SvenskaFans rankar NHL – Central Division: 2. St. Louis Blues
Man kan blicka tillbaka på ännu en framgångsrik säsong, men frågan är om man inte är påväg att sälla sig till den tråkiga skaran lag som är för bra för att bygga om, men för dåliga för att vinna.
För det första som slår mig när jag tänker på St Louis Blues är stabilitet. Det är sällan flashigt, förmodligen inte det roligaste du sett på en ishockeyrink, men ack så gediget och robust. Visst, det finns lite spännande offensiva krafter i Jordan Kyrou, Robert Thomas, Vladimir Tarasenko och Torey Krug. Men det är ändå det solida systemet och ramstarka strukturen under vilken de jobbar som personifierar laget. Det är den som gör att de plockade på sig över 100 poäng som gav en tredjeplats i den normalt sett tuffa central division.
Det var också det som gjorde att man hängde i och flåsade den maskin som var Colorado Avalanche i nacken och släpade dem till sex matcher slutspelet som gick. Och hade man inte låtit Kadri komma under skinnet på sig hade man mycket väl kunnat dra det till sju. För man är svårforcerade, robusta och kan på en bra dag både straffa motståndet offensivt och ha en Jordan Binnington längst bak som kan stjäla matcher helt på egen hand.
Men det är också det att det inte räcker. Den där x-faktorn saknas, den där tungan på vågen, den absoluta superstjärnan som lyfter laget och kan vinna matcher på egen hand. Och man hoppas väl att man ska kunna sprida de där magiska “ta laget på ryggen”-ögonblicken mellan ett par spelare, men samtidigt är det då svårt att veta vem man ska vända sig till just den kvällen det bränner till. Man sitter på en uppsjö av potentiella matchvinnare, men det är samtidigt svårt att peka ut “den där”.
Och har man gjort tillräckligt för att hålla sig på samma höga nivå som säsongen som gick då? Njae, lönetakets realiteter börjar ta ut sin rätt även här, som på så många andra ställen runtom i ligan. För det tråkiga med att ha ett gäng bra unga spelare är att de slutligen ska ha betalt, vilket när man har en påse pengar och inte en cent mer oftast betyder att en äldre spelare får stryka på foten.
Så blev även fallet här då man för att kunna säkra upp Robert Thomas i ytterligare 8 år var tvugna att låta David Perron för första gången i sin karriär skriva ett kontrakt någon annanstans än i St Louis, som med sin sorti lämnade ett hål i det mycket fina powerplayet samt gjorde dem en offensiv kraft och stark ledare fattigare. Huruvida det var klokt sett till att man valde att skriva ett fyraårskontrakt med Nick Leddy värt fyra miljoner per år. I skenet av Perrons nya avtal med Detroit som landade in på två år till 4,75 miljoner årligen så känns det långt ifrån orimligt att man hade kunna hitta en lösning med Perron till Leddys pengar istället för att addera en Leddy påväg åt fel håll till en även utan honom gedigen backuppsättning.
För ser man till att Jordan Kyrous nysignerade åttaårspakt gör att att man av allt att döma kommer vinka adjö till Vladimir Tarasenko kommande sommar gör att den offensiva bredden kommer tunnas av ytterligare.
Men nu står man här med de beslut man tagit. Det finns fortfarande kvalitet genom alla lagdelar, och man kommer med all sannolikhet vara precis det Blues man alltid är och vara med och hota. Men någonstans är historien densamma. Känslan är att det saknas lite krydda för att man ska kunna gå hela vägen igen, särskilt sett till det faktum att man med all sannolikhet kommer behöva ta sig igenom Colorado föt att nå dit.
Så man befinner sig i något av ett vägskäl. En åldrande kärna på långa kontrakt, en kärna som samtidigt tunnas av då de få unga inslag man har ska få betalt.
Man är ett bra lag, ett stabilt lag och man kommer vara med i toppen av central division. Men är man så värst mycket mer än så? Har man en lång push till i sig eller drar man huvudet rätt i väggen i en eventuell andra slutspelsrunda?
Risken är överhängande att så är fallet, och då kan man inte göra annat än att söka om medborgarskap i mellanmjölkens förlovade land.
---
Målvakter:
Det råder såklart inga tvivel om att man står och faller med Jordan Binnington. Den kontroversielle burväktaren har sen sitt intåg i ligan visat prov på en otrolig högstanivå. Men man sällar sig inte till skaran av världsmålvakter genom att ha de högsta topparna nödvändigtvis, det viktigaste för en målvakt med ambitionen att starta många matcher är att aldrig falla igenom, du behöver inte vinna matcher, bara inte förlora dem. Där har Binnington en bit kvar.
I och med Ville Hussos sorti till Detroit så slutade jakten på Binningtons backup i att man plockade in Thomas Greiss, som blev över i Detroit när nyss nämnde Husso kom in där. Greiss, som gjort sin beskärda del NHL-starter vid det här laget, kommer med en tuff säsong i ryggen. 3,66 insläppta mål per match och en räddningsprocent på under 90 imponerar inte även om det var i ett svagt Detroitlag. Dock kommer hans roll i Blues nog att likna den han hade i fjol ganska mycket, ett trettiotal matcher är nog vad han som mest kan räkna med och med ett mer ramstarkt försvar framför sig borde han kunna boosta sina siffror en aning åtminstone. det kommer iallafall att krävas.
Där bakom är det sen Charlie Lindgren valde att söka lyckan i Washington ganska tunt. Hoppet står till Joel Hofer som förra säsongen fick doppa tårna i NHL och som till nästa säsong nog förväntas ta platsen bakom Binnington i NHL.
Backar:
Här kan man välja att se det som ålderstiget eller rutinerat. Medelåldern är åtminstone väl tilltagen med fem av sju backar på fel sida trettio, där Nikko Mikkola på sina 26 år närmast är att betrakta som en fjunig junis.
En topp fyra med Colton Parayko, Justin Faulk, Torey Krug och Nick Leddy är inget man jublar över, men det är heller ingen anledning att inta fosterställning. Det är ju dock alltid samma fråga som man alltid får ställa sig med en åldrande kärna, håller de i 82 matcher?
För förutsatt att man håller sig hjälpligt hela och friska så finns här kvalitet. Faulk är god för 35-40 poäng, Krug lite mer än så. Parayko hoppas man väl fortfarande ska växa ut till den där backgeneralen som försvann iochmed Alex Pietrangelos flytt till Vegas. Även om det nog blir allt mer tydligt att det aldrig kommer hända. Leddy kommer, även om han inte är värd kontraktet, kunna fylla en roll och runda av topp fyra.
Där bakom verkar Berube, liksom många andra NHL-coacher vilja ha lite lindade knogar och luktsalt, således fyller Robert Bortuzzo en roll till höger i par med Niko Mikkola till vänster då Marco Scandella efter sin höftoperation missar åtminstone ett halvår.
Längre ner i systemet hittar vi Scott Perunovich som fick smaka på NHL-spel i gundserie och slutspel i fjol. Han var under de matcher jag såg ganska charmig, dock liten vilket tenderar att kräva en del anpassning för att kunna bli effektiv på NHL-nivå. Även Calle Rosén och Steve Santini återfinns i farmarlaget sittandes på en ganska ansenlig mängd NHL-erfarenhet mellan sig.
Forwards:
Även här är det, som i övriga laget, gediget. Men det är också lite upp till bevis på många av spelarna, inte nödvändigtvis i frågan om de håller eller inte, utan snarare i frågan om de är det de varit innan, eller om de är det de var förra säsongen.
För många spelare tog ett ordentligt skutt i sin produktion jämfört med tidigare i karriären, vilket väcker frågan om Pavel Buchnevich verkligen är en spelare god för en poäng per match snarare än runt 0,5-0,75 som tidigare? Är Ivan Barbashev en 60 poängspelare? Är Jordan Kyrou och Robert Thomas de ledande offensiva krafter de från nästa säsong kommer få betalt för att vara? Någon eller ett par måste ta rygg på Vladimir Tarasenko som den offensiva motorn i laget.
För där bakom vet man vad man har, Ryan O’Reilly kommer göra sina poäng och fortsätta att leda laget med ett av ligans bästa tvåvägsspel. Brayden Schenn är också vad han är och likaså Brandon Saad. Men det vill till att spelarna som såg lite av sina offensiva genombrott förra säsongen fortsätter på inslagen väg för att inte tappet av David Perron ska bli ett vakuum i offensiven.
Där bakom så finns egentligen bara Ivan Barbashev, Logan Brown och Noel Acciari som namn som verkar givna att ha en regelbunden roll i NHL. Men det finns en hel del intressanta aspiranter på de sista rosterplatserna.
Ungtuppar som Zachary Bolduc och Jake Neighbours finns där redo för större uppdrag och slåss, sida vid sida ihop med mer rutinerade pjäser som Klim Kostin, Martin Frk, Nathan Walker, Alexei Toropchenko, Matthew Highmore och Josh Leivo om de sista NHL-jobben. Ja, jag vet, det blev många namn, men det beror på att samtliga jag räknade upp där, utom Bolduc, har NHL-matcher på CVt, så det finns absolut en rejäl konkurrenssituation inom organisationen.
---
Tre styrkor:
Jämnheten
Det är ett homogent och stabilt lagbygge, det finns kvalitet på samtliga positioner. Sådant bådar gott för att lyckas under en lång säsong. Man är inkörda och borde inte ha några problem att hålla en jämn nivå över en hel grundserie.
Erfarenheten
Många spelare har en ring, en hög med spelare är kvar sen man vann senast. Man har varit med länge och vet vad som krävs.
Djupet
Framförallt på forwardsidan är man ganska resilienta mot skador. det finns spelare med uppsida som kan kliva in och fylla upp rostern under kortare perioder, och ganska gott om dem.
Tre svagheter:
Åldersstrukturen
Många spelare börjar se slutet på primen. Vad händer om ett par gubbar tar ett kliv tillbaka samtidigt?
Osäkerheten
Än har ingen ny överenskommelse slutits med Ryan O’Reilly. När han nu går in på sista året på kontraktet finns risken att dålig stämning i förhandlingarna mellan kaptenen och lagledningen sprider sig ner till omklädningsrummet. Detsamma kan även sägas om Vladimir Tarasenko, där det dock blåst lite innan och jag tror att bägge parter är mer okej med en eventuell skilsmässa.
Jordan Binnington
Är han den målvakt vi såg i slutspelet, eller kommer han fortsätta vara ojämn och barnslig. Växer Binnington upp och agerar och spelar som ett proffs på regelbunden basis så kan han vara ett utropstecken istället. Hur det går med det får framtiden utvisa, tills dess fortsätter han att vara ett frågetecken.
---
Preliminär laguppställning:
Jordan Binnington
(Thomas Greiss)
Nick Leddy - Colton Parayko
Torey Krug - Justin Faulk
Niko Mikkola - Robert Bortuzzo
Scott Perunovich
Brayden Shenn - Ryan O’Reilly - Jordan Kyrou
Pavel Buchnevich - Robert Thomas - Vladimir Tarasenko
Brandon Saad - Logan Brown - Jake Neighbours
Ivan Barbashev - Noel Acciari - Nathan Walker
Klim Kostin, Josh Leivo
---
Säsongens poängkung: Vladimir Tarasenko
Kontraktsår, topp i laget i produktion redan innan, mycket talar för att Vladimir Tarasenko kommer ha en stark säsong i hopp om att kunna casha in ordentligt till sommaren.
Säsongens viktigaste spelare: Ryan O’Reilly
Klarar Ryan O’Reilly av att hålla isär kaptensskapet och förhandlingarna om ett nytt kontrakt. Klarar han att driva laget även om förhandlingarna stöter på hinder. O’Reilly har strulat i sina tidigare klubbar, gör han det igen så är risken stor att även hockeyverksamheten tar skada. Det får inte hända om Blues ska vara ett lag att räkna med.
Säsongens unga spelare: Jake Neighbours
Ska bli spännande att se om Jake Neighbours klarar av att nypa en plats i NHL. Det finns åtminstone stora förhoppningar om det från Blueshåll. En spelarprofil som är klippt och skuren för St Louis med hål i sin topp nio. Manegen ligger krattad för Neighbours att med en stark camp få testa på NHL-spel när säsongen drar igång.
Säsongens doldis: Ivan Barbashev
Ivan Barbashev hade ett ordentligt genombrott förra säsongen med karriärsbästa 60 poäng. Kan han bibehålla den formen in i denna säsongen kan den solida botten sex forwarden mycket väl klättra uppåt i hierarkin och även bli ett mer välkänt namn runtom i ligan. Vore ju oerhört passande, vid kontraktsår och allt.
Säsongens besvikelse: Nick Leddy
Nick Leddy är inte värd fyra miljoner, Nick Leddy kommer också visa att han inte är värd fyra miljoner. De som hoppas att Nick Leddy kommer vara en fyramiljonersback kommer bli besvikna. Jag tror som jag skrev ovan att han inte kommer falla av fullkomligt, men det är skillnad på att klara sig och på att vara bra.
Jag tror Leddy kommer klara sig.
Det är ett dåligt kontrakt.
---
SvenskaFans rankar NHL – Central Division:
1.
2. St. Louis Blues
3. Minnesota Wild
4. Nashville Predators
5. Dallas Stars
6. Winnipeg Jets
7. Chicago Blackhawks
8. Arizona Coyotes
NHL:s 32 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om ditt favoritlag? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com.
