SvenskaFans rankar: 14. St. Louis Blues
Det är upp till bevis för St. Louis Blues. Är man fisk eller fågel? Laget var sämst de första 41 matcherna men bäst de sista 41 matcherna förra säsongen. Kan man bygga vidare på den positiva våren eller kommer nya skador att sätta käppar i hjulen?
Det är exakt fyra år sedan Dave Checketts och hans Sports Capital Partners tog över St. Louis Blues och satte John Davidson som president i klubben.
Man eftersträvade tålamod hos fansen och har sedan dess jobbat målmedvetet med att bygga upp organisationen. Både vid sidan av, och på isen.
Efter 25 raka slutspel så missade man slutspelet i svallvågorna av spelarstrejken och samtidigt så tappade man tre ytterst viktiga kuggar i lagbygget. Al MacInnis tvingades sluta på grund av skada och eftersom klubben var uppe för försäljning så ville man inte signa några kontrakt med Chris Pronger och Pavol Demitra.
Fallet blev långt och smärtsamt.
Mike Kitchen sparkades (han borde aldrig fått ta över överhuvudtaget) och Andy Murray hämtades in. Doug Armstrong kontrakterades och har jobbat med klubben i snart två år och kommer att ta över som General Manger när Larry Pleau kliver åt sidan efter denna säsongen.
Jarmo Kekeläinen tog hand om scoutingen och har via bra drafter byggt upp en talangbank som det var längesedan man skådade i St. Louis. Erik Johnson, David Backes, David Perron, Patrik Berglund, T.J Oshie, Jay McClement och Lee Stempniak är alla draftade av Blues. Bakom dessa följer Ian Cole, Aaron Palushaj, Lars Eller, Alex Pietrangelo, Jonas Junland och Phil McRae.
Samtidigt så har man agerat sparsamt vid trading deadline och 1 juli och har istället valt att trada under pågående säsong.
Doug Weight skickades till Anaheim mot Andy McDonald medan Stempniak fick gå till Toronto i utbyte mot Carlo Colaiacovo och Alexander Steen. Dessutom så plockade man Brad Boyes från Boston för backen Dennis Wideman. Boyes har 86 mål på 164 matcher de senaste två säsongerna.
St. Louis Blues nådde slutspelet för första gången sedan NHL-konflikten 2004-05 när man demonspurtade under februari, mars och april och blev sexa i western conference.
Framgången gör att man nu har blickarna på sig för att se om nybygget håller för en hel säsong eller om det blir ännu en tripp ner i rännstenen.
St. Louis inledde förra säsongen glänsande med en frejdig offensiv och ett mördande power play. Andy McDonald och Paul Kariya tog en tidig ledning i poängligan, men sedan började skadorna att dugga tätt.
När man summerade säsongen så var man det hårdast skadedrabbade laget i ligan och det beskrevs nästan som ett mirakel att man kunde ta sig till ett slutspel.
Kariya, som sett piggare ut än på många år, spelade bara 11 matcher. McDonald begränsades till 46 matcher. Lagkaptenen Eric Brewer spelade bara 28 matcher, topp-rookien T.J Oshie var skadad i omgångar och nådde 57 matcher. Målvakterna led av brustna bildtarmar och halkolyckor på röda mattor medan klubbens största löfte, Erik Johnson missade hela säsongen med ett skadat knä.
Under sommaren har agerandet varit väldigt sparsamt och man har valt att satsa på de egna spelarna och den egna talangbanken.
Man var tydligen väldigt angelägna om att försöka få "hem" Chris Pronger men Philadelphia bjöd över och gick vinnande ur striden.
För det är just på backsidan som de stora frågetecknen finns för Blues del.
Bredden finns där men topparna lyser med sin frånvaro.
Man hoppas väldigt mycket på Erik Johnson men med en hel missad säsong bakom sig och med endast en full NHL-säsong i bagaget kan det kännas lite väl magstarkt att ge 21-åringen det stora ansvaret.
Samtidigt så är det sådant man får räkna med när man går som nummer 1 i draften och det skall bli intressant att följa Johnsons utveckling.
Brewers ryggbesvär ställer till en del bekymmer. Det är upp till spelare som Weaver, Strachan, Junland, Pietrangelo och Wagner att visa att en eventuell ersättare finns i de egna leden. Brendan Bell hämtades från Ottawa och Darryl Sydor har fått chansen via tryouts och kan blanda sig i leken.
Målvaktssidan och forwardsuppsättningen känns solid.
Chris Mason visade klass och uthållighet under våren och Ty Conklin är ett namn som känns som ett stabilt andraval.
Framåt förfogar man över en bra mix med rutinerade herrar (Tkachuk, Kariya, McDonald), McClement, Backes, Steen och Boyes som befinner sig mitt i karriärerna och ungdomlig entusiasm i Berglund, Oshie, Perron och Eller.
I båset har man en av ligans noggrannaste i Andy Murray som med sin magisterlika uppsyn aldrig lämnar något åt slumpen. Murray nominerades mycket riktigt till Jack Adams efter succén under våren och blev tvåa i omröstningen.
Murray har tre VM-guld som coach för Team Canada men nu återstår det att se om han kan lyfta Blues till ett stabilt slutspelsgäng. Hittills har han inte lyckats med att få laget att uppnå jämna resultat under en full säsong och han inleder nu sin fjärde säsong i klubben (den tredje fulla säsongen).
Central Division har gått från att vara en ett-lagsdivision där Detroit kunde härja fritt, till ligans vassaste. Redan i våras hade man fyra lag med till slutspel och det femte, Nashville, fick ge sig i de sista självande slutomgångarna.
Inget tyder på att Central skall ha blivit svagare under sommaren.
Detroit har förvisso tappat en del scoring power men man lär hänga med i toppen minst en säsong till. Chicago fortsätter att flytta fram pjäserna via agerande på marknaden medan St. Louis och Columbus hemmasnickeri bevisligen vunnit mark.
Nashville känns spontant som en kandidat till sistaplatsen i divisionen, men har ett genuint lagbygge som egentligen aldrig skall räknas bort.
Hur går det då för Blues?
Kan Oshie och Berglund fortsätta på inslagen bana och undvika någon form av sophomore jinx, så finns ingen anledning att sikta på något annat än slutspel.
Man måste även se till att hålla sig någorlunda skadefria. Kariya, Boyes och McDonald är viktiga för att offensiven och framförallt power play skall fungera.
Fungerar dessa bitar så bör det kunna bli en spännande vinter i Missouri.
Målvakter
Turbulensen mellan stolparna fortsätter och när man hämtade Ty Conklin i somras så blir han den 19:de målvakten att spela för Blues under 2000-talets första tiondel.
Precis som inför fjolårets så jagade Blues en back-up till den uttalade ettan. Då var det Manny Legace, nu är det Chris Mason.
Manny Legaces stjärna dalade snabbt i Blues. Efter utnämningen till All Star-matchen 2008 så surnade Legace till när det gällde kontraktet med klubben som visste att Legace hade stora problem med sina knän och inte ville satsa på den numera 36-årige keepern.
Chris Mason hämtades in och kontraktet man övertog från Nashville gav Mason mer lön än vad Legace skulle tjäna.
Trots detta så var ettan vikt för Legace som emellertid uppträdde mycket darrigt under långa perioder och inte stod att känna igen. Efter ett bråk på isen med målvaktstränaren i klubben, så var tålamodet slut i klubben och den 6 februari i år placerades Legace oväntat på waiverlistan och flyttades ner till Peoria.
Chris Mason tog över spaden och gjorde ett remarkabelt jobb och var den kanske största anledningen till klubbens framgång. Coach Andy Murray red Mason hårt och han fick starta de 33 sista matcherna i grundserien och på de sista 38 matcherna noterade han 24-8-6.
Frågan är nu om Mason är redo för att ta över som uttalad etta i Blues och om psyket håller?
Han gjorde ett godkänt slutspel för Blues och det tidiga uttåget (0-4 mot Vancouver) kan knappat skyllas på Mason.
När han fick chansen som etta i Nashville säsongen 2007/08, så fungerade det inte och Mason noterade 18-22-6. Dan Ellis tog över och Mason tradades till Blues.
33-åringen har tveklöst utvecklats under året i Blues, men det finns inga garantier för att hans andra år i kluibben blir en lika stor succé.
Ty Conklin plockades från rivalen Detroit och kommer att agera uppbackare till Mason.
Född 1976, precis som Mason, så har Conklin ett rykte som en så kallad journeyman i NHL. Det vill säga att han representerat en del klubbar utan att riktigt ha slagit sig in.
25 segrar på 40 matcher för Detroit visar dock att det finns kvalité och Conklin har varit en del av tre olika klubbar som tagit sig till Stanley Cup-final de fyra senaste säsongerna.
Han är införstådd med rollen som backup och gör jobbet när han får chansen.
Bakom Mason/Conklin så finns den väldige Ben Bishop i Peoria och han kommer att flankeras av finske Hannu Toivonen som nu ges en ny chans i Blues efter att ha fått någon form av psykbryt efter att ha släppt in 9 mål mot Colorado i december 2007 och sedan nästan inte stoppat något mer efter det den säsongen.
Efter att ha hittat sig själv hemma i Ilves, så är det forna förstarundevalet åter i USA för att se vart karriären kan bära.
Backar
Blues sitter på en av de största talangbankerna när det gäller backar i NHL. Problemet är att de fortfarande är 1-2 år från NHL.
Det som saknas är en offensiv kraft som kan styra power play, göra 10 mål och bidra med 50 assists. Hoppet står till 2006 års draftetta Erik Johnson.
Johnson svarade för en klart godkänd rookiesäsong med 5 mål och 28 assists på 69 matcher, men fick hela fjolåret fördärvat efter en knäskada.
Nu gäller det för Johnson att visa att han har mod och kunnande att bli en hörnsten i det som alla hoppas skall bli ett stabilt lagbygge som kan utmana om Stanley Cup inom något år och hålla sig bland topplagen inom överskådlig framtid.
EJ är en komplett backtyp med bra blick för spelet, bra skott, skridskoåkning, och bra storlek. Han har tillgångar som gör det möjligt för honom att dominera på båda sidorna av isen.
544 dagar har gått sedan han senast spelade en NHL-match och det innebär att det finns en del ringrost att slipa bort. Skadefrånvaron har dock inte varit helt bortkastad tid då Johnson bulkat upp sig 6 kilo och fördelar nu sina 194 cm över 106 kg.
Få spelare har delat fansen i två olika läger så som Barret Jackman.
Det forne Calder-vinnaren har kanske inte haft den utvecklingskurvan alla hoppades på och är rent ut sagt svag offensivt. Det han saknar offensivt tillgodogör han sig emellertid defensivt även om man hade kunnat önska mer i fråga om skridskoåkningen. Jackman fick ta över det stora ansvaret när Eric Brewer gick sönder förra säsongen och spelade de två sista månaderna med en knäskada men vek inte ner sig.
Tuff backtyp som står upp för kamraterna.
Eric Brewer spelade bara 28 matcher ifjol och har inte återhämtat sig från skadan 100%.
Här har Blues en del beslut att fatta. Vågar man vänta på att Brewer skall bli frisk? Eller ger man sig ut på marknanden? Och framförallt, tillför en frisk Brewer St. Louis Blues något?
Ja, det vill man ju hoppas men faktum är att tiden och tålamodet med Brewer börjar ta slut och är slut hos många av fansen.
Brewer hämtades i Chris Pronger-traden men har inte visat något som till närmelsevis påminner om det som gjorde att han som 23-åring valdes ut i Kanadas OS-lag till Salt Lake City-OS 2002.
Brewer hämtades in som en offensiv kraft, men i takt med att skadorna avlöst varandra så har spelet blivit darrigt och poängproduktionen uteblivit.
Carlo Colaiacovo kom i en trade från Toronto som såg Lee Stempniak gå åt motsatt håll.
Med ett rykte som ofta skadad och lat, så var förhoppningarna inte stora på "Cola" som visade sina belackare fel med 3 mål och 26 assists på 63 matcher med Blues.
Carlo tycks trivas i laget och kan förhoppningsvis fortsätta utvecklas till den topp 4-back som de flesta trodde han skulle bli när han draftades som nummer 17 totalt 2001.
Roman Polak, 23, har fått mogna till i AHL och fick förra säsongen sitt genombrott i NHL.
Polak röstades fram av fansen som lagets bästa back trots att han missade en dryg månads spel med en fotskada. En stabil Stay-at-home back som vi förhoppningsvis skall få ser mer av i framtiden.
Mike Weaver kom in ifjol och räknades som en produkt för Peoria. I takt med att skadorna avlöste varandra så spelade han till sig en plats i Blues och gjorde det så bra att han nu fått ett nytt kontrakt. En spelare som det rynkas på näsan åt bland andra lags supportrar men en kille som går ut och gör sitt jobb varje kväll och som kanske var den jämnaste backen i Blues under fjolåret.
Brendan Bell hämtades in under sensommaren och kommer närmast från Ottawa. en speltyp som påminner i mång och mycket om Carlo Colaiacovo med en offensivare läggning än Jackman, Weaver och Polak.
Tyson Strachan och Steve Wagner har en liknade historia. Strachan, en lågt draftad back och Wagner, odraftad, kom till Blues camper i det närmaste helt okända och spelade sig ända in i laget. Strachan imponerade med uppoffrande spel och stort hjärta när han tog en fight mot NY Rangers Colton Orr i en match som Blues till slut vann med 2-1. Strachans uppträdande tände laget som lyfte sig.
Jonas Junland gjorde sin första säsong i AHL och Peoria och spelade till sig en plats i ligas All Star-match. Junlands första halva av säsongen var formidabel för att mattas av en aning under andra halvan.
Jonas har offensiva krafter som saknas i Blues och jag och många med mig hoppas att Junland kan få sitt genombrott och få en chans i Blues denna säsongen.
Alex Pietrangelo valdes i draften 2008 och inledde i NHL. Visade emellertid inte samma mognad som kurskamraterna Bogosian, Schenn och Doughty och skickades ner i juniorlaget. Pietrangelo har potential att nå toppen och får visa vad som hänt på ett år under campen.
Forwards
Får man behålla forwardsuppsättningen intakt och utan långvariga skador så dristar jag mig att påstå att Blues förfogar över en av ligans intressantaste forwardsuppsättningar.
Här finns målskyttar som Boyes och Tkachuk. Här finns framspelare som Kariya och McDonald. Spektakulära ynglingar som T.J Oshie och David Perron och kraft i Patrik Berglund och David Backes.
Brad Boyes kom till Blues under våren 2007. I utbyte gick Dennis Wideman till Boston i vad som får anses vara en skolboksexempel på en trade som lyckas utmärkt för alla parter.
Han minskade målskörden men ökade på den totala poängskörden under förra säsongen men landade trots detta på 33 mål.
Boyes kännetecken är det stenhårda slagskottet från vänstra tekningscirkeln, inte helt olikt föregångaren Brett Hull.
Andy McDonald är en underskattad spelare överallt utom i Anaheim och St. Louis som fått stifta bekantskap med honom. Blixtsnabb på skridskorna och med bra blick och målsinne.
McDonald inledde fjolåret lysande men drabbades som så många andra i Blues av en jobbig skada. Andy missade drygt tre månader men kom tillbaka och var en av de bästa under Blues fantastiska vår. Har potential att nå 90 poäng. Var lagets överlägset bästa spelare i den korta slutspelssejouren.
Paul Kariya har hunnit bli 34. Såg dock bättre ut än på mången år i oktober 2008 innan skadan var framme. Med tanke på den fina starten var det naturligtvis trist men i efterhand så kan det få positiv effekt. Kariya har tränat målmedvetet och kommer att komma tillbaka mer taggad än någonsin. Har 1000 NHL poäng i karriären inom räckhåll och kommer att nå den milstolpen med råge om han kan spela hela säsongen. En tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna kan vi som haft förmånen att träffa och se Kariya träna kan intyga.
David Backes håller på att spela till sig en legendstatus i Blues. Tappade fokus under 2007/08 och såg desorienterad ut även under inledningen av 08/09. Hittade dock rätt vid årsskiftet och blev en av ligans mest pålitliga målskyttar under andra halvan.
En naturlig ersättare till Keith Tkachuk med sin tuffa, uppoffrande spelstil och Backes har definitivt potential att nå 40 mål och 70-80 poäng. Slog in den numera klassiska kvitteringen mot Boston på volley i matchens sista sekund i matchen som får symbolisera hela klubbens återfödelse.
T.J Oshie och Patrik Berglund fann varandra direkt i St. Louis och både gjorde finfina rookie-år. Oshie svarade för säsongens mål i Blues mot Vancouver och vann sedan definitivt fansens hjärta när han smällde på Columbus Rick Nash två kvällar i rad.
Oshie fick mogna i juniorligan och det gjorde honom gott. Har alla förutsättningar att bli en superstar i ligan.
Berglund inledde säsongen väldigt övertygande men mattades efterhand. 21 mål och 26 assists är mycket fina siffror. Ingen speedkula och skulle kunna bli en aning mer fysisk i sin spelstil men med ett gott målsinnne och utmärkta playmaker-egenskaper så tillhör Patrik definitivt de som man skall hålla ett öga på i NHL under kommande år.
Keith Tkachuk gör förmodligen sin sista säsong i NHL. Visade under förra säsongen att han duger gott och väl. Gick över 20 fullträffar för 15:de gången i karriären men får i takt med att ungdomarna tar för sig finna sig i en mer tillbakadragen roll.
Styrkan ligger numera i ledaregenskaperna vid sidan av isen. Brewer må vara lagkapten men många hävdar att detta är Tkachuks lag.
David Perron fyllde nyss 21 år men har två fulla säsonger i NHL bakom sig.
Oerhört talangfull som dock verkar vara mycket utav en humörlirare. Har förmågan att göra det oväntade och går en lysande framtid till mötes, kanske i en ren ungdomskedja med Berglund och Oshie. Måste bli jämnare både i spel och humör.
Jay McClement får ta det stora defensiva ansvaret på isen nu när veteraner som Mayers, Ryan Johnson och Dan Hinote lämnat. Spelar mycket mot motståndarnas topplinor och med färre man på isen. 12 mål förra säsongen visar att det fortfarande finns en offensiv ådra.
Alexander Steen har hunnit bli 25 och efter att det låst sig en aning i Toronto så kom han i Stempniaktraden i november. Steen har, precis som McClement, mer och mer fått ikläda sig rollen som defensiv forward. 48 mål på de tre första säsongerna i Leafs visar dock att han vet var målet är beläget.
Brad Winchester och Brandon Crombeen plockades båda från Dallas waiverlista och skulle spela för Peoria. Plockades upp när skadorna hopade sig och båda skötte sig utmärkt.
Crombeen hann med ett hattrick och tog rollen som pest för motstånderna. Inte rädd för att kasta handskarna.
Winchester skulle må bra av att bli lite mer fysisk. Gjorde 13 mål på de 68 matcher han spelade och gjorde att han fick nytt kontrakt med klubben.
Cam Janssen och D.J King slåss om samma plats i laget. Båda är begränsade i hockeykunnandet men det de saknar uppvägs av fighterinstinkten och hjärtat. Skulle bli ytterst förvånad om båda finns i rostern samtidigt. Fördelen ligger hos Bam Bam Cam som är född och uppväxt i St. Louis medan King missade hela förra säsongen med en axelskada.
Lars Eller kommer förmodligen att matchas i AHL men gör han en bra camp kan det bli spel med de stora grabbarna tidigare än vad man anar. En spelare utan direkta svagheter och om Mikkel Bödker och Frans Nielsen ursäktar så känns det som att Eller kan bli den dansk som blir Danmarks största stjärna i NHL.
Philip McRae draftades 2008 i något som kallades ren svågerpolitik. Pappa Basil spelade för Blues och ingår i lagets organisation.
De som tvekade om Phils hockeykonster fick dock svar på tal under prospect campen i juli.
McRae tillhörde de genomgående bästa och visade upp ett fint målsinne och en riktigt bra bössa. Visade dessutom på fint samarbete med Oshie och de två verkade trivas bra ihop.
Derek Armstrong, 36, hämtades in sent och får anses vara en back-up plan ifall skadeeländet skulle inträffa ännu en säsong. Coach Murray har dock ett gptt öga till Armstrong men det var trots allt fyra år sedan. Armstrong är en lgspelare med stort hjärta. I Blues blir det dock max en plats i fjärdelinan.
Nyckelspelare:
Chris Mason, Andy McDonald, Erik Johnson
Nyförvärv:
Ty Conklin - från Detroit - Free Agent
Brendan Bell - från Ottawa - Free Agent
Derek Armstrong - från Los Angeles Kings - Free Agent
Förluster:
Manny Legace - ?
Dan Hinote - ?
Jay McKee - till Pittsburgh
Jeff Woywitka - till Dallas
Steve Regier – till EC Salzburg
Trent Whitfield - Boston
Svenskar:
Patrik Berglund
Jonas Junland
Alexander Steen
Coach:
Andy Murray (4.e året)
Preliminär uppställning:
Andy McDonald – David Backes - David Perron
Paul Kariya – Patrik Berglund – Brad Boyes
Keith Tkachuk - Alex Steen - T.J Oshie
Brad Winchester – Jay McClement – Brandon Crombeen
Cam Janssen
Barret Jackman - Roman Polak
Jonas Junland - Carlo Colaiacovo
Erik Johnson - Mike Weaver
Tyson Strachan
(Eric Brewer)
Chris Mason (Ty Conklin)
Andra notabla spelare: D.J King, Chris Porter, Brendan Bell, Steve Wagner, Aaron Palushaj, Ian Cole, Phil McRae, Derek Armstrong, Lars Eller, Alex Pietrangelo
---
Bästa nyförvärvet: Ty Conklin
Mer spännande än så blir det inte. Blir en bra uppbackning bakom Mason och Conklin lär få stå 20-25 matcher. Glöm inte att Blues agerat under säsongen både ifjol och i förrfjol.
Värsta förlust: Jay McKee
En mycket bra defensiv back. Lönen blev dock ohållbar men hade jag varit GM så hade McKee gått före både Brewer och Jackman. McKee gick till regerande mästarna från Pittsburgh och kommer att bidra med uppoffrande defensiv och blockerade skott.
Årets poängkung: Andy McDonald
Brad Boyes kommer att göra flest mål men Andy McDonald tar den interna poängligan.
McDonald såg oförskämt fin ut under förra säsongupptakten innan en skada satte stopp. Har känt sig i lika gott slag under campens första dagar som ifjol och klarar han säsongen utan skador så är han god för 90 poäng. Lagets klart bästa spelare under den korta slutspelsvistelsen.
Årets nykomling: Jonas Junland
Inget tyder på att Blues kommer att mönstra några rookies i första taget denna säsongen. Jag när dock en förhoppning om att Jonas Junland kan spela till sig en plats i Globen-laget på campen och därefter ta en plats i laget när man kommer hem.
Jonas svarade för en imponerade första halva av AHl under förra säsongen och krönte säsongen me en uttagning i ligans All Star-match.
Årets genombrott: David Perron
St.Louis kolumnisten Jeff Gordon hävdar att Perron har ett superstar syndrom (fritt översatt att han skulle vara en aning divig och ha svårt att ta en petning) och därför skulle klubben må bäst av att trada honom trots den potential han uppenbarligen besitter. Från Blueshåll förnekar man alla spekulationer om Perron som trade bait och vad skulle man annars säga? Hur det än ligger till så blir det Perrons tredje fulla säsong och det är nu dags att visa att han är en kille att satsa på. Jag tror att Perron blir den i laget som får sitt stora genombrott kommande säsong.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15. New York Rangers
16. Columbus Blue Jackets
17. Dallas Stars
18. Ottawa Senators
19. Minnesota Wild
20. Buffalo Sabres
21. Tampa Bay Lightning
22. Edmonton Oilers
23. Los Angeles Kings
24. Nashville Predators
25. Toronto Maple Leafs
26. Florida Panthers
27. Atlanta Thrashers
28. New York Islanders
29. Phoenix Coyotes
30. Colorado Avalanche
###
SvenskaFans tippade 2008: 26. St. Louis Blues
SvenskaFans tippade 2007: 17. St. Louis Blues
SvenskaFans tippade 2006: 23. St. Louis Blues
SvenskaFans tippade 2005: 14. St. Louis Blues
