Säsongsanalys: Bortslösad säsong
St. Louis Blues gör som ifjol och inleder horribelt för att avsluta bra. Felet är bara att denna gången räckte det inte till slutspel.
St. Louis Blues gör ingen misslyckad säsong. Den känns däremot bortslösad på alla sätt och vis.
St. Louis slutar ynka fem poäng från en slutspelsplats (hade man legat i den usla eastern conference så hade man emellertid nått slutspel som sjunde lag). Laget som snuvade Blues på den sista slutspelsplatsen var Blues riktiga bogeyteam denna säsongen, Colorado Avalanche.
Detta blev säsongen när Dave Checketts, John Davidson & Co stötte på sina första medgångar och gjorde sina första riktiga misstag.
Redan under sommaren bommade man genom att inte förstärka laget under FA-perioden. Man räknade kallt med att Paul Kariyas, Erik Johnsons och Eric Brewers återkomster från skadron skulle vara tillräckligt. Man verkade satsa allt på ett kort och det hette Chris Pronger som istället gick till Philadelphia Flyers.
Andra misstaget var att förlänga kontraktet med Andy Murray redan INNAN säsongen. Murray hade kontrakt över 2009/10 men man valde att förlänga även över 2010/11.
Man borde naturligtvis ha väntat och pejlat läget i oktober/november.
En tredje sak som man höjde på ögonbrynen åt var det faktum att man signade veteranbacken Darryl Sydor och därmed offrade en rosterplats som varit vikt åt antingen Jonas Junland eller Tyson Strachan.
Man valde även att återigen behålla Alex Pietrangelo, än en gång utan avsikt att låta honom spela med än de nio matcher han tilläts för att kunna skickas tillbaka till juniorlaget.
Man spelade dessutom Junland ett elakt spratt genom att skicka ner honom till Peoria bara ett par dagar innan Sverigeresan och matchen mot Junlands svenska klubb Linköping.
Säsongen inleddes i alla fall förtroendeingivande. Vi är många som minns premiärmatcherna i Globen med glädje. Som Blues-fan blev det ett minne för livet och nya bekantskapsband knöts. Kraftigt nederlagstippade St. Louis Blues mötte Detroit Red Wings med alla utom typ 300 på läktarna på sin sida. Rivalen inledde matcherna bäst men Blues vände på steken x 2 och det blev de fåtaliga tillresta Blues supportrarna tillsammans med sina ännu färre svenska diton som fick fira.
Trots fem dagars vila så förlorade laget tre raka matcher vid hemkomsten mot Atlanta, Los Angeles och Phoenix och på den vägen fortsatte det.
Blues var ruggigt ojämna och vann exempelvis inte två matcher under någon enda gång när laget spelade två kvällar i rad.
Lagets oförmåga att bygga sviter tillsammans med den abnorma förmågan att bränna stora ledningar till förluster gjorde att det blev som det blev.
Avskedandet av Andy Murray kom försent och tvärtemot vad man kände ifjol, så var Blues aldrig riktigt med i slutspelsmatchen denna säsongen.
Vid trade deadline blev man återigen snuvade på en superstar när New Jersey landade budgivningen om Ilya Kovalchuk. Man gjorde inget annat väsen av sig mer än ett ännu idag totalt obegripligt byte där man skickade talanden Aaron Palushaj till Montreal i utbyte mot Matt D'Agostini som sedan ändå inte fick spela.
I Peoria gick emellertid våra nordiska löften riktigt bra. Lars Eller och Jonas Junland var lagets bästa spelare och borde fått chansen i betydligt större utstäckning i NHL än vad man fick. Missar man slutspel med Darryl Sydor och Brad Winchester i laget så kunde man lika gärna gjort det med Eller och Junland och gett dem nyttig erfarenhet inför framtiden.
Barret Jackman visade - tyvärr- och som jag redan redogjort i en tidigare artikel, att det är dags att han och Blues går skilda vägar. Jackmans ojämna spel kulminerade kort innan säsongsslutet och resulterade i ett stort jubel i Scottrade Center när det meddelades på jumbotronen att Jackman var en scratch till kvällens match.
Journalisterna förfärades av publikens tilltag men faktum kvarstår att Jackmans tid i Blues sammanfaller med den sämsta tiden i klubbens historia.
Jackman kan kanske vinna en cup som 5-6:e back i en annan NHL-klubb för det står klart att bådde klubb och spelare skulle må bra av ett miljöombyte.
Envisas man och behåller Jackman så måste Eric Brewers dagar istället vara räknade. Man kan helt enkelt inte betala så mycket för två backar som får så lite uträttat på isen. Jag ser hellre att båda försvinner än att jag ser någon ur trojkan Junland, Colaiacovo, Weaver försvinner.
Fanns det inget positivt då?
Jo, men väldigt lite.
Alexander Steens delade seger i den interna skytteligan tillsammans med hans härliga spel under hela säsongen står ut som en given höjdpunkt.
Steen inledde i checkinglinen med B.J Crombeen och Jay McClement för att avsluta i topplinorna och i power play.
Mike Weavers förtroendeingivande spel gladde och Ty Conklin visade att man äntligen hade två dugliga målvakter att tillgå.
Eric Johnsons och Carlo Colaiacovos poängskörder är klart godkända och Eric Brewers åtta fullträffar var bra.
Brad Boyes och T.J Oshies visade en imponerande pålitlighet vid shoot outs men precis som de flesta andra så levde de inte upp till förväntningarna när det gällde poängskörden.
