Vad händer med St Louis? (del 2)
Fortsättning...
St Louis Blues är därmed ett bra exempel på hur det kan gå när man tradar bort all ung talang. Tkachuk och Weight är två spelare av hög NHL-klass, men med facit i hand kan man inte vara nöjda i Blues-lägret.
Larry Pleau har alltså släppt Brett Hull, Pierre Turgeon och Scott Young utan att få något för dem.
Det är misstag nummer 1, 2 och 3. Nummer 4 är givetvis att man släppt karraktärsspelare som Martin Rucinsky, Cory Stillman, Craig Conroy, Jochen Hecht, Sean Hill, Michal Handzus, Mike Van Ryn och Ladislav Nagy och bundit upp pengarna i två spelare, Doug Weight och Keith Tkachuk. Ett annat misstag var givetvis att inte skydda Roloson i expansionsdraften. Roloson som gjort succé i Minnesota och som kommer att spela All Star-match nästa vecka. All skuld går givetvis inte att lägga på Pleau, utan man undrar lite till mans vad St Louis talangscouter sysslat med de senaste åren. Har man inte förmågan att utvärdera talang? När Roloson lämnades oskyddad motiverade man det med att han inte var "a NHL-quality goalie". Men Pleau bär naturligtvis huvudansvaret och bör bli den som får gå först om St Louis missar slutspel. Rykten gör även gällande att St Louis ägare Bill Laurie är nära att låta just Pleau gå i sällskap med Quenneville och presidenten Mark Sauer. Laurie uppges ha blivit rasande när han fått reda på hur mycket pengar man lagt på Tkachuks kontrakt i somras.
Pleau har även denna säsong haft chansen till en bra deal, men i slutet hoppat av den. Carolina Hurricanes uppger att en dela med Blues var mycket nära för ett tag sedan. Jeff O´Neill och backen Aaron Ward skulle gå till Blues i utbyte mot Christan Bäckman och ett val i tredje rundan i draften 2005. Hur kul man än tycker det är att se en svensk i Blues, så hade den dealen varit ett klipp för St Louis. I synnerhet i den position man nu befinner sig.
Allt är nu inte pest och pina i Blues. Man ligger fortfarande på slutspelsplats och kan fortfarande vända den onda trend laget varit inne i sedan mitten av december.
Men det går inte att blunda för vad som kan vara på gång att ske. Målproduktionen är för dålig och kanske är det dags för lite nya ideér i klubben. Man kan heller inte blunda för att Blues drabbats hårt av skador, framförallt på backsidan, men det är dagens sanning och inte mycket att göra åt. Utan skadan på Chris Pronger hade kanske inte Barret Jackman tagit det stora kliv som förra året gav honom Calder Trophy.
Nu kan det tyckas bortskämt att som anhängare till ett NHL-lag, gnälla över en missad slutspelsplats.
"Titta på oss då", säger säkert Rangers och Penguinsfans.
Det må vara hänt, men bara för att det går dåligt för andra lag så behöver inte jag som Bluesfan finna mig i att det inte går bättre för "mitt" lag.
Jag talar om ett lag som haft spelare som Wayne Gretzky, Brett Hull, Al Macinnis, Brendan Shanahan, Chris Pronger, Keith Tkachuk, Doug Weight, Pavol Demitra, Scott Stevens, Scott Young, Adam Oates, Grant Fuhr, Phil Housley, Chris Osgood, Geoff Courtnall, Joe Mullen, Curtis Joseph, Brian Sutter, Pierre Turgeon, Rod Brind´amour och Doug Gilmour till sitt förfogande under de senaste 15 åren. Spelare som nästan samtliga vunnit Stanley Cup före eller efter sin vistelse i St Louis, men som i St Louis inte vunnit något.
Alla lag går igenom svackor under en säsong. Toronto hade en efter att ha spelat 16 matcher i rad utan förlust. Philadelphia hade 10 raka matcher med bara en seger. Det är omöjligt att spela på topp under 82 matcher. Men St Louis har inte fått stopp på fallet/svacken och det är ett symtom för att problemet är allvarligare än en vanlig svacka. St Louis plockade i veckan centern Pascal Rheaume på waivers. Ett drag som bara innebär att man breddar laget. St Louis behöver inte bredd, men behöver toppar.
Om St Louis skall nå slutspel denna säsong måste något hända snabbt. Och om Pleau och Quenneville vill behålla sina jobb måste något hända ännu snabbare.
