Boston - St Louis
Game Seven
Efter en 82 matcher lång grundserie och en slutspelsvår som varat längre än vanligt i St. Louis ska Blues upp i ishockeysäsongen 2018/19:s sista rond i natt. “Game Seven” mot Boston, i Boston.
Blues hade kunnat göra det enklare för sig. Man hade kunnat stänga butiken och slå in den första matchbollen redan natten mot måndag. Då spelade man för cupen på hemmais. Ett gyllene tillfälle att vinna sin första lord Stanley någonsin med en hel stad i ryggen. Men så blev det inte. Och så har det inte varit för Blues säsongen 2018/19, man har inte gjort det enkelt för sig. Historien kan ni vid det här laget; sist i januari och fullständigt nedslagna mentalt. I Stanley Cup-final i juni, organisationens första på 49 år och på gränsen till oslagbara. Så lyder historien och det finns en hel radda detaljer som gör den ännu mer spektakulär, vi snackar Binnington, Berube, Sundqvist och så vidare. Men en säsongssummering går inte att göra riktigt än. För vi vet inte hur den här makalösa sagan kommer att sluta ännu. I natt, 02.00 svensk tid, kliver vi rakt ner i sista kapitlet och ska bevittna avslutningen.
“Game Seven” i Boston alltså. En idrottsstad som får räknas som en av de allra mäktigaste. På 60 “Game Sevens” på hemmaplan, alla stora sporter i staterna inräknat, har inget bortalag vunnit. Någonting säger det om psyket som finns där borta i Massachusetts.
Blues får tillbaka Ivan Barbashev som är färdigavstängd. Sålunda är den så älskvärda fjärdelinan; Barbashev - Sundqvist - Steen, fulltalig. Med den linan intakt har man i finalserien vunnit tre av fyra matcher med en målskillnad på 11-9. Utan någon av Sunken eller Barba har man torskat två av två matcher, målskillnad 3-12. Hyfsat vital kedja.
Andra saker som gör en något mindre übernervös inför natten med stort n är att Blues vunnit nio av tolv matcher på bortaplan i årets slutspel, vunnit fem av fem borta när man kommit från förlust och att Jordan Binnington studsat tillbaka sju av nio gånger efter att ha blivit besegrad. Betryggande siffor, såklart, men samtidigt bör det betonas att detta är en väldigt speciell match där statistik mycket väl kan bli överflödig. Det är Blues första “Game Seven” i en finalserie, det är Bostons första på hemmais i en finalserie. Det är en historisk match som mycket väl, och förmodligen kommer, leva sitt eget liv.
Förutom att Ivan Barbashev är tillbaka gör Joel Edmundson “comeback” och får spela på Robert Bortuzzos bekostnad. Edmundson har fått stå över de senaste matcherna och har nu chansen att avsluta den här säsongen snyggt. Robert Thomas, som var så viktig i den sjunde matchen i Dallasserien är dessvärre inte i speldugligt skick. Hans plats går till Zach Sanford. Sanford, som haft en speciell säsong i och med hans fars bortgång, kommer ifrån Massachusetts och visst är det värdigt att han får spela den här matchen. Sanfords starka historia går att läsa mer om, berättad av Zach själv, här: https://www.nhl.com/blues/news/zach-sanford-opens-up-about-losing-his-dad/c-301405032
Gubbarna som ska göra det i St. Louis Blues största match någonsin är:
Schwartz - Schenn - Tarasenko
Sanford - O’Reilly - Perron
Maroon - Bozak - Blais
Barbashev - Sundqvist - Steen
Gunnarsson - Pietrangelo
Bouwmeester - Parayko
Edmundson - Dunn
Binnington
Förra matchen blev ett rejält debacle. Förlust med 5-1 när man skulle lyfta bucklan på hemmais. Förmodligen var det för mycket känslor och energi inblandat. Man ville för mycket och det slog bakut. Nu har Blues förmodligen kylt ner sig lite och kommer till Boston med mental närvaro och skallarna på plats. Det är iallafall det coach Berube strävar efter och som han lyckats med så många gånger förr med det här laget.
Oavsett vad som händer i natt kommer det att skrivas böcker om den här säsongen. För den här historien är värd att berätta igen, den är inte bara speciell för alla som håller på St. Louis Blues, den är uppseendeväckande för alla som älskar sport. Är hockeygudarna med oss, Tarasenko på ett djävulskt humor och Jordan Binnington lika omutlig som bara han kan vara. Ja då, DÅ, kan den här sagan få det slut den förtjänar. Låt oss hoppas. Låt oss segra.
Så för sista gången den här säsongen: Let’s Go Blues!
