I guess that's why they call it the blues - Tack och Hej!
Så var det då över. Hastigt och mindre lustigt.
Blues tillkortakommanden i NHL-slutspelet fortsätter och man har inte avancerat förbi den andra rundan sedan 2001.
Att det skulle bli respass direkt var inte oväntat med tanke på den katastrofala avslutningen laget hade av grundserien.
Men att historien från ett år tidigare skulle upprepa sig på det sätt den gjorde är skrämmande.
Förra året kan man säga att det var en tillfällighet. Idag måste man anse att det är en förbannelse.
Eller vad sägs om detta:
2013 - St. Louis Blues möter regerande mästarna i första rundan av Stanley Cup-slutspelet.
2014 - St. Louis Blues möter regerande mästarna i första rundan av Stanley Cup-slutspelet.
Match 1
2013: Blues- Kings 2-1 på övertid - Alexander Steen avgör
2014: Blues- Hawks 4-3 på övertid - Alexander Steen avgör
Match 2
2013 Blues - Kings 1-0 - Barret Jackman avgör
2014 Blues - Hawks 4-3 på övertid - Barret Jackman avgör
Match 3
2013 Kings - Blues 1-0
2014 Hawks - Blues 2-0
Match 4
2013 Kings - Blues 4-3
2014 Hawks - Blues 4-3 på övertid
Match 5
2013 Blues - Kings 2-3 på övertid
2014 Blues - Hawks 3-4 på övertid
Match 6
2013 Kings - Blues 2-1
2014 Hawks - Blues 5-1
Orsaken till att det gick som det gick är naturligtvis många. Jag är så pass dålig förlorare att jag inte erkänner att det var ett bättre LAG som vann. Det var dock ett lag med mer rutin och med en kapten som levererade som vann. De var rutinerade nog att plocka bort Blues kapten och därmed slå sönder den sista spillran av det som i normala fall skall kallas ”Power play”.
Man kan tycka vad man vill om Seabrooks tackling av Backes. När vi kommer ner till kritan så är det klart att den påverkade utgången av matchserien. NHL bestraffade Chicago enligt praxis men det visade sig ändå vara ett smart drag. Hatten av.
Blues hade flera chanser att ro hem detta. I match 4 hängde de regerande mästarna mot ringrepen och den enda som hade gnistan kvar var Jonathan Toews. Han klev fram och lyckades dra med sig laget när Blues bara var minutrar ifrån 3-1 i matcher.
Toews gör tre mål i serien. Samtliga blir game winners. Snacka om stora spelare. Och tänk att han hade kunnat tillhöra Blues OM scoutingen varit snäppet vassare den där sommaren 2006. På tal om förbannelser då alltså.
I den sjätte matchen som skulle bli avgörande hade Blues flera ypperliga lägen i spel fem mot fyra. Man har även 1-1 inför slutperioden men istället för att gå in och ge järnet så lägger man sig platt och bara dör. Tyvärr så blev det den sista perioden i denna serien och därmed säsongen och det blir det sista som fastnar på näthinnan denna säsong som annars bjöd på rekord i antal segrar. Det är en synd och skam.
En tredje och kanske den viktigaste faktorn var vårens stora trade som tog Ryan Miller till St. Louis. Med facit i hand kan man bara säga att det var en enorm flopp.
Jag kan inte minnas att Miller stulit en enda match åt Blues sedan ankomsten och det var just den uppgiften han kom för att fylla. Nu ser Miller ut att bli ännu en i den snart oändliga raden med målvakter som mer eller mindre misslyckats i Blues.
Som Joe Strauss på Stl Post Dispatch så träffande målade upp det: The Blues thought they ordered Dom Perignon in net when they shipped Halak to Buffalo on Feb. 28. They instead opened a crate of Miller Lite.
Till nästa säsong ser jag gärna att man ger Jake Allen förstaspaden medan man förnyar kontraktet med Brian Elliott som back-up. De pengar som var vigda åt att förlänga med Miller bör läggas på en forward. Paul Stastny är den som poppar upp först.
Det krävs ingen extreme makeover här. Med Schwartz, Backes, Sobotka, Oshie, Backes, Tarasenko och Steen finns en bra stomme att bygga på. Pääjärvi, Jaskin och inte minst Ty Rattie är redo att kliva in och ta större ansvar. Värre ser det ut för Patrik Berglund och Derek Roy.
Schwartz och Tarasenko är ingalunda några Kane och Toews idag men säsongen har visat mer än ett litet embryo till att bli något bra för Blues på sikt.
Det är oklart hur störd Berglund var av sin skada i slutspelet men igår såg han ut att vilja vara någon helt annanstans än på en NHL-rink. Är han beredd att ta en rejäl lönesänkning så kan det finnas en roll för honom i en tredje lina men mycket talar för att tålamodet nu är slut på att svensken skall blomma ut.
En del frågetecken bör även höjas för backuppsättningen. Bakom de tre stora: Pietrangelo, Shattenkirk och Bouwmeester ser det inte så vasst ut. Det håller i en grundserien men i slutspelet är det påtagligt att Jackman har bekymmer och även Roman Polak såg oroväckande tam ut.
Slutspelet 2014 är Hitchcocks och Armstrongs första stora motgång tillsammans. Det skall bli intressant att se hur man tacklar detta. Helt klart är att supportrar som du och jag och framförallt de stackars satar som tålmodigt i snart 50 år törstat efter en Cup, förtjänar bättre än så här.
Dessa ord får bli avslutningen på min långa karriär i SvenskaFans tjänst.
Jag var med och startade upp hela NHL-sektionen för över 10 år sedan och agerade under många år chefredaktör för NHL-sidan. Utöver detta har jag skrivit för Malmö FF, IFK Klagshamn, Coventry City, Gräsplan, Grusplan, OS 2006, Unibettvåan och US Sports.
Det har varit fantastiska år med enormt mycket lärdomar och upplevelser och man har mött en del intressanta människor på vägen. Höjdpunkterna var tveklöst USA-resorna, den gången jag lurade hela fotbollssverige den 1 april och redaktionsträffarna i samband med NHL-premiärerna i Globen.
Jag har sett NHL-sektionen börja från NOLL till att bli en av de stora NHL-medierna på denna sidan Atlanten till att stagnera och tappa greppet. Jag har mina teorier om vad det beror på men håller dem för mig själv. Skulle någon mot förmodan vara intresserad så är det bara att höra av sig. En liten vädjan till centralredaktionen vore i alla fall en rejäl uppryckning av layouten.
Det är aldrig lätt att skiljas från något man byggt upp och vårdat som något eget en gång i tiden och separationsångesten gjorde att jag höll fast i Blues ett par extra säsonger.
Nu väntar emellertid nya tider som jag hoppas skall ge St. Louis Blues ett draftval i första rundan 2032 och det är dags för andra Blues:are att ta över stafettpinnen.
Så till alla läsare och kollegor under åren, efter drygt 3000 artiklar och oändliga timmar framför tangentbordet - Lev väl och Let’s Go Blues!
