Blues News - Week 14: Paynes första seger

En uppgiven känsla har infunnit sig i varje fall hos denna Bluesfanatikern. Ännu en bortkastad säsong känns väldigt nära och hittills så har Payne-effekten uteblivit.

Detta var säsongen när Blues skulle vara tillbaka på allvar. Efter långspurten förra säsongen med slutspelsplatsen som belöniong så skulle laget ta ännu ett kliv denna säsongen. Och kliv har de tagit, men tyvärr känns det som att man tagit minst två kliv bakåt. 

Davis Payne har nu haft fyra matcher på sig med laget men det var inte förrän inatt - mot LA Kings - som segern kom. 
Efter en inspirerad men dock förlust mot ett Chicago i kanonslag, så återföll man till gamla förbrytelser när man åter tappade ledningar i slutperioden mot både San José och Anaheim. 
Faktum är att man var nära att slarva bort segern även mot Kings och 4-1 ledningen blev till slut 4-3. 
Ett annat faktum är att Blues vann utan sina tre veteranstjärnor Paul Kariya, Keith Tkachuk och Andy McDonald som inte spelade sista perioden efter en lower body injury. 
Hur man skall tolka det och att Brad Winchester och Brandon Crombeen för första gången denna säsongen visade takter från ifjol, låter jag andra spekulera i.

Segern mot Kings var nödvändig för att i alla fall klara av att hålla säsongen någorlunda levande. En förlust hade inneburit 14 poäng upp till strecket. Nu krympte det istället till 10.
Men att Blues skall kunna leverera ännu en demon-vår känns som en utopi.
Någonstans inom mig så hoppas jag ändå få se ett Blues med chans på slutspel när jag åker till New York för matcher mot Rangers och Devils i mitten av Mars, men det var svårt att uppbåda intresse redan inatt för att stiga upp 04.30 och se matchen mot Kings. 
Laget måste rada upp ett par sviter på 4-5 segrar innan man vågar hoppas på allvar igen. 

Vad var det då som gick fel?
De klassiska svaren är inga nyheter för de som följt Blues under åren. 
Utebliven poängproduktion från backhåll, unga talanger som jinxar och ett uselt power play. 

Att Blues backar skulle producera få mål var lika oförutsägbart som en pizzabudsscen i en porrfilm. På 44 matcher så har Blues backar kombinerat för 16 mål.
Lagets hårdast matchade back, Barret Jackman, behövde 42 matcher på sig innan han bombade in 2 mål mot Anaheim. 
"Jacks" snittar över 22 minuter /match och spelare 30 byten och att då bara ha gjort mål i 1 av 44 matcher är ett direkt svaghetstecken och en stor anledning till att det ser ut som det gör. All skugga skall emellertid verkligen inte läggas på Jackman utan här får klubbledningen ta på sig ett stort ansvar då man antigen haft övertro på befintliga spelares offensiva kvaliteér eller underskattat behovet i dagens hockey att åtminstone ha en back som kan bidra i power play varje kväll. 

Noterbart är att Marc-André Bergeron, ett av undertecknads förslag till signing i somras, ståtar på 10 mål och 13 assists på 40 matcher i Montreal. Och det tll rena reapriset $ 750.000.
Blues ledning valde istället att ge Darryl Sydor $ 1 miljion för att bidra med "veteran leadership" och se hur långt det tagit laget. 

T,J Oshie, Erik Johnson och Patrik Berglund skulle samtliga ta steget över till den yttersta eliten bland spelare födde 1986 eller senare. Båda förväntades bättre på fjolårssiffrorna i målkolumne och kanske till och med närma sig 30-strecket men istället blir det problem för båda att ens komma upp i 20 fullträffar. 
Erik Johnson inledde förtroendeingivande men har tappat avsevärt under resan och är idag omkörd av Kings Doughty, Sabres Myers och Rangers Del Zotto. 
Just Johnsons offensiva uppsida skulle tillsammans med Brewers ledaregenskaper och Paul Kariyas speed innebära att laget skulle bli bättre och därför agerade man sparsamt under förra sommarens free agent-marknad. 


###

Skador

Paul Kariya - huvud, day-to-day
Keith Tkachuk - tänder, förmodligen ett par veckor
Andy McDonald - lower body, okänt


###

6 kommentarer

Mattias Larssoncom.larsson@gmail.com2010-01-10 19:42:00