Värdiga förlorare
Som så många vid det här laget kanske har noterat så förlorade Vegas sin semifinalserie mot Montreal och för andra året i rad så faller man precis på målsnöret när man missar ytterligare en final och det mot en motståndare som de flesta tippade Golden Knights skulle segra mot.
Vad hände?
Efter den för mig oväntade segern mot Colorado så blev jag ju kaxig och tippade att Vegas skulle ta sin serie mot Montreal med 4-2 i matcher. Efter en lovande inledning så föll Vegas ihop som ett korthus, i alla fall mentalt. Montreal styrde enkelt ut Golden Knights till de helt ointressanta sargerna och lät tålmodigt sina motståndare att svepa pucken fram och tillbaka innan ett litet misstag dök upp och då kontrade man med två-tre spelare som var oerhört effektiva på de lägen man gavs. Faktum är att Vegas blev slagna med lite samma medicin som man själva slog Avalanche med och man hittade aldrig någon lösning på de problem som man försatte sig i samtidigt som vår förstakedja blev fullkomligt bortplockade av motståndarnas motsvarighet.
Efter framgångarna mot Avalanche så trodde jag blint på att Vegas som lag hade kommit över sina farhågor och värsta demoner genom att först slå ett defensivt lag som man historiskt sett har haft otroligt svårt med i Minnesota Wild följt av att slå sin värsta liga- och divisionrival på ett imponerande målmedvetet vis. Jag trodde verkligen att vi var redo för att vinna. Men den medvind som man byggt upp svepte förbi snabbt och samma looser-mentalitet som befunnits sig i föreningen sedan DeBoer klev in på tränarposten. Vid första motgång så börjar man klaga på allt förutom sin egna prestation. De är väder, is och flygresor som inte är tillräckligt bra, trots att motståndarna som kontinuerligt slår er presterat under exakt samma förutsättningar.
Lösningen på fjolårets problem där man inte lyckades skapa några mål framåt trots massivt puckinnehav och skottlägen var att investera miljontals kronor på ytterligare en toppback. Denna lösning ledde till samma resultat så frågan är vad lagledningen hittar på under detta sommarfönster.
Framtiden
Vad vi vet är att Vegas har cirka $6 miljoner att leka med. Men då har man tre viktiga positioner att ersätta utifall man inte vill/kan komma överens med de tre UFA-spelarna Alec Martinez, Mattias Janmark och Tomas Nosek. Framförallt så är det väl Martinez som jag gärna ser att man förlänger med. Men där lär det finnas flera betydligt fler köpstarka lag som lockar med lukrativa kontrakt för en åldrande Martinez.
Under helgen som gick så genomförde Vegas två trejder, varav en var ett byte som det ryktats om sedan ett tag. Cody Glass mot Nolan Patrick. Två höga draftval från 2017 som har haft relativt liknande utveckling. Eller snarare avsaknad av utveckling, främst stört av skador. Cody Glass hade vid detta lag bränt de flesta chanser han fått i alla fall ur tränarstaben synvinkel. Detta innebär också att det var Vegas tredje och sista val från första rundan i lagets första draft, efter att Erik Brännström och Nick Suzuki försvunnit från klubben i sammanband med att Mark Stone och Max Pacioretty anslöt till densamma. En framtid som nog ingen hade förutsett på för 4 år sedan men samtidigt så har ju i alla fall två av spelarna hjälpt Vegas att utvecklas snabbare än vad man kanske hade tänkt. Valet av Glass har på senare tid blivit ifrågasatt, kanske främst valet att behålla honom och samtidigt släppa Suzuki. Det återstår nu att se åt vilket håll Glass/Patrick-trejden kommer att väga om några år.
Faktum är dock att det lär inte finnas en bättre klubbledning för att få fram det bästa ur Patrick än Vegas i vilket fall. Under ca 3,5 säsong så var Kelly McCrimmon inte bara huvudtränare, utan GM och ägare av Patricks juniorlag Brandon Wheat Kings. Och det var med McCrimmon som tränare som Patrick ledde kungarna av vete till mästare av WHL där han också blev turneringens bäste poängplockare och MVP.
Jag vet inte vad chanserna är att Patrick plötsligt når upp till de höga förväntningar som fanns på honom när man under draften 2017 ett tag pratade om honom som den givna ettan i draften. Men McPhee och McCrimmon såg väl chansen som intressant nog med tanke på att förtroendet för Glass nått sin botten.
Utöver detta så plockade man även in Brett Howden - ett Tampa-val från draften -16 och ytterligare en spelare som har haft svårt att anpassa sig till den professionella hockeyn. Skördade annars stort framgång i de kanadensiska juniorlagen och vann både u18 och u20-VM.
Det återstår att se vad hans tilltänkta roll i laget är där vissa (sinbin.vegas) hävdar att Vegas egentligen bara använder Howden som skydd under expansionsdraften och kommer att skicka honom vidare i utbyte mot något bättre än det fjärdeval man gav Rangers. Detta är något som det har diskuterats om ända sedan Vegas klev in i ligan och det stod klart att man inte skulle bli berörda av Seattles intåg. Hur laget skulle utnyttja detta övertag mot övriga klubbar på bästa sätt så det ska verkligen bli intressant att följa den fortsatta utvecklingen under sommaren.