Preview: Vegas Golden Knights
Efter två missade finalchanser så har det under sommaren skett en del förändringar i laget även om mycket är sig likt. Något var verkligen tvunget till att förändras. Att först förlora mot Dallas och sedan Montreal på liknande sätt på kort tid svider hos fansen och i organisationen. Många har till och med börjat prata om slutspelsspöket för Vegas Golden Knights.
Organisationen har kommit en extremt lång väg på en extremt kort tid. Att tänka sig att detta lagbygge efter drygt fyra år i NHl skulle ha varit smått otroligt efter expansionsdraften. Likväl så saknas det kanske den där uppenbara spetskvalitén som man kan se hos lag som under lång tid någon gång fått chansen att plocka på sig ett eller två höga draftval.
Man valde också att satsa på två högt avlönade målvakter något som satte sina spår i djupet på lagbygget där bottom-six om oftast bestått av hockeygnuggare eller det som blev över i godispåsen.
Dessa är mina mer troliga anledningar till de två svidande förlusterna i seminfinalerna snarare än tillfälligt heta målvakter eller slutspelsspöken.
För att lösa detta problem så har man inför säsongen värvat in spelare som Nolan Patrick, Evgeni Dadanov, Mattias Janmark och Brett Howden. Enbart för bottom-sixroller. Inga namn som kanske direkt sätter skräck i någon motståndare men i mitt tycke så har laget fått en betydligt bredare slagkraftighet och ska följa lagets utveckling med stor nöje.
På bekostnad av denna förvärvsrockad hittar vi två oerhört omtyckta spelare i staden som också nästan börjat slå sig till ro i Nevadaöknen och fungerade som bra ambassadörer för hockey i regionen. Ryan Reaves hade förvisso kanske gjort sitt i organisationen men fjolårets Vezina-trophyvinnare hade uppenbarligen mer att ge. Att lagets slänger ut Marc-André Fleury på gatan känns extremt förkastligt. Och på det sättet man gör det gör det hela än mer ofräschare.
Först med petningen under slutspelet 19/20 och sedan sommarens debacle där Fleury läste om hans flytt på sociala medier före någon från organisationen hört av sig. Det är mins t sgat amatörmässigt och ytterst anmärkningsvärt att detta sker för en spelare som agerat lagets posterboy och hade ägarens gunst under hela sin period i klubben. Jag undrar om vilka broar detta kan ha påverkat fundamenten på.
Hela målvaktshistorien har känts så märklig från dag ett och men på ett sätt skönt att den nu är löst. Även om jag på ett personligt plan anser att det var fel lösning så ser jag ju att vinning nog kommer att betyda en hel del för laget.
Förhoppningsvis så kan de sår som bildats läkas med en lite pokal till våren 2022.
Målvakter:
Det blev en stor omställning om än med små förändringar. Ut gick föreningens “franchaise player” och in kom en evig två. Allt för att förtydliga hierarkin på målvaktsposten. Nu med Robin Lehner som given etta och Laurent Brossoit som given tvåa. En god grundtanke med två målvakter med liknande spelstil samt tydligare roller. Både internt som externt.
Jag är som känt inget stort fan av att man valde att satsa på Lehner istället för Fleury men nu är vi där vi är och hoppas att denna lösningen faller väl ut.
Backar:
Lagdelen med klart minst antal frågetecken. Alex Pietrangelo var fjolårets största free-agent och blev självklart en stor snackis när han skrev på för Vegas. Inledningsvis så hade han däremot svårt att hitta formen i Nevada och under ett par månader så undrade man om han snabbt skulle falla in bland de där riktigt kassa kontrakten som bara kan kastas bort ut under free-agency frenzien men formen tog sig allt eftersom och under slutspelet så var det i mångt och mycket Pietrangelo som bar fram laget på sina axlar. Förhoppningsvis så dröjer det innan ålderns rätt tar ut sig och att vi får njuta ett par säsonger till av Pietrangelos spel.
Jag trodde att föregående säsong skulle bli Shea Theodores stora genombrott i NHL. Efter ett helt lysande slutspel i eftermälet av Covid så trodde jag verkligen att allt stod klart att Shea skulle bli lagets mest uppenbara ledare. Producerar fortfarande rätt bra med poäng. Det blev 42 stycken under grundserien följt av 10 poäng på 19 matcher i slutspelet. Men jag saknade den pondus och självsäkerhet som vi såg prov på bara några månader tidigare.
Kan Pietrangelos intåg skapat osäkerhet i Theodore? Mycket möjligt.
Kan han hitta en bättre balans i år? Jag hoppas innerligt det.
Som radarpartner till dessa två herrar så hittar vi två gamla Kings-spelare. Brayden McNabb har funnits i Golden Knights organisation sedan dess grundande. Han har tappat i produktion sedan sina två första säsonger men bidrar med mycket erfarenhet och fin defensiv. En viktig kugge i lagets fina box-play. Går in på det sista året på kontrakten han skrev för fyra säsonger sedan med Vegas och det återstår att se vad rollen förblir i framtiden.
En vars framtid löstes redan i somras var Alec Martinez. Den gamle Kings-legendaren (får man kalla honom för det?) kom till Vegas för två säsonger sedan i utbyte mot två andraval i drafterna 2020 och 2021 som resulterade i rättigheterna till Lias Andersson och Francesco Pinelli. Då pratade man om att Kings vann den trejden men jag undrar om det verkligen kommer att bli den slutgiltliga utgången för Martinez har varit helt fantastisk för Vegas. En defensiv kugge som också har levererat framåt och var en av få ljusglimtar i ett annars sorgligt power play under året som gick.
Bakom denna gedigna grupp så hittar vi en annan mer oetablerade sådan. Först ut så vill jag nämna Zach Whitecloud. En odraftad free-agent som man plockade upp under organisationens första år och som sedan dess har haft en jättefin utveckling. Inte spelaren som någonsin kommer skapa några stora rubriker men samtidigt extremt viktig för lagbygget. Är tillräckligt stor och tillräckligt spelskicklig. Högerskytt och är ett perfekt komplement till vilken storback som helst. Kan komma att få utökat ansvar i år.
Bredvid sig så hade Whitecloud som oftast Nic Hague. Vegas enda val i andrarundan i draften 2017 och den som därmed är högst rankad från den tiden i och med att organisationen gjort sig av med de tre förstavalen från samma år (Glass, Suzuki & Brännström). Mäter 197 cm ovanför jord och hans skridskoåkning ser smått orörlig ut men gjorde ett helt okay jobb under sin första fulla säsong i fjol med 17 poäng på 52 matcher.
Bakom dessa sex spelare så ser det dessvärre tunnare ut. Dylan Coghlan - ytterligare en odraftad juniorspelare - fick efter två säsonger i AHl äntligen göra debut i högsta ligan. Spelade dock några av de 29 matcherna han fick testa på som forward så frågan är hur mycket förtroende han egentligen har hos tränarstaben.
En liten joker har dykt upp under träningsmatcherna i den 24-årige Daniil Miromanov. En stor högerfattad back som ursprungligen fungerade som forward. Enligt hörsägen så ska det varit legendaren Igor Larionov såg potentialen i Daniil som back. Största delen av sina ungdomsår spenderade han i den kanadensiska juniorligan. Åren 2017 till 2019 var rätt svängiga och han bytte klubbar, ligor och länder ibland flera gånger per säsong. Det var först ifjol som genombrottet kom. På 58 matcher producerade han 29 poäng för KHL-laget HK Sochi. Av dessa 29 poäng så var 10 utav dem mål. Ett fint facit och en stor anledning till varför Vegas valde att signa upp honom i våras. Spelade totalt 11 matcher för Henderson varav 5 av dem i slutspelet och producerade 2 assist på dessa matcher. Har varit en frisk fläkt under försäsongen och kan mycket väl komma att utmana NHL-spelarna.
Nere i AHL så hittar vi också Jake Bischoff som säsongen 19/20 blev registrerad för fyra matcher och kan agera sista nödlösningen. Utöver det så hittar vi ett gäng 20-åringar som kommer att stå på tillväxt. Kaeden Korczak ska enligt rapporterna prestera bra på rookie-lägret och är ett namn för framtiden.
Forwards:
Forwardssidan har fått ett nytt ansikte men med ett par kända drag. Mark Stone är numera lagets uttalade kapten och ska vara ledaren på isen. En av ligans främsta tvåvägs-forwards som bör leverera 1 ppg i snitt. Hans kedja stängde effektivt ned McKinnons dito under slutspelet innan Stone på lika effektivt sätt själv blev nedstängd av Phillip Danault. De frågetecken som finns kvar kring 29-åringen är hans förmåga att försvinna när det gäller som mest.
På andra flanken så hittar vi Max Pacioretty. Lagets tilltänkta målgarant. Är verkligen ingen flashig spelare som drar blickarna till sig men har ju över tid levererat helt otroligt stabil statistik år in och ut. Skulle säkert ha bidragit med ännu mer om denna kedja haft en center i toppklass.
Nu har man i stället en center i tillräcklig klass. Man kan verkligen inte klandra Chandler Stephenson för vad han ger laget. Han har visat att han kan vara lika effektiv från förstakedjan till fjärdekedjan. Givetvis en stor tillgång till laget med tanke på det låga pris man fick betala både i trejdutbyte som lön. Men förhoppningen är väl att någon annan ska peta ned Stephenson i hierarkin.
En av utmanarna heter i år Nolan Patrick. Egentligen så borde ju detta vara omöjligt Att trejda till sig 2017 års andraval i draften. En stor, skicklig center med sina bästa år. Att Flyers gav upp hoppet om Patrick säger dock en hel del om hans stora misslyckande. Förhoppningen är då att Vegas ska kunna få honom tillbaka in på rätt bana igen. Vegas hemliga vapen för att lyckas med detta är lagets GM Kelly McCrimmon som agerade Patricks huvudtränare under hans tid i Brandon Wheat Kings. Det ska bli spännande att följa denna kalkylerade slantsingling.
Efter att Fleury lämnade i somras så är endast ett få “misfits” kvar i laget och tre av de som agerar kulturbärare är Jonathan Marchessault, William Karlsson och Reilly Smith. De kanske inte kommer att nå upp till de resultat som de presterade säsongen 17/18 någonsin igen men det känns tryggt att ha denna frejdiga tvåvägs-kedja tar över där när Stone och Pacioretty kliver av.
Som lagets uppenbara “sjua” hittar vi Alex Tuch. Den eviga talangen har nu hunnit fylla 25 och kommer dessvärre att inleda säsongen med en långtidsskada som ska hålla honom borta från spel i ett drygt halvår. Vi väntar fortfarande på det totala utbrottet från talang till stjärnspelare. Vissa kvällar tänker man att “nu är vi där!”. Bara för att vara osynlig i de tre efterkommande matcherna. Till Tuchs försvar så fyller han en liten otacksam roll och har sällan givits chansen att spela med några större förmågor i tredjekedjan.
Två helt nya ansikten - utöver Patrick - som vi har fått se anlända under sommaren är Evgeni Dadonov och Brett Howden. Dadonov ska bli riktigt intressant att följa i laget. Efter att ha agerat ett stort utropstecken i Panthers sedan flytten från Ryssland så valde han att skriva på ett treårs-kontrakt med Ottawa Senators. Vilket förmodligen inte var något vidare karriärval. Vegas ger honom nu chansen att “rentvå sitt namn” och hoppas även indirekt att han - med sitt rykte som pp-specialist - ska kunna hjälpa organisationen framåt.
Förväntningarna på Howden är inte riktigt lika stora. Kan han ge lite mer skill och målfarliga till lagets bottom-six så blir nog de flesta nöjda. Ser ut att bli en kugge i lagets penalty kill.
Ett halvnytt ansikte är Mattias Janmark. Han anlände till innan transferfönstret stängde för att förstärka lagets chanser att ta hem kuppen. Janmark gjorde verkligen inte bort sig, men utöver ett hat-trick i sjunde avgörande matchen mot Wilds så lämnade han inget större avtryck. Just det avtrycket var ju förvisso jävligt starkt, men utöver denna prestation så var han ungefär lika osynlig som Tomas Tatar slutspels-besök. Lite förvånad blev jag allt när man valde att signa upp honom, vilket högst troligtvis är kopplat till Tuchs längre frånvaro.
Om backsidan ser något lätt ut i djupet så är forwardssidan den motsatta. 15 spelare med envägs-kontrakt består truppen. Man får som nämnt tidigare räkna bort Tuch ett tag.
En av mina personliga favoriter är Nic Roy. Stor power-forward som är grym i sin fore-check. Bjuder ibland på en del skills som får en att tro att han även borde kunna leverera i roller med större ansvar. Verkar visa tendeser att bli lite bättre under slutspelen där han snittar drygt 0.5p/match i en undanskymd roll.
Will Carrier ingick för inte allt för länge sedan i en kedja som var älskad av hela Las Vegas. Först så försvann Bellemare och nu i somras så byttes Reaves bort. Kvar står nu alltså Carrier som har tappat i förtroende bland supportrarna. De fyraårskontrakt som skrevs på så sent som ifjol såg då helt okay ut men inte långt ifrån lika bra idag. Ser ut att ha tappat glöden vilket mycket sannolikt påverkar hans spel på isen - som just bestod mest av glöd. Kanske kan lite benhård konkurrens få fart på vår lille terrier.
Som ersättare för Ryan Reaves så har vi Keegan Kolesar. Kommer inte låtsas spela tuffing på samma sätt som Reaves men bidrar med en del kroppsmassa i alla fall. Sköt 13 poäng på 44 matcher under sin första NHL-säsong vilket ändå får ses som helt okay. Förhoppningen för Keegan är att fortsätta producera bättre poängmässigt än Reaves och samtidigt med en lägre lön. Gör han det så kan han nog fortsatt fylla en roll för Golden Knights.
Tre spelare som jag hoppas vi kan få se på små gästspel under säsongen är tre Vegas-draftade talanger som vi hittar nere i AHL-laget Henderson Silver Knights. Äldst är Jack Dugan - En 23-åring som Vegas draftade i femterundan 2017. Han har tagit den långa vägen till NHL genom college-hockeyn i Boston. En liga han kom att totaldominera under sitt sista år där med ett snitt på 1.53 poäng per match. Debuterade i proffssammanhang ifjol för Henderson och blev lagets näst bäste poänggörare så ett helt ok resultat för en rookie.
De övriga två namnen är Vegas två första val från draften 2019. I tredjerundan så hittade man en fallande ryss som heter Pavel Dorofeyev. Tippades alltså gå högre men likt många ryssar före honom så tappade han lite mark så Vegas kunde plocka upp honom som nummer 70 totalt i draften. Följde upp sitt draft år med att skjuta 7 poäng på 48 matcher för sin klubb Metallurg Magnitogorsk. Bytte av någon anledning klubb inför fjolårets säsong till Traktor Chelybinsk där han inte alls fick något förtroende i KHL så halvvägs in i säsongen så flyttade han över till Las Vegas och fortsatte säsongen spelandes för Henderson Silver Knights där han gjorde intryck på många.
Sist ut så hittar vi vårt främsta prospekt, i alla fall till rankingen. Peyton Krebs valdes som nummer 17 totalt i samma draft som Dorofeyev. Åkte inför draften på en hälseneskada som gjorde att han föll från en högre tilltänkt placering ned till Vegas draftposition. Något oväntat för Golden Knights som sedan har sett Krebs producera 103 poäng på 62 matcher för ett rätt kasst WHL-lag. Ifjol fick han också testa på både AHL och NHL spel och gjorde det riktigt bra ifrån sig. Han han plockats upp av en organisation med sämre förutsättningar än Vegas så hade han nog varit en NHL-spelare i år men för denna organisation så ges han utrymme för att fortsätta växa i en något lugnare takt med en ledande roll för organisationens AHL-lag.
Bakom lagets kanske tre största talanger i Henderson så hittar vi även ett par dussinlirare. Några med lite mer NHL-rutin och några med lite färre. Patrick Brown, Sven Baertschi och Las Vgeas-sonen Gage Quinney kommer främst att agera ledande personer i Henderson men finns med i tankarna för uppflyttning vid eventuella skador.
Tre styrkor:
Truppen
På kort tid så har Vegas Golden Knight byggt upp en av ligans mest gedigna lagbyggen och är av den anledningen tippade för toppen i år igen. Saknar förvisso lite exklusiv toppkvalité men istället så erbjuder man en otrolig bredd i alla lagdelar.
Försvar / Penalty Kill
Ifjol så släppte man in minst antal mål av alla lagen i ligan (122). Alltså före rigida enheter som Islanders och till skillnad från öborna så var det inte på bekostnad på offensiven för där producerade man ligans tredje flest antal gjorda mål (190). Man hade även ligans bästa penalty kill (86.81%). Så att göra mål på Vegas är inte lätt och att fjolårets Vezina-vinnare inte längre vaktar kassen borde inte förändra den sanningen.
Små men stora förändringar
Två år i rad så har man fallit på mållinjen i slutspelet och på liknande sätt. Det var klart att något behövde förändras. Länge ryktades om att Eichel skulle komma in i till en organisation som nu gjort sig lite känd för att lyckas plocka till sig marknadens affischnamn. Men istället för att satsa allt på ett Eichel-kort så satsade man istället på att säkerhetsställa en djupare bredd i laget. Givetvis är det mer chansartat men om man ska jämföra sig med Tampa så var det väl långt ifrån klart att Pat Maroon, Zach Bogosian, Luke Schenn och Barclay Goodrow vara några självklarheter. Men de kom till en fungerande organisation där de fick tydliga roller. Vi får se om Patrick, Dadanov och Howden kan ha en liknande effekt på Vegas.
Tre svagheter:
Power play
Vegas PP var som bäst mediokert under säsongen (17.82%) men föll totalt under isen under slutspelet (9.3%). Den sämsta statistiken för ett lag som spelat 17 matcher eller fler i slutspelet sedan säsongen 1977-78. Det är legendariskt dåligt. Detta spelmoment måste bara fungera i år och som sämst leverera okay siffror. Dadanov och Patrick verkar vara nyckeln till detta. Vi hoppas att nyckeln ser ut att passa.
Slutspelsspöket
Många har skyllt på heta motståndaremålvakterna. Men hur många heta motståndaremålvakter kan man stöta på innan det faktiskt blir ens egna problem? Faktum är att Vegas har för enkelt låtit sig bli stoppad och dras med i ett spel som inte riktigt passar deras egna. Lösningen på detta har varit att plocka in spelare som kan producera ändå ned i fjärdekedjan. Vi hoppas att det ger bra resultat.
Sköra livlinor
Efter två sommarfönster så har det blivit uppenbart att mentaliteten i organisationen har förändrats från den varma “golden misfits”-generation till en kallare nuvarande motsvarighet. Ingen sitter säkert i McPhees båt. Men samma sak gäller nog även för McPhee och hans lagledning för att trejda Fleury var inget som ägare Foley egentligen ville ställa sig bakom. Att detta ändå skedde (efter mycket övertalning) innebär nog att även McPhees livlina torde vara minst sagt skör.
Preliminär laguppställning:
Max Pacioretty - Chandler Stephenson - Mark Stone
Jonathan Marchessault - William Karlsson - Reilly Smith
Mattias Janmark - Nolan Patrick - Evgeni Dadanov (Alex Tuch)
Will Carrier - Brett Howden - Nic Roy
Alec Martinez - Alex Pietrangelo
Brayden McNabb - Shea Theodore
Nicolas Hague - Zach Whitecloud
Robin Lehner
Laurent Brossoit
Säsongens poängkung: Mark Stone
Lagets klara ledare och numera lagkapten är kanske ligans mest kompletta tvåvägsforward. Är kanske inte den mest “elektriska” spelaren man kan hitta och kan se lite smått orolig ut på isen. Men besitter en jättefin spelförståelse samt arbetsvilja som räcker till att leverera runt en poäng per match.
Säsongens viktigaste spelare: Alex Pietrangelo
Under säsongen så undrade vad Vegas egentligen hade betalat för. Hade alla miljoner redan tagit udden ur Pietrangelos ambitioner? Men backen fann sig själv i laget ju längre säsongen sträckte sig och under slutspelet så var han den ledande gestalt man offrat så mycket för sommaren före. Har förmågan att leda ett lag till bucklan och det hoppas jag att han gör.
Säsongens unga spelare: Nolan Patrick
Det är myllrar inte av unga talanger i laguppställningen direkt. Peyton Krebs är nog en säsong ifrån att ha någon verkligen inverkan på laget och Nic Hague kommer av hierarkiska (och potentiellt talangmässiga-) skäl inte riktigt ges utrymme för att utföra några mirakel. Nolan Patrick är vid detta laget 23-år gammal och har redan figurerat i ligan under fem säsonger. Men klart är att alla Vegas-fans innerligt hoppas att Patrick ska kunna växa i denna organisation och till slut leva upp till förväntningarna från att väljas som nummer två under 2017 års draft.
Säsongens doldis: Zach Whitecloud
Större doldis kan man nog inte hitta efter att ha tagit vägen till NHL genom klubbar och ligor som Virden Oil Capitals (MJHL) och Bemidji State Univ. (NCAA). En spelare som går från klarhet till klarhet och växer ju mer ansar han får. I Vegas-media så pratas det om han inte redan nu är mogen att axla en topp-fyra roll.
Säsongens besvikelse: Evgeni Dadadnov
Här skulle jag kunna tänka mig att lista på Patrick och Lehner men faller till slut på alternativet Dadanov. Egentligen en spelare som inte borde ha några direkta förväntningar på sig med tanke på fjolårssäsongen. Men Dadanov har kommit till Vegas med ett alldeles specifikt mål. Att läka lagets Power-Play. Förhoppningarna är därför skyhöga på att denna spelskickliga ryss ska kunna elevera Vegas spel i denna form till högre nivåer.
