SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 5. Vegas Golden Knights
NHL-säsongen 2017/18 kom att bli historisk på mer än ett sätt. Att etablera ett sport-franchise i världens center för spel och underhållning känns ju rätt logiskt, men det kom också till ett pris.
Utöver det finansiella – aldrig någonsin har någon betalt så mycket för att få rätten att etablera ett nytt lag i NHL – så blev laget tidigt en stämpel för det själslösa. Om Mighty Ducks blev något av ett skämt när Disney valde att marknadsföra sig genom hockeyn i slutet av 90-talet så blev Golden Knights stämpeln för kapitalismens värsta sida. Att laget är baserat i en stad vars kärna bokstavligt talat består av plast och neon hjälpte föga.
Det skulle snart visa sig att Golden Knights fader Bill Foley använde sig av samma fingerkänsla när han betalade hiskliga 500 miljoner dollar, i kontrast till de "magra" 80 miljoner dollar som Minnesota och Columbus betalade 17 år tidigare. För sällan hade ett expansionslag fått samma förutsättningar att bli lika starka, lika tidigt i dess existens.
Ambitionerna invärtes organisationen var från början höga. Efter tre år skulle laget ta sig till slutspel och Stanley Cup skulle vinnas inom lagets sjätte NHL-säsong. Flera "experter" skrattade givetvis åt dessa mål, baserat på de urusla resultat expansionslag historiskt sätt brukar prestera. Likt de grupperna så var ju även Golden Knights egentligen byggt för att misslyckas, för att på så vis hamstra förstaval och förtjäna höga draftpositioner. Men i motsats till exempelvis Mighty Ducks, Wild eller Blue Jackets så var nu Golden Knights inte fyllt av de övriga lagens bottenskrap, utan bestod istället av spelare som nog egentligen var kapabla för att lira högre upp i kedjorna, men som av olika skäl aldrig riktigt fått chansen. Visst, man kom i fel i satsningen på överflöd av försvarare (Methot, Schlemko, Emelin, Stoner och van Riemsdyk) och den ryske – tilltänkte stjärncentern – Shipachyov, men man gjorde också en hel del fynd då andra lag valde att "muta" Golden Knights med spelare som Reilly Smith, Shea Theodore, Alex Tuch och Marc-André Fleury för att "tvingas" välja spelare som Jonathan Marchessault och William Karlsson. Denna grupp av rejects offrades alltså medvetet av andra lag och anses nog idag som Golden Knights kärna. Inte att undra på att laget under säsongen antog sig smeknamnet the Golden Misfits.
Den 1:e Oktober 2017 innebar inte bara att Golden Knights spelade sin sista träningsmatch, i väntan på säsongsstarten, utan samma kväll så valde Stephen Paddock att göra något oförlåtligt. I de på förhand hyrda rummen 32-135 och 32-134 i hotellet Mandalay Bay, med perfekt utsikt mot festivalområdet för Route 91 Harvets festival, så lurade en kallsinnig man med totalt 22 automatvapen, ett gevär och en revolver, som han under ett par dagar forslat in på kasinot. Det kaos som följde under de 10 minuter som pågick mellan ca 22:05 och 22:15 på kvällen den 1:e är inte värda att beskriva. Vad man däremot kan konstatera att Stephen Paddock tog 58 oskyldiga människors liv med sig in i döden och lämnade ytterligare 851 personer skadade i ett dåd som inte lämnade en enda Las Vegas-bo oberörd.
Den värme och kärlek som befann sig i T-Mobile Arena när Golden Knights, 9 dagar efter skjutningen, beträdde isen i Nevada för första gången är näst intill obeskrivlig. Det handlade inte längre om bara en hårt pressad gummi-puck och en isad golvyta. Utan i all den misär som staden Las Vegas upplevt under de senaste dagarna så återfanns plötsligt en plats där invånarna kunde samlas och känna glädje och trygghet igen. Kanske blev också Golden Knights en symbol för hopp i just denna stund.
Det är lätt att överanalysera och dra för stora växlar av betydelsen den 1:e Oktober skulle få för lagets prestationer under resten av säsongen. Men att både laget och fansen sporrade varandra är det nog ingen tvekan om.
Laget visade egentligen inga direkta svagheter under någon del av föregående säsong. Inte ens under målvaktskaoset – där de tre förstemålvakterna satt på skadelistan under samma period – så vek de gyllene riddarna ned sig. Man spelade en snabb, effektiv och frejdig hockey. Man var en av ligans målfarligaste lag under grundspelet, för att under slutspelet krympa ytorna något och låta en strålande defensiv ta laget ända till Stanley Cup-final. En prestation av sällan skådat slag. Vart laget står idag – rent mentalt – är svårt att sia om, vad jag däremot vågar påstå är att det nog aldrig vart mer spännande att följa ett expansionslags uppföljningssäsong under hela NHLs existens.
---
Målvakter
Vegas Golden Knights absolut förstaval i kassen är också lagets största stjärna. Han lämnade Pittsburgh under expansionsdraften efter att ha blivit utkonkurrerad av den yngre kollegan Matt Murray. Många var det som antog att den åldrande målvakten hade sett sina bästa dagar i strålkastarljuset. Lika många var det som fick sig en knäpp på näsan. Efter att ha missat stora delar av grundserien med en befarad hjärnskakning så var Marc-André Fleury en av några starka faktor som ledde Golden Knights under en drömsk "cup run" under senvåren. Blev under sommaren belönad med en treårig förlängning och en god löneökning som kickar in till nästa år.
Om Fleury är den givna ettan så känns kanske inte den givna tvåan lika säker. Malcom Subban fick sin stora chans i världens bästa liga när Fleurys huvud läkte sina sår. Dessvärre dröjde det inte så länge innan även Subban drog på sig en skada som höll honom borta från spel. Trots en ålder på (24 år) så vet man fortfarande inte riktigt vart vi har denna back up. Bör ges chansen under året då en utvilad Fleury lär vara nödvändigt om man vill fortsätta utmana i slutspelet i år igen.
Om någon av dessa herrars kroppar brister även denna säsong så hittar vi Oscar Dansk, Maxime Lagacé och Zach Fucale i AHL-laget Chicago Wolves som dugliga ersättare.
Backar
Det har under sommaren vart mer snack om backarna som inte spelar i Golden Knights än om de som faktiskt gör det. Ligans minst namnkunniga backsida fick under våren uppleva något som rätt få och betydligt mer gedigna spelare normalt sätt aldrig upplever. Men där stjärnstatus saknas så finns det istället hållbar balans.
I den underskattade Nick Schmidt – som får inleda de första 20 matcherna från läktaren på grund av en hård dopningsavstängning - har man just nu lagets bästa back som med speed och klokhet levererar ett modernt defensivt hockeyspel. Lär aldrig själv bli någon superstjärna men lyfter de spelarna som han har runt sig med sitt mogna och uppoffrande spel. Går in på sitt kontraktsår och med den långt mer defensive Brayden McNabb vid sin sida så lär han kunna öka på sin poängskörd denna säsong. Just paret Schmidt – McNabb spelade som i trans under slutspelet och plockade bort de skickligaste av motspelare och båda två lär fortsätta prestera även i år.
En av lagets framtida nycklar, som dessvärre GMGM ännu inte har lyckats förlänga med, är Shea Theodore. Att expansionslag kan plocka på sig talanger av denna kaliber är bara att tacka och gör ligan mer slagkraftig. Prestera ojämnt under den gånga säsongen - vilket är naturligt för en ung spelare – men skolades in fint bredvid den långt mer erfarne Derek Engelland. Backen som kanske främst hämtades in för sin bakgrund i staden kom ändå att prestera både fina siffror i statistiken som att leda laget genom både sorg och glädje. Ska bli intressant att se om 36-åringen orkar att driva på detta lag även i år.
Som lagets tredje backpar ser vi två spelare som båda kan ta på sig mer ansvar än vad en vanlig femte och sjätte back kan göra. Nick Holden må vara Nick Holden, men är likt väl ett enormt statistiskt uppsving mot Luca Sbisa. Det ska bli spännande att följa denna defensiva "journey man" bredvid en högerskjutande "quarter back" som Colin Miller. Fjolårets poäng gladaste back som var otroligt viktig för kontinuiteten i lagets andra power play-uppsättning.
Då GMGM uttalat sig om att han gärna ser att matchtruppen innehåller åtta backar så kommer vi få vänja oss vid att se Jon Merill och Brad Hunt på läktarna under större delen av säsongen. Pålitliga gubbar som däremot saknar det lilla extra för att bidra i laget på längre sikt.
Under försäsongen så kommer det även bli en het kamp för vilka som ska få täcka upp för Schmidt och (potentiellt) Theodores frånvaro. I de två ynglingarna Erik Brännström och Nicolas Hauge har vi framtiden, troligtvis är det fortfarande för tidigt för dem än. Chansen är därför större att vi istället får se cameos från de något äldre herrarna Griffin Reinhart, Jake Bischoff och Zach Whitecloud.
Forwards
Vilka tre forwards som kommer att inleda Golden Knights första byte i säsongen 18/19 är inget vi kommer att dividera om. De två yttrarna Jonathan Marchessault och Reilly Smith hade tidigare levererat bra med poäng i NHL men tog verkligen chansen nu när man plötsligt fick förtroendet att leda sina egna lag. Tillsammans med den oväntade tredjelänken William Karlsson så kom denna kombination att sammanfatta Golden Knights höst. Fart, arbetsvilja och tillräckligt med skicklighet.
Fram till för bara ett par dagar sedan så var Paul Stastny lagets största och mest erkända nyförvärv. Att ett expansionslag kan vinna ett sånt här stort hockeynamn på Free Agencyn under lagets blott andra år, torde vara lika omöjligt som att laget tar sig till final under sitt första år. Hur bra Neal och Perron än var offensivt så släppte lagets andrakedja till alldeles för mycket bakåt. Med Stastny och lagets andra stora nyförvärv Max Pacioretty så har man fått en betydligt mer ansvarsfull andrakedja. Att dessa två herrar sedan tidigare är goda vänner öppnar redan upp för en god förståelse och en produktiv andrakedja.
Bakom dessa fem nyckelspelare finner vi två spelare som är i olika skeden av sina karriärer, som båda hade varsin fin genombrottssäsong förra året. I skuggan bakom William Karlsson utvecklades Erik Haula till en av lagets stora målskyttar med sina 29 mål. Kommer troligtvis flyttas ut på en kant i år och frågan är vad det gör med Haulas produktion.
Alex Tuch är en stor, skridskoskicklig power forward och lagets andra stora framtidshopp (tillsammans med Theodore). En spelare som man hoppas kan ta ytterligare kliv i år. Kommer garanterat testas i andrakedjan till en början, men beroende på hans prestationer så kan han flyttas upp och ned i hierarkin.
Bakom denna topp-sju av förväntade klasspelare så finner vi fjolårets bottom-six, där den defensiva veteranen Cody Eakin bidrog med ett tungt defensivt arbete från centerplatsen. Han offensiva uppsida är inte vidare hög och av den anledningen önskar många istället se honom agera fjärdecenter.
En fjärdekedja som fick stora rubriker – för en fjärdekedja – under slutspelet. Pierre-Édouard Bellemare agerade center och klev även fram som en av lagets informella ledare. Till höger om Bellemare skördade mot slutet den inte allt för populära Ryan Reaves framgångar. Reaves - som anlände till laget vid transferfönstrets slut - bidrog med tyngd och råhet. Han kommer garanterat att dela speltid med truppspelare som Will Carrier och Ryan Carpenter. Två spelare med magra CV:n men som presterade när väl laget krävde det.
Till vänster om Bellemare och Reaves så fick vi se ett mindre genombrott i tjecken Tomas Nosek, som trots magert med speltid och en ren defensiv roll trots det producerade en del poäng framåt. En spelare flera önskar se högre upp i lagets kärna. Det återstår att se om Gallant har samma tankar och idéer som pöbeln.
Vart vi har Oscar Lindberg vet nog ingen i dagsläget. Kom in i laget med relativt höga förväntningar och inledde också som lagets första center när Shipachyov blev nedskickade i AHL och William Karlsson fortfarande var en spelare för de nedre regionerna i kedjehierarkin. Lindberg försvann sedan sakta men säkert under säsongen och deltog knappt alls under slutspelet. Går in på sitt sista år på kontraktet och bör prestera från början om han ska ha en fortsatt karriär i NHL.
Om det blir Lindberg eller Nosek som tar den – just nu – tomma platsen till höger i tredjekedjan återstår att se. Bakom dessa två - och de tidigare nämnda Carrier och Carpenter - finns även Brandon Pirri, Tomas Hyka, Brooks Macek och Curtis McKenzie som kan utmana från AHL.
---
Tre styrkor
Det stjärnlösa laget
Lagets största namn har man i målet, när man sedan blickar ut över isen så är det rätt få ryggtavlor som väcker allt för stor uppmärksamhet. Föregående säsong så såg man till att rulla runt på alla fyra kedjor där alla bidrog. Ett framgångsrecept även i år?
Stärkt centerdjup
Fansen i Pittsburgh eller Nashville får hånle mot denna rubrik. Lik väl så har centerdjupet i laget stärkts upp med anslutande Stastny - som med sina erfarenheter och tvåvägs-kompetens kommer att stabilisera andrakedjan något oerhört – och gör att man kan flytta ned Haula och även Eakin ett snäpp i centerhierarkin.
Gallant
Enade en splittrad och ifrågasatt grupp och matchade dem ända till en Stanley Cup-final. Blev efter den bedriften välförtjänt belönad med Jack Adams award som ligans bästa coach. Återstår att se om klarar av att fortsätta inspirera detta lag.
Tre svagheter
Hur stort blir fallet?
När man slutar som ligans tvåa så finns det ytterst få vägare kvar uppåt, däremot är fallet desto djupare. Kan ett lag fyllt av så mycket vilja verkligen prestera i + 82 matcher ännu en säsong? Besitter de på förhand ifrågasatta spelarna verkligen de kompetenser som de visade upp förra året?
Tappad poängproduktion
GMGM tror att man kan ersätta Perron och Neals poängproduktion inifrån laget – en faktor som nu hjälpts av Paciorettys ankomst - men vad händer egentligen om Karlsson och hans kedjekamrater också tappar 30 mål fördelat bland sig själva – vilket inte känns helt otroligt. Vart ersätts de målen ifrån?
Förväntningar
Folkets förväntningar är skyhöga, spelarnas förväntningar är skyhöga och motståndarnas förväntningar är betydligt högre skarpare. Under fjolåret kunde man ta sig fram under relativt låg press. I år kommer trycket både internt och externt vara betydligt högre. Har gruppen verkligen mentaliteten att klara av denna nya situation.
---
Preliminär laguppställning:
Marchessault – Karlsson – Smith
Pacioretty – Stastny – Tuch
Haula – Eakin – Carpenter
Nosek – Bellemare – Reaves
Schmidt – McNabb
Theodore – Engelland
Holden – Miller
Fleury (Subban)
Andra notabla spelare: W. Carrier, J. Merrill, B. Hunt, B. Pirri, D. Carr, T. Hyka, O. Dansk, C. McKenzie, B. Macek, Z. Whitecloud.
---
Säsongens poängkung: Jonathan Marchessault
Att William Karlsson skulle gå och vinna lagets poängliga under grundserien var väl inte många som trodde. Att han skulle göra det med 43 mål i bagaget var nog än mer förvånande. Karlsson tappade sedan i produktivitet under slutspelet och det är väl en sådan regression som många också tror kommer att hända denna säsong. Någon som däremot inte tappade i produktion under lagets cup-run var Marchessault som fortsatte med sina point-per-game-prestationer även där. Beroende på hur många matcher den lilla liraren får under den kommande säsongen så tror jag att han kommer att ligga runt en 70-80 poäng även i år.
Säsongens viktigaste spelare: Marc-André Fleury
Nu visade det sig ju att Golden Knights kunde vinna med både andre (Subban; 22 matcher), med tredje (Dansk; 4 matcher) och även med fjärdemålvakten (Legace; 16 matcher), men utan Fleury hade laget aldrig tagit sig så långt i slutspelet. En ödmjuk vinnare, vars spelstil visade sig passa utomordentligt med Vegas taktiska omdisponeringar.
Säsongens unga spelare: Alex Tuch
Hade en växande formkurva under grundserien där han allt eftersom belönades med mer speltid och mer ansvar. Att GMGM vågade släppa både Perron och Neal lär vara på grund av Tuch. Ska bli intressant att följa om förtroendet från ledningen betalar av sig. Kan han hitta 20-25 mål i år så vore det en utmärkt utdelning till lagets kanske mest dynamiska forward.
Säsongens doldis: Tomas Nosek
Jag hoppas på att Oscar Lindberg kan roffa åt sig betydligt mer speltid i år, men han är samtidigt inget okänt namn på svensk is, även om han inte vart lika effektiv i NHL som hemma i Sverige. Därför väljer jag istället att lyfta fram Tomas Nosek. En 25-årig tjeck, fostrad i Detroits hårda men välvårdade hockeyskola, som fick sin genombrottssäsong i fjol. Producerade hela 15 poäng och spås i år ta ytterligare kliv. Frågan kvarstår om Gallant vågar splittra sin effektiva fjärdelina eller inte.
Säsongens besvikelse: Vegas Golden Knight
Ett något konstigt val, som ursprungligen var Tomas Tatar. Nu valde man att skeppa iväg Tatar och uppgradera forwardstruppen ordentligt med Max Pacioretty. När jag sen skulle försöka hitta en ersättare till årets besvikelse så var det svårt. Väldigt svårt. Inte för att det inte fanns någon som kan göra en besviken, utan att det fanns för många. Då man överpresterade rejält – och i just detta fall bygger det ju på att så många spelare faktiskt presterade personbästa någonsin – om man jämför med förväntningarna, så finns ju givetvis möjligheterna till ett rätt stort och kraftig fall. Med den härliga energi som finns runt och omkring laget just nu så vore det onekligen säsongens största besvikelse om man i alla fall inte lyckades ta sig till ytterligare ett slutspel även i år.
---
Truppen:
?
---
Redaktionens rankning:
Pacific Division
1.
2.
3.
4.
5. Vegas Golden Knights
6. Edmonton Oilers
7. Arizona Coyotes
8. Vancouver Canucks
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om Vegas på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com
