En glassklar start
Äntligen så är säsongen igång igen. Efter en alldeles för lång sommar, med lite för många negativa rubriker – om man är Vegas-fan – så får man nu svar på alla de många frågor som man spenderade alltför många ljuvliga sommarnätter med att grubbla på.
NHL får kritik för mycket, men något som de flesta som följer världens bästa hockeyliga verkar vara eniga över är att man i år lyckades med att fastställa ovanligt spännande säsongspremiärer. Och i Vegas fall så blev det ju ett hyperintressant dubbelmöte när man mötte lokalrivalerna San Jose Sharks i en back-to-back. Två stora, fysiska lag med två profilstarka tuffingar i Reaves och Kane, som med de senaste två säsongernas täta slutspelsbataljer har byggt upp en ordentligt uppiskad stämning så fort de möts. Både bland fans, spelare och hos respektive lagledningen. Nu vann Golden Knights bägge matcherna, med totalt 9-2 i målskillnad. Jag kan inte påstå något annat än att man är ordentligt nöjd. Vegas visade exakt de tendenser som man har önskat sig och en skarp kontrast mot fjolårets mer tveksamma inledning. Nu lyste självklarheten och självförtroendet till lagets spelidé och till sina förmågor på samma vis som man gjorde under sin fantastiska jungfrusäsong.
Som jag flaggade för vid årets rankningspresentation så fanns det en del frågetecken som då fortfarande inte var klara för varken fans eller lagledning. Följande notiser ska förhoppningsvis uppdatera er om läget i laget från Nevada.
Den slutliga truppen
En hög skador i sluttampen av träningslägret ledde till en hel del oväntade lösningar. Först och främst så gick man in i säsongen med enbart 22 spelare i en trupp som egentligen får innehålla 23. Ett beslut som man tidigare aldrig har sett fullgöras i Vegas och varför man valde denna väg vet jag faktiskt ej. Kanske hade det med de många skadorna att göra och osäkerheten rörande den situationen, eller så hade det med en alldeles för krångliga löneanledningen att göra. Vi kan i vilket fall konstatera att många av mina förhandstips raserades av denna anledning.
Lagledningen valde att skicka ner Dylan Coghlan till Chicago i ett - förvisso sent, men - tidigare skede än vad de allra flesta förstå-sig-påare hade kunnat tro. Coghlan hade trotsallt presterat på den mest jämna nivån av alla de unga backar som tävlade om den -på förhand uttalade - startplatsen. Istället fick vi se Jimmy Schuldt - som var den mest kritiserade spelaren under träningslägret - ta sig till målgången som sjundeback. Men där har han fått finna sig i att bli scratchad två gånger om, tillochmed när Nate Schmidt kraschade knäet under första mötet med Sharks.
På grund av lagets många skador så fick vi också se en ny spännande tredjekedja i Zykov - Stastny - Pirri. En kedja som har fungerat över förväntat under de inledande två matcherna, men vad som är kanske mest spännande med denna kombination är två helt andra grejer.
Vegas kan hantera ryssar
Efter Golden Knights hanterande av först Shipachyov- och sen Gusev-situationen så var väl de flesta på det klara med att Vegas och ryssar var en omaka kombination. Men så Valentin Zykov kan mycket väl bli det första rejäla beviset för att detta endast är tillfälligheter. Det forna andra-rundevalet upplevde ett bråkigt fjolår där han - när han blev upplockad av Vegas - fick uppleva sin tredje klubb under samma säsong. Det var väl inga bländande prestationer som man fick se från Zykov, men man förstod ju att det fanns någonslags talang under ett halvskadat skal. Under sommaren så har i vilket fall Zykov satsat stenhårt på bygga upp sin skridskohastighet och fysisk, vilket många journalister rapporterade om under sommaren och frågan är om vi inte kommer att få uppleva ett smärre genombrott på Vegas vänsterkant från en ryss i år, trots att den som var vigd för platsen hamnade i östra konferensen istället.
Den glassklara starten
Ja alltså, det var en ordvits och ingen felstavning, även om det lär finnas sådana också. Då Cody Eakin inledde säsongen skadad så gav man faktiskt - högst okaraktäristiskt - chansen till en annan Cody. Organisationens absolut första draftval någonsin har inte gjort någon besviken. Tillsammans med gott sällskap i Pacioretty och Stone så har Glass presterat ett fint och effektivt spel. Visst måste det också varit skönt att som organisationens främsta talang - utåt sätt - få göra mål i sin NHL-debut. Och ett rätt så vackert sådant. Jag är ändå rätt så säker på att Glass kommer att skickas ned till Chicago när väl Eakin kommer tillbaka - även om det finns en ringa chans att han landar vänsterytter-positionen i tredjekedjan - för det finns en del att jobba på, inte främs att växa i sin kropp och det gör man nog bättre ett snäpp ned i ambitionsnivån.
Vad som är extra intressant med denna centerlösning är ändå att det troligtvis är så här som det kommer att se ut till nästa säsong då Cody Eakins kontrakt går ut och jag har svårt att se att man prioriterar att behålla en spelare som troligtvis förtjänar en smärre löneförhöjning. Karlsson, Glass, Stastny och Nosek - som presterat finfina prestationer tillsammans med Eakin och Reaves - är ett centerdjup som får en att känna sig riktigt trygg även över nästa år.
First of many ???? pic.twitter.com/dGG93yjkBV
— Vegas Golden Knights (@GoldenKnights) 3 oktober 2019
---
Två matcher vunna och med 80 till, vad kan egentligen gå fel?... .. .. .
