SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 3. Vegas Golden Knights
Vegas Golden Knights debutsäsong var sannerligen en framgångshistoria i klass med första Rocky-filmen. En förening som ingen trodde något om, levererar över alla förväntningar och tar sig ända till final under sitt första år i existens. Där faller man förvisso tappert, men man har visat för en hel värld att man är en NHL-organisation att räkna med.
Att försöka komma tillbaka mentalt efter en sån extrem urladdning som säsong 17/18 ändå måste ha inneburit kan inte vara lätt. För att hjälpa till med det steget valde Vegas ledning att i stort sätt byta ut James Neal och David Perron mot Max Pacioretty och Paul Stastny. En förstärkning av lagets ryggrad och allmän förbättring i mångas ögon. Mycket så till en början ljust ut, men så började motgångarna hopa sig.
Redan innan säsongen drog igång så hade man delvis en kontraktssituationer med Shea Theodore och William Karlsson som var relativt påfrestande. På det så fick vi se Nate Schmidt avstängd i 20 matcher för en minst sagt besynnerlig dopningshistoria. Väl när säsongen drog i gång så började skadorna avlösa varandra. Utöver att Erik Haula – som producerat 29 mål under föregående säsong – åkte på en allvarlig knäskada, som höll honom borta för resten av säsongen, så fick vi också se både Pacioretty och Stastny på sjukstugan under olika perioder. I och med detta så fick aldrig riktigt någon ro under inledningen av säsongen.
Den enda som spelade tryggt på isen var giganten Marc-André Fleury. Men på grund av resten av lagets osäkerhet så fick Fleury i stort sätt spela varenda match ända fram till jul. Ett beslut, som förvisso ledde till att Vegas trots allt kunde hålla sig kvar i slutspelsdiskussionen, men som på sikt kan ha kostat laget, för förstakeepern såg inte lika alert under slutspelet som man hade blivit van vid.
Laget lyckades väl ändå bli så ”bra” så att man var bäst av de sämsta i the Pacific. Först när Mark Stone landade i laget, under trejdfönstrets sista dagar, som laget återfann den där självklarheten till sin egna spelidé. Först då som man såg ut som de där omutliga vinnarna från säsongen innan.
Att man sedan tappar både 3-1 i matcher och även en 3-0 ledning i den avgörande sjunde matchen mot San Jose, mycket på grund utav en feldömd utvisning, känns så otroligt snopet. Framförallt när man såg hur relativt ”vidöppen” vägen till ytterligare en ny Stanley Cup-final ändå verkade vara. Det enda positiva som det bidrar med är en ökad rivalitet mot de lokala grannarna samt en extra krydda i bakhuvudet på spelarna inför årets säsong.
En säsong som känns både mer spännande och också mer skrämmande att utforska än tidigare. Att man har en av ligans bättre topp-6 känns betryggande, men vart vi har vår bottom-6 i dagsläget är allt för oklart. I försvaret hittar vi egentligen endast tre bofasta namn. Vilka de övriga tre blir och hur man väljer att matcha dem känns även den högst oklart.
Förhoppningsvis så kliver ett par unga spelare fram och förhoppningsvis så blir alla frågetecken lösta under träningslägret. Men om inga yngre förmågor gör det och om inga frågetecken rätas ut till utropstecken, ja då ser lagets djup oroväckande svagt ut.
---
Målvakter:
Klar etta är givetvis Marc-André Fleury. 34-åringen påbörjar troligtvis sitt sista kontrakt som toppmålvakt i NHL och behöver också fortsätta att leverera under dessa tre kommande åren. Problemet är att han onekligen skulle behöva matchas lättare för att upprätthålla sin höga nivå över hela säsongen och hittills har inte vår back-up Malcolm Subban klarat av att fylla de skridskorna. Om det har med Subban eller Gallants coachning att göra är högst oklart. Vad vi vet är att Malcolm har fått ytterligare ett ett-årskontrakt att visa upp sig under och han skulle behöva gå in och prestera i 25-35 matcher i år utan att göra bort sig allt för mycket.
Backar:
Som lagets mest tydliga ledare i försvaret hittar vi den ständigt underskattade Nate Schmidt. Under hans avstängning så blev laget oroväckande blottat av sina motståndare. Så vikten av Schmidts närvaro är uppenbar.
Bakom honom hittar vi lagets defensiva gigant Brayden McNabb. Som, baserat på vad han presterar, nog sitter på en av ligans bästa kontrakt. Ger trygghet och fysikaliskt till ett annars relativt snällt försvar.
Bredvid McNabb hittade man som oftast Shea Theodore som visade en otroligt fin utveckling under fjolåret. Några vill även hävda att han var lagets främsta försvarare mot slutet av säsongen. Om inte så är det nog en utnämning som både han, lagledningen och fansen hoppas uppnå under året.
Bakom denna satta och betryggande trio finner vi ett gäng mindre och större frågetecken. Jon Merrill spelade ändå relativt väl förra säsongen. Men kanske har det snarare med de relativt låga förväntningarna på honom att göra. Merrill är en av dessa spelare som man nog hoppas ska gå in och fortsätta prestera.
Värre är det med firma Nick Holden och Deryk Engelland. Holden fick stora pengar för att komma hit under förra sommaren men lyckades inte riktigt leva upp till sin lön. Han har under sommaren gått från att ha setts av fansen som en godkänd truppspelare till ett irritationsmoment. Ska bli intressant att följa vart Holdens utveckling leder åt. Vart Engellands utveckling leder åt är mer uppenbart. Lagpappan som garanterat överpresterade under säsong 17/18 tog ett stort kliv bakåt under fjolåret. De 37-åriga benen hänger helt enkelt inte med längre. Kommer förhoppningsvis matchas varsamt under året och finns nog troligtvis med mer som en brygga föra de yngre talanger som kommer att få testa på NHL-spel i år.
Laget som under sina två år av existens kontinuerligt jobbat med en trupp innehållandes åtta backar går nu in i en säsong med endast sex etablerade NHL-försvarare. Bakom dessa sex så hittar vi ett gäng spännande spelare och den som hittills har imponerat mest under både rookie-lägret samt det pågående träningslägret är Dylan Coghlan. Den hårt högerskjutande backen skrev inför fjolårets säsong på som free-agent för Vegas och kom in bra i Chicago Wolves där han snabbt etablerade sig som en av lagets viktigaste spelare. Är kanske den spelare som mest påminner om just den spelaren han är tänkt att ersätta i Colin Miller. Förutom att han är yngre, större och mer träffsäker. Det låter ju onekligen inte helt fel.
Den spelare som jag kände mig mest säker på skulle ta klivet in i laget var Jimmy Schuldt. Den tvåfaldige Hobey Baker-finalisten jagades enligt rykten av i stort sätt alla lag i ligan innan han till slut valde att skriva på för Vegas. Han fick testa på spel i NHL under fjolårets sista grundserie-match. En tillställning som Vegas förvisso förlorade mot Kings men där Schuldt presterade relativt fint och även lyckades få till en assist-poäng. Kämpade benhårt för att få till ett tvåvägs-kontrakt under sommaren och med de delvis mediokra prestationer han har producerat under träningskamperna så är det inte frågan om han kommer att få användning av just den kampen relativt snart.
Bakom Schuldt och Coghlan finns ytterligare ett gäng med spännande AHL-backar. Nic Hague är kanske den som sticker ut, både storleks- och talangmässigt. Men frågan är om han inte skulle må bäst av ytterligare en säsong i AHL. I kampen finns då också Zach Whitecloud och Jake Bischoff. Två kompetenta spelare med med fokus på försvarsspelet. Whitecloud den yngre har gjort en grej av at aldrig göra misstag medens den äldre Bischoff kan vara lagets bästa defensiva spelare efter McNabb, men kanske inte så mycket mer.
Forwards:
Lagets förstakedja är inte längre lika klar som den tidigare vart. Däremot så skulle jag vilja framhäva trion med Jonathan Marchessault, Reilly Smith och William Karlsson som något av denna organisations kulturbärare. Tre spelare som innan flytten till Vegas alla var rejält underskattade men som i Nevada-öknen utvecklades till lagets formella stjärnor. De kanske inte är poängsprutor i världsklass men med deras energifyllda tvåvägsspel visade vägen för vad Golden Knights spelar för hockey just nu.
Det var under slutspelet som man började se ett tronskifte. Allt oftare fick Karlsson-kedjan, som jag nyss beskrev, ta pass två medens fjolårets tre nyförvärv var de som tog första teken. Denna utveckling hade garanterat Mark Stone starkast påverkan på. En spelare i världsklass som med sin spelstil passar utmärkt in i Vegas lagbygge. Självfallet ska det bli oerhört intressant att följa vilka nivåer Stone kan lyfta Vegas till. Lika spännande ska det bli att se hur han kan påverka sina kedjekamrater Paul Stastny och Max Pacioretty. Två dyra spelare som inledningsvis väckte en del frågetecken, men med Stone vid sin sida gick från klarhet till klarhet och det skulle förvåna mig föga om båda dessa herrar slog sina personliga poängrekord över säsong 19/20.
Bakom vår top-6 så hittar vi Alex Tuch som ifjol spelade större delen av säsongen tillsammans med Stastny och Pacioretty. Från högerkanten i lagets andraformation så tog Tuch ytterligare kliv i sin utveckling och slutade säsongen med 20 mål och 32 assist. Frågan är dock vad som kommer att hända med både hans utveckling och poängskörd nu när han lär bli placerad lägre ned i hierakin tillsammans med ”sämre” spelkamrater.
Den ”sämre” kamraten är lagets olycksfågel Cody Eakin, som förvisso sköt personbästa i både mål som poängproduktion förra året, men som låg bakom den mystiska utvisningen som till viss del fällde Vegas i slutspelet mot Sharks. Eakin går in på sitt sista år på ett kontrakt som han en gång i tiden skrev på för Dallas Stars och kan förhoppningsvis med hjälp av Tuch stabilisera en tredjekedja som förra året såg ordentligt blek ut.
Vänsterkanten såg stora delar utav sommaren att vara förutbestämd åt Nikita Gusev. Den ”what if-tanken” får vi istället besöka en annan dimension för att utforska och vad vi har kvar är troligtvis Golden Knights egna svar på Ole-Gunnar Solskjaer i Brandon Pirri. En spelare som tidigare jobbat med Gallant i Florida, men som man inte riktigt vet vart man har. Sprutar in poäng på AHL-nivå, och för Vegas har varit relativt mållycklig när han väl getts chansen i NHL, men som bidrar med relativt lite utöver just målskyttet. Pirri skrev i somras på ett lagvänligt envägskontrakt på två år, men många av lagets fans hoppas innerligt att han kommer att få spendera mer av tiden på läktaren än på isen.
En spelare som jag hade stora förhoppningar om inför säsong 18/19 var Tomas Nosek. De förväntningarna infriade han dessvärre inte, trots utökad speltid och ansvar. Fungerar fortfarande som en defensivspecialist och är livsfarlig med sina genombrott, men Nosek ser istället ut att få utgå från en centerposition i fjärdekedjan i år för att täcka upp det hål som Pierre-Edouard Bellemare lämnade efter sig.
På flankerna kring Nosek lär vi hitta lagets tuffa killar i Will Carrier och Ryan Reaves. Våra energiska checking-spelare som älskar att tackla allt som rör sig. Var under förra hösten en av lagets mest konsekvent producerande kedjor och bidrog starkt till att Vegas höll sig kvar i många av de matcherna de spelade. Blev något mer anonyma när lagmaskinen till slut tuffa igång, men visst är de fortfarande en viktig del av detta lagbygge.
Troligtvis så kommer försäsongslägret ändra om i dessa formationer en hel del. Men om man känner Gerard Gallant rätt så lär vi inte allt för progressiva lösningar. Bakom detta gäng så finns det i alla fall ett par spelare som lär ges chansen att påverka sin situation. En av dem är enigman Valentin Zykov. Han plockades upp rån waivers mitt under brinnande säsong och fick 10 matcher att visa upp sig på utan att riktigt glänsa. Försvann sedan upp på läktaren och sedan dess har det varit tyst kring ryssen, ända fram tills i somras. Zykov lär, till skillnad mot de flesta av hans lagkamrater, ha spenderat hela sin sommar i Vegas för att bättra på sin grundfysik och speed. Två attribut som han under träningslägret har blivit ordentligt hyllad för, så frågan är om inte Zykov äntligen kan leva upp till de förväntningar som ställdes på honom när Kings draftade honom i andrarundan 2013.
I trejden med Canes, där Erik Haula försvann, så fick man tillbaka en småspännande spelare i Nicolas Roy. En stor, tung och tekningsspecialiserad center som imponerade stort på Vegas-ledningen under Calder Cup-finalen, som Golden Knights farmarlag förlorade mot Canes dito. Inget stjärnsprakande namn, men Roy har faktiskt vart med om erövra ett U18-brons samt ett U20-silver för Kanadas juniorlag. Kan efter ett bra träningsläger mycket väl gå in och sno åt sig centerpositionen mellan Carrier och Reaves.
Avslutningsvis så har vi lagets kanske största uppenbara talang. Cody Glass, som var organisationens första val från draften 2017, tog verkligen chansen när han för första gången fick testa på professionell hockey under fjolårets Calder-slutspel. 5 poäng på Chicago Wolves sista 6 grundseriematcher innan han var med och tog laget till final med ytterligare 15 poäng på 22 slutspelsmatcher. Det var heller ingen räkmacka som den unge center fick, utan Wolves coach, den gamle fightern Rocky Thompson, matcha honom i tredjekedjan med stort defensivt ansvar. Hans prestationer där fick många att drömma om att han redan nu skulle ha förmågan att axla samma roll i NHL. Men historien har hittills visat att Golden Knights gillar att matcha sina talanger långsamt så vi kanske inte ska sätta allt för stora förhoppningar på en 20-åring.
---
Tre styrkor:
Mark Stones förmågor
Vegas var som mest ett slätstruket lag under föregående säsong. Ibland var man riktigt jävla bra, och ibland riktigt jävla dåliga. Men som mest var man bara mediokra. Det var en sanning tills att man trejdade till sig Mark Stone. Det var som att ett besegrat lag plötsligt började tro på sina egna förmågor igen. Vegas hade nu två toppkedjor, som både kunde hota motståndarna och avlasta varandra, på en nivå som man tidigare inte har haft. Att få gå in i en full säsong med dessa förutsättningar ser jag verkligen fram emot.
Föryngring
Coach Gallant gillar att spela de kort han känner till. Det var av just den anledningen som han fick kicken från Panthers för ett par år sedan. Än så länge har det inte varit ett problem då lagets yngre talanger inte hunnit växa till sig, men nu börjar allt fler klämta på dörren, samtidigt som lagets kärna börjar pressa allt närmre lönetaket. In med det nya (och billigare), ut med det gamla (och dyrare). Under säsongen kommer vi garanterat att få bekanta oss med ett par nya ansikten från organisationens farmarlag och det kan mycket väl ge laget ytterligare en kick i baken.
Revanschlusta
En säsong som aldrig riktigt kickade igång, något jag gärna skyller på de olika skadorna som kontinuerligt dök upp och som aldrig riktigt gav laget en chans att spela ihop sig. Efter lite om och men så tog man sig till slutspel (från NHLs klart svagaste division). Där blev det dessvärre respass redan i första rundan, efter en minst sagt omtalad situation borta mot San Jose. Efter en officiell ursäkt från ligan så hoppas jag nu att laget kommer in i denna säsong med extra slipade tänder.
Tre svagheter:
Mark Stones kontrakt
Jag tror inte att det är någon i ligan som hade tvekat att plocka in Mark Stone i sitt lag, för det priset och med den lönen – om man hade förutsättningarna för det. Vegas hade det och gjorde det. Men sommaren innan hade Vegas också gett flertalet spelare välsockrade kontrakt – med förutsättningen att man hade lönetaks-utrymme till övers. Plötsligt så ser nu Mark Stone trejden ut att ha kostat Vegas inte bara Brännström och ett andrarunde-val utan även Erik Haula, Colin Miller, Nikita Gusev, P-E Bellemare och Ryan Carpenter. Orkar Mark Stone att bära upp alla dessa förluster i år?
Ett förlorat djup
Jag gillar att vara motsägelsefull när jag listar svagheter och styrkor. Här kommer en till... Ja. En föryngring av Vegas är laget i stort behov av. Och enligt många ”förståsigpåare” så har Vegas draftat ytterst bra under de få år som organisationen har varit aktiv. Likväl så har man byggt mycket av sina framgångar på att ha ett kraftig djup i spelartruppen. Både i NHL, såväl som i AHL. Efter sommarens många spelartapp så har nu utropstecken och erfarenhet byts ut mot frågetecken och förhoppningar.
Ett förlorat förtroende
Inför sommarens övergångsfönster så hade lagledningen fansens fullaste stöd. Men när ledningen valde att hålla på spelare som Ryan Reaves och Nick Holden – utan att säga att de är värdelösa på något sätt – framför Nikita Gusev (eller att för den delen lyckas behålla Haula), och på det sättet möjliggöra en av ligans troligtvis starkaste topp-9:or, så tappade man mycket av sitt stöd. Firma McPhee, McCrimmon & Gallant må ha trott att man hade mer att förlora på att göra utrymme för Gusev än inte. Känslan bland supportergrupperna är dock dessvärre den motsatta.
---
Preliminär laguppställning:
Pacioretty – Stastny – Stone
Marchessault – Karlsson – Smith
Pirri – Eakin – Tuch
Carrier – Nosek – Reaves
McNabb – Theodore
Merrill – Schmidt
Holden – Coghlan
Fleury (Subban)
Andra notabla spelare: N. Roy, C. McKenzie, V. Zykov, C. Glass, P. Brown, K. Kolesar, D. Engelland, Z. Whitecloud, J. Bischoff, N. Hague, J. Schuldt, O. Dansk, G. Sparks
---
Säsongens poängkung: Mark Stone
Mark Stone landade i Vegas med dunder och brak i slutskedet av deadline-fönstret. Stone tog inte bara steget från en av seriens sämre organisationer till en av seriens bästa. Han tog med sin nya lön också ytterligare ett steg närmre att bekräftas som en av ligans bästa forwards. 12 poäng på 7 slutspelsmatcher blev det, tätt följt av ytterligare 14 poäng på 10 matcher under VM. Vissa fans diskuterar redan nu huruvida han har möjligheten att skjuta 100 poäng redan nästa år, men i ett lag som föredrar sansade minuter för sina forwards, samt har en sansad approach till offensiv hockey, så ser jag chanserna till en sådan prestation som ytterst små. Däremot så lär han bli lagets interna poängkung.
Säsongens viktigaste spelare: Marc-André Fleury
Så länge Fleury spelar så kommer han garanterat vara lagets viktigaste spelare. Både på gott och ont. Just nu viktigast av den anledningen att han kan vinna oss matcher helt på egen hand och tillåter laget att spela sitt spel. Om ett eller två år så kan det viktigaste vara att han fortfarande håller en hyfsad nivå med tanke på hans – ur ett målvaktsperspektiv – höga lön.
Säsongens unga spelare: Cody Glass/Nicolas Roy/Dylan Coghlan
Lagets just nu yngsta registrerade spelare är Alex Tuch. Han blir 24 år framåt Maj. I avsaknad på unga talanger, som ändå är nära en startplats i laget, så får jag chansa på två centrar och en back som under säsongen mycket väl kan ges chansen och delvis förväntas ta den. Men om jag känner Gallant rätt så lär inte chanserna bli allt för många. Vad som jag känner mig mest säker på i denna just denna kategori är att Vegas inte lär finnas med i någon Calder Trophy-diskussion framåt våren 2020.
Säsongens doldis: Jimmy Schuldt/Valentin Zykov
Efter fyra år NCAA så kliver den odraftade vänsterbacken Jimmy Schuldt troligtvis in i ligan. Jag skriver troligtvis då Gallant mycket väl kan komma att föredra både Engelland, Holden samt ett gäng andra rookie-backar framför Schuldt. Med en bra försäsong så borde dock den något yngre och mer moderna backen slå sig in i laget under säsongen. Om inte Schuldt tar steget i år så kanske den slumrande ryssen Zykov gör det istället. Vänsterpositionen i tredjekedjan är vidöppen och Zykov lär ha tränat hårt under sommaren för att befästa sin plats i laget. Varför de inte räknas in bland säsongens unga spelare undrar ni? För att de båda är ett år äldre än Alex Tuch svarar jag.
Säsongens besvikelse: Nikita Gusev
Endast ett ordentligt misslyckande i Devils – då pratar vi Shipachyov-magnitud - kan ge Vegas-fansen plåster på det gigantiska sår som revs upp under sommaren. Att inte McCrimmon och McPhee kunde lösa hela Gusev-situationen på ett mer lukrativt sätt – där det mest välkomnande hade vart om karln faktiskt fått spela för laget – har kommit att kosta dem massiv av trovärdighet gentemot fansen. För varje Gusev-poäng som registreras i NHL kommer att kännas som en direkt dolk i ryggen från vår egna lagledning.
---
Redaktionens rankning:
Pacific Division:
1.
2.
3. Vegas Golden Knights
4. Arizona Coyotes
5. Vancouver Canucks
6. Edmonton Oilers
7. Anaheim Ducks
8. Los Angeles Kings
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
?Vill du skriva om Vegas Golden Knights på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com.
