Runda två: #QuiteAMajor
Vegas Golden Knights tar sig vidare till den västra konferensfinalen tack vare en ENORM prestation i den sjunde avgörande matchen mot Vancouver Canucks. Och man tog sig dit genom att bränna en hel del rätt övertygande huvudrubriker. Min förhoppning är att denna övertygelse kan komma att stärka gruppen än mer i jakten på klubbens första Stanley Cup.
Det hade varit så otroligt lätt att efter en Vegas-förlust sätta en mängd stämplar på detta lagbygge.Jag ska försöka räkna upp ett par av dessa för att försöka ge er en rättvis bild av vad Golden Knights, i och med nattens vinst, lyckades besegra, då det inte enbart kom att gälla en motståndare på andra sidan isen, utan potentiellt hela organisationen och dess självbild.
Thatcher Demko, “second coming of Jesus Christ”. Visst, Demko har varit fantastiskt, det ska jag inte ta ifrån honom, men den bild som byggdes upp kring att han helt på egen hand ändrade utkomsten av matchserien är rent av felaktig. Han kom in i matchserien i precis rätt läge, hans lag låg under med 3-1 i matcher och kunde spela utan någon som helst press överhuvudtaget. Framför sig så hade han även ett gäng utespelare som bör ta lika mycket cred för den press Vancouver till slut kom att sätta på det topptippade Vegas. Man spelade extremt uppoffrande, tvingade ut motståndarna till dåliga skottvinklar, täckte de skott som slank förbi och var bra med på returerna. Det hade varit helt omöjligt för Canucks att fortsätta spela denna typ av spel om man slagit ut Vegas och gått vidare i slutspelet. Inte bara för att man såg totalt dränerade ut i nattens sista period, utan också för att man skapade extremt få målchanser för egen del. Något som märktes extra tydligt i natt då motståndaren plötsligt var något mer skärpt än tidigare och inte bjöd på allt för mycket.
Målvaktsdebaklett. Jag tror ingen har missat kampen om förstaspaden i Vegas. Än mindre sedan Allan Walsh agent valde att lägga ut en rätt osmaklig bild på en, med ett Golden Knights-svärd, spetsad Fleury på hans twitter-konto. I och med nattens val av målvakt så kan vi skjuta ned alla diskussioner om vem som är lagets förstemålvakt. Han heter Robin Lehner. DeBoer har hela tiden pratat om att målvakten som ger honom bäst möjlighet att vinna är den som står, detta har betytt att Fleury tagit back-to-back-matcherna då Lehner har en rätt uselt statistik på sina prestationer i dessa lägen, och för att på något sätt dämpa den stora konflikten i att man bänkar en trefaldig cup-vinnare och lagets stora ikon. I natt valde man även att skita i det och satsa fullt ut på Lehner. Och som han levererade.
Med den briljanta tv-räddningen på det kontringsläge som Vancouver skapade halvvägs in i matchen så tog han nog musten ur Canucks. Det var ett läge som de i de två föregående matcherna hade tagit och hade även i denna match givit Vancouver ledningen, både i matchen och mentalt bland spelarna på isen. Nu fick man fortsätta försvara sig utan någon extra energikick och till slut lyckades Vegas bryta ned och hitta en vinnande puck. Det hade enligt mig varit omöjligt om inte Lehner inte lyckats med att rädda just den där två mot ettan.
#QuiteAMajor. I fjol så tappade Vegas matchserien mot Sharks efter att ha haft slagläge i tre raka matcher. Det som kom att bli direkt avgörande blev den major-utvisning som delades ut till Cody Eakin. Nu, ett år senare så stod man inför samma läge. Man hade tappaten 3-1 ledning till 3-3 och fick halvägs in i matchen en major-utvisning. Denna gång så var den rätt mycket tydligare än för ett år sedan då Ryan Reaves gav en rätt ful huvudtackling på Tyler Motte. Men denna gång så höll Vegas ihop, trots att man mycket väl hade kunnat bryta ihop. Man försvarade sig bra under dessa fem minuter och tillät knappt Canucks till något läge överhuvudtaget.
Det hade varit så enkelt för denna grupp av spelare att förlora nattens möte och dra på sig en stämpel om de eviga förlorarna, nu lyckades man vände allt negativt till något positivt och jag hoppas innerligt att det kan fungera som den tankeställare som Vegas behövde. Man sattes på ett svårt prov, men man lyckades ta sig ur situationen genom en briljant insats när det som mest behövdes.
