Vegas vidare - Möter Canadiens i semifinal
Vegas Golden Knights krånglade precis förbi Colorado Avalanche efter att ha vunnit fyra rakat matcher i vad många kom att kalla “den moraliska finalen”. Jag kan tycka att det påståendet är lite överdrivet med tanke på säsongen som gått där gruppspelet har varit så pass koncentrerat geografiskt och man har aldrig riktigt fått testa på något annat motstånd förens nu.
När jag senast skrev om Vegas och deras bragd-artade vändning mot Colorado så nämnde jag hur man äntligen såg ut att ha funnit sig själva. De visade upp en ny sida av auktoritet och målmedvetenhet som i alla fall jag inte sett tidigare under DeBoers ledning. Då stod det 2-2 i matcher och Vegas hade presterat oerhört fin hockey i de senaste tre matcherna. Att man också skulle vinna de två nästkommande vågade jag knappt drömma om - men man gjorde det och tog sig alltså vidare till semifinal efter att ha passerat ett lag jag trodde i stort sett var omöjligt att slå.
Serien fick mig att se på detta lag och kanske framförallt Peter DeBoer med nya ögon. Inte bara att de lyckades med en prestation som jag inte trodde de hade i sig utan de gör det genom att ändra sin spelstil, de gör det efter att ha blivit totalt förödmjukad i första mötet (följt av en svidande övertidsförlust) och de gör det efter att ha vänt underlägen under alla de sex mötena mot Colorado. Det talar för en oerhörd mental styrka och en gruppsammanhållning som vi inte riktigt har sett prov på sedan Gallants tid.
Jag skulle vilja ta tillfället i akt och punktera två slutfattningar som jga noterat att Colorado-fansen har försökt framhäva. Två punkter som jag kan tycka är aningens onyanserade och smått orättvisa.
1. Vegas hade tur. Självklart hade Vegas tur, bra lag tenderar att ha det. Är inte det ett av de klassiska ordspråken inom sportvärlden? När fans av Colorado nämner detta så tror jag att man mest hänvisar till det faktum att de ofta satte en stor press på Vegas och därför förväntade sig resultat (något vi Vegas fans är vääääääldigt vana vid att se) och att i motsats så hittade Golden Knights mål i avgörande lägen. Det fanns också två mål som man nog kan se som “turliga” men som egentligen bara handlar om dålig koncentration/uppfattningsförmåga från Grubauer. Skillnaden mellan dessa två lag har inte varit att det ena laget har haft mer tur än det andra (vilket det finns flertalet mål från Colorados sida som vittnar om) utan att Vegas faktiskt har tagit tillfället att reagera på och prestera slutresultat när de fått lägliga mål. Som exempel skulle jag vilja ta match nummer fem. När serien precis hade vänt hem till Denver igen efter att Avalanches hade förlorat två raka i LAs Vegas. Hemmalaget utsatte Golden Knights för en enorm press och det var grymt bra drag på läktaren under första perioden. Både ett, två och tre - noll hängde i luften men Vegas höll ut. Höll ut ända fram till periodens sista två sekunder när Fleury från ingenstans bestämmer sig för att göra en Salo och släpper in ett mål som jag skulle vilja hävda varje människa på denna jord skulle rädda. Snacka om demoraliserande moment och matchavgörande situation. Att Colorado även gör 2-0 i andra perioden och har ett perfekt slagläge att ta ledningen i matchserien om de bara kunnat hålla koncentrationen upp i ytterligare 20 minuter. Gjorde man det då: nej. Istället slappnar man av och bjuder bokstavligt talat ett av ligans bästa omställningslag på två gyllene lägen och matchen går till förlängning. Det är inte skillnad i tur, det är skillnad i skicklighet och mentalitet.
2. Sen pratas det även om Vegas skulle ha fått ett mycket bättre målvaktsspel från Fleury än vad Colorado fick från Grubauer. Något jag också tycker är felaktigt. Grubauer var grym och jag minns att jag störde mig något enormt på det spel han presterade, främst i de tre första matcherna. Något som även Bednar uttryckte vid pressträffen inför match fyra. Generellt sett över hela serien så tycker jag att Grubauer presterade ett godkänt spel med guldstjärna i kanten. Samma betyg som jag skulle ge Fleury. Han var riktigt bra överlag men släppte också in minst ett tveksamt mål per match. Mål som borde ha betytt mer för Avalanche än vad de gjorde i slutet.
Som jag skrev efter sammanfattning vid 2-2 i matcher så var jag oerhört imponerad av vad Vegas hade presterat sedan match ett. Och man fortsatte att imponera. Stones kedja stängde på ett oerhört effektivt sätt ner McKinnon och Rantanen. Just Stone har fått utstå en del kritik för att försvinna i avgörande lägen, en känsla som på nytt dök upp igen i denna serie. Men när man tittar tillbaka så är det ändå han som står med en avgörande assistpoäng i match fyra och med det matchvinnande målet i möte fem. Det ska också tilläggas att av Paciorettys fyra mål så har tre varit matchavgörande så även om förstakedjan kanske inte har synts så jättemycket i målprotokollet så har man ändå funnits där när det som mest betytt något.
När Stone och Pacioretty ska koncentrera sig på försvar så gäller det ju att övriga laget kliver fram och det kan man nog våga påstå att de gjort. William Karlsson leder den interna statistiken med elva poäng på tretton matcher följt av Marchessault med sina sex mål och två assist. Tredje kedjan med Tuch och Janmark har också den sett fin ut och både har levererat 7 poäng var på tretton, respektive tio matcher.
Bakåt så har Alex Pietrangelo äntligen börjat se ut som den där Norris-kandidaten som Vegas betalade så mycket för i somras och ska Vegas fortsätta avancera i slutspelet så är det på grund av denna spelare vi gör det.
Mötena mot Canadiens
Jag tror jag är mer glad över att äntligen få se Vegas möte ett nytt lag än vad man gjort sedan drygt ett år än vad jag är över att man nu ska få spela semifinal. Det är med ett nytt självförtroende som jag går in i denna serie även om Canadiens spel skrämmer mig något enormt. Golden Knights beskrivs som den självklara favoriten och ska väl teoretiskt gå vidare från detta möte genom att “nolla” laget från Montreal. Men det är ju precis det här som Vegas har så enormt svårt att prestera mot. En grovarbetande motståndare vars målvakt står på huvudet. Laget saknar målskyttar och kanske framförallt playmakers av rang för att lyckas låsa upp dessa typer av försvar och med favoritstämpeln på pannan blir inte pressen lättare att hantera.
Mot Colorado så visade man ändå stundtals upp ett större lugn i avslutande situationer där man inte bara tog första bästa möjliga skottlucka utan sökte den där sista avgörande passningen istället. Ett lugn som måste infinna sig även mot Canadiens för om Vegas utvecklar detta till VM i skottstatistik, som man gjorde mot Vancouver, Dallas och delvis Minnesota, då tror jag faktiskt att Canadiens går vidare till final.
Om jag ska vara ärlig så hade jag nog hellre mött Tampa än Canadiens. En känsla som jag innerligt hoppas inte delas av Golden Knights. Inte än i varje fall…
Får vi se det pånyttfödda laget som jag tror mig se efter Coloradoserien då tror jag nog att Vegas går vidare efter 4-1 i matcher. Men det finns givetvis ett men. Ett men som jag räds något enormt.
