marginalbesökaren än sålänge.
Vad organisationen hoppas på är att de skall bilda någon form av Toews/Kane-tandem i Blues, men det är bara att glömma. Det finns en fundamental skillnad i att draftas som nummer 1 och 3 som Kane/Toews gjorde och som nummer 24 och 25 som Oshie/Berglund gjorde.
Fjolårets boost bland fansen håller förvisso fortfarande i sig vilket inte minst visas av att över 6000 åskådare fanns på plats när Blues prospects körde en internmatch som avslutning på deras camp förra fredagen. Den lär dock inte hålla i sig speciellt länge om Blues börjar vackla direkt i inledningen av oktober.
Man hoppas förutom på Oshie och Berglund, på att Lee Stempniaks och Paul Kariyas svaga säsonger var en engångsföretelse men det är som Burgess Meredith säger i sin klockrena roll som Grandpa Gustafson i den fantastiska filmen Griniga Gamla Gubbar:
"Du kan lägga dina drömmar i din ena hand och skita i din andra hand och se vilken som blir uppfylld först".
Jag kan låta överdrivet negativ men St. Louis Blues agerar precis som att det fanns garantier för att alla pusselbitar skall falla på plats samtidigt och att framgången då skall komma automatiskt.
Men jag tycker att man gör fel när man släpper spelare som Weight, Mayers och Ryan Johnson. Det är spelare som dem som är kittet som fogar samman lagbygget med sin helgjutna inställning både på och vid sidan av isen.
Precis som Magnus Johansson tyckte synd om Luongo så tycker jag synd om Keith Tkachuk. Förutom att han inte har någon till närmelsevis jämnårig i laget så har han en uttalad vilja att vinna i St. Louis. Jag tycker inte att klubben varit riktigt schysst mot honom. Han kommer inte att vinna något med Blues och kommer förmodligen att tradas vid deadline ännu en gång och väljer han att fortsätta med hockeyn efter denna säsongen så lär det inte bli i Blues.
Jag menar att Blues både kunnat gasa och bromsa denna sommar.
Man kunde tagit in någon topp FA samtidigt som man väljer att bygga ungt. Både för att sälja biljetter men även för att ge spelare som just Tkachuk, Kariya och Boyes en ny lekkamrat, inte minst i powerplay.
Hoppet är dock det sista som överger människan sägs det och om det nu är så att Kariya och Stempy hittar målet igen, om Berglund och Oshie redan kan gå in och göra 40-50 poäng vardera, om Erik Johnson är just den "Stud" som alla tror att han skall bli och om Backes är den nya powerforwarden och kan raka in 30 mål, så kan det trots allt bli en kul säsong i Missouri.
Ta hem Shanahan eller Demitra så kanske jag börjar tro på det med.
