St. Louis Blues - den traditionella guiden
Är det St. Louis år i år? Som sportstad håller man återigen på att etablera sig som en toppstad i USA och nu knackar hockeylaget på dörren till Stanley Cup om man skall tro expertisen.
I natt smäller det i St. Louis!
Yadi Molina, David Freese, Matt Carpenter, Carlos Beltran Adam Wainwright och resten av hjältarna i St. Louis Cardinals kliver in på Busch Stadium för att börja marschen mot ett återtagande av World Series som de tillfälligt lånade ut förra säsongen.
Samtidigt – 200 meter därifrån - eller 6 tvärgator om man så vill – så börjar St. Louis Blues sin vandring mot vad många tror kan mynna ut i klubbens första Stanley Cup.
I förhandssnacket så har Blues nämnts som en outsider men efter att klubben slutligen gjort klart med Alex Pietrangelo och plockat in veteranen Brenden Morrow, så har tipsen sakta men säkert ändrats till att Blues kommer att bli ett av de absoluta topplagen.
Förra säsongen strandade precis som året innan i Los Angeles. Skillnaden var att medan man utgjorde en slät figur 2012, så var man betydligt bättre med i matchen denna gången och hade 2-0 i matcher innan orutin och svaga avslut gjorde att Kings kunde vända och plocka hem matchserien.
Alla tycks dock rörande överens om att man har något på gång i Missouri och den är nu man skall skörda frukterna av det målmedvetna arbetet som inleddes under ägaren Dave Checketts och presidenten John Davidson och nu tas vidare av Tom Stillman och Doug Armstrong.
St. Louis var länge lika självklara i slutspelet som ost och tomat är på en pizza men i mitten av 2000-talets första decennium havererade det och man fick finna sig i att vara slagpåse och tillhöra bottenskiktet. Det utmynnade i ett förstaval i draften som ironiskt nog blev en flopp och där man fick se spelare som gick precis efter gå vidare och bli cupmästare i andra klubbar. Det verkar vila en förbannelse över hockeyn i staden som fått se baseballen och den amerikanska fotbollen vinna sina respektive ligor.
Men man har som sagt legat lågt, jobbat lugnt och målmedvetet och inte stressat lagbygget. Spelarna har fått mogna i en lagom takt men nu när kärnan börjar närma sig "mid-twenties", så är det dags att leverera och visa att man gjort rätt som valt att satsa på dem.
Ken Hitchcock är kocken som skall få anrättningen att göra succé. Med sina krav på mycket skridskoåkning och en solid defensiv har han nu byggt upp en trupp som kan lyckas. Vissa, blanda andra jag, hävdar att man fortfarande saknar den där sista viktiga kryddan (en målskytt/matchvinnare) för att gå hela vägen.
Tillsammans med mästarna Chicago, finalisten Boston, fjolårsmästarna Kings och alltid starka Pittsburgh och Detroit så nämns man bland dem som skall göra upp om det hela.
Målvakter
Ett sorgligt kapitel de senaste 15 åren för Blues med få och korta avbrott. Ett av dessa var säsongen 2011/12 då Blues ståtade med en Jaroslav Halak och Brian Elliott i toppform. Det mynnade ut i minst antal insläppta mål och priser vid NHL Awards för duon.
Fjolåret lämnade dock mycket övrigt att önska. Jaroslav Halak som pendlar mellan betongvägg och porslinsfigur, uppges ha haft en bra försäsong och har ägnat sommaren till att vårda och bygga upp sin ofta skadade kropp. Han är fortfarande den tilltänkta ettan i klubben även om det nu är många år sedan han bar Montreal på sina axlar i ett slutspel och skapade sig ett namn i ligan.
Brian Elliott verkar vara typen som sporras extra av hård konkurrens och levererar då toppinsatser i minut och parti. När han blir ensam vid skador eller svagare konkurrens så förfaller han emellertid till rena juniorinsatser på isen. I våras fick han återigen chansen i ett slutspel och utan att glänsa så gjorde han en godkänd insats.
Trean Jake Allen uppges ha sett bäst ut på campen men var den enda målvakten som i praktiken gick att skicka ner. Allen tippas allmänt som en kommande stormålvakt och han lär få sina chanser under säsongen.
Eftersom både Elliott och Halak är inne på sina sista år på respektive kontrakt så skall man inte utesluta en trade på målvaktssidan någon gång under säsongen.
Backar
Runt om i ligan började man hoppas och fantisera om att Alex Pietrangelo kanske skulle få ett offer sheet från just deras klubb men i Blueslägret satt man lugna.
Blues tilltänka hörnpelare hade nyss köpt hus i stan och alla i hans närhet visste att St. Louis var staden för honom. Inte ens när campen drogs igång stressades folk upp och på campens andra dag möttes parterna på mitten och enades om ett kontrakt som gör Pietrangelo till Blues spelare inom överskådlig framtid.
Efter vad alla hoppas var en melllansäsong så har Pietrangelo emellertid nu satt press på sig själv att leverera. Önskar man löner som Norris-vinnare har så måste man leverera som en.
Tillsammans med Jay Bouwmeester så kan Pietrangelo bilda ett OS-par för team Canada i Sotji.
Bouwmeester plockades från Calgary vid trade deadline i våras och med sin skridskoskicklighet hoppas Blues att man får en toppkraft både i offensiv och defensiv zon.
Håller sig ligans Iron Man frisk även denna säsong så passerad han 10 raka år utan en enda missad NHL-match.
Kevin Shattenkirk tvekade inte lika länge som Pietrangelo när det gällde kontrakt utan den förhållandevis lille backen (1.80m) skrev på tidigt under sommaren.
Shattenkirk beskrivs lite oförtjänt som en lysande power play back men sanningen är att även om han är bra i den spelformen så är han en väldigt stabil allroundback. Matchar oftast Pietrangelos siffror i poängkolumnerna.
Roman Polak rackade traditionsenligt upp de bästa siffrorna vid fystesterna efter sommaruppehållet. Den slovakiska träningsnarkomanen är Blues defensiva jätte com dessutom kan tala ett tydligt språk med nävarna. Något vi alla hoppas få se mer av under säsongen.
Forna Calder-vinnaren Barret Jackmans karriär har innehållit få toppar men desto flera dalar. Efter att underpresterande Eric Brewer fick flytta så fick Jackman axla manteln som fansens hackkyckling nummer 1. Jackman gör ett par matchavgörande misstag varje säsong men den som är utan synd kan väl kasta den första stenen? Mestadels så gör ”Jacks” stabila insatser och klev oväntat fram som matchvinnare i en match mot LA-Kings i slutspelet. Visade oanade prov som målskytt under den förkortade fjolårssäsongen.
Jordan Leopold fick något otippat ett nytt tvåårskontrakt med klubben under sommaren och fyller ut skridskorna tillfredsställande som en femte/sjätteback i uppsättningen.
Blues har inte gett upp hoppet om Ian Cole som uppges ha haft en mindre lyckad camp. Cole måste upp ett par snäpp för att bli en stabil NHL-spelare. Flåsas nu i nacken av Jani Hakanpää och Joel Edmundson i första hand.
Forwards
Blues forwardsuppsättningen saknar definitiva toppar men har heller inga direkta svaga punkter.
Lagkaptenen David Backes har med åren gått från målskytt till en tvåvägsforward av sådan dignitet att han nominerades till en Selke Trophy 2012.
Det vore emellertid önskvärt om Backes lyckades hitta luckorna på motståndarmålvakterna lite oftare. Sex mål på fjolårets 48 matcher är ett uselt facit från någon som huserar på isen så ofta. Backes stod för 31 mål såväl 2009 som 2011 och måste upp i de trakterna igen.
Chris Stewart är annars den som man hoppas på skall leda styrkorna när det gälle målfabrikationen. Stewarts svaga 15 mål säsongen 2011/12 följdes upp med 18 mål på 48 matcher vilket skvallrade om att powerforwarden har potentialen.
Under försäsongen har Stewart uppträtt med pondus och ledaregenskaper och verkar rent allmänt ha mognat. Han har tagit rookies åt sidan, samtalat, gett tips och råd och givit många av dem takt över huvudet under campen. Förhoppningsvis är det en ny, stabilare Stewart vi får se på isen denna säsongen.
Patrik Berglunds 17 mål rynkar man inte på näsan inför men med blott 8 assists så ser vi fortfarande att det finns rum för utveckling och förbättring.
Säsongen känns lite som nu eller aldrig för 25-åringen som ”bara” fick ett ettårskontrakt i klubben i somras.
Vladimir Tarasenko inledde fjolårets strålande men åkte på en hjärnskakning och kom aldrig tillbaka i slag. Precis som för de flesta ryssar så behövdes acklimatisering och nu hoppas alla att Tarasenko är redo för att leverera en full säsong.
Derek Roy plockades in under sommaren som en liten chansning och för att täcka upp förlusten av veteranen Andy McDonald. Roy menar själv att detta innebär en nytändning som skall få honom att lyfta till att bli en ”point per game”-spelare igen och det skall bli intressant at se vad han och Chris Stewart kan uträtta tillsammans.
T.J Oshie får i år förtroendet som en av fyra assisterande kaptener vilket tyder på att ledarstaben med Ken Hitchcock i spetsen nu anser att Oshie mognat så pass att han är redo. Precis som Berglund så har Oshie haft problem att leverera på en jämn nivå och blandar genialiska drag med total anonymitet på isen.
Alexander Steen nämns numera med den respekt han jobbat sig till och förtjänat. Anses vara gjuten i ett svensk OS-lag. Steen är lagets kanske jämnaste spelare och den typen som ”gör jobbet” varje kväll. Lika viktig defensivt som offensivt och lovordades av Andy McDonald och Jamal Mayers i gårdagens Andy Strickland-styrda radiosändning från St. Louis. Man anser att Steen tillhör de mest underskattade i hela ligan, kanske den mest underskattade.
Jaden Schwartz var utropstecknet under campen och bedömdes generellt som den som varit genomgående bäst. Schwartz kommer att få alla chanser denna säsongen och det är upp till honom att ta dem. Snabb, flexibel och med god spelförståelse har han de flesta verktygen för att slå igenom.
Vladimir Sobotka hamnar i samma fack som Alex Steen. Blues allt-i-allo. Flyttas runt i kedjorna och levererar alltid jämna prestationer. Stod för karriärens första hattrick ifjol men huserade mestadels tillsammans med Scott Nichol som lagets effektivaste utvisningsdödare.
Brenden Morrow plockades in sent när Hitchcock och Armstrong insåg att det trots allt behövdes mer rutin. Morrow kommer med tuffhet och ledaregenskaper som kan bli avgörande i ett ungt lagbygge. Kommer tillsammans med Maxim Lapierre, även han ny för året, att störa och irritera motståndarnas toppspelare och på så sätt förhoppningsvis få dem att tappa fokus.
Magnus Pääjärvi-Svensson kom i en trade från Edmonton och har spelet med Berglund och Tarasenko under försäsongen. Degraderades emellertid mot slutet av campen och kan bli den som får sitta vid sidan inledningsvis. Hitchcock menar att man värvade Pääjärvi som en hårt arbetande tvåvägsforward men att man inledningsvis bara fick se en offensiv spelare. Förhoppningsvis så hittar Magnus och Hitchcock varandra.
Ryan Reaves har egentligen bara en roll i laget och det är hårdingens. Hockeymässigt så är Porter, Jaskjin och Andronov bättre spelare men det handlar om balans i truppen. Huruvida om Reaves är rätt man eller ej låter jag vara osagt men när Sobotka blev skadad av en ful tackling under en försäsongsmatch så blev Hitchcock vansinning över den övriga truppens likgiltighet inför det inträffade och man får utgå ifrån att Reaves i detta fall var en av den som coach ville ha mer utav.
Adam Cracknell spelade till sig en plats i laget efter flera bra insatser under senare hälften av förra säsongen. Klippt och skuren för en roll i en fjärdeline.
Chris Porter blev över och fick flyttas ner till Chicago Wolves. Porter levererar alltid bra insatser när han kallas upp och tillhör faktiskt de bästa avslutarna på träning i laget. Har dock svårt att bli bofast i NHL-truppen.
Nyckelspelare:
Alex Pietrangelo – Skall Blues ta en hett eftertraktad Stanley Cup så måste “Pietro” upp på Norris-nivå till att börja med. Fjolåret innebar vad man i Blueskretsarna hoppas var ett mellanår. Nu är det upp till bevis för ynglingen som nyss skrev på ett dollarspäckat långtidskontrakt.
David Backes – Lagkaptenen är ett enkelt val och Backes är lika viktig offensivt som defensivt. Nominerades så sent som förra sommaren till en Selke Trophy men inledde karriären som en målskytt. Kan han börja hitta målet igen så är han god för runt 30 mål.
Chris Stewart – När Stewart är i form så håller han ett ruskigt målsnitt. Endast Stewart och hans inre demoner vet varför detta inträffar så sällan. När han hittar rätt form så gör han mål från alla möjliga positioner och i Andy McDonalds frånvaro får man anta att Stewart får ett större ansvar vid straffavgöranden.
Nyförvärv:
Derek Roy – Vancouver Canucks – free agent
Magnus Pääjärvi-Svensson – Edmonton Oilers – trade
Maxim Lapierre – Vancouver Canucks – free agent
Keith Aucoin – New York Islanders – free agent
Brenden Morrow – Pittsburgh Penguins – free agent
---
Förluster:
Andy McDonald – slutat
Scott Nichol – slutat
Jamie Langenbrunner – free agent
David Perron – Edmonton Oilers – trade
Kris Russell – Calgary Flames – trade
Svenskar:
Patrik Berglund, Alexander Steen
Coach:
Ken Hitchcock (tredje säsongen)
Preliminär laguppställning:
Schwartz – Roy – Stewart
Oshie – Berglund – Tarasenko
Steen – Backes – Morrow
Cracknell – Lapierre – Sobotka
---
Pääjärvi- Reaves
Pietrangelo – Bouwmeester
Leopold – Shattenkirk
Jackman – Polak
Cole
Halak/Elliott (Allen)
Andra notabla spelare: Ty Rattie, Dmitrij Jaskjin, Phil McRae, Joel Edmundson, Jani Hakanpää, Chris Porter
---
Bästa nyförvärvet: Derek Roy
Har jag kanske lite för stora förväntningar på men jag har en känsla av att Blues kommer att passa honom bra och han fullkomligen sprudlar av revanschlusta och vilja att bli en points per game-spelare igen.
Värsta förlusten: Andy McDonald
En ytterst sympatisk spelare som tyvärr fick sin andra halva av karriären saboterad av skador. Men när han var frisk så tillförde han spets och snabbhet i Blues och var dessutom oerhört nyttig om det blev straffavgörande.
Årets poängkung: Chris Stewart
Kan detta vara Chris Stewarts år? Året där han slår sig in som en topp 10-spelare i NHL? Han har verktygen till det men finns viljan där?
Årets nykomling: Dmitrij Jaskjin
Jaskjin är den rookie som ligger närmast spel som det ser ut idag. Ty Rattie är en annan. Jaskjin flyttades upp redan under fjolårets slutspel men fick sparsamt med speltid.
Årets genombrott: Jaden Schwartz
Jaden Schwartz som jag tror är redo att kliva fram ordentligt i en av två topplinor. Han är flexibel, har speed och ett gott spelsinne.
