Hajfiske på schemat - Jennings till Halak/Elliott
Grundserien är slut och nu vankas slutspel. Blues avslutade med seger i Texas och ligans bästa målvaktspar vann William Jennings Trophy.
Då var det alltså klart. Morgonens rakning blev den sista på ett tag då rakhyveln nu åkte i soporna. Chefen får stå ut med lite sena ankomster och stundtals trötta och oinspirerade medarbetare. Nu vankas det slutspel och först ut är San José Sharks.
Det stod klart efter att Sharks på ett smått heroiskt vis, kämpat sig in i matchen och förbi nattens motståndare Los Angeles Kings som hade 2-0 efter två perioder.
Sharks seger på övertid gör att laget undviker Vancouver Canucks i första rundan och seedningen Blues vs. Sharks verkar vara något båda läger är nöjda med.
Blues har 4-0 i matcher och endast tre insläppta mål mot Sharks under säsongen men Sharks, som spelat slutspelshockey ett 20-tal matcher bara för att nå slutspelet, är uppe i varv, de är heta och de har mot slutet visat att de har det som kräva i jämna och täta matcher.
För Blues del avslutades en period av tveksamma resultat med en seger i Texas mot Dallas.
Kris Russell, Alexander Steen och David Perron gjorde målen och Steens och Perrons kom i power play. Ett gott tecken inför stundande slutspel.
¤¤¤
Jaroslav Halak och Brian Elliott tog precis som väntat hem William Jennings Trophy som de målvakter som släppt in minst antal mål. Därmed kan man med råge hävda att de är NHLs bästa målvaktspar eftersom det liksom går ut på att inte släppa in mål.
Faktum är att Blues målvaktsduo var överlägsna och med sina 15 nollor under säsongen så tangerade man Chicagos rekord från 1969-70.
Elliotts nio nollor och Halaks sex nollor var även första gången i NHLs historia som lagets båda målvakter gick över sex hållna nollor.
Blues släppte blott in 165 mål, alltså ganska exakt två mål/match men eftersom insläppta i tom bur ej räknas som hamnar man på 148 insläppta och då landar snittet på drygt 1.80.
Inteckningen i priset blir Blues andra. Den första tog Roman Turek säsongen 1999-2000.
St. Louis dominerade i målvaktskategorierna och Brian Elliott vann såväl statistiken för insläppta i snitt som räddningsprocenten. Han slutade tvåa när det gäller hållna nollor medan Jaroslav Halak slutade femma i såväl hållna nollor som insläppta i snitt. En remarkabel uppryckning av slovaken efter en horribel inledning av säsongen.
¤¤¤
Det blev alltså ingen President's Trophy för St. Louis som slutade tvåa i conferencen och trea i hela NHL (Vancouver etta, New York Rangers tvåa).
På 82 matcher vann man 49 matcher, förlorade 22 gånger och tog matchen till övertid 11 gånger.
Man slutar som ligans näst bästa hemmalag med 30 segrar och blott sex förluster under ordinarie tid (Detroit vann 31 hemmamatcher).
Man slutar som nummer 11 när det kommer till borta-is med 19 segrar och 16 förluster.
Målproduktionen framåt är inte mycket att skriva hem om. Blues slutar som nummer 22 med 210 mål. Trots detta så var det ytterligare två slutspelslag som hade svagare målfabrikation än Blues (Florida och Los Angeles var sämre).
Blues var ett av ligans sämsta lag när det gäller straffar och vann blott fyra av 14 straffavgöranden. Det är bara att prisa Gudarna att den formen av avgörande inte finns i slutspelet.
