Bengtssons OS-dröm lever: ”Men jag var rädd”
Tiden tickar för stavhopperskan Angelica Bengtsson. 18-åringen är precis tillbaka från ett över sex månader långt skadehelvete – och måste hoppa över 4.60 innan den 9 juli. Men säsongspremiären förra helgen gav mersmak. ”Jättebra att klara 4.35 i första tävlingen”, säger hon till SvenskaFans.
Angelica Bengtsson har inte haft de bästa förutsättningarna för att kvala in till OS i sommar. Först var det benhinnorna, sedan handleden. Och när hon väl var tillbaka fick hon problem med smärtor i knävecket. Den senare skadan höll stavhoppstalangen borta i över sex månader – tills comebacken förra helgen.
– Det kändes jättebra att klara 4.35 i första tävlingen. Innan dess hade jag bara hoppat en gång på träning på hela året. Skönt att veta att tekniken fortfarande finns kvar, säger Bengtsson till SvenskaFans.
En enda träning! Var du inte orolig för att skada dig igen?
– Jo (skratt). Jag hade kunnat springa i en månad och det gick dåligt i början. Men de senaste veckorna har gått bra. Men jag var ändå rädd. Dagen efter var det nervöst ifall jag skulle känna något.
– Jag ville ha en tävling i kroppen innan Diamond League-tävlingen i USA.
Om den jobbiga tiden:
– Jag har känt mig som en tjej med humörsvängningar (skratt). Mina konkurrenter har kunnat träna och tävla. En tjej från London som jag varit bättre än tidigare, hoppar plötsligt en halvmeter högre.
– Andra dagar har jag varit väldigt glad. Jag har precis flyttat ihop med min pojkvän (i Växjö red.anm.) och vi har kunnat umgås mycket mer än tidigare.
Nu måste smålänningen snabbt ladda om för att klara SOK:s kvalgräns på 4.60. Innan den 9 juli måste Bengtsson fixa höjden, där den sista chansen är EM i Helsingfors med start i slutet av juni.
Målet: ”Rio om fyra år”
Bengtsson tar det hela med viss ro. Hon drömmer om London, men förberedelserna har inte varit optimala. Därför väljer hon att inte sätta för stor press på sig själv.
– Allting handlar om Rio de Janeiro om fyra år.
Angelica Bengtssons mamma kommer från Brasilien och det gör att OS om fyra år betyder lite extra mycket, samtidigt som hon då är betydligt mer erfaren.
– Om jag kommer till OS i London får jag försöka överleva. Att gå till finalen blir jättesvårt. Jag har inte tävlat så mycket mot seniorer.
Guld i ungdoms-OS, junior-VM och EM. Alla stora bedrifter, men skillnaderna mot seniortävlingar gör henne - nervös.
– I juniortävlingarna får jag hoppa själv i slutet när det bara är jag kvar. Det är mycket mer väntan i seniortävlingar. Det är jag inte alls van vid.
Även om 18-åringen kämpar för fullt för att nå 4.60 – finns en sista chans om hon inte lyckas. SOK kan skicka henne om de bedömer att det är avgörande för talangens utveckling. SOK:s hemsida:
”Grundkravet är att en aktiv ska ha visat att man kan konkurrera om en topp-8 plats för att bli uttagen. Men kravet kan sänkas om det handlar om en aktiv som är mycket lovande och bedöms kunna topprestera vid nästkommande OS”
Det blir en kamp mot klockan, men Bengtsson är självsäker.
– Jag har höjden i kroppen.
